måndag 27 juli 2015

Carolina-rig

Häromsistens skrev jag om Texas-rig (för att läsa det, tryck här). Nu är det dags för Carolina istället. Jag har, trots pajat knä, haft tillfälle att sittfiska lite och haft framgång med Carolina-riggen.

Båda riggarna består av bulletvikt, glaspärla och offsetkrok men det som skiljer sig är en lång tafs mellan vikt/pärla och kroken.

Texas

Carolina

Texas-fisket liknar mer vanligt jiggfiske och bedrivs i regel lite snabbare. Carolina däremot kan vara effektivt att plocka fram när fisket är segt och betena behöver presenteras långsammare (som nu när lågtrycken avlöser varandra...). Där kommer den långa tafsen in.

När bulletvikten har nått botten kan det nästan viktlösa betet sakta dala efter. Längre tafs = längre tid innan betet når botten. Här får sega abborrar god tid på sig att hugga. När man fiskar med Carolina kan man alltså med fördel vänta en stund efter att vikten nått botten. Det är bara att spänna upp linan mot sänket och hålla utkik efter nafs. Lyft sedan tacklet med några ryck samtidigt som slacklinan vevas in. Låt sjunka igen, osv.

Jag var ut en tur på sjön idag, mitt på dagen! Mest för att jag inte klarar av att sitta hemma med kudde under benet. Jag lyckades få ned grejorna och mig själv i båten efter en ansenlig tid och många svordomar. En kraftig sydlig vind blåste och solen visade sig sporadiskt. Jag var i en "ny" sjö som är runt tre meter djup med slät dybotten som dock har kuperade stenpartier lite här och där. Mitt lilla lod hittade betesfisken och där blev jag sedan parkerad under ett par timmar. Det enda som funkade var just Carolina. Då jag fiskade vid "fel" tidpunkt så var borrarna inte på jakt utan fick lockas igång av det långsamma tacklet. Texas, klassisk jigg och spinnerbait fick se sig helt besegrade efter att samtliga ca 20 abborrar togs på Carolina.



Tyvärr hittade jag inga matsugna stora fiskar utan de flesta låg runt 2 hg med ett fåtal över 3hg. Små men naggande goda, alltså. Jag hade inte räknat med något annat heller utan dagens tur var mer en blandning av att komma ut och även att lokalisera heta platser i nytt vatten. Jag har förvisso fiskat där tidigare men det är två år sedan, utan lod och utan abborrspö.
Nåväl, Carolina fixade biffen och nu kommer vi till hur jag gör mitt tackel.



Detta behövs (för mer detaljerad info om varumärken kan ni kolla Texas-länken ovan):


  • Tafsmaterial - fluorocarbon i valfri tjocklek (jag kör med 0,35 mm)
  • Bulletvikt 
  • Glaspärla
  • Offsetkrok
  • Lekande
  • Beteslås - BFT Fastach Clip, storlek 0

När det kommer till tafsen finns det två alternativ. Många kör säkert med bulletvikt + pärla på huvudlinan, sätter sedan ett lekande och därefter en lång fluotafs med offsetkroken. Detta går utmärkt men jag har valt att göra på ett annat sätt. Dels för att en vikt + pärla rimligtvis borde fransa flätlinan efter ett tag men främst för att jag snabbt vill kunna byta tackel. Jag återkommer till det senare.

Jag klipper av två bitar tafsmaterial, en som efter knutar blir ca 20 cm och en andra som efter knutar blir ca 60 cm. Den korta biten knyter jag fast i ett lekande med grinnerknuten. Sedan trär jag på bulletvikt och glaspärla och knyter i andra änden ett Fastach-beteslås. På den längre tafsbiten knyter jag ett lekande i den ena änden och kroken i den andra. Sedan är det bara att sammanlänka.



Varför då strula på detta sätt och inte bara knyta fast de båda tafsarna i samma lekande? Det kan man så klart men jag vill snabbt kunna byta till en undertafs i gäddtåligt material om sniporna är på hugget. Vad jag har märkt så verkar inte gången påverkas negativt av den mikroskopiska vikt som ett litet extra beteslås medför.

När jag fiskar abborre så utgår jag från ett Fastach-beteslås knuten i huvudlinan. På detta kan jag sedan antingen fästa en tafs för vanlig jigg/crank/spinnerbait, en färdig Texas-rig eller en Carolina. Oerhört smidigt och ingen tid slösas på knutar i båten. Nu kanske erfarna abborrfiskare höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet åt mina fasoner med motiveringen att känsla försvinner ju fler material, länkar och knutar som används mellan huvudlina och krok. De har alldeles säkert rätt men med de extremt känsliga flätlinorna som finns så känner man ju ändå minsta lilla pet och kan göra mothugg i rättan tid! Visst bommar jag en del nafsande borrar men jag är tveksam till att jag skulle bomma färre om jag hade färre länkar på tacklet. Rätta mig gärna om jag har fel, jag vill lära mig mer!

Lycka till och skitfiske på er, så länge!

      

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar