fredag 31 oktober 2014

På väg till Misterhult

Ett soligt landskap rullar förbi utanför fönstret. Fältens gröna nyans övergår mer och mer till gult. Höstens grepp är lika obevekligt som vackert. Bussens dova mullrande söver och får passageraren att, om än för en stund, glömma bort tristessen.

Sex timmars resa från Uppsala till Misterhult, som ligger mellan Västervik och Oskarshamn. Där bor Freddan, min barndomskamrat och fiskebroder. På helgens schema står två heldagar med gäddfiske i den trånga, grunda skärgård som breder ut sig utanför Misterhult. Från soluppgång till nedgång både på lördag och söndag samt övernattning i tält på en ö däremellan. Livet kan vara sämre.

Råddad till tänderna och taggad som få sitter jag och skumpar fram mellan landskapen, önskandes att det bara kunde bli lördag morgon så fort mina blundande ögon öppnas. Dessvärre är jag fortfarande kvar på bussen och nu har det blivit mörkt ute. Snart framme dock. Over and out.

Skitfiske på er, så länge!

tisdag 28 oktober 2014

Bloggen fyller år

Den 27:e oktober 2013 satt jag på en skumpande buss på väg från Misterhult till Uppsala. Jag hade varit hos min gamla vapendragare Freddan och fiskat gädda i ett par dagar. Bussresan tog drygt sex timmar och hann bli rejält långtråkig. Varför inte börja skiva lite om mitt fiske, tänkte jag. Jag hade redan en profil på blogspot efter att ha skrivit där när min son var allvarligt sjuk, några år tidigare. Sagt och gjort, det blev ett första och ganska fånigt inlägg om ett syndrom.

Därefter blev det några sporadiska inlägg om mitt höstfiske på nya hemmavattnet som några tappra själar läste. Vintern kom och till spinnfiskarens stora glädje blev den mild och kort med rekordfå dagar som isen låg på sjön. 2014 års första gädda togs redan på morgonen den 1:a januari! På öppet vatten!!! Helt otroligt för att vara en uppländsk insjö.

Isen kom tyvärr tillbaka efter bara ett par dagar och lågsäsongen var ett faktum. Även bloggen lades lite på is men det var nog ingen som brydde sig om det då den knappt hade några läsare. Under januari blev det ett par utforskande besök vid sjöns utlopp med några små, köldstela gäddor som resultat.


Vid denna tid upptäckte jag att man kunde få sina blogginlägg automatiskt postade på fiskesnack.com. Dessutom såg jag att Fisheco skulle kora årets fiskeblogg på mässan. Jag insåg förstås att jag inte hade med den tävlingen att göra men det skulle tydligen lottas ut något pris bland de nominerade. Jag anmälde bloggen och det, i kombination med fiskesnack, resulterade i en tillströmning av nya läsare. Samtidigt lade jag också ut en film om hur jag riggar mitt gummi, vilken ganska många tittade på. Bloggen hade plötsligt fått lite fart.

I mitten av februari kom mildare väder tillbaka och inloppsån blev åter isfri. Gäddorna var helt galna där och högg frenetiskt i det kalla, syrerika vattnet. Efter att ha fiskat de delar av ån som nås från land provade jag att sjösätta min lilla gummijolle.


Med hjälp av den kunde jag ta mig en kilometer nedströms där ån mynnade ut i sjön. Här hade jag aldrig varit tidigare och till min stora glädje visade det sig vara en strimma öppet vatten i den enormt grunda, södervända viken vid inloppet.


Gäddorna stod som packade sillar och jag tog 45 stycken på dryga tre timmars fiske, uppdelat på två pass. I stort sett alla vägde mellan 2 - 3,5 kilo utom en 6:a och några 4:or. Riktigt rolig huggsexa som dock i slutet av andra passet väckte ett samvete som påtalade att ordet sport i sportfiske höll på att suddas ut här. Jag lät de gäddorna vara och en knapp vecka senare hade isen gått på halva sjön.

I början av mars blev hela sjön isfri, närmare sex veckor tidigare än normalt. Jag sjösatte dagen efter och inledde mitt allra första förleksfiske i denna sjö.

Vårfisket var stundvis trögt som det ju ofta är i lektider. Jag lyckades dock kroka ett nytt vikt-PB den 4:e april då leken varit igång i nästan en månad. Vid det här laget fiskade jag mycket, bloggade lika mycket och ni läsare blev fler och fler.

Strax över metern och 9,8 kg
När efterleksfisket tog över i maj månad hade jag stundvis fantastiskt fiske men överlag var det trögt. Det blev många frustrerande pass där det verkade smått omöjligt för mig att knäcka koden. En prestationsångest kom krypande trots att en sådan inte har ett dugg med avkopplingsfiske att göra. Det handlade om bloggen. Om pressen att lyckas fånga fina fiskar som i sin tur skulle fotas och pryda läsvärda blogginlägg. En press som jag lagt på mig själv men som tidigt upptäcktes och avstyrdes. Jag tog mig en funderare angående mitt fiske och bloggande. Samtidigt som jag ville fortsätta att skriva så var jag också tvungen att återfinna mitt opretantiösa, avkopplande fiske för att kunna fortsätta blogga. Upplevelsen kommer ju alltid först, sedan de nedtecknade orden. Och om det inte blir någon upplevelse blir det heller inga ord värda att läsa.
Den insikten gjorde att gnistan återfanns och det rofyllda fisket var tillbaka. Nästan tillbaka till känslan jag hade för tjugo år sedan, då Instagram och Blogspot inte ens existerade.

Frustrationen vid trögt fiske, eller till och med bompass, finns dock kvar i samma grad. Skillnaden är väl att den inte längre är bloggrelaterad. Man får inte glömma att även de allra bästa gäddfiskarna såsom Svartzonker, Thofeldt och Trumman mfl. också bommar ibland. Det är bara sällan man hör talas om de tillfällena. Den vetskapen brukar åtminstone få mig att känna mig lite bättre...

Efterleksfisket blev snart försommarfiske och de hemska näckrosorna belägrade sjön. Till en början, innan de hunnit bli täta, var de till hjälp då stora gäddor stod och gömde sig bland dem. Spinnerbaits gav flera fina metersgäddor men tiden var knapp. I slutet på juni/början av juli var det mer eller mindre ofiskbart även om jag envist gjorde några sista tappra försök. Till slut insåg jag mig besegrad av växtligheten och det blev ett uppehåll med både gäddfisket och bloggandet.

Bilden är tagen i slutet av juni. Det blev ännu värre...
Istället tog jag barnen och jiggspöet (som dammat i ett hörn under många år) under armen och begav mig ut till Öregrunds yttre skärgård med vår större motorbåt. Det blev lite tidigt morgongäddfiske men den tryckande värmen gjorde att utdelningen blev mager. Några finare fiskar fick dock bli avkrokade med en 100+ på ca 7 kg som topp under sommaren. Mest blev det Svenssonfiske, dvs. att på slöa eftermiddagar stå och jigga småabborre från skärgårdsklippor i kallingarna.


Väl hemma igen så kom plötsligt en kallfront under augusti och kylde ned det grunda vattnet på mitt hemmavatten i rask takt. Näckrosorna glesnade något och det gick faktiskt att kasta beten i sjön igen. Dock var det enbart växtskyddade grejor som gällde med spinnerbaits i spetsen. I takt med att fiskepassen ökade så gjorde blogginläggen detsamma. Bloggen, som hade slumrat ett tag, fick ny fart och ni läsare hittade tillbaka efter sommarvärmen när gäddsuget ökade för var dag. En stark längtan till hösten planterade sig hos oss alla men i synnerhet hos oss med grunda, igenväxta insjöar.

I september blev det ju en märklig sensommar igen och hösten tog några steg tillbaka. Det var fortsatt svårfiskat här hos mig men jag nötte envist på, lyckades hitta några finare fiskar och skrev om mitt fiske. Antalet bloggläsare ökade sakta men säkert och så rullade det på. Plötsligt var det oktober, glesa näckrosor, kallt i vattnet, fler större gäddor i farten och 20 000 sidvisningar på "fiskedagboken" jag skapat mindre än ett år tidigare. Så jäkla roligt att ni vill läsa om mitt fiske! Tack! Det gör nämligen skrivandet ännu roligare. Att folk faktiskt läser. Hoppas att ni vill fortsätta för min tanke är att skriva vidare. Åtminstone så länge det är så här roligt.

Tack för ett första bloggår och skitfiske på er, så länge!


 


måndag 27 oktober 2014

Halv storm och stor avslutning

Som jag skrev i gårdagens inlägg så kom det en gäst till norduppland denna morgon för en guidning på mitt hemmavatten. Det var Thomas som skulle ta revansch efter senaste turen på försommaren som bjöd på trögt fiske.


Under hela natten hade en kraftig sydlig vind haft sitt grepp om norduppland. Dessvärre fortsatte den även på dagen i oförminskad styrka. Det var med viss oro vi gav oss ut då kraftig vind kan få vattnet att rulla ned på botten och dra med sig slam upp. Vattnet blir då väldigt grumligt och det är i stort sett omöjligt att locka gäddor till hugg. Som tur var hade detta inte skett men gäddorna visade sig ändå vara riktigt försiktiga bland vågorna.

Vi började att drifta några trevliga vasstråk med hjälp av drivankaret (Ikeakasse). Några snabba kontakter på Mcrubber men de flesta huggen var halvhjärtade och bommades.

En av dagens snipor. Denna på Mcrubber
i grön/guld med ny vit paddel
Vi drev hårt i vinden hela dagen och fiskade av många hundratals meter med fina vassträckor, sund och allmänt heta platser. Det resulterade i nio snipor och ännu fler bommade hugg.



Trögt och segt men trevligt. Vid några få tillfällen provade jag efter lite abborre också vilket resulterade i en enda fisk som dock var ganska fin.

500 g+
Efter att ha kämpat vidare i blåsten ett antal timmar blev det plötsligt dags att runda av. På de sista stoppen valde jag att byta till min Syndrom Tail. Den som gav vikt-PB i våras.

 
Den levererade en tvåkilos i andra kastet och jag frågade mig själv varför jag inte satt på denna tidigare. Kort därefter gjorde vi den allra sista anhalten innan hemgång. En grund inbuktning i vassen med små hålor eller snarare gluggar här och där. I en utav dessa gluggar högg det hårt, riktigt hårt. "Bättre fisk" - tjoade jag och Thomas greppade håven. Efter en kort och väldigt snäll fajt gled en utav de fetaste gäddor jag någonsin fått, i håven. Yes!

Inte så lång...



...men desto fetare!
I svalget på denna 100 cm långa tjockis på 9,1 kg syntes stjärtspolen tillhörande en kilossutare. Hungrig dam som en halvtimme tidigare nog inte vägde mer än 8 kg! Sådant är gäddfisket och man förstår varför många enbart bryr sig om längden. Jag tycker dock det är kul med tyngd på andra änden av linan.
Mycket trevlig avslutning med andra gäddan över nio kilo i år, på samma hemgjorda bete! En ny favorit i lådan, helt klart. Den ska få simma i skärgården till helgen, hos Freddan.

Skitfiske på er, så länge!


söndag 26 oktober 2014

Rek-tur


Ännu en mulen söndagsmorgon. En frisk sydlig vind blåste medan solen sakta letade sig upp bakom det gråa. Samma ensamma fiskare som alltid satte sig i båten och tuffade ut genom det lilla sund som vassen bildat. Det är slutet av oktober och gäddorna äter för fullt inför vintern. Var detta dagen då den stora skulle lockas?

Jag styrde ut mot några fina vassträckor där det stått en del större fiskar på sistone. Första driften startade och gav ganska snabbt en snipa på Hippishake från Piggkinglures.


Även Wingman från Eastfieldlures, och Mcrubber fick vara med och plaska denna söndag. Flest och störst togs på Mcrubber i grön/guld.
Efter första driften kom jag fram till ett ställe som kan hålla hyfsade abborrar. Det blev byte till det mindre spöt, riggat med Carolinarigg.

Det blev ett gäng med mindre borrar, runt 2 hg
I vanlig ordning ledsnade jag ganska fort på abborrfisket då gäddorna lockade i vassen och det större spinnspöt låg och viskade; "fiska med mig istället".

Vid det här laget hade vinden ökat rejält och det blev dags att göra om vågpåsen till drivankare.


Det fungerade riktigt bra men när vinden drog på ännu lite mer blev det svårfiskat. Gäddorna var dock med på noterna och det högg ganska bra.

4,5
Dagens största på 98 cm och knappa 6 kg.
Det blev totalt 11 avkrokade gäddor varav en över 5,5 och ytterligare två över 4. Mest snipor alltså samt några tappade idag. Tyvärr brändes en fisk som såg ut att vara över metern och som högg brutalt. Tyvärr hade hennes tänder endast grepp runt Mcrubberns paddel som hon givetvis slet av.


Det var en trevlig hösttur som dock var lite väl blåsig. Tyvärr ska det blåsa lika mycket i morgon då det kommer minst en gäst för en heldag på mitt hemmavatten. Det är Thomas, som jag fiskat två King of Mälaren med, som kommer upp från Stockholm. Han kanske skulle ha med sig en kompis också. Trevligt med folk i båten samt ökade chanser att plocka större fiskar. Ny rapport kommer efter turen i morgon.

Skitfiske på er, så länge! 

  

torsdag 23 oktober 2014

Åfisket - en tjatig historia?

Det finns risk att jag kommer att bli tjatig den närmsta månaden. Sedan inflödesån har blivit fiskbar igen så öppnar sig ju möjligheten att åka och kasta lite efter jobbet. En timme eller så, innan dotterns tåg rullar in. Det kommer säkerligen att bli en hel del besök där och därmed också korta rapporter på bloggen. Ha tålamod med mig och det eventuella å-tjat som följer!


Denna gråmulna eftermiddag besökte jag ån i en knapp timme. När jag bytt om vid bilen, plockat ihop grejorna och kom ned till vattnet skvätte betesfisk till höger och vänster. Det var full jakt på gång. På beteslåset satt en blå/vit Wingman från Eastfieldlures. Ett gummibete som jag vann på vårens King of Mälaren och som sedan blivit lite bortglömd i lådorna bland alla andra beten. Nu skulle den få visa sig duglig i lätt strömmande vatten. Det tog tre kast.

En välmatad 2,5:a med "ståstillaiglar" på sig
Efter avkrokning drog jag iväg samma bete åt samma håll och det högg igen direkt.

Svårt att se på bilden men det är en bra fisk för att vara i ån.
Mellan 90-95 cm och ca 5 kilo med ett ganska grovt huvud. 
Hon bjöd på en riktigt rolig kamp med ett flertal rusningar. Därefter fanns inga fler huggvilliga fiskar på den platsen så jag drog mig nedströms. Sammanlagt fiskade jag av en sträcka på kanske hundra meter. Det blev två hugg till. En kilospinne som blev avkrokad och ett ganska bra hugg som tyvärr bara resulterade i ett dåligt samvete. Det är nämligen så att den fisken nu simmar piercad. När jag vevat in gummibetet upptäckte jag att den bakre stingerkroken med tillhörande fjäderring saknades. En tom vajerögla skvallrade om att den hade vandrat genom fjäderringen under de tidigare drillningarna. Detta är något som jag brukar kontrollera efter varje fisk men glömde tydligen denna gång. Det har aldrig hänt att jag har behövt rätta till ringen någon gång men man ska alltid kolla för plötsligt händer det. Som denna gång. Klantigt! Jag ska dock snart tillbaka till ån och då försöka fiska på samma individ (de brukar vara väldigt stationära) för att befria den från sitt vassa bihang.

Härnäst stundar det helg och då kör jag återigen ett något längre pass på sjön. I nästa vecka är det höstlov och då har jag tagit ut mina sista semesterdagar. Då blir det nog också några sköna pass. Helgen därefter kommer jag att befinna mig i Misterhults skärgård med Freddan på en tvådagars jakt efter 10+gäddor. Ljusa tider stundar, med andra ord! Jag älskart!

Skitfiske på er, så länge!

tisdag 21 oktober 2014

Manisk Måndag

Som rubriken lyder så tog syndromet över och ledde mig ut på sjön efter jobbet igår. Inga barn att hämta då den ena åker buss hela vägen hem och den andra ska på utvecklingssamtal och det var min frus tur att närvara vid denna roliga tillställning.

Tidsbristen gjorde att jag enbart fiskade av närområdet runt båtplatsen i knappa två timmar. Först på tur stod, för ovanlighetens skull, abborren. Det skulle testas att köra Carolinarigg vilket tydligen skall vara framgångsrikt i grunda, växtrika sjöar. Riggen är mycket enkel och innebär att man trär på ett konformat sänke och en gummipärla på linan innan man knyter fast den i en ca 30 cm lång tafs. På tafsen fäster man sedan en liten offsetkrok och valfritt gummi, gärna maskimitationer. Dessa släpas och rycks sedan fram längs botten och abborren simmar bakom och suger i sig mumsbiten, är det tänkt.



Jag började på ett ställe där det faktiskt är lite djupare, nästan hela två meter! På denna plats var det fram tills idag nappgaranti. Stendött bland borrarna. Min första tanke var förstås att det berodde på att jag inte alls behärskade den, för mig, nya fisketekniken. Detta stämmer förvisso men när jag bytte till klassisk jiggning med relax så lös abborrarna fortfarande med sin frånvaro.

Det fick bli att plocka upp gäddspöet istället och driva av några härliga vassträckor i den ganska friska vinden. Det var igenmulet och förutsättningarna kändes goda. Det provades Mcrubber, Relax 6", mindre tailbeten och Mctail. Mcrubbern lyckades först få två mindre fiskar att försiktigt småtugga på paddeln och något senare blev det ett kort sniprace på Relax 6".


Mer spännande än så blev det inte. Jag vet inte om trögheten berodde på att vinden vänt från sydlig till nordlig under morgonen eller på det låga lufttrycket? Eller så kanske det berodde på att jag fiskade dåligt, helt enkelt. Vem vet?

Skitfiske på er, så länge!

söndag 19 oktober 2014

Gäddsöndag

Äntligen söndag och dags för ett nytt gäddpass. Jag fick lite abstinens stillad under fredagens eftermiddag då jag hann fiska en timme i ån innan dotterns tåg kom.


Det är ju en riktigt trevlig möjlighet det där; att kunna spinnfiska en snabbis på eftermiddagarna igen nu när vattennivån har höjts och graderna sjunkit. Fyra små men välmatade gäddor, som blivit riktigt starka av det strömmande vattnet, fick bli avkrokade. Det står mest mindre fisk i denna lilla å på hösten men det gör just ingenting, det är lika roligt ändå.  


Leopardmage med nästan svarta fenor = en gädda som
varit stationär under en längre tid

Kanske den första 2-kilosfisk som krävt att jag
lossade lite på Lexans slirbroms


De större får jag jaga på helgerna, vilket för oss tillbaka till dagens pass.

Vädret var optimalt för gäddfiske med gråmulen himmel och ganska kraftig sydvästlig vind. På beteslåset satt en röd Mctail med vit tail och nu var det dags att sätta de stora i rörelse, hoppades jag. Första driften resulterade i två glupska kilosfiskar och så fortsatte i stort sett hela passet fast med lite olika beten.


De större var helt frånvarande och verkade inte vilja äta. Den enda bättre fisk var en riktig fighter på 97 cm och gissningsvis precis över sex kilo som högg en grön/guldig Mcrubber. Hon bjöd på en riktigt rolig kamp vilket gjorde mig förvånad över storleken när hon väl låg i håven.




Många bilder på samma fisk... 
Efter nio avkrokade gäddor, varav åtta snipor, plockade jag fram abborrgrejorna istället. Under lördagen var jag in till M&Å fiske i Uppsala och köpte upp mig på lite prylar till dropshot samt Texas- och Carolinariggar. Detta skulle nyfiket prövas på de allt mer loja abborrarna. Jag vet inte om jag bara var på fel plats eller om jag fiskade för långsamt för dessa metoder gav ingenting. När jag något senare, på ett annat ställe, körde lite hederlig jiggning med 3´´ Kopyto gav det utdelning direkt. Ett gäng randiga krokades av men tyvärr ingen större än 3 hekto. Jag har myyyycket kvar att lära om abborrfiske och det ska bli riktigt kul att grotta ned sig i.

Som alltid efter avslutat pass blir det först bloggning och sedan till att laga tailar, paddlar och gummikroppar. Denna eftermiddag blir det nog lite nya borreriggar också. Tänk vad roligt det är med fiskepyssel!

Skitfiske på er, så länge!  

torsdag 16 oktober 2014

Blodig återkomst till ån

Som jag skrev i bloggen i söndags så är veckorna för långa mellan helgens fiskepass. Därför passade jag på att besöka den lilla å som utgör inflöde till sjön. Samma å som levererade otroligt bra gäddfiske i våras. Sedan dess har jag heller inte varit där då vattnet varit varmt, grunt och igenväxt. Nu är allt det ett minne blott.

Efter att ha skjutsat sonen till en träning skyndade jag mig vidare till ån för att kanske hinna fiska en snabbis innan det blev kolsvart. Det hanns inte med så pannlampan åkte på direkt. På beteslåset satt en LittlemissRonin från RoninLures som jag hivade iväg ut i mörkret. Eftersom det precis blivit mörkt tänkte jag att det kanske fanns en liten chans att fisken var huggvillig. Efter några kast med sakta invevning och längre vevstopp var det ändå med en viss förvåning som jag plötsligt fick göra ett mothugg. En liten men urstark gädda (runt 1,5 kilo) hade fullkomligt svalt tailbetet.  


Efter denna snabba fotografering tog jag fram kroklossaren (en sådan med pistolgrepp) och började att jobba loss den främre kroken. Därefter pillade jag loss den bakre som satt långt ned i gälarna men som tur var inte särsklit hårt. När jag lirkat loss den sista kroken gled betet ned lite och jag fångade upp den undre kroken med tången men hade nu min högra hand väldigt nära gäddans mun. Just då sprattlade den till, kom uppåt några centimeter och bet tag i insidan av mitt pekfinger. Instinktivt så rycker man ju tillbaka handen och jag kände hur fingret snittades upp mot sylvassa framtänder. Snabbt lirkade jag ur betet och släppte tillbaka gäddan som precis fått sin omedelbara hämnd. Aj, tänkte jag och tittade ned på handen som hade hunnit bli helt röd. Det är första gången någonsin som jag skadat mig på en gäddas tänder. Gälbågarna nuddar man ju lite då och då men hittills aldrig tänderna.

Jag sköljde handen hastigt i ån och virade tröjan runt fingret. Sedan tackade jag mig själv för att ha varit bror duktig och sett till att alltid ha plåster i fiskeväskan. Ni som inte redan har det; skaffa, kan starkt rekommenderas! Nedblodad och sur på mig själv packade jag ihop mindre än tio minuter efter att jag börjat. Det var ju trots allt mörkt och hundarna i bakluckan ville ut och gå också (läs; surt sa räven om rönnbären!). Shit happens! 

onsdag 15 oktober 2014

Karma 14 - vårfiska med ett syndrom?

Ni som varit med ett tag på olika fiskerelaterade forum eller bloggar känner säkert till Karma. Det är en välgörenhetsinsamling som startades av Mikael "Caesarlures" Hedsén. I år har stafettpinnen lämnats över till Robert "Perstorp" Feustel. Den geniala idén går ut på att människor land och rike runt skänker sportfiskerelaterade prylar eller tjänster till Robert. Därefter auktionerar han ut dem på Tradera och alla pengar dessa inbringar skänks sedan till Unicef. Förra året blev det hela 37 288 kronor! Den summan ska vi sportfiskare hjälpas åt att höja i år!

Mer information finns att hitta på Roberts blogg teamkannibal.blogspot.se. Ni som är intresserade av att bidraga kan också kontakta Robert direkt på robertfeustel@hotmail.com. Ni som inte har möjlighet att skänka något får istället passa på att buda på auktionerna. Datum för dessa är ännu inte satta men brukar gå av stapeln i början av december. Man kan naturligtvis också bara skänka en slant om man hellre vill det.

Då jag inte har någon utrustning värd att skänka tänkte jag erbjuda en guidning på mitt hemmavatten i norra delarna av uppland. Detta under förleksfisket, våren 2015. Vad ingår? Jo, en heldag på ett gäddrikt vatten (för max två personer) med god lunch lagad i båten samt fika.


Största gäddan från förleksfisket, våren 2014 - 9,8 kg
Jag vet inte om detta är något folk överhuvudtaget är villiga att betala för men jag hoppas. Annars får jag väl bjuda mig själv på ett fiskepass i vår!

Skitfiske på er, så länge! 



söndag 12 oktober 2014

Långa veckor

Solen släpade sig sakta upp över horisontens dimmiga kant. Sjön låg stilla som ett nybonat golv. I dess yta speglades oktobers prakt. Brandgult, rött, orange. Plötsligt bröts stiltjen av jagade småfiskar som desperat sprätte åt olika håll, undflyende. Det var dags.

Strax efter soluppgången. En halvtimme senare var det strålande sol. :(
Idag var det en hel vecka sedan det senaste fisket. Inga konstigheter, tycker säkert många men för ett syndrom är det på tok för lång tid. Det var efter lång väntan som jag äntligen kunde lägga första driftens första kast. Klockan var strax efter sju på morgonen och det här skulle bli en bra dag, trodde jag.


SMHI hade i vanlig ordning förutspått ett felaktigt väder. Det skulle ha varit mulet och blåst 3-4 m/s östlig vind. Mellan sju och tio hade jag strålande sol och det var fullkomligt vindstilla. Under dessa tre timmar hade jag en kontakt!

Det enda resultatet av de tre första timmarna...
Vid tiotiden blev det äntligen mulet men de större gäddorna stod fortfarande och tjurade när ytan låg spegelblank. Det var vansinnigt trögt. Först provade jag Kopyto 6´´som levererade fint förra helgen. Den gav bara snipan på bilden ovan. Sedan blev det mindre tailar som Dofftail från Anchorbaits och Little Miss Ronin från Roninlures. När inte heller det dög blev det lite större gummi med Hippishake och Mcrubber i spetsen. Inget fungerade.
Svartzonker spöet lades ned och FKP GEAR Draugen åkte fram. Det blev till att söka abborre en stund. Efter att ha krokat några små randiga så började ett sniprace på 3´´Kopyton. Sex-sju smågäddor blev avkrokade där ingen vägde mer än kilot. Varje gång tänkte jag; ooh, kanske en finare borre innan jag snabbt insåg att det var ännu en snipa. Vad fan!!?

Efter fem timmar började jag att ledsna och tog en välbehövlig kafferast. Frusna fingrar värmdes mot den varma koppen och från ingenstans började det plötsligt att blåsa. Snabbt tog jag mig till ett hett ställe i närheten för att passa på ifall vinden skulle dö ut lika fort igen. Jag drog på en röd Mctail med pearlvit bigtail bakom och fiskade av en fin vasskant. Ett enda hugg till skulle denna fisketur bjuda på och det var en vildsint 3,5:a som käkade Mctailen. Den fisken krokade av sig själv när jag höll i tafsen och hamnade därför inte på kort.

Skönt att ha varit ute igen men samtidigt surt att det var så vansinnigt trögfiskat. Nu när fiske i veckorna knappt är möjligt för mig längre och vintern närmar sig vill man ju hinna med höstfisket innan det är för sent. Då får det fasen se till och blåsa lite nästa helg, har jag bestämt.

Skitfiske på er, så länge!

onsdag 8 oktober 2014

Tack kära läsare!

Den 27:e oktober 2013 postade jag mitt första inlägg på denna blogg. Jag skrev för att jag tycker om att göra det samt att hålla lite koll på tidigare fångster, platser och väder. Aldrig hade jag kunnat gissa att bloggen, mindre än ett år senare, skulle ha 20 000!!!!! sidvisningar. Helt galet! Och förstås precis lika roligt.

 
Stort tack till er alla som läser om mitt gäddfiske! Det fungerar som en stor, saftig morot framför mig och får orden att fortsätta formas.

Ha nu ett riktigt höstskitfiske, så länge!

tisdag 7 oktober 2014

Betesval och tekniker på mitt hemmavatten

Jag har tidigare skrivit om gäddbeten och det enorma utbud som numera finns på marknaden. Detta inlägg kommer inte att handla om vilka utav dessa beten som är de bästa då något sådant inte existerar. Som med allt annat så är det marknaden som styr och givetvis tillhörande marknadsföring. Enkelt uttryckt; hade Claes "Svartzonker" Claesson tillverkat ett stort gäddskeddrag istället för Mcrubbern så hade "alla" haft det på sina beteslås nu och fångstrapporterna med stora gäddor hade haglat in. Därmed inget ont om Mcrubber som råkar vara ett grymt gummibete. Men som ni alla vet så är gäddor kinkiga ibland och attraheras av en typ av rörelse/färg/storlek ena dagen för att gilla det motsatta dagen efter. Detta har jag skrivit lite löst om tidigare så därför skriver jag nu enbart om vilka beten som fungerat bäst i mitt hemmavatten under de olika årstiderna. Dessutom tänkte jag skriva lite om vilka metoder jag funnit mest effektiva.

Först lite om mitt vatten för att förstå mina betesval. Sjön har ett medeldjup på 1,5 meter under våren när vattnet står som högst. Botten består enbart av lera i ett jämnt skikt. Alltså finns inga djuphålor eller grynnor. Strandlinjen består uteslutande av vass och under sommaren växer sjön igen av en heltäckande näckrosmatta. På hösten är sjön, som i alla andra sjöar, mycket grundare än på våren.

Vår - förleksfiske

Inloppsviken med en tunn strimma öppet vatten. När bilden togs var det sjukt mycket gädda
som stod i det syrerika vattnet. De högg som galningar på stort gummi. Några dagar senare hade isen gått.
När isen precis har gått (och även innan) letar sig gäddorna in i de grunda, södervända lekvikarna. Vattnet är väldigt kallt och relativt klart. Vid dessa förutsättningar är grundgående och saaaaakta sjunkande beten ett måste då hemtagningen är extremt långsam samt vevstoppen långa. Detta är prime time för jerkfiske. Om man dock (som jag) inte använder sig av denna metod så kommer ett välviktat, svävande tailbete att göra jobbet istället. Även shallowriggat gummi är effektivt men svårare att hålla borta från botten.


Dräpare i kallt vatten. Hogshad, Hippishake och Conqueror från
PiggKing Lures. Gissa vilken färg som funkar bra på våren...? 
Efter vinterns kalla vatten, och därmed gäddans minskade ämnesomsättning, är de ofta glupska på våren och stora beten kommer till sin rätt. Med stora menar jag shadar upp till 25 cm och tailbeten upp till 30 cm. På min sjö funkar lite dovare färger bäst i det relativt klara vårvattnet, med blå/pearl som ständig favorit.

Vår - efterleksfiske


Utlekt metersdam på Slim Jim Shad
från TN-Lures i grön/guldglitter
Egentligen kan man säga att det som står ovan även gäller här. Skillnaden är dock att vattentemperaturen stigit något och att det ibland krävs lite snabbare hemtagning med fler och kortare vevstopp samt även mer ettriga beten. Gäddorna brukar dock fortfarande vilja ha stora beten då de vid denna årstid koncentrerar sig på stor vitfisk som är inne för lek i de grunda vikarna. Denna period på året kan erbjuda berg-och dalbanefiske. Ena dagen har man en vansinnig huggsexa utan dess like för att nästa dag bomma helt.
Liten Dofftail från Anchorbaits i gapet på en utlekt metersfisk.
Papegojfärgen var riktigt het under efterleksfisket i våras.
Då kan tricket ofta vara att gå ned i storlek på bete. Från 20-25 cm shad till 15-18 cm. Små tailbeten kan nu också vara ruskigt effektiva. Då solen ofta är sällskap denna tid så är grön/guldglitter en favoritfärg.

Försommar och sensommar


Högsommaren hoppar jag över då det ju inte går att fiska här hos mig vid den tiden. Under försommaren, när näckrosorna börjar att ploppa upp, åker spinnerbaitsen fram. De brukar vara riktigt grymma då, snabbt hemvevade. Gummi funkar förstås också i blandade storlekar. Problemet med snabbt hemvevade gummin som är shallowriggade är deras benägenhet att rulla. På vissa modeller hjälper ett päronbly i beteslåset medan andra måste riggas om med jigghuvud. Den extra vikten gör ingen skillnad vid fiske på grunt, växtrikt vatten då hemtagningen är så pass snabb. Mina tailbeten får oftast vila mer och mer under denna årstid. Varför, kanske ni undrar? Det enda bra svaret jag har är att de inte verkar fungera lika bra. Vissa tailbeten har dessutom samma problem som gummin vid snabb hemtagning; de vill gärna lägga sig på sidan eller till och med rulla, ibland. Då vattnet blir lite grumligare denna årstid brukar jag välja mer skrikiga färger under försommaren. Guldglitter fungerar dock alltid i solsken!

Mcrubber i grön/guld - grymt försommarbete!
Sensommaren i grunda sjöar är ytbetets tid. Vid gryning och skymning jagar ofta gäddan i ytan och ett skramlande spinnerbait bland näckrosorna kan vara melodin. Jag skulle gissa att ett walk the dogbete skulle vara grymt men har inte hunnit prova det ännu (har heller ingen lämplig utrustning för ändamålet). Detsamma gäller gäddpopper - har inte heller blivit av ännu. Skrikiga färger fortsätter att vara det som oftast gäller.



Tidig höst


Stora stim av löja söker sig in mot vasskanterna och gäddorna följer efter. Då de verkar vara fullt fokuserade på löja så funkar oftast små beten bäst. Jag kör då mycket med 6´ Kopyto, Hippishake Jr och små tailbeten.
Relax Kopyto 6´
Spinnerbait fortsätter också att vara effektivt men hastigheten är nu lägre. Vassnära eller i och precis utanför växtbälten brukar vara de ställen där man ska leta.

Sen höst

Releasebild på en 9,4:a som tog en Hippishake i
blå/pearl i början av november 2013
Nu är vi tillbaka till det riktigt kalla vattnet. Gäddorna fyller upp depåerna inför vintern och då kommer de stora shadarna tillbaka tillsammans med större, svävande tailbeten. Hemtagningen blir riktigt långsam och vevstoppen långa. Det är fortsatt vassnära som gäller. Den röd/vita färgen är nu grym och blå/pearl mfl. är förstås också riktigt bra.

Mctail med Bigtail har sin storhetstid under tidig vår
och sen höst, åtminstone i mina hemtrakter
Som ni gäddfiskare förstår så är detta en generell redogörelse för vilka beten jag använder hur och när. Ingen regel utan undantag, som det brukar heta. Sedan kan det ju fungera helt annorlunda i en djup sjö med blandad bottenstruktur som dessutom inte växer igen på sommaren. Detta blir således kanske några tips till de som fiskar i liknande vatten som jag gör.

Skitfiske på er, så länge!