måndag 30 november 2015

Snart Karma 15

Imorgon, tisdag den 1:a december sätter det igång, Karma. De sportfiskerelaterade auktionerna på Tradera där alla pengar går till Unicef och barn i nöd.
Förra året ställde jag upp med en guidning på mitt hemmavatten. Förväntningarna från min sida var lika med noll och det var med en stor portion förvåning och glädje som jag bevittnade budgivningarna dra iväg. I år är känslan inför Karma detsamma, inga förväntningar. Fantastiskt nog finns det nämligen tre gånger så många guidningar att buda på i år. Det innebär mycket mer pengar till flyktingbarn, strålande!

Själv försvinner jag i mängden bland alla etablerade sportfiskeprofiler. Men det gör ingenting alls. Om min auktion drar ihop en slant så är det en slant mer än om jag låtit bli att ställa upp. Jag är nöjd så. Dessutom behövs jag som en motvikt. Bland alla amerikanska, fullt elektroniskt utrustade fiskemaskiner behövs också en guidning där gästen (gästerna, max två för då är det redan bra trångt) fiskar från en sliten, ganska liten men stabil plastroddbåt med egen, medhavd utrustning. Det finns inget ekolod (medeldjup på 1,4 meter...), ingen frontmonterad elmotor och ingen snabbgående bensinmotor. Men vad får man egentligen då?
Jo, man får trängas i en mindre plastbåt (finns det hjärterum så finns det stjärterum...), driven framåt av en Mercury 2,2:a från -86. Man får avnjuta fika och lunch (jag jobbar som kock...) i vacker miljö. Och slutligen får man fiska med mig på ett gäddrikt vatten en heldag under förleksfisket. Ett vatten som vårtid har levererat ganska bra tidigare.

9,8 - störst under våren 2014...

... och 10,1 - störst i våras.
Som en extra bonus kan övernattning ordnas om man har långt att åka och inte vill gå upp mitt i natten för att hinna fram till fisketuren.

Så med detta sagt hoppas jag att ni går in på Tradera imorgon, söker på Karma och budar loss på min eller andras guidningar och på några av de sanslöst snygga beten som kommer att auktioneras ut! Kör hårt!

Skitfiske på er, så länge!

       
   

onsdag 25 november 2015

Is - men ännu för tunn

Nu råder en av årets två mörka perioder - tiden då isarna ligger på Upplands sjöar men samtidigt är för tunna att gå på. Häromdagen såg det dock ljust ut. Isarna lade sig i fredags och på mindre än en halv vecka låg det uppåt 7 cm på sina håll. Glatt överraskad och lätt exalterad planerade jag för ismetespremiär redan nu på lördag. Men sedan vände vädret och nu vankas uppemot 10 plusgrader på fredag och lördag. Onödigt vanskligt.

Idag ska jag förbi den lokala fiskebutiken igen och plocka upp det sista inför ismetet. Två till spön, tre vänstervevade rullar samt wire och trekrok till nya tackel. Nu blir det till att pyssla!

Sedan fortsätter också täljandet. Varför tälja i ek, kanske ni undrar? Jo, då kan jag sitta inne i köket vid köksspisen med familjen och jobba istället för att stå i en kall snickarbod vid skruvstädet och raspa. Sedan är det roligare också, trots att det tar tid.

Syndromtailar. 7 av de 14 kropparna är redo för sandpapper.
Sedan blir det två stycken rena kopior också. På King of Mälaren var jag blott åskådare när mina två lagkamrater plockade den ena godkända fisken efter den andra på Svartzonker Tail. Jag äger ingen sådan och har heller aldrig gjort. Och då jag inte har någon liknande tail med den profilen som trycker så pass mycket vatten så bestämde jag mig. Tälja i ek istället för att köpa i plast.

Kopia som kanske ändå inte är helt lik originalet. Jag har ju trots allt inget att jämföra med.
Nu vet jag att det är dålig stil att plagiera. Men till egen låda måste det ju vara ok? Om inte; förlåt Claes!

Skitfiske på er, så länge!



 

söndag 22 november 2015

Något som fattas

Spinnfiskeåret 2015 är över. Åtminstone för de som fiskar i norra upplands insjöar. En mild höst har bjudit behagligt fiske under en längre tid men nu är vintern här. Visst kan det åter bli plusgrader, regn och grått men tillfällena glesnar.

Det är med en känsla av ofullkomlighet som jag ser tillbaka på detta fiskeår. En känsla av att något fattas, saknas. Om man bortser från det vikt-PB på 10,1 kilo som jag tog i april så har jag inte lyckats i år. Trögpassen har dominerat och antalet turer då jag prickat rätt har varit alldeles för få. Mitt hemmavatten har också varit svårare än någonsin med en ofantlig mängd växtlighet som ännu dröjer sig kvar.

Men jag har haft roligt. Och det är ju det viktigaste, trots allt. Nu riktas istället blickarna mot isfisket. Utrustningen uppgraderas och döda sillar och strömmingar inhandlas. Förra året återupptog jag ismetet efter en tjugoårig dvala. Till en början var det gamla angeldon som gällde men efter att ha drillat fisk på Aleksanders ismetespön köpte jag fyra stycken redan förra säsongen. Nu har det blivit ytterligare två och rullar är på ingång. Som vänstervevare kan jag tycka att utbudet bland ismeterullar är knapert. De rullar som finns känns lite dyra och ska man ha sex stycken blir det en saftig summa. Förra året köpte jag en Hurricane samt en Viking som Aleksander hittade på Tradera.

Viking 40 till vänster och Hurricane H40L till höger.

Nu har jag hittat ytterligare en Hurricane på blocket samt beställt tre till via lokala fiskeaffären. På tal om fiskeaffären.
Jag har bott i trakterna runt Österbybruk i fem år, fiskat i två och en halvt av dessa och först nyligen upptäckt att det finns en liten sportfiskebutik runt hörnet. För de som bor i trakterna kan jag rekommendera ett besök till Österbybruks Trädgårdsmaskin & Allservice. Med tanke på att butiken trängs med en verkstad i ett villagarage är utbudet riktigt bra. Och det mesta som inte råkar finnas hemma går att beställa.

I denna butik köptes även ny nylonlina samt att tafsmaterial och trekrokar, storlek 2, är på ingång. Snart så, är jag redo. Förhoppningsvis isarna också. I väntan på det har täljkniven åkt fram igen.


Det är ett gäng Syndromtailar på gång och denna sväng kommer drygt en handfull att gå till försäljning. För den som är intresserad; håll utkik!

Skitfiske på er, så länge!


onsdag 18 november 2015

Gäddonsdag?

Vintern knackar obarmhärtigt på dörren och spinnfiskesäsongen sjunger på sista versen. En fiskeårstid övergår i en annan och det betyder; snart ismete. Jag började med ismetet förra vintern i tron att det inte skulle vara något för mig. Jag gillar aktivt fiske och har haft lite svårt för sitta-och-vänta-på-hugg-fiske. Så i värsta fall kunde ju ismetet åtminstone agera abstinenshämmare. Men det visade sig vara mer än så. Det var roligt, riktigt roligt. Men hur mycket man än vrider och vänder på det så blir det ändå aldrig som spinnfiske. Tjusningen i att förleda gäddan genom att få liv i ett konstgjort bete är svårslagen.

Antalet återstående spinnchanser detta år kan räknas på en hand. Kanske till och med på ett finger. Därför blev det idag ett mikropass på eftermiddagen innan mörkret.

Sorglig tio-dygnare för spinnfiskaren.
Jag gav mig ut på "min" sjö och noterade att vattenståndet fortfarande är oroväckande lågt inför vintern. Måtte den bli mild. Med 1,5 timme på mig tänkte jag enbart fiska i närområdet, en del av sjön som varit för igenväxt för att kunna bedriva något vettigt fiske tidigare under hösten. Det var fortfarande svårt, visade det sig. Det blev en stunds förflyttning till områden med något mindre grön gegga.

Kallt och vindstilla... Buffen från Wiggler som delades ut till alla tävlande på helgens King of Mälaren kom väl till pass.
Gäddorna stod inte att finna någonstans. Nu när vattenståndet är så lågt ser man botten i stort sett hela sjön. Man brukar då alltid skymta både gäddor och betesfisk som skräms av båten men denna eftermiddag syntes inte ett liv överhuvudtaget. Varken vassnära eller i strömfåran i sjöns mitt.

Jag nötte på med lite olika tailar och några paddlar men inget verkade duga.


Precis innan hemgång fick jag ett otroligt försiktigt tailnafs på en Dofftail, papegoja. Jag såg gäddan vända efter mothugget och det var en skaplig fisk, åtminstone över 90 cm. Det var det roligaste som hände. Ännu ett kort bompass lades till handlingarna och det vore tråkigt om det fick avsluta spinnsäsongen 2015.

På lördag är det dessutom tänkt att Micke "Caesarlures" och en kompis till honom ska komma och fiska med mig. Det är tyvärr stor risk att det passet blir inställt. Om SMHI:s prognos på bilden ovan stämmer så kommer det att ligga is på hela sjön då. Jag håller båda tummar för att det blir mildare än utlovat. Annars blir det väl till att pyssla med ismetegrejorna istället, i väntan på bärande isar.

Skitfiske på er, så länge!



lördag 14 november 2015

King of Mälaren, höst 2015

Igår var det återigen dags för tävling. Som jag har längtat. Redan i torsdags började prepp och pyssel med att banta ned mängden utrustning för att maximera utrymmet i båten. Istället för både väska och hink så fick väskan för första gången klara sig på egen hand. Många svåra val och ändringar senare fick de fyra lådorna till slut se ut så här:









En rimlig och trevlig laguppställning. Sedan är det ju så att man ändå har med sig fyra gånger fler beten än vad som kommer att användas. Men känslan när det visar sig att man lämnat en potentiell kodknäckare hemma är inte rolig. Därav garderingarna.

Pysslet fortsatte förstås på fredagskvällen. Jag lånade föräldrarnas sommarstuga strax utanför Sigtuna där jag tillbringade kvällen med krokvässning, tafstillverkning samt lite gummipyssel. På väg genom Uppsala hade jag nämligen tittat förbi hos M&Å Fiske. Det behövdes päronsänken men blev också några Bauer Power Rattles. Med det kraftiga regn som kom under fredagen tänkte jag att vattnet kanske skulle grumlas upp lite på Mälaren. Kanske behövde gummina rassla lite för att ge framgång? Det visade sig kvitta för min del.

Nåväl, jag riggade några gummibeten med rassel men också de två Syndromtailar som fick följa med. Den ena i tailen och den andra i paddeln. 

Rasselkammare i en lätt guldig Baggepaddel som pryder Syndromtailen i Golden Shiner-färg. Vinnande koncept?
Lördag morgon, klockan 07.45 i Sigtuna hamn. Ett morgonpiggt och taggat gäng gäddfiskare står redan och väntar, pratar och köper kaffe i den provisoriska kiosken. En jämn ström av välutrustade båtar glider in hamnen, en efter en. Stämningen är hög och förväntan ligger tung i luften.
Själv hade jag tagit bilen till Sigtuna och stod och väntade på resten av Team Syndrom; Aleksander och Honken (Erik). De kom sjövägen från Skarholmen, Uppsala i Honkens Buster. Under tiden anmälde jag teamet, hämtade ut mätbrädan och snackade lite med andra taggade gäddfiskare.

Båtarna börjar att radas upp...
Aleksander och Honken dök upp, kaptensmötet hölls och sedan släpptes vi i sakta mak iväg ut ur hamnområdet. Startfältet, bestående av 126 båtar, delades upp i två läger; de som skulle söderut och de som skulle norrut. Vi tillhörde den skara av ca 30 båtar som styrde norrut.

På väg ut


Kapten Honken och Aleksander
Startskottet gick och en relativt lugn färd norrut inleddes. Vi hade en tydlig plan för dagen med tillhörande mål. Planen var några vikar och kanter och målen var att hålla sig till planen och att plocka upp fem godkända fiskar. Med detta lyckades vi!

Vi hade tagit ett beslut dagarna innan tävlingen att lägga lite tid på transport så trots att själva tävlingstiden började 09.00 var det först ca en halvtimme senare som våra beten fick bli blöta. Efter fem minuter hade Honken redan krokat av en fisk men dessvärre var den under minimimåttet på 70 cm. Strax därefter var det Aleksanders tur och denna fisk låg precis på gränsen.

Första godkända!
Under den följande timmen plockade en het Aleksander ytterligare tre godkända fiskar. Det var nästan att man hörde Alicia Keys "This girl is on fire" ljuda över fjärdarna...


Prick 70...

... och 70 igen...

...men även en bättre fisk på 88 cm.


Bra kondis!
Även Honken tog en godkänd under morgonen vilken blev dagens längsta för oss.

89 cm
Klockan 11.15 hade vi redan de fem godkända fiskarna. Strålande! Men vad gjorde jag under denna tid när grabbarna plockade godkända fiskar, kanske ni undrar? Jo, jag håvade, fotade, tappade en snipa och kastade bort min Syndromtail i fluo-papegoja. Samma bete som tog en 108:a för inte så länge sedan och som jag monterade in en rasselkammare i under fredagskvällen. Snyft!

Nåja, sådant som händer och nya tag mm... Det var ändå med ett lugn och team-självförtroende som vi fortsatte drifterna i jakten på att bättre de 387 cm vi kommit upp i. Men det var lättare tänkt än gjort. Under resterande 3,5 timme (borträknad halvtimme för att hinna tillbaka till Sigtuna hamn till senast 15.15) hände inte så värst mycket. Förutom att Aleksander fick en icke godkänd, jag fick två icke godkända och hade ett monsterhugg som var borta efter mothugget, samt att också Honken tog en för liten fisk. Det mest uppseendeväckande var dock ett vevstoppshugg som Honken fick två meter från båten. Mothugg och sedan en stor fisk som ligger i ytan. -Jävlar, den är fin, tjoar han. Håvman som jag var (då jag inte plockade godkända fiskar) började jag att tokveva hem mitt, precis utkastade, bete. -Den sitter dåligt, sa en lätt stressad Honken och innan jag ens hunnit veva in halvvägs och innan fisken ens hunnit närma sig båten det minsta hoppade den av den enda lilla krokspets som suttit längst ut i mungipan. Den tjocka fisken, som låg i 7-kilostrakten och runt metern simmade iväg och Eriks vrål av missnöje ekade längs Mälarens stränder en längre stund. Snopet, men det är fiske vi talar om. Sådant som händer och nya tag mm...

Vi nötte oförtrutet på men tiden var obarmhärtig och det var snart nog dags att återvända till hamnen. Trötta, lite kalla, hungriga men mest ganska nöjda gled vi in i Sigtuna hamn strax efter 15.00. Det var inte särskilt många båtar i hamnen vilket brukar betyda trögt fiske. Många som kanske insett att de inte skulle hinna plocka upp tillräckligt med godkända fiskar och därför bara lämnat in mätbrädorna och dragit hem. Så som vi gjorde i våras...

Märkbart få fiskare framför kiosken efter avslutad tävling. Det blev dock fler under prisutdelningen.
Aleksander och Erik tackade för sig (det var jag som skulle tacka mest) och drog norrut, hemåt. Team Syndrom hade inget med toppstriden att göra och hade heller ingen längsta fisk som kunde ge något pris. Så även jag begav mig hemåt med en tudelad känsla. Glädje över att vi som lag lyckats med vår målsättning men besviken över att jag personligen inte kunnat bidraga med godkänd fisk. Men mest glädje. 387 cm, kan nog räcka till topp 20 tänkte vi alla tre innan hemfärd men det visade sig räcka lite längre än så.

Topp tio! Nia, för att vara exakt.
Nionde plats, av 126 startande båtar proppade med duktiga gäddfiskare, får vi vara riktigt nöjda med. Det är min bästa lagplacering hittills på Kingen. Riktigt roligt!
Jag vill passa på att tacka mina duktiga team-kamrater, bra fiskat! Tack även till arrangörerna som än en gång lyckats organisera en mycket trevlig tillställning. Och sist men inte minst; grattis Team Zissou/Esoxgear till vinsten och respektingivande 469 cm.

Skitfiske på er, så länge!

P.s För att få bättre koll på resultatlistan och kika på den individuella tävlingen, besök King of Mälarens hemsida.




 
     
 








torsdag 12 november 2015

Inför King of Mälaren

Uttrycket "att vara förväntansfull som ett barn inför julafton" må vara uttjatat men är ändå de ord som bäst beskriver mina känslor inför lördagens tävling. Trots att jag egentligen inte är någon tävlingsmänniska. Två gånger per år (Kingen, vår och höst) räcker alldeles utmärkt. Nu kanske det låter som om jag inte tycker att gäddtävlingar är roliga? Så är inte fallet. Jag kan förstås inte uttala mig om andra tävlingar som jag inte närvarat på men King of Mälaren är en mycket trevlig tillställning.

107:an från vårtävlingen 2014
 
Mellan 07.30-08.00 fylls Sigtuna hamn sakta på med det ena flytetyget efter det andra. Det är allt ifrån trånga och hårt packade små plastjollar till amerikanska aluminiummonster med kastdäck som mindre dansgolv. Upp på bryggorna väller sedan en strid ström av flytoveraller, Bass Pro-ställ och skägg. Ja, det är ganska mycket skägg på bryggorna.
Stämningen är pirrigt glad, uppspelt. Sportfiskare träffar likasinnade, skrattar, pratar om det fiske man haft sedan man träffats senast på tävling.

Kaptensmöte! Drygt trehundra taggade sportfiskare väntar otåligt.
Det finns också taktiker. De som går runt och spanar i andras båtar efter tecken på vart de tänkt söka fisken. Har taktikern tur kanske någon redan preppat spöt med bete och kan därmed avgöra om det ska fiskas djupt eller grunt? Vissa är till och med så djärva att de går runt och frågar bekanta hur deras plan ser ut.

Men de flesta är bara sjukt taggade och står och småpratar i väntan på kaptensmötet och därefter förstås; startskottet. Det är en egendomlig känsla i starten; skräckblandad förtjusning. Glad och förväntansfull samtidigt som man undrar om båten ska kantra i "hela havet stormar-starten". Hos den orutinerade Mälarfiskaren (som jag) smyger sig lätt också en mörk tanke in i bakhuvudet; tänk om jag inte får någon godkänd fisk? Eller ännu värre, om jag blankar helt? Dessa tankar gör man bäst i att ignorera. Det ska vara kul att fiska gädda, även på tävling.

Kanske kommer det att se ut så här på lördag eftermiddag? Pris till Team Syndrom? Man kan hoppas!

Skitfiske på er, så länge (även ni som ska tävla på lördag ;)!

      

måndag 9 november 2015

Måndagstips

Måndagar. Denna svartmålade veckodag som med sin slutgiltighet förkunnar att det nu dröjer till nästa lediga dag. En lätt ångest kan då komma krypande hos många medan andra kanske har längtat till den nya arbetsveckan. Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan dessa.

Men nu har jag ett tips till er alla, men kanske främst till de som känner ångesten; det behöver inte vara på detta vis. Fiska gädda! Ta ett kort pass efter jobbet så märker ni plötsligt att hela den gråa måndagstillvaron lyses upp som av en inre värme. Ungefär som att dricka en whisky eller bada bastu efter en lång och kall dag på isen.

Jag följde mitt eget råd denna blygråa novembermåndag och kastade mig ut på ett 1,5 timmar långt eftermiddagspass.

            
En kraftig sydlig vind drev på rejält när jag styrde norrut i sjön. Vattenståndet hade ökat något och växtligheten fallit undan lite. De senaste dagarnas regn har gjort stor nytta men räcker ändå inte alls för att utesluta bottenfrysning i vinter.   

Jag började med en Headbanger Whiplash på beteslåset.

Galet, coolt och innovativt!
Det betet dög inte och med facit i hand gjorde inget annat det heller. Det blev en 1,5 timmes bomhistoria. Gäddorna hade ätit färdigt och jag lyckades inte locka dem ens till dessert, trots att väderförutsättningarna knappast hade kunnat bli bättre. Eller så hade de flyttat till andra områden men tiden räckte inte till för att söka. Svår tid nu med eftermiddagsfiske, verkar det som. Det var nämligen samma visa förra veckan. Jag har läst om andra som haft riktigt bra fiske vid skymningen och strax innan. Det gäller inte i "mina" vatten, åtminstone inte för tillfället.

Härnäst hägrar King of Mälaren på lördag. Den enda tävling jag brukar närvara på och det ska bli riktigt roligt. Jag fiskar med Aleksander och hans polare Honken (som egentligen heter Erik), precis som i våras. Då hette teamet Lilla Gubben (internskämt) och vi misslyckades helt med endast en godkänd fisk i båten. På lördag heter vi Team Syndrom istället (för att jag anmälde oss istället för Aleksander). Senast jag tävlade på Kingen under det team-namnet gick det riktigt bra med en tredje plats på den individuella tävlingen (länk till det finns här). Tänk om det kunde vara så att det satte sig lite mojo i team-namnet då. Man kan hoppas!

Skitfiske på er, så länge!

            

lördag 7 november 2015

Blött och åter blött

Mörkret låg ännu tungt över Skarholmen i södra Uppsala när jag och Aleksander svängde in på båtplatsens parkering. En kraftig vind hade redan Mälaren i sitt grepp och molnen hängde tunga över vattnet.

Vi packade ned oss i båten och styrde söderut.


Den kraftiga motvinden slet i båten och förens slag i vågdalarna var så kraftiga att beteshinkarna hoppade på grabbräckena. Dagens plan var att lokalisera fisk inför King of Mälaren som går av stapeln nästa helg. Vi hade tänkt att prova djupvassar, sund, kanter och grundare vikar, dvs. nästan hela registret. Vi började i en grundare vik och Aleksander tog ganska snabbt en snipa på Svartzonker Tail. Plötsligt kom regnet som SMHI utlovat och det höll i sig under hela passet, förvisso bara fem timmar långt.

Vi styrde vidare mot en djupvass som låg halvt i lä. En rejäl mängd betesfisk var på plats och vi kunde till och med se lite jakt trots vinden. Det kändes riktigt hett men gäddorna var lite tröga. Först fick jag ett stenhårt karate-hugg på en Lucy i strömmingsfärg. Gäddan, på kanske 2,5 kg, kämpade väl och hoppade av kroken strax innan jag tagit i tafsen. Vi drev vidare och jag bytte till en TN-Tail från TN-Lures.

Denna skönhet, även med "Fiskesyndrom" skrivet på sig. Och nej, det är inte snö ännu; gammal bild.
Den lockade sedan tre snabba snipor till hugg. Roligt med sprattel i spöt men storleken saknades.


Vi nötte vidare med gott mod trots att våra regntäta kläder sattes på hårt prov och delvis misslyckades med sin uppgift. Regnet fortsatte nämligen envist att ösa ned med oförtruten kraft. Jag som länge har önskat regn (för "min" sjös sjukt låga vattenstånds skull) ska dock inte klaga.
Allt mer blöta och kalla driftade vi nya ställen och fick några sporadiska fiskar här och där. Slutställningen blev (till Aleksanders lättnad) 4-4, dock utan att ha sett röken av en bättre fisk.

Störst (eller kanske minst liten) för dagen...
Så hur blev vi hjälpta inför tävlingen då? Ja, nu är det just en tävling så om vi sett mönster eller kunnat utarbeta en vinstgivande plan så hade jag nog hållit ganska tyst om det. Men vi blev inte så värst mycket klokare efter turen än innan. Förutom några hotspots och några låt-bli-ställen. Om ni ska tävla nästa helg och undrar vilka som var vad; ut och testfiska, vetja! ;)

Skitfiske på er, så länge!

 



onsdag 4 november 2015

Lyxfiske

Att ha möjligheten till spontana och korta fiskepass efter jobbet är som balsam för själen. En timme eller två i båten innan barn kommer med tåg och innan mörkret sänker sig över eftermiddagen. Vardagslyx.

Igår uppenbarade sig ett sådant tillfälle. Med i bilen (som alltid) låg fiskegrejorna och inte bara väntade, utan nästan skrek på mig.
- Kom igen nu, fixa en lucka i schemat, gnällde de. - Vi har tråkigt.

Jag fixade luckan och till deras barnsliga förtjusning gav vi oss ut för att blöta grejorna ett kort tag. En stadig sydvästan stod på min sida och likaså en mörkgrå himmel. Det luktade gädda.

Istället för att i vanlig ordning drifta av ett par områden ankrade jag upp på ett och samma under de ca 90 minuter jag hade på mig. Ett ställe där jag vet att fisken står men till en början ville de inte ge sig tillkänna. Jag fiskade bara SyndromTail denna gång och började med papegojan som lockade 108:an förra lördagen. Den dög visst inte alls. Halvvägs in i passet åkte istället Golden Shinern på och den fick tydligen godkänt som aptitretare. Det blev tre hugg varav en bommad, en snipa och en smal 93:a som var helt galen.

Svårt att fota själv med en Iphone. Varken frontning eller den (av tyngd) ansträngda minen är frivillig. Precis innan fotot togs fick gäddan spel och dansade i luften en stund med den klassiska blodiga knogen som resultat.
Roligare än så blev det inte men det var ändå mer än nog. Bara att få komma ut i båten på vardagseftermiddagar räcker. Lägg till ett par gäddor; vardagslyx!

Lagom till hemgång försvann vind och moln, som på beställning.  


Skitfiske på er, så länge!


söndag 1 november 2015

Abborre med Dagunista

Igår tog jag en sväng söderut, till huvudstaden. För någon månad sedan skrev jag till Daniel "Dagunista" Sundin på Instagram och undrade när han tänkte lära mig abborrfiske, egentligen. Trots min oförskämdhet att bjuda in mig själv så styrde vi till slut upp ett pass. Igår var jag alltså inbjuden på en heldag i abborrens tecken.

Fet motor med tryck, respekt!
Vi utgick från Saltsjöbaden och drog österut. Ett antal platser scannades med ekolodet men de där riktiga molnen med betesfisk eller klumparna med abborrar hittades inte.

Daniel söker
Det var bara sporadiska mindre ansamlingar med borrar som dessutom vägrade att hugga på våra jiggar. Efter ett par timmar plockade jag fram gäddspöet medan Daniel fortsatte att söka borre. En mindre följare som nafsade i tailen på min Syndromtail blev det enda resultatet för min del innan lunch. Daniel tog på samma tid två snipor på abborrjigg.

Foto: Dagunista
Efter en stärkande och värmande gulaschsoppa som Daniel haft med sig blev det mer fokus på gädda en stund. Jag provade runt lite med Syndromtail, Headbanger Whiplash, Abstain Swimmer, Mcrubber och Lucy. Till och med en Salmo Slider åkte på - ett tecken på tröghet...

Lucy, Foto: Dagunista
Gäddsessionen gav två mindre fiskar till Daniel på Mcrubber och jag stod ännu tomhänt. Det var fruktansvärt trögt men vi nötte glatt vidare. Det var först när vi körde ett sista abborrförsök på slutet som jag också fick känna sprattel i spöet. Vi hittade ett gäng borrar som också de var extremt tjuriga men en handfull lockades till hugg.

Foto: Dagunista

Ett utav huggen betedde sig konstigt. Först lätt och försiktigt för att sedan bli rejält tungt på lätta grejor. En stadig gädda syntes under båten och Daniel började att förbereda håven för fisken som kanske låg runt 5 kilo. Men plötsligt släppte den och upp kom en abborre med jiggen i munnen.

Vi jiggade på ett tag men det blev bara fem abborrar innan det var dags att runda av.



Åter vid båtplatsen. Grymt trevlig båt att åka i och fiska ifrån; Silver Hawk.

Stort tack Daniel för en kanondag i Stockholms skärgård. Visst, det var trögt något fruktansvärt men sådant är ju fisket ibland. Och det var inte mindre trevligt för det. Dessutom är revanschen redan inplanerad...

Skitfiske på er, så länge!