måndag 31 augusti 2015

Rapport från Misterhult

Dag 1

I fredags var det så äntligen dags - det årliga besöket hos min gamla fiskevän Freddan nere i Misterhult. Otålig, som man lätt blir när man längtar efter något länge, segade sig tiden fram under fredagens morgon innan det blev dags att sätta sig i en bil belamrad med fiskeprylar. Sedan blev allt ännu mer otåligt under de dryga 4,5 timmar som bilresan tog men vid halv fyra knastrade äntligen gruset på Freddans gårdsplan under bilens däck. Äntligen!

Freddan hade slutat tidigare från jobbet och båten var redan färdiglastad och kaffet nybryggt. Vi kastade oss ut.

Planen var att fiska oss fram till en mar där kvällen skulle avslutas. Vi fick några mindre gäddor på vägen (och tappade någon finare) men det var först inne i maren som det drog igång ordentligt, så småningom. Det var febril aktivitet på betesfisken där inne och abborrarna var uppe i ytan och jagade. Därför började vi köra lite popper vilket gav några mindre fiskar.

Freddan med sin första popper-borre.
De var lite svårflörtade och efter att ha provat runt en del satte jag på ett litet spinnerbait. Nästan omgående fick jag ett stort gäddhugg som bommades. Kort därefter small det på igen. Mitt Shimano Crucial Bass-spö fick sedan jobba hårt. Med 0,10-lina på rullen kunde jag inte direkt pressa fisken som gjorde rusning på rusning (en på mellan 10-15 meter!). En god stund senare kunde gäddan äntligen glida in i håven.

100 cm...

...och någonstans mellan 5 -6 kilo är störst fisk hittills på abborrspöet. Riktigt roligt!
Efter denna fina fisk sadlade vi om till gäddgrejorna igen. Det tog en stund för oss att inse att det var just spinnerbait som gällde denna första kväll. Tailbeten ratades kategoriskt och shadar tog några fiskar men blev mest paddellösa.

En Abstain Swimmer och två CL Shad 14 fick se sig pensionerade...
Ett spinnerbait från Rock ´n Rolle åkte på och då började det att lossna. Det blev sammanlagt runt tio gäddor under kvällen, inga riktigt små men heller inga större än den på bilderna ovan.

Innan vi visste ordet av hade klockan blivit nio och solen hade försvunnit. Uppslukade av fisket hade vi glömt att äta middag och med kurrande magar tog vi oss in till en klippa där vi hade sett en lämplig tältplats bland träden i mossan. 

Grillen på g!
Freddan slog upp tält, jag började pyssla med grillen och sedan njöt vi av god korv och en vacker augustikväll.

Dag 2

05.00 ringde alarmet och med stela ryggar (åtminstone jag efter en natt på tunt liggunderlag) letade vi oss ut i morgonen. 

Tältet fick stå kvar till nästa natt.

Morgonkaffe på klippan - svårslaget!

Freddans Utter ligger redo för en heldag.
Fisket började inne i maren där vi slutat kvällen innan men vi upptäckte ganska snart att rovfiskarna inte jagade så vi sparade detta smultronställe till kvällen och for mot nya vatten. Vi tänkte prova abborre i några trånga sund där den kraftiga vinden låg på. Vi fick aldrig anledning att ändra det konceptet utan körde på ända fram till lunch (bortsett från en grötpaus i båten).






  
Abborrarna fanns överallt och var mer än villiga till hugg. Vi plockade ett stor antal (ingen aning om hur många) varav de flesta låg mellan 3 - 5 hg. Det var galet roligt fiske trots att de stora fiskarna uteblev. Mitt på dagen tog vi ett break och åkte hem till Freddan ett par timmar för lunch och för att ladda batterier. Har man en Iphone som både kamera och plotter (och saknar laddarmöjligheter i båten) så räcker inte batteriet särskilt länge.

Med nya krafter fortsatte andra halvlek, även den i abborrens tecken till en början.

Kapten Freddan i den trånga och stenrika skärgården i Misterhults omgivningar.
Jag började få lite gäddfrossa trots att abborrarna nappade och blev tvungen att byta till det tyngre spöet.

Wolfcreekshad i Motoroil lyser vackert i solen.
Freddan plockade en mängd abborrar medan jag bommade ett flertal gäddhugg på shadar och spinnerbait, tog en mindre på min Syndrom Tail innan jag bytte tillbaka igen till abborrarna.

På väg mellan två fiskeplatser såg vi en kraftig brandrök på håll. Det visade sig brinna på en ö (inte där vi kampat, som tur var) och vi larmade brandkåren. På bilden nedan syns det knappt men rökmolnet var riktigt rejält och senare fick vi veta att det brann på ett område av 100x200 meter. I tider av eldningsförbud är det viktigt att släcka sina picnicgrillar ordentligt.  


Fisket fortsatte och tiden går fort när man har roligt, som bekant. Det hade blivit sen eftermiddag och vårt favoritställe - maren - kallade på oss.

Ingången till maren. En smal "å" löper genom vassen och med det låga vattenstånd som nu råder kommer man bara in om man fäller upp motorn och sedan leker gondoljär.   
Betesfisken var redan i full gång och små ringar bröt ytan överallt, hela tiden. Det var ingen synlig jakt på gång men nu var det gäddfiske som gällde. Freddan körde med gummishadar i olika storlekar medan jag fortsatte där gårdagens kväll slutat - med spinnerbait. Freddan hade några följare och jag ett halvhjärtat hugg. Tailbeten fick prova lyckan men det gav ingenting denna dag heller. Efter en stunds bytande och trixande med enbart följare och halvdana hugg (varav ett stort på en Mcrubber) så plockade jag fram d-laget ur väskan - mina fåtal dammiga jerkbaits och sliders.

Inte ofta på mitt beteslås. Kanske ändring på det?
På andra kastet med Bustern högg det brutalt strax efter nedslaget. En urstark gädda kämpade väl innan Freddan snyggt håvade.

Strax under både metern...

...och 6-kilosstrecket.
  Kort därefter var det Freddans tur som fiskade med en Real Hearing Shad, modell mindre,

Fin fisk runt 5 kilo.
Kvällen fortsatte på samma sätt med ett antal fina gäddor men inga större än de på bilderna. Flest tog jag på en Rapala Slider i fluo-firetiger. Ett bete som jag knappt fiskat med på två år men som marens gäddor tydligen var helt galna i. Det är tur att man är garderad och har med sig alla möjliga beten ut i båten.


Även dag 2 skulle tyvärr ta slut och trots att riktiga toppfiskar saknades var vi mer än nöjda efter denna fantastiskt fina heldag i skärgården. Grillen åkte fram efter solnedgången igen och det var inte direkt svårt att somna när vi något senare kröp ned i varma sovsäckar.

Dag 3

Söndag och sista dagen. Vi skulle bara hinna fiska i tre timmar ungefär innan det var dags att packa ihop och avsluta för denna gång. Freddan körde abborre från start medan jag envisades en stund med gäddfiske trots att det till en början var stiltje. Freddan plockade fisk på fisk och jag kammade noll. 


När Freddan sedan plockade helgens största borre på ca 6 hg bytte även jag till det lättare spöet och det blev ett litet race med fiskar i samma storleksklass som under gårdagen, 3 - 5 hg. Vi plockade fisk på fisk och hade det allmänt trevligt när plötsligt tiden satte käppar i hjulet. Det hade blivit dags för det där hemska, tråkiga; hemgång...

En oerhört trevlig helg var över och motvilligt packade vi oss hemåt och ur båten. En lång bilfärd hem väntade för min del men jag hade åtminstone sällskap av nya och trevliga minnesbilder från helgen. Stort tack för denna gång Freddan. Vi ses i november på mitt hemmavatten!

Skitfiske på er, så länge!



torsdag 27 augusti 2015

Tur och retur till CaesarLures

I våras kom Micke "Caesarlures" och Klas "Thepikefather" och fiskade hos mig. Då passade jag på att fråga Micke om han ville måla och lacka några Syndromtailar, ifall jag fick för mig att snida lite. Då både airbrush och torkhjul saknas hemma hos mig kändes det lägligt att anlita ett proffs. Visst, sa Micke men roligare än så blev det inte, förrän nu. Till slut fick jag tummen ur härom dagen och plockade fram en ekbit, fogsvans, morakniv och sandpapper.


Såga och tälja...

...slipa...

...och slutligen vikta + skruvöglar.
Sedan gick de på lådan i ett postens gröna adresserat till herr Caesarlures. Nu är det bara att nyfiket vänta och se hur slutresultatet blir. Jag snidade och viktade dem så likt originalet jag kunde men då mitt snideri är, milt uttryckt, amatörmässigt så finns risken att de kanske får konstig gång eller blir baktunga. Dessutom har de små gropar här och där efter att jag gick för djupt med kniven. Men det är ju bara skönhetsmissar. De kommer att bli snyggt målade, om inte annat.

Jag hoppas förstås att gången på de nya blir som på originalet. Den rackaren (som skymtas på översta bilden) har trots allt fångat en 9:a och en 9,8:a som två största fiskar.



 
Förhoppningsvis funkar de ändamålsenligt och vips så har jag i sådant fall tre till i olika heta färger att plocka fram ur artilleriet.
Efter att ha lagt betena på lådan skickade jag ett meddelande till Micke att de var på väg. Han svarade med att även han hade lagt något på lådan. Vad nu, en överraskning?


Det var det verkligen! Två stycken riktigt heta CL-Shad 14, liggandes i det snyggaste kuvertet. Den bakre på bilden syns knappt men den är i samma färg som den Micke dominerade med på mitt hemmavatten i våras. En nästan genomskinlig kropp med rosa/lila rygg. Sedan har jag tjatat på Micke om något helsvart. Det är förstås tråkigt för en duktig betesmålare/gjutare men ack så effektivt i humusfärgade vatten ibland. Men nu dök den alltså upp och glad är jag för denna lakritsfisk. Du ska ha ett stort tack bäste Micke!

De ska få simma i Östersjön redan till helgen för i morgon förmiddag packar jag in mig och alla fiskegrejor i bilen och åker drygt 40 mil söderut. Det är dags för det årliga besöket hos Freddan igen och en helhelg i Misterhults skärgård. Jag kan knappt vänta.

Skitfiske på er, så länge!



onsdag 26 augusti 2015

En ny milstolpe

För två och ett halvt år sedan började jag att fiska igen efter ett väldigt långt uppehåll. För två år sedan (i oktober) började jag att skriva en "dagbok" om mitt fiske på denna blogg. Sedan dess har över 250 inlägg skrivits, alla (utom ett fåtal under denna sommar) har gått i gäddans tecken. Rapporter från fisketurer blandat med tankar runt sportfiske, knep och tips mm.


Under resans gång har fler valt att läsa om mitt harvande i grunda dysjöar i norduppland. Idag nådde bloggen 50.000 visningar, en siffra jag aldrig hade räknat med eller ens funderat på när de första inläggen publicerades. Lika kul och uppmuntrande som otippat! Stort tack till er alla som läser! Ni gör skrivandet ännu roligare.

Skitfiske på er, så länge!


måndag 24 augusti 2015

Made by Sweden

Jag brukar skriva om mitt fiske. Ibland också om lite fiskepyssel vid sidan av men ytterst sällan om fiskenyheter. Det är på inget sätt fel av fiskebloggare att skriva inlägg om nyheter, det är bara inte min grej, helt enkelt. Jag överlåter det gärna till mer kunniga som t ex FishEco. Men denna gång kunde jag knappast låta bli.

Det var med ett stort mått av stolthet som jag under gårdagskvällen såg Claes "Svartzonker" Claesson medverka i Volvos senaste reklamfilm med temat Made by Sweden. En snygg film som verkligen lyckades fånga känslan av att komma ut, komma bort. Frihet, med andra ord.

Varför stolthet, kanske ni undrar? Det uppenbara skälet är ju förstås framgångssagan för en gäddfiskebroder. Men bortser man från det så delar vi också passionen för matlagningen och dessvärre också för berusningsmedel, som vi dock båda har lyckats att lägga på hyllan. Där slutar de gemensamma nämnarna tvärt men det räcker för att jag verkligen gläds å Claes vägnar. Den mannen, om någon, har förtjänat uppmärksamheten och uppskattningen som nu kantar hans väg. Svartzonker är ett bevis på att bra idéer, tro på sig själv och hårt arbete lönar sig. För att inte tala om en ödmjuk, positiv och kärleksfull inställning till tillvaron.    



Grattis Claes och skitfiske på dig, så länge!




lördag 22 augusti 2015

Mälarmorgon

04.50 någonstans norr om Sigtuna. Dimman hade lagt sig med en fuktig duns någon gång under natten, när alla sov. Den var så tät att det kändes som om båten skar luften i strimlor som sedan åter slöts. Slukad i vitt. 

Med bara Eniros sjökort i mobilen och en kompass tog jag det lugnt under den kilometer jag hade till grynnan som var tänkt. På plats hade jag sällskap av mängder av betesfisk och det var gädda som stod på schemat. Denna morgon var faktiskt första gången sedan början av juni som jag verkligen tänkte satsa på gäddfiske istället för den abborrsatsning som dominerat fisketiden under sommaren. Det kändes som att komma hem.  

På beteslåset hamnade en gammal trotjänare; Dofftail från Anchorbaits i papegojadress. Inom tio minuter blev det plötsligt bara väldigt tungt i andra änden av linan, inget direkt hugg. Mothugg och sedan stumt. Sedan kom dyningarna i spötoppen, de som berättar att stor fisk precis skakat på huvudet. Adrenalinet rusade genast runt i blodet samtidigt som gäddan gjorde detsamma därute i det grumliga vattnet. Det var sjukt vad med lina den tog! Det här är PB, tänkte jag när fisken parkerat på tre meters djup för att sedan göra ytterligare fyra långa rusningar innan den slutligen gav upp, leddes mot båten och gled in i håven.


Betet var fullkomligt försvunnet i gapet på denna vackra fisk som bjöd på den kraftigaste kamp jag någonsin varit med om.


102 cm och 7,8 kilo muskler var en fantastisk start på morgonen. Den första större på länge och min största sommargädda någonsin - riktigt kul, trots att det ju inte alls var något PB! 

Fisket fortsatte bra och under kommande timme tog jag ytterligare tre gäddor, mellan 2,5 - 4 kg, på samma bete. 



Något trött fick Dofftailen slutligen lappas och sedan vila. Solen började leta sig genom dimridån och det fick bli abborre på sluttampen.






Det blev ett litet gäng mindre fiskar på vanlig jigg och Texas. Som så ofta var klockan plötsligt hemgång, när man minst anar det. Ett trevligt morgonpass var över och gäddans dans ligger fortfarande så färskt i minnet att jag nästan känner dyningarna ännu.

Skitfiske på er, så länge!


måndag 17 augusti 2015

Bommad storborre i gryningen

För fjärde dagen i rad ringde klockan 04.00 i morse. Lätt vimmelkantig stapplade jag upp till ännu ett morgonpass med stor abborre på hemmavattnet i sikte. 

 
Det var popper som gällde för att senare på morgonen övergå till Texas eller Carolina bland näckrosorna.


Det började bra med ett litet gäng aktiva fiskar med en topp på ca 550 g.


Därefter åkte jag längre söderut i sjön än vad jag varit på länge. De fina människor som åker runt med vassklipparen i sjön brukar köra upp rännor till de med brygga eller båtplats längs stränderna. På ett sådant ställe hade de dessutom klippt ett område på 10 x 40 meter längs en vasskant. "Poolen" såg helt magisk ut och jag började söka efter gädda men utan resultat. Så småningom blev det popper efter borre igen. 
På tredje kastet hade jag en kontakt strax efter nedslaget följt av redig plog som hängde efter hela vägen. När poppern närmade sig båten gjorde jag ett snabbt stopp och gäddan, som inte var en gädda utan en riktigt fet abborre, högg men bara halvhjärtat. Mothugget var bra men kroken satt långt ut i en liten skinnflik på läppen. Borren, som garanterat vägde över 900 g, gjorde ett par snabba huvudskakningar och simmade sedan till friheten. Skit! Men sådant är ju det här med fiske. 

Som alltid efter en förlorad bättre fisk gruvar man sig efteråt, spelar upp scenariot i sitt närminne om och om igen trots att utgången förblir densamma. Jag skakade av mig besvikelsen och fiskade noga av resten av området men utan fler hugg.

Solen värmde snabbt upp morgonen samtidigt som en nordlig vind tog vid där den slutat under gårdagskvällen. Det blev dags att fiska längs botten istället. En handfull mindre fiskar lurades upp, sporadiskt utplacerade som de fortfarande är. Och sedan (nej, inte redan!) hemgång för denna dag. Det är med stor längtan och förhoppning jag nu ser fram emot kommande tid av året. Stor abborre blir lättare att hitta och de större gäddorna letar sig snart ut ur den allra grötigaste växtligheten. Lycka!

Skitfiske på er, så länge!




söndag 16 augusti 2015

Håvångest och smågösar



Ett pass summerat i två bilder. Alltså - små gösar och trögt fiske. Nu var ju inte gösarna de enda som stod på agendan denna tidiga söndagsmorgon. Till en början skulle det poppras efter stor abborre och asp. På den första anhalten kokade vattnet av jagande aspar och sprättande betesfisk. Pulsen steg kraftigt och med lätt darrande fingrar försökte jag få fast Strike Popen på beteslåset. Aleksander körde spinnare. Aspryggar bröt ytan till höger och vänster men det vi presenterade dög inte alls. Jag bytte till walk-the-dog och Aleksander körde mindre paddelgummi. Inte heller detta behagade. Efter en god stunds frustrerat betesbytande och nötande gav vi upp och drog till ett abborre/gösställe. 

Då jag inte har några mittemellan-jiggar anpassade för gös blev det en Shaker Shad 11,5 cm i Arkansas Shiner med en liten stinger. Det levererade gösen på bilden ovan nästan omedelbart. Samtidigt plockade Aleksander en godkänd abborre och jag bommade ett till göshugg. Strax därefter fick jag ett riktigt hårt hugg på lång lina och en godkänd matgös på 50 cm landades. Lyxmiddag i morgon, med andra ord.

Fisket klingade av och vi drog till ett närbeläget grundflak för lite gäddjakt. Eftersom det inte kommer fler bilder så förstår ni därmed säkert att gäddfisket inte gav något. I ärlighetens namn gav vi det inte särskilt stor chans heller utan fokuserade istället på gös och abborre igen. Snart nog är det gädda för hela slanten på mitt hemmavatten så jag kan känna att jag vill passa på att lära mig mer om borrarna när möjlighet finns. Dessutom är det oerhört sällan som jag fiskar i vatten som håller gös (en av de allra bästa matfiskarna) så då lär man också passa på. 

Men det gav just inte något mer denna förmiddag förutom några bommade, försiktiga hugg. En snipa blev faktiskt också avkrokad som högg på min Texas-rig utanför ett näckrosbälte. Trögt, och får man tro Aleksander berodde det på håven. Den hade han lagt med bara för att jag skulle vara med i båten. Vid senaste turen, när jag upptäckte att den saknades, fick jag tydligen "håvångest" enligt min fiskebroder. Huruvida håvens närvaro påverkade fisket låter jag vara osagt då vetenskapliga studier till dags datum saknas i ärendet (likt bananers vara eller icke vara i fiskesammanhang). ;)

I övrigt var det en trevlig tur (som alltid) om än något blåsig. SMHI hade sagt 4 m/s men märkligt nog gick vågorna höga med vita gäss som fräste till i topparna. Det gungade friskt och jag som är van vid lugna insjöar, och därmed har otränade "sjöben,"  har i skrivande stund fortfarande kvar gunget i kroppen (5 timmar senare...). 

Skitfiske på er, så länge!


  

lördag 15 augusti 2015

Popper och Mcrubber Bass

Igår dök en liten beställning från sportfiskeprylar upp. Som en femåring på sin födelsedag slet jag upp paketet med lite nya jiggar och ett par poppers. Det blev Lunker City ribster, swimfish och Mcrubber Bass. De poppers som beställdes var Strike Pop - Hot pike och en neutralt färgad Rapala Skitter Pop.


Sedan var tanken att jag skulle hålla mig till söndag morgon då Aleksander än en gång bjudit med mig på ett tidigt mälarbesök. Det gick inte så bra, jag kastade mig ut på hemmavattnet i morse också.

Strax efter fem på morgonen - lika tyst som vackert över sjön.
Som nybörjare på abborrfiske har jag ännu inte riktigt haft chansen att prova på popper. Texas och Carolina har hållit mig sysselsatt men nu börjar det bli hög tid att köra ytbeten. Och efter att ha provat ställer jag mig frågan; varför har jag aldrig gjort detta förut (har förvisso kört popper efter gädda tidigare)? Det var ju nästan löjligt roligt! Spektakulära hopphugg och följande plogar. Det blev ett par snipor också som massakrerade min lilla Hot Pike.

En av ganska många som lät sig smaka. Tyvärr inga större - förutom den jag tappade vid båtkanten...
Det blev ett litet gäng popperborrar men ju längre morgonen led så ville de inte längre hugga ytligt, som det brukar kunna vara. Då övergick jag till ribster-jiggar och texas. Det dög inte alls och efter att ha provat runt en stund hittades jiggen för dagen; Mcrubber Bass i färgen finmört. I det humusfärgade vattnet, med solen starkt lysande ovanför, var det en dräpare bland näckrosorna.


Tyvärr var den en småfisk-magnet och lockade inget större än 2 hg. Riktigt bra jigg, åtminstone att sätta på vanlig jiggskalle. Jag provade även att sätta den på en offsetkrok till Texas. Det var ingen höjdare. Den rörde sig hyfsat framåt men hade ingen som helst gång när den dalade mot botten. Jiggskalle, alltså.

Det blev några fruktlösa gäddförsök tidigt på morgonen också. Men de stod som vanligt inte att finna i de få öppnare delarna av sjön. Inte ens när jag drog på en gammal killer från svunna tider:

Hi-Lo Fire Tiger - en riktig kompis!
Skitfiske på er, så länge!