Imponerande gummi och solande gäddor

Efter gårdagens kyligt tröga fiske fanns förhoppningar att denna eftermiddag skulle bjuda på solsken och något varmare ytvatten i grunda vikar och vasskanter. Eventuellt nytillkomna läsare kanske undrar varför jag inte går ut på djupet och letar på kanterna som alla andra när det grunda vattnet är för kallt? Det enkla svaret är att det inte finns några kanter. Sjön (sjöarna) har en jämn dybotten med medeldjup på 1,4 meter. Det innebär att ett kallras under natten ofta är förödande och kyliga nordanvindar får gäddorna att tvärt bli tjuriga. Lufttemperaturen smittar helt enkelt snabbt av sig på det grunda vattnet, på gott och ont.

Därför hade jag hoppats att den sydvästliga vinden och det sporadiska solskenet skulle ha tinat upp de köldstela gäddorna tills eftermiddagens after work-pass. Jag började att drifta ett grunt och vasskantat sund på läsidan eftersom ytvattnet var som varmast där. På beteslåset satt den Abstainswimmer (i färgen Transformer) från TN-Lures som dök upp under gårdagen. Jag har provat många gummibeten de senaste åren men få har imponerat som denna. Vilken jäkla gång, åtminstone med shallowskruv och dubbla stingers med krokarna instuckna i buken (det enda jag testat). I tredje kastet kom passets första hugg.

Snipa som gapar efter mycket.

Jag fiskade vidare i sundet utan resultat. Förmodligen för att jag drivit ut i vinden. När jag lyckats räkna ut detta styrde jag åter igen in mot lä. Då kom kontakterna tillbaka men bara smått. Jag körde med lite olika tailar också, främst större, men det dög inte. Abstainswimmer åkte tillbaka på beteslåset och jag begav mig till grundområdet runt åmynningen. Sol, lä, supergrunt och lekområde. Vanligtvis ingen lyckad kombo med sol och lä men med så kallt vatten var det precis vad som behövdes. Långt in mot vassen högg det hårt. 

90 centimeters-fisk på ca 5 kg som inte ville bli fotad.

Därefter blev det mulet och hur märkligt det än låter så dog fisket av. På ny plats och med solen tillbaka så satte det igång igen.

En fisk i ungefär samma storleksklass som den ovan. Inhalerad Abstainswimmer
betyder håvning för så skonsam munoperation som möjligt.

SMHI hade utlovat regn på eftermiddagen och plötsligt tornade sig olycksbådande moln upp i horisonten. Det var dags att åka hem. Efter knappa tre timmars fiske hade fyra snipor och två lite finare fiskar krokats av. Samtliga ville äta Abstainswimmern. Jag kan alltså konstatera att fisket fortfarande är trögt i det kalla vattnet och att TN-Lures nya gummi är helt grymt! 

Skitfiske på er, så länge!

 

Premiär på hemmavattnet

Igår blev båtplatsviken på hemmavattnet delvis isfri. Jag var på plats direkt och sjösatte min lilla pärla till fiskebåt.

Det fanns ingen tid att leta sig ut på sjön genom den tunna ränna öppet som går längs ena vassen då men idag gavs tillfälle. Som ni kanske vet arbetar jag som kock på en liten grundskola. Denna vecka är det påsklov vilket innebär att det är betydligt färre portioner mat att laga. Dessutom har mina egna barn också lov så de behöver inte hämtas från tåg. Detta summerat = eftermiddagstur på sjön! Äntligen!!!

Med viss tidsbrist fiskade jag enbart i båtplatsens närområde denna regntunga eftermiddag. Blåsiga vasskanter och pilla in mindre tailar i  luckor och fickor var planen. När huggen uteblev provade jag större och sävligare tailbeten, sedan shadar i diverse storlekar och rörelsemönster och slutligen jerkbaits. Inget dög. Två till tre grader i vattnet, en isande nordan och duggregn var inget som gäddorna föredrog tydligen för det drygt två timmar långa premiärpasset blev en bomhistoria. Inte ett pet! Lite snopen men ändå överlycklig styrde jag hemåt, blöt och kall. 

Inte ens denna gamla trotjänare lockade till hugg.

Väl hemma igen tömdes brevlådan i vanlig ordning. Bland reklam och tidningar låg ett "postens gröna." Men vad nu? Jag har väl inte beställt något? Nyfiken rev jag upp kuvertet som ett barn sliter bort omslagspapper på julklapparna. Inuti väntade en oväntad skönhet från min vän TN-Lures.

Abstainswimmer - Tommys senaste skapelse. Stort tack kompis!

Ruskigt snyggt gummibete! Kanske var det just denna som saknades idag? Hursomhelst ska den få simma redan i morgon för då blir det revansch i varmare väder (förhoppningsvis). På´t igen!

Skitfiske på er, så länge!

 

Årets första riktiga båttur

Hittills har det blivit några korta gummijollepass i åmynningen under 2015. Idag var det äntligen dags för den första riktiga båtturen. Det var dock inte på hemmavattnet (då isen ännu ligger vid just båtplatsen) utan det var Nolsterbystrand, Östhammar som stod på menyn.

Klockan 07.30 mötte jag upp med Johan och vi begav av oss ned till den båt han fått låna av sina svärföräldrar.

En liten och vinglig havs-nymf.

Mitt fiskesug var enormt och otåligheten hängde tungt över den gråmulna morgonen. Det är också alltid med en lite pirrande känsla jag ger mig ut på skärgårdsfiske. För en utpräglad insjöfiskare känns östersjön stor, utmanande och allmänt spännande. Det är nervkittlande att ge sig ut på okända vatten men även svårt. Ingen av oss kan trakterna här och ekolod finns inte tillhands. Då är det bara att prova sig fram, på platser som rimligtvis borde hålla gädda under våren. Jag hade studerat sjökort dagarna innan och utarbetat en plan. Första anhalt var en mar. Innan den trånga kanal som leder in dit finns en liten vik där det grundar upp från fyra till två meter. I denna vik knep jag metersfisken på 7+ förra sommaren. Vi började drifta strax innan viken och sedan ned mot kanalmynningen. Det stod inga huggvilliga fiskar i det spegelblanka vattnet tyvärr utan vi rörde oss in i maren. Där inne blåste en svag bris som precis fick vattnet att krusa sig längs den östra kanten. Två meter djupt och mycket stubbvass. Det dröjde inte länge förrän dagens första hugg kom.

Kort tjockis (gäddan...) som knep en Wingman.

Strax därefter small det igen.

90+ cm och kanske 4,5 kg blev dagens största fisk, tyvärr... Även den på Wingman.

Efter denna vackra och igelprydda fisk fick Johan och jag var sin till i ungefär samma storlek som den första (Johan tog sin på en lånad SlimJim shad). Därefter dog vinden ut och huggen gjorde detsamma. Det var trögt en längre stund och det blev lunchdags istället. Ärtsoppa värmd på Trangiaköket satt som en smäck och värmde ända in i märgen. 

Kapten Johan 

Med nya krafter tog vi oss ut ur maren i andra änden och fiskade av en grundare vik. Jag bytte till en Hogshad som lurade upp en snipa i första kastet. Vi drev ned mot en grynna och jag petade in Hogshaden mellan stenen och en klippa. Två vevtag och sedan ett stenhårt hugg. Efter fem meters sidorusning stannade gäddan och gjorde några tunga huvudskakningar innan kroken lossande. Jag såg fisken vända och kunde konstatera att det var en metersfisk. Röv!

Det är alltid surt att bränna finare fiskar men det hör ju till och inget blir bättre av att gräma sig. På´t igen men resultaten uteblev under en stund. Till slut begav vi oss tillbaka samma väg vi kommit ifrån och valde att fiska av i stort sett samma sträcka som gett utdelning inne i maren en gång till. Det gav ytterligare en välmatad fisk på Hogshad.

Fem minuter senare hände det igen. Tvärstoppshugg, bottennappskänsla och sedan tunga gungningar i spöt innan linan blev olycksbådande slak. Fan, inte igen! Jo, precis så var det. Denna fisk såg jag aldrig och lika bra var väl det. De större högg oerhört försiktigt på Hogshaden så trots att den levererat blev den bortbytt till mindre gummi igen. 

Men tailbeten då, kanske ni undrar? Det var inte alls melodin denna halvtröga dag. Jag provade runt en hel del bland nya och äldre förmågor men det lockade inte ens till ett pet. Ända fram till eftermiddagens sista anhalt då en Mctail attackerades vildsint utanför en djupvass. En argsint gädda på ca 4 kg blev passets sjätte och sista att krokas av.    

Summerat var det ganska trögt men ändå helt jävla underbart. För första gången sedan början av december fick jag spinnfiska på öppet vatten större än 20x80 meter. Äntligen!

Nu stundar sjösättning av båten i hemmavattnet i början av veckan, hoppas jag. Om nu båtplatsviken behagar bli isfri tills dess.

Skitfiske på er, så länge!

Öppen sjö!

I söndags satt jag i den norra delen av sjön och svor över isen som aldrig ville försvinna. Samtidigt var det tydligen öppet vatten i sjöns södra del. Den del jag inte ser från vägen när jag åker till jobbet varje morgon. Därför åkte jag på en liten rek-tur igår för att leta potentiella ställen där jag kunde lägga i gummijollen vid kommande fiske. Det ser nu inte ut att behövas då nattens hårda, sydliga vindar har öppnat hela sjön, i stort sett. Äääääntligen!!! Kvar är förstås de små skyddade vikarna, bland annat den där jag har båtplatsen, så klart.

Så vackert med obundet vatten!

Nu är mitt sug att få komma ut så stort att det närmast liknar panik. Min första tanke imorse, när jag såg den gudomliga synen av öppet vatten, var att ställa in fisket i Östhammar på lördag och dra ut på hemmavattnet istället. Det tog nog bara en sekund innan jag insåg hur korkat det skulle vara. Antalet gånger per år jag fiskar gädda från en större och stabilare båt i skärgården kan man räkna på en hand. Hemmavattnet besöker jag ju konstant. Det är bara så att man vill vara först på bollen, ta chansen så fort den erbjuds. Men gäddorna finns kvar i sjön och en vecka med fortsatte plusgrader (förhoppningsvis) gör inte direkt saken sämre. Tålamod, för fan! Nu ska jag försöka lägga band på mitt syndrom tills på lördag då Östhammar stundar. Veckorna är så långa...

Min hittils största skärgårdsgädda från förra sommaren. Drygt 100 cm och 7+
På lördag ska jag kriga för att bättre på dessa siffror.

Skitfiske på er, så länge!

       

Gränslös otålighet

Den tidiga våren är nyckfull, det är inget nytt. Av den anledningen är det ganska märkligt att man blir lika bitter och besviken varje gång det blir bakslag, temperaturmässigt.

Jag var ut med gummijollen igår igen på ett kort eftermiddagspass i åmynningen. Det öppna vatten som mötte mig var mindre än 5% av dess storlek för två veckor sedan. Röv! Det låg till och med lite snö på samma ställen där jag nyligen fiskat. Det enda som var öppet var förstås remsan närmast själva mynningen där det också är som grundast. Min första tanke var att direkt åka upp i den djupare ån igen för att prova där istället. Det kändes lönlöst att ens försöka i det iskalla vattnet men jag gjorde ändå det.

Det var som befarat helt dött, nästan. Ett halvhjärtat nafs och en snipa som krokade av sig själv vid båtkanten blev resultatet på drygt en timmes fiske. På väg tillbaka i ån provade jag på ett par ställen men strömmen är fortfarande lite för stark med få bakvatten dessutom. Det blev inga fiskar i ån men positivt var ändå att jag för första gången i år såg betesfisk röra sig ytan. Det är på gång. Min otålighet känner knappt några gränser. Det är väl därför jag slänger mig iväg på dessa korta turer trots att jag inser att rådande omständigheter gör det hela snudd på omöjligt. Men skärgården då, som bara ligger 4,5 mil bort, kanske ni undrar? Jo, den tanken finns förstås men det tar så mycket mer tid i anspråk. Tid jag för tillfället inte har. Det fanns faktiskt en liten plan att sticka till Hargshamn under gårdagen men det blåste för mycket för en liten gummijolle.

Nu på lördag verkar det däremot som om jag ska till Östhammar för en heldag i gäddans tecken. Gymnasiekamraten Johan ringde och frågade om jag ville följa med ut i hans svärföräldrars båt. Jag nästan skrek ut mitt jaaaaaaaa!!! Förutsättningen är förstås att han först ska få i båten och kolla att de tänkta vikarna är isfria. Jag håller tummarna, hårt!

Skitfiske på er, så länge!

     

Surt sa räven om sportfiskemässan

Som rubriken antyder så är jag inte på mässan i Jönköping under helgen. Av olika anledningar så blev det inte av men ska jag vara helt ärlig så fanns aldrig riktigt den brinnande lusten. Förra året var jag med på publikrekords-lördagen och då blev det så mycket folk och sådan trängsel att det bara var roligt fram till lunch. Därefter fick man mest följa med strömmen för att överhuvudtaget ta sig fram.

Om ni nu tycker att jag låter bitter så har ni fullkomligt rätt i det. I skrivande stund ligger jag i sängen, illamående och tycker synd om mig själv. Hur trångt och bökigt den än må vara på mässan skulle jag oerhört gärna vilja vara där nu istället. Allt annat vore lögn.

Men istället skriver jag dessa rader, springer på muggen stup i kvarten och bjuder på vårens sista bete. Då menar jag det sista som inhandlats inför islossningen här hos mig. Trots att jag hade bestämt mig för ett köpstopp vad gällde nya beten så kunde jag inte motstå Brobaits senaste gummi; Cletus.

Ruskigt snyggt bete som ska få bekänna färg under soliga vårdagar framöver. Härnäst stundar åmynningsfiske under en kort lucka i morgon eftermiddag, hoppas jag. Det beror på om den oroliga magen har lugnat ned sig litet. Jobbigt att behöva "gå på toa" från en liten gummijolle...

Skitfiske på er, så länge och till er som är där eller ska på mässan imorgon; ha det så kul!

Mina kära beten

Jag tänkte nu dela med mig av mina beten. Ja, åtminstone visa dem, inte skänka bort dem till höger och vänster. De är ju trots allt kära ägodelar som vårdas ömt. Helst med hjälp av ca 700 sylvassa tänder...

Bortsett från mina gamla vobblers, några spinnerbaits och ett gäng Relax Kopyto 6" så är betena som nedan följer alla jag äger och har. Håll tillgodo!

Först ut är mina egna som snidades under sommaren 2013. Längst upp
är Syndrom Tailen som gav PB förra våren.

Caesarlures
Överst en Curtis sedan en Big Mcmanus Tail, följt av två
Mcmanus Tail. Till höger två st. CL shad14.

TN Lures
Överst ett större tailbete som jag inte har namnet på. Sedan två st. SlimJim shad,
därefter en Snakehead shad och underst två st. TN Tail.

Anchorbaits
Två st. Dofftail, den vänstra kom idag efter att posten slarvat
bort den under tre veckors tid...

Roninlures
Till vänster en Ronin Tail och den lilla läckerbiten till
höger är en Little miss Ronin.

Calmbaits
Ett stycke vacker Calm Tail.

AL Pikebaits
Till vänster ett bonusbete, vars namn jag inte vet, som jag fick när jag
beställde den till höger; AL Tailen.

Mälaren Lures
Ett ruskigt snyggt vinstbete från förra årets King of Mälaren. Vet ej namnet.

Svartzonker
Dessa är faktiskt alla jag har som gurun designat, hur märkligt det än kan låta.
En Mcmy, en Mctail och tre Mcrubbers. 

Pigg King Lures
Dessa beten från en av de bästa gjutarna i landet har jobbat hårt. Jag har ytterligare några lappade
och sargade som inte fick vara med på bild. På bilden är det fyra Hippishake, två Conqueror och en Hogshad. 

Eastfieldlures
Vad vore hinken utan ett par Wingmans?

Soft Bait Sweden
Tre gånger Eclipse.

One-of´s
Då menar jag inte, som det ju egentligen betyder, att det är unika beten utan att jag bara har en av dessa modeller. Uppifrån har vi: Wolfcreek shad, Westin Monster Teez, Söderjiggen och en Real eel.

Rocknroll Baits
En stycken Holyslider.

Salmo slider
När vi ändå var inne på glidare... Har bara denna enda.

Brobaits
Snygg jerk i färgen "Polarnatt" som jag namngav och därmed vann!

Jaraalbaits
Överst en Wrongoe och sedan en liten Panike. Coola och miljömedvetna beten!

Gäddgapet
En stycken Ryssdamen som även den är ett vinstbete från Kingen, våren-14. 

Buster Jerk
Sist och faktiskt minst har vi två Bustrar. Den övre är aldrig fiskad och den undre
gav mig en snipa i lördags och därmed första fisk på en Buster. Oerhört sällsynt att de sitter på
beteslåset men då de ändå finns med i lådan så får de också vara med här.

Jaha, var det allt, kanske ni tänker? Svar: ja! Min fru tycker åtminstone att det är långt fler än nödvändigt. Jag försöker då påpeka att jag har väldigt få beten jämfört med många andra gäddfiskare. Det verkar dock inte vara ett fungerande argument...

Skitfiske på er, så länge!

Snipjägaren

För 1,5 vecka sedan gick en smal strimma is upp i hemmavattnets inlopp. I onsdags var det en hel stor vik med massa yta att fiska av. Problemet är ju bara att det ligger is på resten av sjön och någon båt kan alltså inte sjösättas. Därför blev det ytterligare en tur med gummijollen nedför ån för att komma åt det öppna vattnet.

I förväg tänkte jag mig att en hel vecka med sol och plusgrader skulle få igång de köldstela gäddorna ordentligt till denna lördag. Det jag då inte räknade med var att det nu varit -6 grader de tre senaste nätterna. När jag kom ned till mynningen visade sig isen ha återtagit sin position i viken och och jag var ännu en gång förpassad till den smala strimman.

Ser kanske större ut på bilden men det öppna är bara 30 meter brett.

Vattnet var förstås kallare än i onsdags och fiskeytan mindre. I det supergrunda vattnet lös gäddorna med sin frånvaro. Det var vansinnigt trögt och köldstelt trots att jag låtit solen jobba ett par timmar på förmiddagen innan jag gav mig ut. Tailbeten fick främst simma och då riktigt långsamt med så långa vevstopp som den grunda viken tillät. Inte ett pet! Lite olika shadar provades sedan med samma resultat. Till slut skedde något som mycket sällan förekommer i min båt; en Buster Jerk åkte på. Jag gillar inte riktigt det där med vevjerkning även om jag inser att det ibland är fruktansvärt effektivt. På tredje kastet kom dagens första hugg, en dryg timme efter att jag startat.

En liten köldstel hane, full med maskar.

Efter fem kast ledsnade jag på Buster Jerk och bytte till en Salmo Slider som också den gav en gädda i ungefär samma storlek. När jag fiskat av större delarna av den öppna kanalen utan något mer resultat styrde jag inåt igen, längst in i den söndervända viken där det var lä och soligt. Nu kanske de hade kommit igång av värmen? En Dofftail från Anchorbaits åkte på och jag hittade en ficka där sammanlagt sex ganska smala hanar stod packade och lät sig alla luras.

En av de sex. Alla var stöpta i samma 1,5 - 2kilosform.

Mer spännande än så blev inte denna tur som jag hoppats så mycket på. De större hade helt enkelt sökt snäppet djupare vatten under isen, där kylan inte var lika påtaglig. Men ett nyckfullt vårväder får man ju räkna med och grunda sjöar påverkas snabbt av lufttemperaturen. Som tur är gäller det ju åt andra hållet också...

Skitfiske på er, så länge!

 

VAB-picnic med arga gäddor

Igår var min fru hemma med magsjuk son. Idag var det min tur, trots att sonen var helt frisk, då skola och fritids anser att hans närvaro fortfarande innebär smittorisk. Sagt och gjort var jag hemma och efter att ha byggt lite lego och spelat Gammelgäddan (kanske världens roligaste brädspel?) blev det lite betespyssel.
Igår väntade ett grönt kuvert i posten och den gode Fredrik Piggkinglures Johansson hade skickat smakprov på sin senaste kreation "Knorrhanen." Den är snäppet större än Svartzonkers BigTail och lite annorlunda utformad. Med låg också en "Knorren" UV. Stort tack Fredrik!

Knorrhanen passade galant på en Big Mcmanus från Caesarlures!

Förvaringspyssel! Tänk att det är så roligt att greja
med sina fiskesaker.

När jag var färdig med organiseringen i hinkar och lådor blev fiskesuget övermäktigt. Jag lockade den friska (men smittbärande?) sonen med spännande jolletur i ån samt picnic i båten med varm choklad. Nu är han tillräckligt stor och smart för att inse att det hela bara handlade om gäddfiske men han sade ok varpå vi begav oss iväg.

Efter den "spännande" turen längs ån kom vi ned till en åmynning där den öppna remsan, på ett par dagar, gått från 100x20 meter till en hel stor vik med öppet vatten. Lycka!!!

Jag kastade genast på Big Mcmanusen med Knorrhanen. Glittret i betet passade fint i solen och tailen var milt uttryckt magisk! Jag har aldrig sett så fin, förförisk gång på en tail i den storleken. Grymt jobb Fredrik!

Det small i allra första kastet!

Första kastet och en fisk på 4+ kg.

Jag fortsatte förstås med samma bete och inom tio minuter var fisk nummer två krokad.

Ytterligare en 4+ som sonen fotade.

Därefter dog det av lite och jag provade min auktionsvinst från Karma14 för första gången.

Inom ett par kast satt en snipa på denna vackra
McmanusTail från Caesarlures.

Efter fika i båten och en stunds fipplande med min telefon började sonen att ledsna. Jag gjorde som Alfons Åberg och sade; jag ska bara... prova några beten till...

Det blev bara ett bete till som fick simma och det var Slim Jim Shad från TnLures som levererat så sjukt många gäddor under förra året. En variant i blå/pearl attackerades inom kort vildsint av en bättre fisk. Den var oerhört stark och stångades duktigt. Jag blev klart förvånad när den slutligen kom in till båten och det visade sig "bara" vara en 5+. Den kändes betydligt större men vad gör det? Det var en vacker fisk i god kondition.

90+ och 5+. Det blev ytterligare en snipa på samma bete
och därmed sex fiskar samt tre bommade på en timme.

Jag älskar gäddfiske! Så jäkla roligt att få spinnfiska igen efter vinteruppehållet. Nu stundar en längre tur på lördag med gummijollen och då har sannolikt det öppna vattnet blivit ännu större samt någon liten grad varmare. Det är som upplagt för riktig huggsexa!

Skitfiske på er, så länge!

    

Första båtturen 2015

Äntligen var det dags att sjösätta min lilla åjolle. För en vecka sedan försvann den sista isen på ån samtidigt som jag var ut på sjön där täcket fortfarande var 20 cm tjockt. Det var förmodligen sista ismetepasset för säsongen då det ska bli rejält vårligt väder i kommande vecka.

Efter lunch kastade jag så upp gummijollen på släpet och drog till ån.

Det är lerigt på lantis-vägarna ute hos mig nu...

Med närmast euforisk känsla körde jag järnet ned mot åmynningen utan att ha en aning om den var öppen eller inte. Detta var mer tänkt som en rek-tur. Att kolla läget, bara. När jag passerade de sista träden där ån slutar och sjön börjar reste jag mig nyfiket och såg en syn som värmde hjärtat.

Öppet!!!

Jag ankrade genast men det visade sig inte vara det lättaste. Med en vind på 10-15 m/s och en flatbottnad gummijolle på 20 kg så ville inte ankaret riktigt få fäste i leran. I min enorma iver struntade jag helt i det och började att dänga tailbeten istället. Först ut var den nya TN-Tail som TN-Lures skickade för ett par veckor sedan. Med två grader i vattnet och den kraftiga vinden från ett håll och ganska kraftigt strömmande vatten från ett annat så var det lååååångsamt fiske som gällde.

Det hjälpte inte att den är snygg för efter att ha provat ett par andra tailar också utan resultat så visade det sig vara paddlar som gällde denna eftermiddag. Jag bytte nämligen till en Wingman i blå/pearl med orange buk och det högg i andra kastet.

Årets första på spinn! 90+ cm och drygt 3 kg.

Jaaaaa, äntligen! Att man kan bli så glad av en liten gädda! Kanske inte så konstigt när det var prick tre månader sedan senast och abstinensen värkt i kropp och själ länge.

Fisket som följde var otroligt trögt i det kalla vattnet men det blev ändå två gäddor upp och ytterligare tre halvdana hugg på drygt en timmes fiske. Helt ok för en rek-tur!

Gädda nr 2 som var stöpt i ungefär samma form som den första.

Kall och obeskrivligt tillfreds puttrade jag sedan upp för ån och hemåt. Nu ska det bli fler plusgrader i kommande vecka med solsken och sydliga vindar. Det betyder att den grunda, södervända inloppsviken kommer att vara varmare till nästa helg. Jag minns det galna fisket jag upplevde där förra året under liknande förhållanden och kan nu knappt vänta. Tålamod, tålamod...

Skitfiske på er, så länge!