tisdag 29 december 2015

Bloggen flyttar

Lite drygt två år och ca 300 inlägg senare har jag beslutat att ta Fiskesyndrombloggen till en ny plattform. Det känns som om jag trampat vatten under hösten med bloggen. Glädjen finns kvar men motivationen och inspirationen har svalnat. Då behövs ny glöd, nya utmaningar och möjligheter att utvecklas. Alternativet är att sluta skriva. Det är lika troligt som att jag skulle sluta fiska gädda...

Efter att ha funderat och spånat ett tag om bloggens framtid öppnades plötsligt en oväntad och välkommen dörr nyligen. Från och med början av januari kommer mina gäddfärgade ord att återfinnas hos FishEco. Fiskesyndrom.blogspot.se finns kvar så länge men utan ny aktivitet.

Jag vill passa på att tacka alla er läsare som hängt med under resan. Det har varit oerhört roligt och givande att dela med mig av tips och knåp men framförallt rapporter. Rapporter från mitt harvande efter gädda i grunda slättlandssjöar i norra uppland. Detta kommer inte att ändras. Det är bara bloggadressen som gör det.

Skitfiske på er, så länge!


2015 - en krönika, del 4

Vi är nu framme vid den 14 november och det hade blivit dags för King of Mälaren. En alltid lika trevlig och rolig tillställning. Aleksander, Honken och jag hade en plan som vi följde till punkt och pricka.

Strax innan start.

Aleksander med sin största för dagen.
Denna gång (till skillnad från vårtävlingen) gick vår satsning hem. Vi plockade fem godkända fiskar och hamnade på 387 cm och var ganska nöjda så. Det kunde nog räcka till topp 20 av 125 lag, tänkte vi. Men det visade sig räcka betydligt längre, ända till en nionde plats! Det var vi klart nöjda med (kanske framförallt jag, som inte bidrog med en enda godkänd fisk utan bara agerade håvningsman och fotograf under dagen...).

Dagarna efter tävlingen kom isen, åtminstone på hemmavattnet. Väntans tider inleddes. Den där jobbiga perioden när man varken kan spinnfiska eller traska runt på säkra isar. Precis som det såg ut att bli ismetepremiär vände vädret dagarna innan tilltänkt lördag och bjöd plötsligt på tio plusgrader.

I brist på fiske blev det istället dags för ett helt litet gäng nya SyndromTailar.

14 nya Syndromare plus två större träbitar vars design är högst kopierad. De två sistnämnda är enbart till egen låda. Syndromarna ska gå till försäljning så småningom.  
Betena är för tillfället hemma hos Micke "CaesarLures" på spa. De får massage, ansiktsbehandlingar och även åka karusell. Samtidigt gjuter Fredrik "PiggKing" vackra bakdelar åt dem. De kommer att bli ruskigt fina helt enkelt och jag längtar tills de hittar hem igen.

Redan helgen efter det planerade ismetet som aldrig blev av hade det milda vädret öppnat sjön igen och det blev ett bonusspinnpass. Fisket var trögt i det 1-gradiga vattnet, som det brukar kunna vara. Sedan kom isen igen men det visade sig att 2015 bjöd på ytterligare spinnchanser.

Först den 12/12

Sedan den 22/12

och slutligen...

... på självaste juldagen.
Fantastiskt att kunna spinnfiska så sent in på säsongen. Men nu ligger isen för fjärde gången och denna gång ser den ut att stanna. Ismetaren i mig tycker att det blir ganska bra, faktiskt. Om allt vill sig väl kan det till och med bli premiär redan på lördag. Jag längtar.

Nu när vi har kommit till slutet av 2015 och det inte längre finns mycket att resumera vill jag passa på och tacka er. Ni, läsare som har hängt med under året och som stått ut med alla rapporteringar från mer eller mindre tröga pass på en alltmer igenvuxen sjö. Jag har haft väldigt roligt och hoppas att lite utav den glädjen färgat mina ord och smittat av sig till er som läst dem. Så, tack för att ni har läst, det blir mycket roligare att skriva då. Jag hoppas också att ni vill fortsätta följa mina tappra försök att fånga stora gäddor i mindre sjöar. Jag kommer att fortsätta rapportera som vanligt under 2016 men under lite andra former. Mer info kommer.

Skitfiske på er, så länge!





söndag 27 december 2015

2015 - en krönika, del 3

Trots de svåra förhållanden som rådde i sjön så gjorde jag som vanligt - nötte envist på. Knät hindrade mig fortfarande att göra utflykter och äventyr med gummijollen. Jag var låst vid hemmavattnet och försökte göra det bästa av situationen. De följande veckorna blev det ett antal kortare pass med en hel del fisk upp men inga direkta storlekar, förutom Aleksanders abborre på 1090 g.

Glupsk fisk som högg en Mcrubber under gäddfiske.

Texas-snipa, en av många under abborrfisket.





Jag hoppade över en sak som hände i slutet av augusti. Lusten och viljan till att tälja infann sig och jag fixade fram tre nya SyndromTailar. Detta bete som jag bara haft en enda av och som levererade två gäddor över 9 kilo under 2014.




Nu var det dags att göra några till i andra färger. Originalet är målat av mig och lackat med endast två tunna lager. Skyddet är inte det bästa och jag vågar inte riktigt fiska med den längre. Dels för betets skull men också för gäddorna då jag är rädd att skruvöglorna inte sitter så hårt som de bör. Den får åka in på service.

Originalet har en mer spetsig bakdel medan de nya är mer anpassade att möta tailen bättre.

Redo för lack och färg men istället lades de på posten...

... till Micke "CaesarLures" som något senare skickade tillbaka dem så här! Fantastiskt fina!
Redan dagen efter mina Syndromare återvände var jag ut och testade dem en kortis på förmiddagen i solskenet. Den guldglittriga med en baggepaddel fick jobba och gav utdelning nästan direkt. En stor fisk klev på, fajtades väl och släppte precis under båten på grunt vatten. Jag såg den tydligt och fisken var en bit över metern och kanske mellan 7-8 kilo. Snopet men också kul att betet levererade. Det skulle dröja nästan en månad innan en SyndromTail fick visa vad den gick för igen. Och då kan det ha varit samma fisk som högg igen.

Det var slutet av oktober och Freddan hade kommit på besök. Han, jag och Aleksander gav oss ut på en kall sjö för vad som skulle komma att bli en lyckad lördag.

Metersfisk från kvällen innan.

Freddan med årsbästa, 100 cm och 5,9 kilo.

SyndromTailen som levererade min längsta för året...

... 108 cm och 8,6 kilo. Äntligen en bra fisk igen!
 Bra fiske, gott sällskap - som livet ska vara!

Helgen efter var det min tur att vara bortbjuden. Jag åkte ned till Stockholm för abborrfiske med Dagunista. Någon månad eller två tidigare hade jag frågat Daniel när han egentligen tänkt lära mig det där med abborrfiske. Han svarade då: November, och så fick det bli.

Kapten Daniel med borre.

Gästen med sin SyndromTail.
Det var dock riktigt trögt och fiskarna var svårlokaliserade. En dag med lite fisk i båten men som inte var ett dugg mindre trevlig eller lärorik för det. 

Ännu en arbetsvecka gick och andra tävlingen för året, King of Mälarens höstupplaga, närmade sig. Jag skulle än en gång fiska med Aleksander och Honken fast denna gång under namnet "Team Syndrom". På lördagen helgen innan stack jag och Aleksander ut på ett testpass i spöregnet.


Det blev ett gäng mindre fiskar. Trots att vi inte lyckades locka någon bättre fisk så utarbetades en plan. En plan som skulle visa sig vara ganska lyckad.



fredag 25 december 2015

Juldagsgäddor

Vinden dånade över sjön. Några kvarvarande svanars rop trängde precis igenom oljudet. Sjön var upprört kall, nästan stålblå, i sin väntan. Väntan på att jag skulle bryta dess yta.
Juldagen. Firande, mat och presenter avlöste varandra under gårdagen och familjen stod i fokus. Nu var det gäddornas tur, åtminstone för en kort stund.
Den lilla rangliga ”vinterbåten” (den som man ensam kan sjösätta för hand) skulle styra mot några av de områden som kommer att hysa lekaktivitet under våren. Gäddorna är redan på plats, förberedda men hungriga. 




Det var med viss risk jag gav mig ut denna dag. Under förmiddagen velade jag då det blåste 15 m/s i byarna och båten inte tillhör den stabila sorten. Beslutet, som mitt syndrom redan tagit för länge sedan, togs och jag gav mig ut. Fisket fick dock förläggas där halvlä och bra drifthastigheter rådde. Det är också sällsynt att gäddorna i "min" sjö söker mat där vinden ligger på som mest. Det grunda vattnet blir för uppgrumlat och bökigt för dem. 

Solen gjorde mig sällskap och på beteslåset hamnade lite olika tailar i guldiga, mörkare färger. Det gav just ingenting. Efter en halvtimme eller så bytte jag till en Steamroller från Anchorbaits. Ytterligare en guldig historia men istället för tail satt en vit SZ-paddel bakom. Ett tips från Aleksander som var melodin för dagen.



Efter mindre än tio kast kom ett riktigt karatehugg.


Inhalerad!
Gäddan var urstark och fajtades väl innan den gled in i håven.
Svårfotat ensam i liten båt... Gäddan var strax under både metern och 6-kilosstrecket. 
Drifterna fortsatte och fingrarna blev allt mer kalla. Gäddorna högg vidare på Steamrollern som verkade vara betet för dagen. En tre-kilos, en 4,5:a och två bomhugg varav det ena var förargligt stort blev facit under den följande timmen.

Ca 4,5 kilo ursinnig gädda med Steamrollern i mungipan.

Plötsligt sjönk solen ned bakom trädridån i horisonten och huggen avstannade tvärt. Det blev dags att söka sig hemåt, i motvind. Med 400-500 meter kvar till båtplatsen rundade jag en vass och kom ut i full blåst. Då var det ingen lek längre. Som tur var blåste det rakt mot den lilla plastbåten som krängde och kastade rejält i byarna. Vågorna hade byggts upp till rejäl höjd, så pass att när båtens för red upp för vågtopparna tog aktern in vatten (trots att jag själv satt i mitten för att utjämna viktfördelningen). Det blev en spännande och ganska blöt hemresa men jag slapp åtminstone att bada.

Väl på landbacken kunde jag pusta ut, värma fingrarna och vara allmänt nöjd med det faktum att juldagen 2015 bjöd på spinnfiske. Lika otippat som roligt!

God fortsättning på er och skitfiske, så länge!

 




tisdag 22 december 2015

Julgädda

Något fantastiskt skedde idag. Öppen sjö och spinnfiske efter jobbet - den 22:a december! Vädret är smått galet men spinnfiskaren klagar inte, tvärtom.

Vid strax efter 12.00 gav jag och Aleksander oss ut på hemmavattnet. Med bara ett par timmar på oss var tanken så lite båtåkande och så mycket beten-i-vattnet-tid som möjligt. Vi körde en kant som är glödhet under tidig vår och som även kan leverera stor fisk under hösten. Ett ställe som har varit igenväxt och icke fiskbart tidigare. Drifterna började och fisket var trögt som vanligt i det kalla vattnet.

Det visade sig också vara mer växter än vi först trott så vi blev ändå tvingade att åka en bit till en större vik. Där var fiskarna på hugget och vi tog fem gäddor på kort tid. Dessvärre var storleken inte mycket att hänga i granen.

Guldglittrig SyndromTail var melodin för dessa snipor.

När sjätte gäddan högg hände något konstigt. Klent hugg och sedan känslan av en liten fisk i andra änden. Men efter ett par sekunder blev det plötsligt väldigt tungt. - Oj då, stor fisk, sa jag och tänkte att den kanske simmat mot båten efter hugget och därför känts liten. Fisken stångades rejält och kunde stundvis knappt rubbas. När den närmade sig båten utbrast Aleksander; - Oh, jävlar! Det är en stor fisk som tagit den lilla! - Håven, skrek jag och Aleksander gjorde sig redo. Vid båtkanten anade den större fisken fara och släppte snipan den huggit på men den hade inte räknat med Aleksanders svarta bälte i karate-håvning. - Jag fick den! Stor fisk, sa en nöjd Aleksander.

Och stor var den! 108 cm och 7,9 kilo. Synd bara att den inte högg på mitt bete utan på den stackars snipan som hunnit före fram till SyndromTailen. Fisken räknas därför inte men var lika rolig för det.
Kul med stor fisk i farten och fantastiskt att ens kunna spinnfiska vid denna tid på året. Nu vankas familjehelger men det milda vädret verkar hålla i sig. I början på nästa vecka kommer ett par lediga dagar och med lite tur är sjön fortfarande isfri då. Jag håller tummarna!

God Jul på er, så länge! (och skitfiske, förstås...)


torsdag 17 december 2015

2015 - en krönika, del 1

Jaha, då var det dags att runda av ännu ett sportfiskeår. 2015, året som har givit och tagit men tyvärr mest av det senare. Det här är första delen i en liten resumé av året som har gått. Det hela började på isen.

Redan i december 2014 bestämde jag mig för att testa det där med isfiske för första gången på ca 15 år. Gamla angeldon dammades av, linor och krokar byttes ut och mört inhandlades. En ny bekantskap, Aleksander följde med ut på första turen. Han körde med ismetespön istället och efter att ha drillat en fisk på ett utav dessa var jag fast. Senare samma dag beställde jag fyra stycken.




 
Turerna efter satt det mest spön ute och bara ett fåtal angeldon. Aleksander fortsatte att närvara med sitt trevliga sällskap och fisket gick bättre och bättre i takt med att vi slopade mindre, levande mört till förmån för stor, död sill. Jag gissar att gäddorna i det extremt grunda, och därmed oerhört kalla vattnet är rejält stela och stillastående. Kanske en stor och stilla sill kräver mindre energi att attackera? Jag vet inte vilket men vad jag däremot vet är att fällen blev något färre med sill på krokarna men sniporna försvann och medelvikten på landad fisk steg rejält (länk till ett utav de passen här). Några utav de metersfiskar som kom upp under vintern här nedan:



 
Efter kanske 7-8 ispass kom plötsligt våren ganska tidigt. Första båtpasset var redan i slutet av mars och i vanlig ordning var det extremt trögt precis efter islossningen. Vattnet var ännu oerhört kallt och gäddorna för tröga för beten i rörelse, om än låååångsamt hemtagna. Om det inte vore för den kolossala spinnabstinens som river i själen efter vintern kanske man skulle prova mete istället någon gång?
 
Efter en vecka eller två hade vattnet värmts upp och gäddorna var i gasen. Det första passet som var bättre kan man läsa om här.
 



Bara en vecka senare var det dags för guidning á la Karma 14. Daniel och Tobias från Västerås hade budat hem en heldags fiske med mig för osannolika 4000:- och det var dags för mig att ge dem valuta för pengarna.

Tobias med PB - 1080 g

Guiden med fisk

Tobias igen med fin fisk strax under metern.

En fantastiskt trevlig dag som utökades till att bli en halv dag till. Vill man läsa mer om den guidningen finnar man det här.

Vårfisket fortsatte ganska bra och förlek blev snart till efterlek. Men innan den övergången hade jag ett riktigt trevligt pass som jag inte glömmer i första taget; PB-passet.
Det var en dag när allt stämde och flera fiskar strax under metern kom upp innan en ruskigt tjock fisk på 104,5 cm högg på en AL-Tail.

10,1 kilo och plussare nummer 1 för min del. Det tog flera dagar innan leendet avtog...
Veckan efter detta minnesvärda pass var det dags för en av årets två gäddfisketävlingar för min del; King of Mälaren, vår 2015. Jag fiskade med Aleksander och hans kompis "Honken" under namnet Team Lilla Gubben.
Kapten Honken
Vi misslyckades ganska ordentligt med endast en godkänd fisk på exakt 70 cm. Det fick bli nya tag till höstens upplaga.

Väl på hemmavattnet igen visade sig efterleksfisket ha satt igång. Vattentemperaturen steg, näckrosorna gjorde resolut entré och gäddorna var glupska. Vid denna härliga årstid fick jag också lite gäster som dök upp från huvudstaden. Först ut var Christian "Pikecandy" Asp


och två veckor senare var det TPF:s och Caesarlures tur.


Två mycket trevliga pass med hyfsat fiske i gott sällskap.

I slutet av maj var efterleksfisket i sitt esse och ett par godkända fiskar fick syna båtkanten. Bästa passet var tveklöst en ljummen kväll där jag och Aleksander hade riktigt trevligt fiske bland galna gäddor. Det kom inte upp några monster men snittvikten var god och huggen brutala.




Bara en vecka senare visade det sig att mitt gäddfiske skulle komma att ligga på is ett bra tag framöver. Olycka!




.

måndag 14 december 2015

2015 - en krönika, del 2

I början av juni pajade mitt högra knä, igen. Mina två knän är tillsammans redan opererade sex gånger och nu behövdes nummer sju. Problemet var den stundande sommaren. Även kirurger vill ha semester och under rötmånaden augusti vill man inte operera i onödan. Det blev en lång väntan på lagning och knät blev inte bättre av sig självt under tiden.

Att stå upp och dänga efter gädda längre stunder var inte att tänka på. Att sitta ned och kasta med 8,6 fots spö och halvstora gäddbeten går men är inte särskilt behagligt. Hmmm, lättare utrustning med andra ord... Kanske man skulle passa på och testa det där med abborre...? Tankegångarna förde mig tillfälligt bort från gäddorna och jag bestämde mig för att ge abborrfisket en chans. Ett fiske som jag tidigare provat i högst tio kast åt gången, då gäddorna varit tröga. Nu gavs chansen till utveckling.

Sedan tidigare hade jag en Shimano Caenan 101 som låg och dammade. En liten baitcaster som behövde ett spö. M&Å-fiske i Uppsala hade precis fått in nya spön; Shimano Crucial Bass. Ett endelat spö framtaget för bass-fisket och som därför går alldeles utmärkt att använda till våra abborrar. Jag köpte, provade och blev helsåld. Ett otroligt skönt spö att fiska med och drilla på.



I de grunda slättlandssjöar där jag fiskar mest finns det gott om riktigt grov abborre. Problemet är att sjöarna saknar struktur. Djupet är jämnt, botten består endast av slät dy och växtligheten är likadan överallt. För den som inte är så vass på abborrfiske blir det då jäkligt svårt att lokalisera fisken som står utspridd lite överallt. Abborrplanen var därför att fiska mer med föräldrarnas båt i Mälaren samt att ta gummijollen på släpet ut till kusten. Jag provade detta några gånger men den redan ansträngda kompisrelationen mellan mig och mitt knä blev sämre efter dessa utflykter. Det blev därför mest fiske på hemmaplan, åtminstone så länge det gick innan sjön helt växte igen.




Jag lyckades varken med bedriften att ta några större mängder fisk och inte heller någon riktigt stor abborre under sommaren. Men det var lärorikt. Jag lärde mig en hel del om Texas och Carolina - de enda tekniker att tillämpa i den täta växtligheten. En offsetkrok blir tyvärr ett måste. Varför tyvärr, kanske ni undrar? Jag föredrar alla gånger att fiska med vanlig jigg då krokningsförmågan är bättre. Men har man inget val så har man inte. Det är förstås också en vanesak att kroka en fisk med offset. Istället för att göra mothugget direkt (alltså att lyckas ignorera ryggmärgsreflexen) så väntar man en halv sekund tills abborren hunnit suga in betet ordentligt. Inte enkelt. Men jag blev bättre på det. 

Sommarmorgon...

... och popper.


Årets största borre, på hemmavattnet också - 41 cm och 915 g.

820 g som kom upp under samma trevliga pass.
Sommaren gick och i slutet av augusti var jag på besök hos föräldrarna i Sigtuna. Jag gav mig ut på supertidigt gryningspass i tät dimma. Tanken var abborre men gäddgrejorna fanns förstås med och det  var tur, det luktade gäddfiske om denna morgon. Jag började därför på en välbesökt grynna med tillhörande grundflak. På kanten till djupare vatten hittade jag ganska snart en fisk som inhalerade min Dofftail i papegoja. Nytt PB - hann jag tänka under den kanske kraftigaste gäddfajt jag varit med om.

102 cm och 7,8 kilo var inte alls PB men en minnesvärd fisk likväl och första större gädda sedan slutet av maj. 
Helgen efter var det dags att besöka Freddan i Misterhult. Drygt 40 mil senare körde vi fredag kväll, hela lördagen samt en sväng på söndagens morgon. En fantastiskt trevlig helg med många gäddor, massor av abborrar men inga direkta monsterfiskar. 

Största fisken under dag 1 och även störst fisk hittills på aborrspöet. 100 cm, mellan 5-6 kilo.

En av måååånga som kom upp under lördagen.

Största fisken under lördagen.
Denna härliga helg fick avrunda fisket för en liten tid. I veckan som följde var det så dags för knäoperationen. Den blev lyckad och återhämtningen var snabb. Operationen var den 4:e september och den 12:e satt jag i båten igen... Syndromet har mig i ett järngrepp...

Sittfisket efter abborre fortsatte ett tag trots att gäddsuget var enormt. Sjön betedde sig också annorlunda detta år. Växtligheten hade fått spel under sommaren och växt sig tjockare än någonsin. En regnfattig sommar (och ännu mer fattig höst) fick vattenståndet att bli rekordlågt och de vissnande växterna hade ingenstans att ta vägen utan låg kvar på, eller strax under, ytan. Det var mer svårfiskat än någonsin.