söndag 31 augusti 2014

Återträff på Mälaren (alt. att bli besegrad av ett vatten)

Efter en extremt lång arbetsvecka blev det äntligen fredag eftermiddag. Snabbt hem med hundar och barn, instuvning av färdigpackad utrustning för att sedan kasta mig iväg de ca 8 milen till föräldrarnas sommarstuga utanför Sigtuna. Där mötte barndomskamraten, och tillika fiskebrodern, Freddan upp för en helg i gäddans tecken. Eftermiddag/kväll på fredagen, heldag på lördagen samt ett morgon/förmiddagspass på söndagen löd planen.



Dag 1

Väl nere i båten, inpackade och klara, öppnade sig himlen i ett tio minuter långt ösregn. Det hindrade knappast de två övertaggade gäddfiskarna som styrde ut i en röd Buster L. Första anhalt för eftermiddagen blev en närbelägen liten ö med ett par grynnor utanför. 



Detta ställe håller alltid betesfisk och har levererat bra gäddfiske genom åren. Vi ankrade upp och jag drog på en ny, otestad shad på beteslåset.

Ruskigt snygga gummin "Eclipse", gjutna av
unga och duktiga Erik aka Soft Bait Sweden 
Den mellersta fick inleda fiskehelgen.
Regnet öste forfarande ned när jag lade det allra första kastet över ett grundflak med en bädd av växter. Efter ett par vevtag högg det något så djävulskt. Mothugget satt men fisken svarade med två tunga huvudskakningar varpå jag såg jiggen flyga upp i luften och landa en meter bort. Virveln som den tursamma gäddan lämnade efter sig är nog det värsta jag sett. Snopen och lite chockad över inledningen fortsatte jag att fiska av grynnan på lätt adrenalindarriga knän. Det dröjde inte så länge förrän en betydligt mindre fisk (ca 1,5 kg) högg på samma Eclipse. Den blev dessvärre lite sargad efter den första, stora gäddan så den fick vila innan omplåstring. Istället föll valet på min nya SyndromTail som tillverkades i veckan. Efter ett par kast satt en till liten gädda i liknande storlek.



Vi fortsatte att fiska av grynnan och några andra stopp men mer hände inte under den inledande kvällen. 




Freddan nöter grynna
Det blev ganska tidigt i säng på fredagen inför långköraren dagen efter.  

Dag 2

Vi vaknade i ottan och möttes av en morgon inbäddad i dimma. En stadig vind fick löven att dansa på träden och det var med stora förhoppningar vi snabbt fixade matsäck och skyndade ned till båten.


På väg till första stoppet.
Lördagens fiske startade 06.30 vid ett sund med långa vassträckor på var sida. Det gav ingen utdelning så en knapp timme senare begav vi oss till en, för oss ofiskad, liten ö med grynnor. Där låg redan en gäddracer med tre fiskare men vi tog position på andra sidan ön för att inte störa deras eventuella drift. Jag fiskade med samma Eclipse i firetiger som dagen innan (efter att ha fått lite lagning) och den levererade en kilossnipa som stod upptryckt mot ön.




Inte långt därefter knep också Freddan en snipa på Wolf-Tail.



När ön med tillhörande grynnor var avfiskad bar det av till en stor, grund vik i närheten. Klockan var vid det laget runt 08.00 och den lilla halvhjärtade kontakt Freddan fick strax därefter skulle visa sig vara dagens sista. Sista!!! På ytterligare 11 timmars fiske!!! 

Sedan jag återupptog gäddfisket för 1,5 år sedan har jag haft en handfull med frustrerande och självförtroendesänkande bompass. Detta händer alla då och då och är aldrig roligt. Men denna lördag tog priset trots att det ju faktiskt inte var ett bompass. Trots att vädret var näst intill perfekt för gäddfiske fick vi alltså inte så mycket som ett pet på resterande elva timmar. Vi provade precis allt. Förutom fluga och jerk, vill säga, som inte ingår i repertoaren. Grunt, djupt, snabbt, sakta, stort, litet, skrikigt, dovt, sten och vass. Inget fungerade! 

Frustrerade och med en stor känsla av tomhet kastade vi in handduken vid sju-tiden på kvällen för att återvända till stugan och slicka såren. I brist på gäddbilder bjuder jag på några rastfoton istället. 

Efter korvlunch...

...och efter x antal timmars nötande utan hugg.
Det blev en konfunderad lördagskväll där vi frågade oss själva vad vi gjort för fel. Tyvärr fanns inget givet svar, hur mycket vi än vred och vände på det hela. Vi lyckades att tillfälligt glömma nederlaget över en fantastisk middag med lammkotletter som Freddan haft med sig (från egna djur). 

Dag 3

Det var med viss motvillighet vi släntrade ur sängen i morse. Ska vi verkligen ge det en chans till? Det är klart att vi ska, blev svaret. Upp på hästen igen, bara!

Söndagen bjöd på en solig och vacker morgon
Med nya krafter styrde vi återigen till samma grynna där vi startat fiskehelgen i fredags. Nu jädrar skulle den fiskas av ordentligt, var tanken. 


Mcrubber i grön/guldglitter fick jobba i solskenet.
Men under det korta tvåtimmarspasset skulle det visa sig att lördagens fiske(o)lycka fortsatte på ett oförändrat sätt. Det gick bara inte. Vi lyckades aldrig att lista ut vad som gällde, att knäcka koden, denna gång. Surt! Som tur var kunde vi åtminstone glädjas av att få umgås, vilket bara sker tre till fyra gånger per år. Men det var just också den enda behållningen av denna helg som man, i fiskesammanhang, nu helst bara vill glömma. Nåväl; på´t igen, bara!

Skitfiske på er, så länge!    

 




  




     


torsdag 28 augusti 2014

Betesfilosofi

Som de flesta känner till så har det blivit en djungel på gäddbetesfronten. Det är bara att gå in på en välsorterad sportfiskebutik och plöja igenom hyllmeter efter hyllmeter med myllret av beten i olika storlekar, färger och material. Den oinvigde (jag för 1,5 år sedan) kan då bli lätt snurrig, det blir som för mycket att ta in samtidigt. Lite samma känsla som när ett vansinnigt stökigt förråd ska röjas upp. Det är övermäktigt och man vet inte i vilken ände man ska börja.


Bild från sportfiskeboden.se
Som de flesta gäddfiskare har jag ganska många beten. Framförallt har jag många fler än vad jag egentligen behöver. Det beror naturligtvis på att jag; 1. vill vara garderad för olika situationer 2. tycker det är roligt att köpa nya leksaker. Det är främst det sistnämnda som styr.

Det är roligt att köpa och rigga beten!
När det kommer till kritan tror jag att det nästan kvittar vad som sitter på beteslåset när gäddans mattid är inne. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid och pricka in storlek och rörelsemönster för dagen. Sedan tror jag att färg (och framförallt varumärke) spelar mindre roll men teknik på hemtagning desto mer. Visst kan det ibland vara enbart ett bete i en färg som gäller med det får nog ändå ses som sällsynt. Sedan kan det ju också vara bra med skrikiga färger (och rassel) i grumliga vatten och mer naturliga färger i klara vatten och så förstås glittriga i solsken och så bla bla bla......diverse teorier.

Som de flesta andra gäddfiskare testar jag mig fram vid varje pass, vad som verkar fungera. En metod som brukar fungera är snabbfiske med litet bete á la Tobias Fränstam för att lokalisera fisk (se hans teknik här). Jag har också kört så ett tag men med små tailar istället, antingen med curly-svans eller paddel. Litet och ettrigt bete, snabbt hemtaget med många, korta vevstopp brukar ganska snabbt visa om fisken står där du tror eller inte. Om jag hittar huggvillig fisk och kan anta att det även kanske står större fisk där brukar jag byta till ett större bete (oftast shadar runt 20 cm). Då kan det vara värt att lugna ned hastigheten också. Dels för att låta gummits gång komma till sin rätt men också för att jag inbillar mig att stora gäddor är mer benägna att hugga på ett långsammare byte.

 
Några av mina sökarbeten:
Hemgjord SyndromTail,

DoffTail från Anchorbaits,
 
LittlemissRonin från Roninlures,
och givetvis; SlimJimShad från TN-Lures

En av alla de saker som gör gäddfiske så roligt är att lite då och då funkar ingenting av det som står ovan. Och ibland funkar vad som helst. Det är charmen, att aldrig i förväg veta och det som också ger känslan av en liten seger de gånger man knäcker koden för dagen.

Skitfiske på er, så länge!   

söndag 24 augusti 2014

Söndagsgädda


Äntligen börjar det att glesna.  
Söndag morgon, klockan är sju och molnen ligger täta och gråa över det krusade vattnet. I en röd båt styr ett syndrom mellan växtligheten. Idag var planen att, ännu en gång, driva med den sydliga vinden i strömfåran. Denna dag skulle det dock bli från båtplatsen och ända till sjöns norra del.

Först ut på beteslåset var ett hemsnideri som avslutades igår; en SyndromTail. Inom tio kast hade morgonens första fisk klivit på.


En hungrig 4-kilos...

... lurades av skrikiga färger.

Det var det första bete jag gjort på över ett år så det var riktigt kul att jag fick till gången. När det gäller målningsarbetet finns det, som vanligt, mer att önska men så länge det duger åt gäddorna så är jag nöjd.

Driften fortsatte men det blev trögt en stund med endast ett par halvhjärtade nafs och följen. Det blev betesbyte till en Mcrubber i grön/guld samt byte av plats. Gäddorna blev tillfälligt på hugget igen och tre snabba fick syna båtkanten, samtliga runt 2 kilo. 

Poolfiske
När det mesta av strömfåran (åtminstone de intressanta delarna) var avfiskade blev det dags för fickor och pooler inne bland näckrosorna. Dessa har börjat att bli fler och större vilket möjliggör fiske med vanliga beten, alltså sådana som inte är vasskyddade. Jag rodde in i smeten och befann mig plötsligt på oerhört grunt och även ganska varmt vatten. Klockan hade hunnit bli halv tio och solen letade sig fram då och då. Inte en chans att några större hugger här inne, tänkte jag. Efter att ha fiskat av ett par hålor och glipor flippade jag in Mcrubbern i en liten pool som kanske var två meter i diameter. Några vevtag och en 100+ gädda på minst 6.5 - 7 kilo kom skjuten som ur en kanon efter jiggen. En våldsam attack som slutade i ett paddelhugg och sedan försvann hon igen, in bland näckrosorna. Jag gjorde om driften med samma bete, sedan med annat bete samt att jag återvände en timme senare men hon ville inte visa sig igen. Det får bli nästa gång...


En av dagens gäddor

Fisket fortsatte en stund till och det blev ytterligare några fiskar men ingen storlek att skryta om. Sju gäddor upp totalt, samtliga mellan 2 - 4 kilo. Jag hade också minst lika många kontakter av, vad jag förmodar var, mindre fiskar då de inte ville hugga ordentligt. Summa summarum var det en riktigt trevlig söndagstur med föraningar om höstens antågande. 


Dagens fångstgivande beten: (uppifrån) Savagegear Real Eel,
Mcrubber, BigSyndrom och nygjord SyndromTail

På väg hemåt igen.

Härnäst hägrar en tvådagars på Mälaren med Freddan nästa helg. Det ska bli hur kul som helst och jag kan knappt vänta. Fem långa arbetsdagar måste avverkas först...

Skitfiske på er, så länge!
 



torsdag 21 augusti 2014

Trög torsdag




Så blev det dags för ett kvällspass igen. Mest för att jag inte kunde vänta till helgen men vädret var också gynnsamt med mulet och blåst. Efter att ha packat i sakerna i båten ror jag först ut en bit, sicksackar mellan grönt slem innan det går att starta motorn. Därefter får jag fortsätta att kryssa mellan spenaten och stanna då och då för att rensa propellern.
Nu kanske jag låter negativ, vilket jag var i juni och juli, men nu glesnar det faktiskt för var dag och min glädje ökar i samma takt.

Fisket var dessvärre riktigt trögt denna kväll. Jag började att beta av strömfårans näckroskanter med spinnerbait. Det gick även att ro in en bit i växtligheten och fiska av ytor där det glesnat. Två snipor och ytterligare några lama hugg och följen blev resultatet. Det fick bli ny taktik; att fiska av strömfåran med gummi istället. Jag körde med Hippishake, Lucy, Snakeheadshad, The Shade och Mcrubber, i den ordningen. Det enda som hände var ett nafs på Hippishaken och en ganska stor följare på Lucyn. Det blev kaffe och mackor istället med funderingar på nya taktiker.

Jag bytte därefter till tailbeten och fortsatte en stund på strömfårans öppna vatten. Tyvärr rann tiden iväg och det var snart dags att bege sig hemåt. I vanlig ordning blev det ett sista stopp. Denna gång vid en av få vassar där det faktiskt är öppet vatten direkt utanför och där det inte är under en halvmeter djupt. Här har det stannats varje gång på sistone utan resultat. I kväll gav det dock utdelning. Ett kort flippkast in i en vasslucka med en Mctail riggad med bigtail lockade fram en lite bättre fisk som högg vid båtkanten.

90+ och dryga 5 kilo
Stark och arg var denna fisk som fullkomligt svalde hela Mctailen. Den bakre trekroken stack halvt ut genom gällocket och fick klippas sönder för att skona gälarna.

Ledsen Eagle Claw...
Det var ju ingen jättefisk men likväl en trevlig avslutning på min tröga torsdag. I helgen blir det förstås nya tag med ett längre morgon/förmiddagspass. Om nu vädret är på gäddfiskarens sida, vill säga.

Skitfiske på er, så länge!







   

onsdag 20 augusti 2014

Sommardvala

När jag gick på semester i början av juli kom sommarvärmen. Obarmhärtiga 30 grader i skuggan stekte såväl hud som gräs och inte minst; förutsättningarna för gäddfiske i grunda sjöar. Mitt syndrom till trots lyckades jag inte bara att lägga fisket på hyllan utan även att helt sluta tänka fiske.




Det har förstås också att göra med det faktum att sjön gjorde mig frustrerad under juni månad. Växtligheten tog då över och manövrerade ut mig totalt. Som en dålig förlorare kastade jag fiskegrejorna i förrådet och sa till sjön: nu skiter jag i dig. Men nu har jag fått anledning att ta tillbaka de orden.

Snart, så snart ser det ut så här igen...
Äntligen luktar det lite höst i luften när gryningen bjuder på dimma och knappa 10 plusgrader. Vindarna ökar, regnen tätnar och vips kom syndromet tillbaka som på beställning. Nu finner jag mig gå och tänka på gäddfiske mest hela tiden. Plötsligt sitter man och riggar om gummibeten som inte ens behöver riggas om, smörjer rulle som inte behöver smörjas och knyter tafsar fast det redan finns ett gäng. Gnaget i fiskenerven är åter och veckorna mellan helgpassen har blivit så där vansinnigt långa igen. Det hjälper inte ens att plöja fiskefilmer på Youtube eller att botanisera bland trådarna på Fiskesnack.

...och kanske även så här.
Otåligheten har återigen satt sina trekroksliknande klor i mig men det gör faktiskt inget, tvärtom. Den är bekant, trygg. Rent av jävligt efterlängtad, om jag ska vara ärlig.

 
Skitfiske på er, så länge!



 

fredag 15 augusti 2014

Lyckad lagning

I morse blev det ett till trevligt pass på hemmavattnet. Strax efter klockan sex gav jag mig ut på en spegelblank sjö med ett gråmulet tak ovanför. Natten hade varit sval och det var bara tio grader i luften. Därför åkte både team syndrom-tröjan och en mössa på denna morgon.

Jag driftade återigen strömfåran och betade av näckroskanterna. Det blev också besök i några "pooler" där växtligheten inte fått fäste. Betet för dagen (faktiskt det enda som satt på beteslåset då det inte fanns anledning att byta) var samma The Shade som tuggades sönder under förra turen. Då försvann paddeln vilken jag ersatte med en schysst rasselpaddel från Mikael "Caesarlures" Hedsén.

  
Lagningsarbetet blev inte så vackert men det struntade gäddorna blankt i.
Gången på betet blev galet bra (bättre än originalet) och det tyckte även gäddorna. Det högg efter bara ett par minuter.

Hungrig 2,5-kilos

Det blev sammanlagt fem gäddor upp och ett par följare på tre morgontimmar. Alla utom en låg runt 2 kilo och de var härligt vilda. Den femte var några snäpp större och den fann jag i en vik där det inte brukar vara en vik!? Efter vassröjningen som ornitologföreningen ombesörjer hade det bildats som en vik av drivande, avklippa näckrosor en 40 meter från stranden. Vattnet var väldigt grunt, max 70 cm. Jag kastade ut mitt hoplappade gummibete och vevade hem snabbt med korta vevstopp som vanligt. Betet nafsade i botten och lite spenat fastnade på krokarna. Jag vevade då hem extra fort och betet låg och planade på ytan. Väl vid båten såg jag en lång följare. Fisken simmade undan när betet lyftes ur vattnet men stannade bara ett par meter från båten och avvaktade för att sedan sakta simma bortåt. Jag rensade krokarna på rekordfart, flippade iväg ett backhandkast på kanske fem meter, tog två vevtag och; smack! 
Efter ett par stadiga rusningar gled ett stort huvud in över håvkanten. Äntligen! Det var nu ett bra tag sedan en 100+ fick syna håvnätet. Mycket välkommet och en försmak på vad hösten har att erbjuda. Jag längtar!


104 cm och ca 6 kilo. Stort huvud med en lång och spinkig kropp.



Skitfiske på er, så länge!





 

torsdag 14 augusti 2014

Tidigt höstfiske i grunda vatten

Nackdelen med mitt grunda hemmavatten är att det blir så oerhört varmt när högtrycken avlöser varandra under sommaren. Men detsamma gäller förstås tvärtom. Alltså att vattnet snabbt kyls ned så fort temperaturen sjunker nattetid. Detta medför att höstfisket kommer igång tidigt. Med lite tur om ett par veckor bara.

Jag är ute och provar mer och mer i min sjö nu även om det fortfarande är väldigt svårfiskat i växtligheten. Det blev en kortare tur igår kväll då jag passade på att mäta vattentemperaturen. 20 graders yttemperatur att jämföra med 25 grader för en vecka sedan. Det går fort åt rätt håll nu.

 
En vacker sensommarkväll. Som synes ligger näckrosorna
ännu tätt på ytan men en glesning börjar att märkas.
 
Jag började att fiska i strömfåran och det var gummi som gällde denna kväll. Väl ute på sjön blev himlen tillfälligt mörk och en kraftig skur fick igång gäddorna. En skrikig "The Shade"- Buster Odéns gummibete, fick inleda. Jag köpte en för ett par veckor sedan och har hittils bara hunnit att prova riggningen och gången. Lite bökigt bete att få i balans men när man väl lyckas är gången grym. Första fisken smackade på efter bara ett par kast.


 
 
Tyvärr var det en ruskigt hungrig 2-kilosgädda som demolerade betet (bet av och spottade ut paddeln). Ett hugg, en fisk och sedan hade den jiggen gjort sitt. Surt!
 
Jag fortsatte att drifta i strömfåran och alternerade mellan Mcrubber, Hippishake och mindre tailbeten. Några försiktiga kontakter senare började livlig aktivitet inne bland näckrosorna att synas. Spinnerbait åkte på och det roddes in bland spenaten. Kraftfulla vak och sprättande betesfisk syntes här och där och det kändes riktigt hett. Lätt uppspelt, efter sex veckor av kasst gäddfiske, började jag att mata ut spinnerbaitet. Trots det oerhört grunda vattnet stod större fisk långt inne i växtbältena, ända in dit där de inte gick att fiska på. Jag såg några ryggar som plöjde ytan och de tillhörde inte gäddor under sex kilo. Dessvärre nådde jag inte dem och en bit ut, där det gick att fiska, ville ingen hugga på coloradoskedar med tillhörande flash.
 
Det blev förflyttning ut till strömfåran igen och ett trångt, grunt sund. Det var plötsligt trögt trots att kvällen började att bli sen och aktiviteten i ytan ökade. Det behövde prickas rätt med bete. Efter att ha rotat lite i lådorna hittade jag ett bortglömt gummibete som ofattbart nog legat och dammat sedan början på våren; Lucy från duktige gummigjutaren Steve "Esoxgear"Mcvey. Det var precis detta som gäddorna ville äta och en efterlängtad huggsexa utbröt. Fyra snabba fiskar upp och minst lika många pet och halvhjärtade hugg. Alla var stöpta i samma 2 - 2,5 kilosform men de var riktigt argsinta och roliga att drilla.
 
 
Lucy i papegojfärg dominerade!
 
Storleken uteblev ännu ett pass i det varma vattnet men det var med en skön känsla jag lämnade båten. Hösten knackar på dörren och för alla oss som fiskar gädda i 2-meterssjöar stundar ljusa tider.

Skitfiske på er, så länge! 

tisdag 12 augusti 2014

Loja gäddor och gamla beten

Efter gårdagens blogginlägg om abstinens förvärrades situationen och jag blev helt enkelt tvungen att ge mig ut trots den starka solen. Det blev ett tretimmars pass på kvällen med solnedgången som avslutning.

Det var en fin kväll med lite moln men mest sol.

Jag började som vanligt med spinnerbait i strömfårans näckroskant. Gäddorna var loja och fullkomligt ointresserade av skramlande coloradoskedar och flash. Efter förflyttning till något mer öppet vatten blev det byte till ett bete som glömts bort i gamla lådor. Ett tjugo år gammalt bete från Kanadensiska Lyman Lures med grym, irrationell gång.


 
 
Det smackade på en 2,5:a ganska omgående men den ville inte vara med på bild utan slet sig när den skulle lyftas ur vattnet. Perfekt när de krokar av sig själva, åtminstone de mindre. Jag fortsatte att drifta av strömfåran med magert resultat. Det blev bara två snipor till, en på tail och en på gummi. Då jag börjat att jobba igen hade jag ingen lust att köra ett för sent pass så vid halv tio packade jag ihop och begav mig hemåt. Det kändes lite surt då fiskaktiviteten förstås ökade efter solnedgången men det kunde inte hjälpas. Detta var ju trots allt bara ett sådant där stilla-nerver-pass. En tur på sjön för att hålla syndromet i schack.


En snipa - den enda som ville vara med på bild

Skitfiske på er, så länge!  

måndag 11 augusti 2014

Sjuk abstinens

Det är nu snart en månad sedan jag krokade en finare gädda (ca 7 kg) och nästan två veckor sedan jag fiskade överhuvudtaget. Vad är det frågan om? Så här borde det inte få gå till! Min abstinens efter gädd-spinn skriker i kroppen, far runt som ett gift i mina ådror.


Längtar!!!

Nu när semestern är över för min del kan jag knappt bärga mig tills vattentemperaturen sjunker och gäddorna i grunda sjöar åter vaknar till liv. Ja, jag vet att de äter under högsommaren också men ni som läst bloggen tidigare känner till mitt näckrosproblem. Dessa hemska växter försvinner förstås ju kallare vattnet blir och då förenklas det riktade fisket igen, med andra beten än näckrosstudsare. Satan, vad jag längtar! Det verkar passande nog som om ett lågtryck dyker ned över norduppland till helgen och i nästa vecka. Perfekt!

Men tills dess kan ju ingen vänta så det måste bli ett kvällspass i veckan när molnen skymmer. Då blir det äntligen dags att greppa spinnspöet igen med förhoppningar om stora och stenhårda hugg.



Snart så ska det äntligen...
...få se ut så här igen.



Skitfiske på er, så länge!