måndag 29 september 2014

Fiskepasset som önskades ogjort

Har du varit med om ett fiskepass där du, vid turens slut, önskade att du aldrig ens gav dig ut? Idag hade jag ett sådant. Låt mig börja från början.

Studiedag på barnens skolor betyder att både de och hundarna har legat hemma och latat sig hela dagen. Det betyder också att jag varken har hundar i bilen eller behöver hämta dotter vid tåget. Varför då inte jobba in lunchen, sluta tidigare och dra ut på sjön istället?

Sagt och gjort blev det en eftermiddagstur på ett par timmar som, med fortsatt klarblå himmel och hyfsad vind, skulle gå i abborrens tecken. Det började trögt vid de två första drifterna. Utan ett enda hugg drog jag in till en schysst gäddvass för att prova några spinnerbaitkast när solen gick i moln. Efter kanske tio kast smällde det på något djävulskt. Mothugget satt bra och i andra änden kändes det som bottennapp innan tunga gungningar vittnade om stooooor fisk som skakade på huvudet. Därefter slackade linan och den första riktigt stora fisk jag har haft kontakt med sedan mitten av maj simmade glatt vidare. Jag vet inte om ni har sett youtubeklippet där Bob Mehsikomer tappar en monstruös musky (länk här)? Exakt de ljud han utbrister efter den bommade fisken kunde man även höra i min båt idag.
För att göra saken värre så bet även den stora gäddan sönder Ulfs fina spinnerbait.

Endast en tunn strimma bucktail kvar...
Lätt vingklippt fortsatte jag att söka gäddor, nu med mindre tailbeten istället. Jag bommade ytterligare ett rejält hugg, denna dock betydligt mindre än den förra. Solen kom plötsligt tillbaka och gäddorna gick och lade sig. Fram med abborrspöet igen. Nu hade däremot de vaknat och jag krokade ett litet gäng randiga rackare mellan 3-4 hekto.

Bister uppsyn! Undrar varför...
En liten ettrig kilosgädda ville också vara med på jigg. Vid det här laget började humöret att stiga trots att känslan efter storhugget dröjde sig kvar i tankarna. Jag driftade vidare och kom till en ny vassrugge där jag placerade in jiggen i en liten lucka mellan två vasstrån. Ett stort gäddhugg (åtminstone med lätt spö i handen) och en omedelbar sidorusning. Jag fipplade med bromsen på rullen och innan jag hunnit vrida hördes en liten smäll när nanofil-linan gick av. Vad ända in i h....!
Hur talanglös kan man bli? Gäddan försvann med en Kopyto i munnen och jag har dåligt samvete!

Med en känsla av att ha gjort något lite skämmigt satte jag mig i båten för att knyta på en ny abborrtafs. Sedan börjar minnet att svika mig. Jag tror dock att jag försökte knyta minst sex nanofil-knutar varav ingen höll. Nanofil är bökigt att knyta, det visste jag redan efter att ha hållit på en stund när tafsen skulle fästas senast. Men att totalt misslyckas, om och om igen, trots att jag knöt knuten rätt varje gång? Det blev svart där en liten stund innan jag gav upp och insåg att det ändå var dags att åka hem.

Nu sitter jag vid köksbordet och skriver detta med förhoppning att jag sedan kan glömma denna tur. Två bra saker kom dock ur det hela:

1. Jag hade kontakt med stor gädda och den kanske håller sig kvar i området till nästa pass
2. Vetskapen att jag aldrig kommer att köpa Nanofil igen

Om någon läsare där ute har tips om hur man lyckas knyta den där j...a bajslinan så är ni varmt välkomna att lämna en kommentar nedan och upplysa mig.

Skitfiske på er, så länge!



söndag 28 september 2014

Vindskygga storgäddor och snipiga abborrar

I morse var det dags för denna helgs fiskepass. Klockan ringde 06.00 och då solen gick upp 06.45 var tanken att jag skulle vara på sjön till dess. I själva verket steg jag upp 07.11 då jag vaknade med ett ryck. Fan! Dålig start! Som tur var hade jag inte bestämt möte med någon. Det var solofiske inplanerat så den enda som blev lidande var jag själv.

07.45 istället för 06.45...
Väl på sjön möttes jag av en ganska kraftig sydväst som dock inte skulle blåsa lika mycket som gårdagens vind. Ännu en gång började jag söderut i sjön för att sedan driva norrut längs vassträckor, uddar och sund. Vind och vattentemperatur talade till gäddfiskets fördel men den klarblåa himlen och det ganska grumliga vattnet (från gårdagens hårda blåst) talade emot. Det skulle visa sig bli en blandning av de båda.


Under den första driften, som varade i en halvtimme, hade jag inte ett pet trots att jag befann mig på annars heta ställen. Betesvalen vid starten var Mcrubber i grön/guldglitter, Hippishake i brunglitter/pearl samt hemgjort mindre tailbete med glittertail - allt för att reflektera solen. Ingen ville dock smaka på dessa förutom en snipa som bet av Mcrubber-paddeln.

Efter en stund kom jag fram till ett mer näckrostätt område så då fick det snygga spinnerbait som Ulf Hagström tillverkat åka på beteslåset. Då vaknade sniporna till liv. Jag krokade fem stycken på kort tid, samtliga runt kilot. Då letade jag mig längre utåt från vassen för att kanske hitta större fisk men de lös med sin frånvaro. Istället fick abborrspöt och 3´ Kopyto lite tid vid några olika ankringar. Det resulterade i ytterligare fem snipor! WTF!

Nog för att jag inte befann mig på de hetaste abborrställena men någon enstaka borde jag väl ha kunnat locka? Så blev inte fallet och då åkte gäddspöt raskt fram igen. Ny drift, fortsatt med spinnerbait, gav en vansinnig 2,5-kilos med otroligt snygg teckning.

Fläckarna var klargula och ryggen vackert tigermönstrad.
När jag skulle fota ryggen ville inte gäddan vara med på bild längre, tyvärr.
Kort därefter, långt inne bland vassöar, näckrosor och på ruskigt grunt vatten högg dagens största som blev lite plåster på det sargade självförtroendet.

94 cm och runt 5 kilo.
Vid det här laget hade jag fiskat i närmare fem timmar och löftet till familjen att inte vara borta så mycket längre gjorde sig påmint. Det blev lite resultatlöst "hafs-fiske" här och där på vägen till båtplatsen. Fiske under stress brukar sällan ge så mycket, har jag märkt...

Summerat blev det tio snipor, en 2,5:a, en 5:a, en trasig Mcrubber, två söndersmashade Kopytos, en pajad jiggskalle, ett böjt abborrbeteslås och slutligen; en skön tur på sjön med stillad fiskeabstinens. I skrivande stund är jag dock, som alltid, lika sugen igen på nästa pass som nog får bli redan i morgon.

Skitfiske på er, så länge!

lördag 27 september 2014

Från betesknuten till palomar

Någon gång i mitten, slutet av åttio-talet började jag att fiska. Då var det haspel med nylonlina som gällde, något annat hade man knappt hört talas om. Den enda knut som användas av mig och Freddan var den gamla klassiska betesknuten, då lina skulle fästas i tafs eller beteslås. Ibland kanske även blodknuten, om två likadana linor skulle knytas ihop. Blev den sistnämnda nödvändig på sjön minns jag att det svors en del och en god stund gick till knytning.

Det fanns förstås många fler knutar redan då även om vi inte behövde fler. Men utvecklingen har gått framåt och fler typer av linor finns numera på marknaden. Då behöver man ju också kunna fler knutar. Personligen använder jag mig av fyra stycken, ibland fem och jag tänkte visa vilka och till vad de används, för de som inte redan vet.

1. Palomar


Den enda knut jag använder till gäddfisket då den är urstark när flätlina ska fästas i tafsens lekande.

2. Nanofilknuten


Samma användningsområde som palomar men anpassad för Nanofil-lina. Som ni ser är det egentligen en palomar med skillnaden att den dubbelvikta linänden lindas två gånger i öglan. Jag hann tappa två beten (+ tafsar) efter att ha köpt min första Nanofil-lina innan jag upptäckte denna knut. Nanofil är dock lite knepigt och det kan ta ett par försök att få till en knut som verkligen håller.

 3. Uni



Den knut som jag använder minst då den främst lämpar sig till fluocarbon som ska knytas fast i beteslås. Mina tafsar är ju wire med wirelås, åtminstone till gäddfisket. Till abborrfiske använder jag fluocarbontafs men där har jag upptäckt en bättre knut för att fästa beteslåset.

4. Duncan loop


Vid en första anblick ser den identisk ut med en Uni. Många menar också på att det faktiskt är samma knut men det finns en skillnad. Som ni ser på Uni-knuten ligger linänden utanför (vänster om) de båda linändarna innan den lindas över. Öglan är alltså vinklad nedåt. På bilden av Duncan loopen ser man att öglan som linan senare träs igenom är vinklad uppåt. Skillnaden mellan dessa två är att hur hårt man än drar ihop Uni-knuten kommer den att åka in och klämma sig fast runt beteslåset när man drar i huvudlinan. Duncan loopen å andra sidan låser sig själv om huvudlinan och bildar en ögla, om man så vill. Detta är att föredra vid jiggfiske med lättare beten som faktiskt får en helt annan, och betydligt bättre, rörlighet när beteslåset kan röra sig fritt.


5. Dubbel Uni


Riktigt bra knut för att sammanlänka två linor, även med olika dimensioner. Denna kan med fördel användas för att knyta ihop flätlina med fluocarbontafsen till abborrfisket. Jag har prövat att sammanfoga nanofil med fluocarbon men misslyckades. Antingen har jag för grov fluo eller så lämpar sig inte nanofil, jag vet inte vilket. Om någon där ute har svaret får ni gärna berätta.  

Viktigt med alla knutar är att fukta ordentligt innan de dras åt!

Skitfiske på er, så länge!



fredag 26 september 2014

Lockrop i vassen

Tiden är för lång från en helg till en annan. Att vänta på nästa fiskepass, vill säga. I måndags kom hösten med ett brak. Ett oväder med kraftiga nordanvindar drog förbi och efterlämnade sig nästan 100 mm regn! På måndagens eftermiddag åkte jag förbi sjön för att kolla till båten. Det såg ut som om den höll på att sjunka där den låg, halvfylld med vatten. Det tog en god kvart att ösa den torr. På vägen hem kikade jag förbi den lilla fångstgivande ån också. Den börjar att se inbjudande ut igen efter sommarens igenväxta tillstånd.

Åns vattenflöde börjar att se lovande ut inför senhösten
Det oroväckande låga vattenståndet i sjön fick sig också en välbehövlig decimeter extra inför vintern. Jag hade tänkt mig att ta en tur i tisdags kväll men den kraftiga blåsten hade fått vattnet att dra upp slam från lerbotten så det var vansinnigt grumligt. Det fick vänta till denna torsdagskväll istället.

Det blev en mikrotur på sjön, inte mer än 1,5 timme. Det kändes som att jag knappt hann börja kasta innan det var dags att vända hemåt igen. Jag började med abborrspöet och krokade en handfull borrar i 3 hektos-klassen på röd/gul Kopyto 3´vid första stoppet. Därefter skulle ett annat borreställe prövas men gäddorna, som inte visat sig kvällstid på ett bra tag, lät sig höras längs vasskanten. Det lät som lockrop i syndromöron varpå gäddspöet genast greppades istället. Då vattentemperaturen har sjunkit rejält under de senaste dagarna (en frostnatt dessutom) var det dags för lite större gummi, långsammare hemtagning och längre vevstopp. En fluogul "Eclipse" från Softbait Sweden fick inleda, riggad med vasskyddade trekrokar.


Gäddorna var igång och jag fick dem direkt att reagera. Problemet var bara mina hemgjorda vasskrokar. Innan jag insett att spröten framför krokarna var för mycket böjda ned mot krokspetsarna hade jag hunnit bomma två hugg, varav det ena var en bättre fisk (5 kilos-klassen). Efter korrigering krokades en liten gädda på samma gummi.

Efter förflyttning till lite näckrostätare område blev det spinnerbait istället. Smågäddorna blev som galna för en kort stund och jag krokade två snabba och bommade ett par.

 
 
Snipa med fotografen speglad i sitt öga
Kort abborrtur blev alltså sniptur istället. Mycket beroende på tidsbristen och det faktum att jag har väldigt mycket lättare att lokalisera gädda än abborre i mitt vatten. Än så länge, bör tilläggas. Jag har ju lagt all min fisketid i över ett år på enbart gädda i detta vatten. Nu ser jag fram emot att även lära mig mer om sjöns bestånd av grov abborre. I helgen stundar ett grynings/förmiddagspass med både randiga och prickiga i båten, är tanken.
 
Skitfiske på er, så länge!

tisdag 23 september 2014

Växtskydda dina gummibeten

Nu är förvisso snart näckrossäsongen över men i mitt hemmavatten dröjer de sig fortfarande kvar. Spinnerbait är förstås gångbart och även ofta effektivt denna årstid men ibland ratas detta bete av anledningar jag endast kan gissa mig till. Hur kommer det sig egentligen att ett bete är grymt ena dagen för att inte leverera ett enda hugg dagen efter? Märkligt det där men också en del av charmen med gäddfiske. Ibland är det enbart gummibeten som gäller (som under turen i söndags) och vill man kunna fiska med dessa bland spenaten, men ledsnat på offsetkrok, behöver man istället skydda sina trekrokar på något sätt.


Tipset som nedan följer fick jag i min tur av Per, gästen som tillsammans med sin son Alfred fiskade skjortan av mig i söndags (länk till den turen här). Per, som har vana med flugbindning, hade bundit fast tafsmaterial på sina trekrokar för att skydda de två krokar som inte sitter inkörda i gummit. Det jag kommer att visa här är metoden för oss som saknar såväl bindstäd som övrig flugbindningsutrustning samt tillhörande kompetens inom området.

Det som behövs är:


  • Trekrok i valfri storlek
  • Bindtråd - jag använde en gammal flätlina  0,18 mm vilket fungerade men var i grövsta laget...
  • Fluocarbon - gärna 1mm i diameter (jag använde 0,9 mm eftersom det råkade finnas hemma) Här kan förstås också andra material användas. Per körde med nickelcoated wire från mustad (80 lb). Att tänka på är att materialet inte får vara för mjukt då det inte orkar stöta bort växterna från kroken. Det får inte heller vara för styvt då krokningsförmågan försämras. Det måste i vilket fall vara böjligt och framförallt ha förmågan att inte räta ut sig igen.
  • Superlim
  • Tång
Börja med att lokalisera den del av skaftet som är plattare uppåt samtidigt som en ensam krok pekar nedåt. Denna ensamma krok är den som ska in i gummit så småningom och behöver därför inte skyddas. 

Stryk ut en droppe superlim längs den del av skaftet som ska lindas och fäst snabbt och ganska hårt in tråden på hela den ytan. Låt torka och klipp av trådänden.


Linda ett tiotal kraftiga varv till. Klipp sedan av två bitar fluocarbon (eller annat material) som är ca 4 cm långa. Placera ändarna av det önskade materialet ett par mm in på det lindade området från krokarna sett med resten av materialet mot och förbi kroköglan. Håll fast det hela och bind försiktigt men kraftigt fast fluocarbonbitarna med ca 10 varv. Var noga med att de ligger kvar rakt på krokskaftet under detta moment. 


Stryk ut superlim och täck hela området med ett lager tråd. 


Därefter fästes tråden med tre halvslag varpå tråden klipps av och avslutet täcks av mer lim.


Nu sitter fluocarbonen på plats men måste böjas till. Först böjs materialet bakåt precis där det kommer ut från under tråden, vid kroköglan. Nu kommer spröten peka uppåt, snett bakåt.


Sedan böjs de bakåt en gång till, mot krokarna, ungefär 1,5 cm in på materialet. Kapa därefter spröten i höjd med krokspetsarna och sedan är det klart!



Sedan är det bara att dänga gummi bland växtligheten. Dessa krokar är givetvis inte helgarderande utan man fastnar ju fortfarande ibland och eller får spenat på kroken, men avsevärt mycket mindre. Krokningsförmågan påverkas nog också lite men med betoning på lite. Per lyckades ju trots allt plocka drygt tio gäddor i söndags med liknande krokar.
För er lyckosamma spinnfiskare vars vatten är spenatfria kan ju detta kanske vara ett pysseltips inför det grunda, vassnära vårfisket? Perfekt syssla i vinter också när fiskesuget blir olidligt.

Skitfiske på er, så länge!


söndag 21 september 2014

Höstfisket igång med PB i båten

I morse var det dags för en härlig gryningstur igen. Dimman låg tät över näckrosor och vassar. Några svanar hördes kalla på sina ungar innan ljudet snart nog dränktes av en båtmotor.


I båten denna kyliga morgon satt, förutom undertecknad, också Per och hans femtonåriga son Alfred. De blev medbjudna lite i sista sekund och tackade inte nej till en söndagstur. Inte minst Alfred som var ruskigt sugen att putsa sitt PB på 3 kg. Efter denna tur ligger det PB:et betydligt högre.

PB-gädda
Jag styrde mot den södra, större delen av sjön som har hunnit blivit mest fiskbar än så länge. För ovanlighetens skull hade jag två riggade spön i båten. Min gamla vanliga gäddspinn-kombo men också nyförvärvet; FKP-GEAR Draugen D3 med min äldre, lilla lågprofilare. Denna mindre kombo provades från en brygga i Öregrund igår i samband med att storbåten lyftes upp inför vintern. Ruskigt skönt spö att kasta med (och även att drilla med då det blev en snipa på jigg)!

 
Tjugo minuters tuffande senare kom vi till en schysst vassträcka där det finns mycket gädda men även bra med abborre om de förstnämnda skulle visa sig tröga. En frisk bris krusade ytan och dimman låg fortsatt tät. Det såg riktigt lovande ut för gäddfiske vilket skulle visa sig stämma med besked.

Efter en kort stund krokade Per en 2-kilos på en Mcrubber Red Tiger, riggad med vasskyddade trekrokar. Detta bete skulle fullkomligt dominera under hela passet. Gädda efter gädda landades av Per som snart nog var uppe i tio fiskar.

En av alla dagens Mcrubber-gäddor
Alfred krokade också en fisk runt 1,5 kg på Mcrubber i annan färg. Själv stod jag och nötte spinnerbait som endast lyckades locka en snipa till hugg.


Det var enbart shadar som gällde denna dag och dessvärre hade inte jag några som lämpades att fiska med genom täta näckrosor, orutinerat! Istället var det med stor glädje jag såg Per plocka så många gäddor med en 5+ i topp. Därefter lånade han ut betet till sin son som inte långt senare meddelade att han hade hugg. Ett stort hugg! Till slut lät sig en redig dam på 102 cm och prick 7 kg håvas.

Mycket glad och lätt knäsvag fiskare med rejäl höjning av sitt tidigare PB. Grattis!
Mindre än tjugo minuter senare tog Alfred en till fin fisk på 95 cm och 5+. På samma Mcrubber, dessutom. Snacka om dagens bete. En mängd andra shadar och även tailbeten prövades (främst av mig) med några nafs och halvhjärtade hugg som resultat. Det var en sådan där märklig dag när det nästan bara var ett enda bete som gällde. Jag krokade ytterligare en liten snipa när jag jiggade efter abborre vilket också både Alfred och Per gjorde. Abborrarna lös med sin frånvaro men å andra sidan var det ytterst lite tid som lades på dem när gäddorna var så i farten.

Vid passets slut, knappa fem timmar senare, hade vi krokat av ca 20 gäddor varav Alfreds 7:a var störst, Per tog flest och jag fick nöja mig som god guide (men värdelös fiskare) denna dimmiga söndag. Det var en riktigt trevlig dag på sjön och det första goda tecknet på att höstfisket är igång. Höjdpunkten var dock ett nytt PB i båten, det är en svårslagen känsla. 

Skitfiske på er, så länge!  









      

torsdag 18 september 2014

Inbiten gäddfiskare vidgar vyerna?

Jag älskar gäddfiske. Så mycket att jag har svårt att släppa mitt större spinnspö till förmån för mindre grejor och andra fiskarter. Det har också att göra med växtligheten i mitt hemmavatten. Under högsommaren, när gäddorna låg och flämtade i det 1,5 meter djupa vattnet, gick det heller inte att nå de stora abborrarna. Näckroslocket låg på och fiskarna skrotade runt där under, ostörda. Det blev lite sporadisk abborrjiggning vid kusten, dock mest på nivån "Svensson-fiske." Det vill säga strålande sol, eftermiddag, öl i näven, kallingar och sandaler, kast från klippa. Ingen direkt satsning på storborren alltså.

Stilstudie på Svenssonfiskaren...

Nu har läget däremot ändrats något. Förra helgen, när jag var ut och fiskade med Ulf, visade sig två saker; 1. näckrosorna har glesnat så pass att jiggar når heta ställen 2. stooooor abborre är aktiv och jagade våra gäddbeten.

Vad då göra? Jo, då bestämde jag mig för att uppdatera min abborrutrustning. Det spö och den rulle som jag använde innan jag tillfälligt slutade att fiska för nästan tjugo år sedan är också samma som gäller idag. Ett Berkley Lightning rod, 7 fot, 2-15 g och till det en Shimano TX 500F, årsmodell okänd. Spöet är helt ok med schysst känsla men rullen är numera bedrövlig. Sedan har jag också en multirulle som ligger och dammar. En Shimano Caenan 101 som jag med ovett köpte som jerkrulle innan jag knappt ens visste vad jerkfiske var.

Caenan-rullen och borre på dryga 900 g från denna tid, förra året

Ett haspelspö som funkar på ena sidan och multirulle på den andra. Hmm, vilken skall jag komplettera? Det föll på multin, mest för att jag tycker det är så jäkla mycket roligare att fiska multi jämfört med haspel. Alltså köra den amerikanska bassmodellen för borre men med vilket spö, var frågan? Efter att ha kollat runt lite på olika webshopar föll valet på en FKP Draugen D3 Trigger, 10-30g. I kralligaste laget med tanke på de tidigare UL-utrustningar jag varit van vid. Tanken är dock också att det ska funka som ett lätt gäddspö för mindre beten. Vem vet, kanske jag också blir medbjuden på vertikalfiske efter gös någon gång, något jag aldrig testat men nu har jag åtminstone snart halvduglig utrustning för ändamålet.
Sedan visste jag ju inte hur Caenanrullen skulle bete sig med lättare beten heller utan antog bara att det skulle funka hyfsat. Jag bör nämna också att jag inte hade någon lust att köpa värsta grejorna då jag i nio fall av tio förmodligen fortsätter att nöta efter gäddor trots att fisket är trögt. Det nya abborrsetet ska följa med i fall att, bara.

Draugenspöet kunde ha kommit hem idag men gjorde tyvärr inte det. Däremot låg ny abborrlina samt lite Kopytogummi i brevlådan. Då gick det ju knappast att hålla sig hemma hela kvällen. Det var dags att, för första gången sedan jag "upptäckte" mitt hemmavatten (för exakt ett år sedan), satsa på abborre istället för gädda under ett kort kvällspass. Vilket spö använde han då, kanske ni undrar. Jo, det gamla haspelspöet men med multirulle, så klart. Långt ifrån optimalt men det gick. Rullen skötte sig riktigt dugligt för lätta beten, mycket tack vare den tunna nanofil-lina som numera fyller spolen.

Väl ute på vald plats för kvällen kastades en tretums Kopyto i gul/orange in mot en schysst vasskant. I andra kastet högg det på ordentligt.

635 g randig brunborre
Hyfsad start, kan man säga. Därefter tog jag ytterligare ett tiotal borrar, ingen större än den första men heller ingen mindre än 300 g. Dessutom blev det ett par snipor samt ett stenhårt gäddhugg som bommades. Mest spännande var en borre i kilosklassen som hängde med till båtkanten där den smakade lite på gummipaddeln innan den ratade och simmade vidare. Tyvärr går ju solen ned redan 19.00 nuförtiden så det blev en väldigt kort tur som gav mersmak med råge.


Sämre kan man ha det än att sitta i en båt och se detta!
I morgon kommer nya spöet så det blir låååång väntan till söndag då nästa pass går av stapeln. På lördag ska jag till Öregrund för att få den stora båten upplyft på land. Vem vet, kanske man hinner dra några bryggkast redan då...? 

Skitfiske på er, så länge!

            

måndag 15 september 2014

Att vässa sina krokar

Att ha vassa krokar på sina gäddbeten kan vara helt avgörande om fisken sliter sig eller inte under hugget eller efterföljande drillning. Jag har alltid med mig ett gäng nya extrakrokar i väskan men innan de åker fram så kommer alltid filen först. Vill man kasta en ny krok som kostar mellan 5 - 10 kronor efter att den råkat fastna bakom en sten så får man naturligtvis göra det. Det är ju trots allt den enklaste men också dyraste vägen att gå. Själv väljer jag att slipa ett par gånger innan kroken kasseras. Har man till exempel ett spinnerbait (som kan kosta upp till 200 spänn eller ännu mer) där det ju inte går att byta krok, ja då är man så illa tvungen att kunna slipa kroken för ett lyckat fiske. 

Vad ska man då använda när man vässar? Här finns det ju en del att välja på. Det finns stenbrynen, släta eller med en skåra i. Samma sak med diamantbrynen. Huruvida dessa är bra eller inte kan jag faktiskt inte svara på. Jag har enbart provat med finräfflad metallfil och kommer därför här att visa hur jag vässar med hjälp av en sådan.


Enkelt uttryckt finns det två typer av krokar vare sig det gäller enkel- eller trekrok:

Rak...

...eller böjd krok.
Slipningen av dessa två skiljer sig inte särskilt mycket åt. Jag kommer dock att visa nedan med den raka modellen.
Det första man bör göra innan slipning är att granska kroken. Är spetsen bara trubbig eller är den sned? Är kroken slipad tidigare eller är den ny? Är den slipad tidigare kanske hela godset, ända upp till böjen, måste slipas?

Ser kroken ut som på övre bilden här nedanför så kan den förvisso kännas vass i spetsen men genomträngingsförmågan är betydligt sämre än den på undre bilden. 

Detta är ofta resultatet av en tidigare slipad krok där enbart spetsen vässats.
Detta kan man gott göra den första slipningen men andra gången måste hela godset
slipas ned till formen på bilden nedan.

Hur vässar man då? Enklast är att vässa hemma och inte på sjön. Dessutom sparar man in på (för familjefadern dyrbar) fisketid. Blir kroken slö under fiske så byter jag till en som ligger i lådans "vassfack." När jag sedan kommer hem vässar jag den eller de krokar som ligger i "slöfacket."
Så här gör jag:


Kroken läggs platt mot slipen och sedan drar man försiktigt ca tre drag i riktning uppåt på bilden. Slipa aldrig i motsatt riktning, alltså mot spetsen, för då kommer du sannolikt aldrig heller att få kroken vass. Därefter gör man samma sak runt om längs kroken, dock inte på insidan där hullingen sitter. Sedan är det dags att granska sitt arbete. Blev det jämnt och rakt? För mycket eller för lite på någon sida? I sådant fall är det bara att korrigera. Värt att tänka på är filens förmåga att snabbt få bort material. Ta det alltså försiktigt i början innan vanan sitter i fingertopparna.


Innan slipning av ena sidan

Efter slipning längs hela godset (även spetsen är slipad trots att det inte ser så ut på bilden)
När krokens hela gods är vässat vinklar man ned spetsen lite mot slipen och drar försiktigt. Även detta görs runt om hela kroken (ibland även på hullingsidan om det krävs för att få en jämn spets).

Ju mindre vinkel desto bättre.
För att testa resultatet av ens arbete finns det olika metoder. Många sätter spetsen mot nageln för att se om den direkt biter sig fast eller inte. Denna metod är lite missvisande enligt mitt tycke så därför föredrar jag att använda fingertopparna. Jag tar kroköglan med höger hand och placerar sedan tre av vänsterhandens fingrar på krokspetsarna. Därefter drar jag lätt i kroken för att se om spetsarna genast fastnar i hudens tunna, yttre lager.



Om kroken omedelbart biter sig fast och även kan hänga kvar i det yttre
hudlagret så har man lyckats; kroken är dugligt vass. 
Värt att notera är nackdelen med en vässad krok. Det finns bara en och det är godsets ökade förmåga att rosta. Vill man vara extrem (vilket jag inte är) kan man faktiskt smörja in dem med matolja, har jag hört. Personligen känns detta som överkurs på ett föremål som kostar under tio kronor.

Lycka till med vässningen och misströsta inte om du råkar fila sönder ett par krokar; träning ger färdighet!

Ha nu ett riktigt skitfiske, med vassa krokar!






















lördag 13 september 2014

Fluga vs spinnerbait

Det är lördag morgon. Vid en mack utanför Örbyhus står en ensam bil parkerad. Föraren ser rastlös ut, taggad. Plötsligt svänger en till bil in på den ensliga asfaltsplanen med ytterligare en taggad förare. Det är Ulf Hagström som åkt hela vägen från Nynäshamn till norduppland för ett återbesök på mitt hemmavatten. En dag av gäddjakt där min spinnutrustning skulle få sättas på prov mot Ulfs flugfiskedito (för att läsa om den första drabbningen i våras, länk här).




Vädret var inte det allra bästa för ändamålet men det hade också kunnat vara sämre. Tyvärr har det varit ganska varmt den senaste veckan med 20 grader på dagarna och 10 på nätterna vilket värmt vattnet något. Denna morgon och förmiddag var det stundvis mulet men solen letade sig fram lite väl ofta. Vinden var dock på vår sida.


Morgonen började med att vi styrde mot den södra och större delen av sjön där jag inte fiskat sedan i våras. Ofiskat vatten, när man ska guida? - kanske ni tänker. Anledningen till detta beslut var en rek-tur som jag tog i torsdags kväll tillsammans med min son. Då puttrade vi nedåt i sjön och spanade efter aktivitet.
Det ska erkännas att jag inte såg så värst många jagande gäddor då (ändå en handfull men små) men jag möttes av vatten med avsevärt glesare näckrosbestånd än i den norra delen. Detta tack vare ett större medeldjup. På vissa ställen kunde man till och med fiska av vasskanter! Något som inte varit möjligt sedan början av juni.

Efter en tjugo minuters puttrande inledde vi första driften längs en lång vassträcka med gles växtlighet längst in och ett tätare bälte en bit ut. På mitt beteslås inledde den vackra skapelsen på bilden nedan, som Ulf tillverkat själv och varit god nog att sälja vidare (passar ju inte riktigt hans antispinn-filosofi heller...).

Bild tagen efter passet. Färgen på huvudet avskrapad efter alla hugg
och ny, övre coloradosked då den andra gula tuggades bort. 
Jag bytte bete först många timmar senare när den övre skeden försvann (reservskedarna låg förstås kvar hemma). Ulfs spinnerbait var riktigt snyggt med ett pulserande, lockande rörelsemönster. Gäddorna tyckte detsamma och betet satte fart på fisk redan från start. Första fisken blev tyvärr också dagens största.

3,5 - 4 kilo 
Därefter följde ett par timmar med många kontakter, mest nafs och följen. Jag lyckades kroka tre mindre gäddor till, tappa minst lika många samt ha flera riktigt grova abborrar efter samma spinnerbait (varav en var en bit över kilot). Ulf hade ännu fler nafs och följen men lyckades tyvärr inte kroka någon gädda.



Det var som att flugor inte riktigt passade deras aptit denna dag. En frustrerad Ulf reste gädda på gädda som följde och högg eller nafsade precis utanför krokarna. Han hade inte turen på sin sida denna dag.

En av Ulfs egengjorda, snygga flugor som det nafsades på
Efter alla följen och halvhugg blev vi hungriga så Trangia-köket fick åka fram och värma kalops. Lite varm mat, lagad i båten, slår mackor alla dagar i veckan och stärker ett sjunket mod.



Då lunchpaus och gott, moccabryggt kaffe var avklarat begav vi oss till den norra delen av sjön på jakt efter fiskar med lite större storlek. Efter att ha skrämt mängder av betesfisk och smågäddor på vår väg genom det grunda vattnet möttes vi, väl framme, av ett väder som erbjöd motstånd. Molnen blev färre och vinden avtog. Det tröga blev plötsligt trögare. Vi fortsatte att resa fisk (främst Ulf) men det ville sig inte på eftermiddagen. Summa sumarum blev det fyra gäddor upp och lätt tjugo kontakter inklusive följen. Sjön är fortsatt svår med sitt grunda och ganska varma vatten. Men nu dröjer det inte länge förrän temperaturen sjunker och näckrosorna likaså. Jag längtar!

Efter åtta timmar på sjön var ett mycket trevligt pass (som kändes alldeles för kort) till ända och båten parkerades återigen i slajmet. 


Motvilligt tog jag farväl av Ulf som hade närmare två timmar hem till Nynäshamn igen. Där han för övrigt fått till uppgift att tillverka ytterligare ett par grymma spinnerbaits till mig. Det är oerhört sällan jag väljer att fiska med ett och samma bete under ett helt pass men denna dag hade jag gärna gjort just det om det inte vore för skeden som tuggades bort. För er som gillar att fiska med spinnerbaits (eller förstås fluga) kan jag rekommendera att kolla in Ulfs instagram och kanske lägga en liten beställning. Glöm inte heller hans eminenta blogg 700 tänder för intressant läsning om gäddor, flugor och sådant.

Ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!