Syndromet och de tuggade tailarna

I förrgår skrev jag om den korta lucka som nu är öppen på mitt hemmavatten. Om feta gäddhonor som fortfarande äter innan leken. Jag skrev om att ta chansen men även att jag inte skulle hinna ut något mer denna vecka. Jag ljög!

Mitt syndrom ledde mig till båten även igår för ett kortare pass mellan 16.00 - 18.30. Jag försökte övertyga familjen om den stora chansen. Luckan som stängs vilken dag som helst och som inte öppnas förrän under senhösten. Chansen att ta en riktigt tung gädda. De tittade oförstående på mig och suckade på ett menande sätt.

Med ett lite dåligt samvete och en stor hunger efter grov gädda styrde jag söderut i sjön. De platser som fiskats de två senaste turerna fick vila och jakten fortsatte längs nya drifter. Med en fortsatt strålande vårsol ovanför så fick AL-Tailen i skitmörtsfärg förtroende även denna eftermiddag.

Jag drev inte många meter förrän en liten gädda small på. En tvåkilos planade in mot båten när den plötsligt fick ett ryck och flög upp i luften med skakande huvud. Jag såg den pearlvita tailen singla i en vid båge över vattnet för att sedan landa någon meter bort och sjunka till botten. Suck! När jag tog i tafsen krokade fisken av sig själv och försvann skrattandes in mot vassen igen.

Jag monterade på en "Knorren" från PiggKing och fortsatte. Bara något senare högg det hårt men ettrigt. En snipa, med tailen och bakre kroken i munnen. 

Vid båtkanten rullade den ett par gånger och jag såg något vitt som försvann i vattnet.

Vad fan!

Ytterligare en knorr åkte på. Fisket var trögt och jag provade runt lite bland betena. Några shadar, större tailbeten och sedan en Syndromtail. Efter ett par kast högg det igen men efter mothugget släppte fisken och betet kändes konstigt lätt att veva in.

Skitgäddor!

Det var bara små tailnafsare i farten denna eftermiddag, tydligen. De stora var mätta, trötta eller bara sura för att den behagliga och kraftiga sydvind som blåst i nästan en vecka hade ersatts av en isande nordan. Jag vet inte vilket men styrde in i lä och åt middag i båten istället.

Vacker rastplats i kvällssolen.

Roligare än så blev inte detta korta pass men ni vet ju vad man brukar säga: all tid på sjön är bättre än all otid på sjön (eller något sådant...).

Skitfiske på er, så länge!

Sista måltiden innan leken

Det är ett litet fönster öppet för tillfället. En lucka där stora, romstinna gäddhonor äter det sista innan leksuget tar över. När sådana tillfällen ges måste man klänga sig fast vid varenda chans. Efter gårdagens PB-fisk kunde jag knappast hålla mig borta från sjön idag när dessutom väderförhållandena var identiska med gårdagens.

Jag jobbade in lunchen och kastade mig därför iväg till båtplatsen. Snabb ilastning och fort iväg mot nya, heta områden (så fort en 2,2:a nu kan transportera en...) På beteslåset satt en Mcmanus Tail från Caesarlures, den jag budade hem under Karma 14.

På fjärde kastet tog det stopp. Stenhårt hugg följt av en kraftig sidorusning. Jag kände direkt att det var en bättre fisk så ankaret åkte i. Efter flertalet rusningar under båten och ned mot botten lät sig madammen slutligen håvas.

Stadig rygg!

Prick 100 cm...

... och någonstans mellan 7-8 kilo (min våg har dessvärre pajat).

Bra början och det var med förhoppning om stora ting som driften fortsatte. Men mattiden var tydligen över för under de följande två timmarna så hände absolut ingenting! Förutom en snipa som missade tailen vid båtkanten. Nåväl, det gjorde inte så mycket. Först plussaren igår och sedan en fet metersfisk idag också - mycket synd att klaga! Nu är det tveksamt om jag hinner ut något mer på sjön under veckan. På fredag ska jag fiska på Mälaren och på lördag går King of Mälaren av stapeln, där jag ska närvara. Efter den helgen leker nog även de stora gäddorna på mitt hemmavatten. Då blir det till att vänta på efterleksfisket som kan bli smått magiskt (det var åtminstone det förra året). 

Skitfiske på er, så länge!

  

PB!!!

Pass 1

I fredags bjöd tillvaron på en av sina många små överraskningar; denna gång en lucka för ett eftermiddags/kvällspass på sjön. Tre härliga timmar med en måttlig västlig vind i ryggen och växlande molnighet ovanför.

När jag ger mig ut på sjön hamnar det oftast shadar på beteslåset, till en början. Så även denna gång men när paddlar inte lockade så blev det tail istället. Jag hittade en fläck längs en vassudde där det stod tre små utlekta och hungriga fiskar.

Tyvärr hade de inte sällskap av några större så driften fortsatte längs några fina vassträckor en bit utanför lekområdena. Jag hittade ytterligare några smågäddor och alla högg de på samma Dofftail från Anchorbaits, den som numera börjar bli rejält ärrad.

Patina!

I vanlig ordning provades förstås både större tailar och shadar för att locka större fiskar men de var inte intresserade av annat än kärlek bland vasstråna. Det hördes en del passionerat plaskande, långt in i glesvassen. Jag körde vidare i sund och utanför några uddar men middagstiden var tydligen över för denna gång.

Pass 2

Söndag, klockan 15.00. Efter sonens karateträning och allmänna göromål på gården så kastade jag mig återigen ut på "min" älskade sjö. Nu skulle det väl vara själva f-n om jag inte kunde lokalisera en bättre fisk. Som jag skrivit tidigare så har båten sett två metersfiskar på de fem veckor som sjön varit öppen. Men inte drillade av mig och nu saknar jag att känna lite tyngd på andra änden av linan. 

Jag styrde målmedvetet till en sträcka som normalt sett samlar mycket betesfisk på våren och jag började faktiskt en bit ut från vassen med abborrspöet, för omväxlings skull.

Det blev några randiga rackare men som vanligt låg gäddspöet och skrek av avundsjuka i båten och plockades snabbt upp igen. Ankaret åkte upp och IKEA-drivankaret fick ta över längs en lång vassträcka. Vinden hade nu tilltagit och slet tag ordentligt i båten. Jag lyckades dock få till en hyfsad driftfart så att de flesta luckor och hålor kunde fiskas av. Jag valde ett bete som jag hittills inte fått något på. Med den kraftiga solen tänkte jag att en skitmört blir giftig.

En liten AL-Tail från AL Pikebaits

Den visade sig vara mer än giftig denna dag; den var helt j-a grym! Redan efter fem minuter högg det på ordentligt.

Olekt tjockis...

... på 92 cm och 5+

Jag plockade ytterligare några mindre gäddor innan det, en halvtimme senare, small på duktigt igen.

Jag såg nu att denna ser ut som fisken på bilden ovanför men det är dock en annan. Denna var 99 cm lång och vägde runt 6 kg.

När jag fotade denna fisk såg jag att jag hade tre missade samtal och ett sms. Alla var från Aleksander som skulle ansluta. Min telefon hade visst avstängt ljud och efter snabb release av gäddan styrde jag snabbt mot båtplatsen där han hade fått vänta en stund.
-Sorry, ljudet var avstängt. Gäddorna är verkligen på idag! Det luktar storgädda, sa jag utan att ana hur rätt jag skulle få.

Vi drog tillbaka till samma ställe där jag avslutat driften tidigare. Gäddorna var helt vilda och vi fick båda några mindre fiskar samt bommade flertalet hugg. Efter några hundra meter kom vi till ett område där jag hittat större fiskar förut. Aleksander fick ett bättre hugg och jag kastade i ankaret samt håvade fisken som låg i fyrakilos-klassen. Direkt började gäddan att snurra så den avkrokade sig själv men gjorde så att hans tailbete trasslade in sig ordentligt. Jag ställde mig på min plats i aktern och drog iväg min AL-Tail på samma ställe där Aleksanders fisk huggit. Efter ett par vevtag sög det till i spöet något så djävulskt. Halvdant mothugg senare rör sig fisken i sidled och jag ropar ut; stor fisk!
Aleksander fick rejält bråttom att trassla ut sina krokar ur håvnätet. Under tiden fick gäddan för sig att parkera på botten och jag kunde knappt rubba henne ur fläcken. En kort stund trodde jag att linan fastnat i stubbvassen och rädslan och ångesten rullade runt som ett eldklot i magen. Men sedan rörde sig fisken igen och den kom upp till ytan. Å fy fan, hann jag tänka innan den åter drog nedåt, bortåt. Nu skakade mina ben ordentligt och rädslan, tankarna över allt som nu kunde gå fel tog ett hårt grepp om mig. Ett grepp som släpptes i samma sekund som fisken faktiskt låg i håven. Jag kunde knappt tro att det var sant. En relativt kort men otroligt fet, romstinn madam krokade av sig själv i håven och lyckan var total. Medan jag lirkade loss betet ur nätet så vägde Aleksander fisken i vågsäcken med sin medhavda Super Samson.
- 11,3 med vågsäck, hörde jag bakom mig och en värme spred sig i hela min fiskarsjäl. Jag visste att den blöta säcken vägde runt ett kilo, plus/minus några hekto. Min första plussare var ett faktum!

104,5 cm...

... och 10,1 kilo

Jag vet inte vad som hände med kameran på min Iphone som gjorde att det blev så extremt vitt ljus på bilderna. Tråkigt när man vill föreviga en fin fisk men det är strunt samma. Lyckan är nu ändå total. Jag som redan hade räknat med att förleksfisket var över för denna vår och att jag hade gått bet på romstinna madammer på mitt hemmavatten. Så fel jag hade och så glad jag är över det!

Skitfiske på er, så länge!

Sol, lek och bananer

Våren rinner ut mellan mina fingrar. Jag försökte förgäves greppa den korta tiden mellan islossning och gäddlek. Men nu är den över, leken är här - med besked. Denna vår har jag inte alls fått till gäddfisket i "min" grunda dysjö. Gäddorna står utspridda, förbereder lek lite överallt och inga tydliga tecken står att finna var de stora håller till. Under de fyra veckor som isen nu varit borta har passen varit relativt få och vädret ganska oberäkneligt. Gäddorna som blivit avkrokade har varit hyfsat många men den riktiga storleken har uteblivit. Två fiskar över metern varpå bägge vägde 6,5 kilo, så långt i båten (fångstman; Aleksander). Förvisso fina fiskar men en rejäl toppfisk saknas.

När jag går tillbaka och läser mina gamla inlägg från förra våren så hade jag ett ganska kämpigt vårfiske då med. Det är en stundvis svår sjö att begripa sig på men nu när min andra vår i denna sjö snart övergår i sommar har jag åtminstone lärt mig en del inför nästa vår. En viktig lärdom, som är lättare att säga än att faktiskt göra väl ute i båten, är att tänka utanför boxen. När bara mindre gäddor hugger måste man tänka om och förflytta sig till platser där man normalt sett inte brukar fiska. Problemet i mitt vatten är att hela sjön är likadan. Samma djup, bottenstruktur och mängd växtlighet på botten överallt. De två alternativ som finns är vassnära eller inte vassnära. Väljer man att fiska "inte vassnära" så görs det på måfå där man kan anta att betesfisken uppehåller sig. Ett ekolod då, kanske ni tänker? Nja, med ett medeldjup på 1,4 meter och fiskar som därför skräms av båten så är det inte till någon större hjälp. Det enda som gäller är att nöta på och försöka tyda tecken och sammanhang.

Då tillfällena sinar måste man hugga de få som uppenbarar sig. Som denna eftermiddag/kväll. Jag lyckades kasta mig ut på sjön redan vid 16-tiden, denna soliga måndag. En stadig men inte för kraftig nordan krusade vattnet och erbjöd fina drifter med IKEA-påsen som drivankare. Jag började i ett sund och jag lokaliserade direkt en snipa som attackerade men missade en CL-Shad14 från Caesarlures. I kastet efter lyckades en annan istället.

 
Det var det som hände detta pass. Bortsett från en gädda som nafsade lite på en Slim Jim Shad två och en halv timme senare. Sol och lek, heter förklaringen. Det mesta prövades, till och med lite trolling vilket knappast hör till vanligheten för min del.

Jag är inte skrockfull men detta hade kanske något med saken att göra...

När klockan närmade sig 19.00 dog vinden ut, som genom ett trollslag, och jag bestämde mig för att packa ihop.

Vacker kväll!

Väl i bilen ringde jag Aleksander för att avlägga utlovad rapport.
-Hur gick det, frågade han.
-Dumma pissgäddor, svarade jag bittert trots att det ju knappast var deras fel att jag inte lyckades locka dem till hugg.

Istället för att åka direkt hem så fick jag för mig att stanna en snabbis vid ån först. Jag behöver en tröstgädda, tänkte jag och tog spö, kroklossare, avbitartång och en Dofftail från Anchorbaits med mig från bilen. På tredje kastet tog det tvärstopp! Mothugg och kraftig tyngd i andra änden. Fisken drog nedåt och ville inte visa sig i ytan. Vad har jag krokat? Det här måste ju vara den största fisk jag någonsin tagit i ån, hann jag tänka innan en fisk på drygt 90 cm och strax över 4 kilo bröt ytan. Den var stark bara och hade ställt sig med bredsidan mot strömmen. Rolig "plåster på såren-gädda" som inhalerade Dofftailen ordentligt.

Det fick avsluta fisket för denna gång men den lilla ån får nog påhälsning snart igen.

Skitfiske på er, så länge!

Spontanpass i morgonkylan

I fredags kväll bestämde jag mig för att köra ett tidigt pass på sjön morgonen efter. Det blev tvunget att bli en kortare historia då gäster skulle dyka upp på eftermiddagen och förväntade sig mat, tydligen...
Jag ringde Aleksander och frågade om han skulle med trots den korta notisen. Absolut, blev svaret och vi träffades 06.30 igår morse. Jag kom lite tidigare till båtplatsen då min trotjänare, Mercury 2,2:an från 1986, behövde lite kärlek. I slutet på guideturen förra helgen märkte jag att den vibrerade märkligt och inte lät så värst. Förklaringen stod att finna när jag lyfte av motorn efter passets slut.

Drivkraften var något decimerad...

Efter 29 års trogen tjänst hade propellern gett upp och en ny införskaffades per omgående. Efter ett snabbt byte sjönk jag ned i båten och blickade ut över sjön som låg stilla och vacker i morgonkylan.

Gäddväder? Inte direkt...

Aleksander dök upp och vi begav oss söderut till intressanta sund och vassträckor. Motorn spann återigen som en katt på vår färd. En västlig vind satte snart fart på vattenytan men vi valde att börja längs en läkant i sol. Det hela började väldigt trögt och vindstilla gick inte hem trots att det ofta kan fungera bättre efter nätter med minusgrader i den grunda sjön. Över till vindsidan och nästan omgående ville en snipa massakrera min Syndrom Tail.

Vi fiskade av en mindre vassträcka innan det blev dags för sundet, en flaskhals som ofta håller relativt mycket betesfisk. Driften startade direkt med en bättre fisk.

-Den här ska jag fronta, sa Aleksander och det gjorde han också. Fin 5+ på Pigshad!

Det var fler gäddor på plats och min Syndrom Tail, sniplockare dagen till ära, lurade två snabba smågäddor på två kast. Därefter var det som om någon tryckt på off-knappen och därmed förmått varenda gädda i sjön att lägga sig på botten och tjura. Vi nötte på och jag gjorde några tappra men fruktlösa försök att jigga lite abborre. Mitt problem med detta fiske är ett moment 22. Då jag, i avsaknad av erfarenhet, inte kan och vet hur jag ska bete mig när abborren inte direkt är med på noterna så ger jag fort upp och byter tillbaka till gäddspöt igen. Och om jag aldrig fortsätter att prova runt och nöta efter borren så kommer jag heller aldrig att skaffa mig den erfarenhet som jag saknar. Nåväl, allt har sin tid. Just nu är det gäddans tid.     

Drifterna fortsatte och fiskarna tjurade men några högg åtminstone halvhjärtat på Aleksanders Pigshad.

Stilstudie under min kafferast...

...med tillhörande svordomar efter bommad fisk.

Som avslutning lyckades Aleksander peta upp en romstinn 4-kilos innan det var dags att återvända till verklighetens göromål.

Kort, trevligt och ganska trögt summerar jag detta enda fiske som helgen har att bjuda på. Men motorn gick ju bra i alla fall...

Skitfiske på er, så länge!

Stammishak

I stort sett alla beten jag köper, såväl hårda som mjuka, beställer jag via Instagram. Jag ser något jag gillar, tar kontakt och skickar en liten beställning. Det finns ett nöje i att handla på detta sätt, jämfört med att beställa från en webshop. Det blir mer personligt och det småskaliga hantverket gynnas. Samtidigt vill jag också försöka gynna fysiska sportfiskebutiker så att de inte går under med dagens utökade internethandel. När krok, wire, splitrings, wirelås mm börjar att sina försöker jag att åka in till Uppsala där närmaste butiker finns. Ibland tar dock latmasken över och jag hoppar över bilresan på 10 mil (tur & retur) och beställer grejorna från någon av alla nätbutiker. Men inte beten. De vill jag fortsätta att handla av personer jag kan kalla vid förnamn, ha mailkontakt med, och betala till via Swish.

Flest beten i mina lådor, från en och samma byggare, kommer från denna herre; Tommy TN-Lures Nielsen! Bilden är lånad från Tommys Facebooksida. 

Det finns ett litet gäng duktiga betesbyggarkillar (tyvärr inga tjejer) som jag har hunnit vara kund hos vid det här laget. Samtidigt finns många utav de kanske största namnen inte representerade i mina hinkar och lådor. Varför vet jag inte riktigt, det har bara inte blivit så. Kanske för att det är roligare att hitta "nya" förmågor, att köpa beten som inte redan hänger i alla andras hinkar? Som sagt, jag har inte svaret på detta.

Wolfcreek, Jw, Mangeboy, Stampe, Kent Sundin, Brunnberg, Bjerks, RoNo, Blackfish, Pickadoll, Solarfall, Verolures, Tslures, för att nämna några tillverkare vars beten inte finns här hos mig. Inte ännu, åtminstone.

Jag väljer att jämföra det med ett mindre stammishak. Du får kanske samma kvalitet på kaffet/ölen/matbiten/servicen på mängder av andra ställen som kanske dessutom är mer välrenommerade och välbesökta men du väljer ändå att gå tillbaka till stammishaket. Det känns tryggt där, med den familjära stämningen. Du vet också vad du får samt att du gynnar en mindre etablerad verksamhet som så ofta får stå i skuggan av de större aktörerna.

Så därför är det med stort nöje som jag fortsätter att kika in på Instagrams olika små stammishak. Lite då och då provar jag nya också, vilket alltid är lika spännande.

Skitfiske på er, så länge!    

Syndromets baksidor

Det är något fel på mig. Mitt syndrom tar överhanden och jag köper in nya beten trots att jag redan har fler än vad jag använder. Jag inte är ensam om detta, en liten tröst i ångesten.

För ett par veckor sedan dök en Abstain Swimmer från Tommy "TN-Lures" Nielsen upp. Detta bete imponerade så till den milda grad att jag direkt beställde fem stycken till, i lite olika färger. De dyker upp när som helst.

Dessa eller ett gäng mycket liknande ligger snart i lådan. Bilden är lånad från Tommys Instagram.

Med dessa hade det räckt gott och väl men inköpen slutar inte där. Häromdagen språkade jag lite med Christian "Pikecandy" Asp på Instagram och det hela slutade naturligtvis med att jag inhandlade ytterligare ett handkarvat, supersnyggt tailbete.

Den undre ligger snart i min hand istället för i Christians, som på bilden (lånad från hans Instagramkonto).

Nu får det lov att räcka! Härmed lovar jag mig själv att inte köpa några fler beten på... på... jaaaaa... flera veckor åtminstone. Om drygt en månad kommer näckrosorna och då måste jag ju ha lite nya spinnerbaits...

Skitfiske på er, så länge!

Guidehelg á la Karma14 - så gick det!

Lördag morgon, 08.20 någonstans i Upplands mer nordliga delar. I en liten bil på en ödslig mötesplats sitter en ensam gäddfiskare, dagen till ära även guide, och väntar förväntansfullt. Han väntar på två generösa herrar från Västerås som skänkt 4000:- till välgörande ändamål för att få komma och fiska med honom. Nu är det hans uppgift att ge dem valuta för pengarna. Plötsligt svänger en bil in, takboxen talar för att det borde vara dem. Tobias och Daniel hade anlänt.

Vi åkte i karavan till båtplatsen, packade snart nog den lilla båten proppfull med utrustning och begav oss ut. Vinden var på vår sida redan från start och det dröjde inte länge förrän en värmande vårsol tittade fram.

Under färd. Daniel med orange mössa och Tobias med grön.

Fisket satte igång direkt med två snabba snipor som fick bli avkrokade.

Inom en halvtimme efter start fick jag ett bättre hugg. En fin 90 centimeters fisk på ca 4,5 kg håvades då krokarna satt lite bökigt.

Abstain swimmer från TN Lures i sitt rätta element!

Drifterna avlöste varandra och vi fiskade av många fina vassträckor med fickor och hålor. Fisket var bra med en jämn ström av hugg. Det märkliga var dock att det blev ett sniprace utan dess like. Det är väldigt ovanligt i mitt hemmavatten att smågäddorna hugger i den utsträckning som de gjorde under gårdagen. Vi fiskade inte ens på några självklara lekområden då man annars kan trigga ett gäng hanar som står och väntar på leksugna honor. Ännu märkligare var att de större gäddorna helt lös med sin frånvaro då deras lek inte är igång ännu. Annars brukar jag ju nästan alltid åtminstone få större bomhugg eller följare men inte denna förmiddag. 

Vid tolv-tiden hade vi krokat av 15 gäddor där min 4,5:a fortfarande var störst. Vi befann oss då vid början av en stor, södervänd lekvik där jag föreslog att vi skulle driva ut från vassen och fiska av områdena i sjöns mitt. Det är ett svårfiskat område med oerhört mycket växtlighet i sporadiska klungor. Plötsligt får Tobias ett hugg. 

-En mindre gädda, hör jag honom säga innan antingen han själv eller Daniel (minns inte vilket) utbrister:

-Oh, jävlar vilken abborre. 

Jag vänder mig om och ser en riktigt fet borre glida in mot båten.

41 cm och 1060 g - nytt PB! Grattis!

Denna tjockis fick sätta punkt för förmiddagen och det vankades lunch. Vi begav oss till ett av få ställen runt sjön där man faktiskt kan gå iland, för paus i vårsolen.

Lammfärsbiffar i kryddig tomatsås med tabboulehsallad, folköl, nybryggt kaffe, äppelkaka och trevligt sällskap. Sämre kan man ha det!

Stärkta och nytaggade kastade vi oss, med fulla magar, över spöna och körde igång igen. Nästan omgående fick jag kroka av ännu en gädda.

Fin 3,5:a!

Tobias var het denna dag och tog flest fiskar, 12 gäddor och den feta abborren. Precis alla högg dessutom på samma bete.

En helsvart jerktail av okänt fabrikat var gårdagens vinnare. Tyvärr sover den på botten nu... :(

En av många som jag krokade av denna dag.

Även Daniel fick förstås fisk och de flesta tog han på en svart Buster med orangea fläckar.

Tobias och jag, in action!

Min fiskelycka var inte mycket att tala om. Står man som tredje man i driften längs en vassträcka där gäddorna står fläckvis i hålor så är det svårt. Men det är precis så det ska vara när man guidar. Denna tur handlade inte om att jag skulle få fisk. Det var med stort nöje jag fick se mina gäster ta, samt hjälpa att kroka av, sammanlagt 19 gäddor och den fina abborren. Det ska erkännas att jag däremot blev tämligen besviken över det faktum att dagens största gädda var den jag fick under morgonen. Besviken över att jag inte fann koden för att locka de större till hugg denna annars fantastiskt trevliga fiskedag. 

Vid fem-tiden rundade vi av. Det var dags att fara hemåt och förbereda middagen. Redan i december, efter avslutad Karma-auktion, erbjöd jag nämligen middag och övernattning i vår gäststuga, som en liten utökad vinstbonus. Grabbarna tackade tidigt ja vilket gladde mig men faktiskt också min dotter!? Hon hade tänkt sig att flytta ut dit till sommaren men var först tvungen att röja och städa, då det på senare tid fungerat som varmförråd. Nu fick istället pappa städa vilket tydligen passade dottern utmärkt...

Granskande av fiskebilder eller sportresultat - osäkert vilket...

Efter middagen avrundades dagen och kvällen med vedeldad bastu vilket var pricken över i, eller grädden på moset. Åtminstone för min del, jag som älskar att basta men alltför sällan eldar igång den. Korkat förstås, när jag har tillgången.

Dag 2 (?)

Det skulle ju egentligen inte ha blivit en dag 2 med guidning men vi körde ett litet pass på förmiddagen ändå. I morse hade vädret ändrats till kraftigare vindar, lågtryck och tillhörande regnbyar. Inte optimala förutsättningar men det var bara att köra på. Till en början tog vi oss till ställen som inte fiskades under gårdagen. Min tanke var att sedan återbesöka några annars heta ställen men som hittills inte levererat. Morgonen startade med två snabba fiskar.

Först ut en snipa som föll för min Holy Slider...

... och sedan en 4,7:a som Tobias knep på ett större jerkbete.

Inte långt senare fick Tobias ännu ett hugg, denna gång en något bättre fisk.

94 centimeter och 5,7 kg blev helgens största fisk. Den tog på en svart/röd McMio.

Daniel och jag knep varsin snipa och plötsligt skedde det tråkiga; att det roliga var slut, vill säga. Det var dags för hemgång till respektive familjer och de måsten man lämnar ifrån sig i samma sekund som man sätter fötterna i båten. Vi tackade och bockade och kunde summera helgen med 27 gäddor, 1 abborre och en stor portion trevligt umgänge. Jag hade ju, tidigare inför denna helg, lite prestationsångest. Ett krav jag ställt på mig själv att leverera valuta för grabbarnas skänkta pengar. Med facit i hand känner jag mig nöjd. Mitt mål var att Tobias och Daniel skulle få en trevlig helg och det verkade som om det blev just så.

Skitfiske på er, så länge!

Ågäddorna har vaknat

För första gången på ett par veckor besökte jag after work-ån igår. I vanlig ordning blev det drygt en timmes fiske innan dottern kom med tåget. Tidigare har det varit ganska högt vattenstånd med kraftigt jordfärgat och väldigt kallt vatten. Nu hade allt ändrats till det bättre och gäddorna fanns återigen på plats.

På beteslåset satt en sprillans ny Lucy från Steve "Esox Gear" Mcvey. I tisdags låg nämligen en överraskning i brevlådan. En underbar syn att finna ett "postens gröna" bland reklam och räkningar. Ännu gladare blir man när det heller inte är något man förväntat sig. Inuti låg två ursnygga Lucys och två lika fina curlytails.

Stort tack för dessa Steve!

Med dessa vackra skapelser rann bägaren verkligen över. Hink och lådor kunde inte längre inhysa alla beten så det fick bli inköp av en till foderkrubba. Fram med borren och vips så hade tailbetena en egen förvaring.

Gummihinken överst är redan full...

Men nu åter till gårdagens fiske. Det var viss aktivitet på förleksgäddorna och den blå/glittriga Lucyn blev, nästan omgående, våldsamt attackerad. Trots det kalla vattnet och de igelprydda gäddorna så var det snabb invevning som gällde.

Halvfet 2,5:a   

Jag gick lite nedströms och där stod det ett par till smågäddor.

Efter en stunds stiltje blev det byte till den snygga TN Tailen från TN Lures jag fick nyligen. Den med Fiskesyndromsloggan.

Ny plats, första kastet och långsammare hemtagning och det högg så hårt att jag nästan tappade spöt. Mothugget blev hyfsat men efter ett par galna huvudskakningar så lyckades gäddan ta sig loss. Det var inget monster men såg ut att ligga i 5-kilosklassen vilket är en bra fisk i åns mått mätt. Jag körde vidare en liten stund men en timme går fort och det var snart dags att hämta dotter.
Tre pigga smågäddor och en något större bommad blev det och småleende gick jag tillbaka till bilen. Äntligen har gäddorna vandrat upp i ån igen. Det var på tiden!

Skitfiske på er, så länge!