torsdag 29 januari 2015

Att tänka fiske

"En dålig dag på sjön är bättre än en bra dag på jobbet" brukar det heta. Det ligger mycket i det för den skara sportfiskare som mer eller mindre lever fiske, åtminstone tankemässigt. Jag tillhör den skaran, ibland till en grad som gränsar till tvångsbeteende.

Nu på vintern ligger spinn-abstinensen tung över kropp och själ. Ismetet är förvisso riktigt roligt men ändå inte alls lika roligt, samt att det är omöjligt att bara ta en korttur i veckorna. När vi är inne i denna jobbiga period finner jag mig själv göra märkliga saker ibland. Utan förvarning kan jag plötsligt befinna mig i förrådet, drömskt stirrande ned i beteshinken med Svartzonkerspöt i näven.

Härom kvällen skedde just detta...
Jag kan gå igenom betesaskar för femtioelfte gången i hopp om att finna en tail som behöver lagas eller en krok att vässa men allt är fortfarande i sin ordning. Hmmm, behöver jag inte fler tafsar? Nej, inte denna gång heller, blir svaret. Med en resignerad suck släcker jag då lampan och går in igen.

Men så lätt släpper inte syndromet sitt grepp om mig. Väl inne åker kanske mobilen fram för att kolla om något nytt, roligt kommit upp på Instagram. Därefter måste man kanske kolla inläggen på fiskesnack. Sedan fisheco, diverse bloggar, webbutiker, tradera, varför inte några youtubeklipp med muskie-fiske som man redan sett fjorton gånger och sedan tillbaka till Instagram igen. Vid det här laget börjar det bli dags att laga middag till familjen och sedan följer alla andra bestyr som hör vardagskvällen till. Men det slutar inte där.

Väl i sängen kan jag inte bara somna på en gång utan nu återupptas ovan nämnda cirkel med fiskefyllda forum och sidor på nätet. Detta kan ibland (läs; ofta) pågå tills ögonen går i kors och klockan visar läggdags för länge sedan. Jag kanske ska tillägga också att detta, sistnämnda beteende inte bara hör vintern till utan är ett stående inslag, året runt.

Är det då något fel på mig, som håller på på detta vis? Min fru skulle nog svara ja men själv hävdar jag motsatsen. Det kan väl ändå inte vara fel att på ett dedikerat och passionerat sätt fullkomligt hänge sig åt sin hobby så länge det är på ett tankemässigt och emotionellt plan? Nej, precis!

Mer sportfiske åt folket!

söndag 25 januari 2015

Lyckat pass med god snittvikt

07.15 i norduppland. Det är en minusgrad i luften och mörkret ligger fortfarande tungt. Det bryts endast att två ljuskäglor som dansar över den snötäckta isen. Gestalterna rör sig målmedvetet norrut med varsin ismetespulka på släptåg.

Jag och Aleksander placerade snabbt ut våra spön samt några don innan ljuset kom. 10 spön, varav 4 agnade med levande mört, 2 med död sill på 300 g styck samt 4 med död strömming. På de fem donen hamnade en sill och 4 strömmingar. Första fället kom efter drygt en halvtimme, på donet med sill. Den blåa angellinan sprutade av spolen och adrenalinet stegrade. Vi hade tidigare kommit överens om att, förutom ta fällen på egna spön, turas om med eventuella fäll på don. Det var jag som tog det första.

5+ och ca 95 cm
Efter snabb retur och ny sill på krokarna dröjde det inte så länge innan nästa fäll, men denna gädda, som tagit en av strömmingarna var borta redan när vi kom fram till hålet. Dags att återgå till brasan och kaffet.


Det blev en liten stunds väntan och vi hann börja ifrågasätta vårt val av plats och började diskutera vilka don som skulle omplaceras vid eventuell förflyttning. Vi avbröts dock av ett fäll i hålet närmast oss.

En till fin fisk som med sina 4,5 + var dagens minsta gädda.
Första fisken någonsin som jag drillat på eget ismetespö - kul!
Det var min gamla dammiga Shimano Stradic som fick jobba. 
Vi hade kommit in i en huggperiod och fällen avlöste varandra. Nästa landade fisk blev dagens största och även den tog en sill.

102 cm och 6,7 kilo! Den var full med mask, som alla
andra fiskar som landades denna dag.
Efter denna vackra fisk blev det en lång väntan. Vi bommade två fäll på angeldon och därefter dröjde det över två timmar innan vi åter fick nöjet att kuta över isen.

Lång väntan vid "baslägret" blev det men åtminstone i solens sällskap...
... innan det äntligen var dags igen.
Det var ytterligare en bättre fisk som inte kunde motstå en oljig strömming. Denna fisk var dagens bästa fighter med ett flertal roliga rusningar.

Precis under metern och 5,7 kilo.
En ny huggperiod var ett faktum och Aleksander fick springa direkt på nytt sillfäll.

In action!

En till bättre fisk med hyfsat huvud och 98 cm men
"bara" 5+ med sin slanka kropp.

Maskarna krälade överallt och fastnade ständigt i
vågpåsen/avkrokningsmattan.

Release av samma fisk.
Strax därefter fick jag ett nytt fäll på samma spö där jag tagit min senaste fisk mindre än en kvart tidigare.

Ännu en vacker 5+ gädda som fallit för strömming. Även denna
bjöd på rejält motstånd vilket gjorde att jag först trodde att det var
samma fisk som tidigare men det var två olika.
Denna gädda blev den sjätte landade och även dagens sista. Klockan närmade sig 15.00 och vi var båda tvungna att bege oss hemåt till väntande familjer. Vi kände oss ganska tillfreds när vi gick runt till hålen, sakta och metodiskt monterade ned alla spön och don. Det var en lyckad dag som stundvis bjöd på tvivel och frustration men som i slutänden levererade över all förväntan. Sex fina gäddor och samtliga på dött agn som är helt nytt för oss båda att fiska med. Trots att de fyra levande mörtarna som satt ute var stora och pigga så gav de inte ett enda fäll. Min teori är att sjön är så oerhört grund att vattnet blir extremt kallt. Gäddorna är vansinnigt köldstela och tar enbart lätta byten. Dessutom sållade vi bort sniporna som annars gärna tar mört av mindre kaliber. Huruvida detta stämmer eller inte vet jag ej men en sak vet jag med säkerhet; hädanefter blir det bara dött agn!

Hemgång i solnedgång. Livet är bra fantastiskt!

Skitfiske på er, så länge!







fredag 23 januari 2015

Syndrom med is i skallen

Nu är det is och åter is som gäller. Mete med dead bait för hela slanten. Och ja, jag vet att jag dissade isfiske efter gädda så sent som i december. Korkat med tanke på att jag aldrig provat att just meta från isen.

Mina tidigare erfarenheter av isfiske var angling under en tid då jag inte kunde särskilt mycket om gäddan och dess beteende i den sjö vi då uppehöll oss i. Vi fick inte heller särskilt mycket och det blev mer tidsfördriv i väntan på våren. På senare tid har jag också blivit ensamfiskare även om gäster ibland dyker upp i båten. När då isen kom i december och antispinn-depressionen var ett faktum såg jag framför mig hur jag ensam skulle sitta en hel dag på isen och få ett par fäll. Det lät inte särskilt lockande och om min första istur hade slutat på det sättet skulle jag heller inte sitta och skriva detta nu. Som tur var fick jag ju både trevligt sällskap och hyfsat med fisk under de två pass som året hunnit att bjuda på än så länge.

Därför blev det som bekant en beställning från Dogger och fyra ismetespön är nu riggade och klara. En med ny multirulle och tre med andra rullar som redan fanns hemma. Hur skulle jag nu få med mig allt ut på isen? Jo, jag blev förstås tvungen att fixa en ismetespulka inför söndagens pass. Det blev ett besök ute i förråden och jag gjorde snart några fynd.

Man tager vad man haver! En halvtrasig snowracer + en ihopfällbar plastlåda
från grönsakshallen Sorunda + buntband = pulka!
-Vinställ, sa frun.
-Nej, spöhållare, sa jag...
Roddat och klart! Donen får fortfarande följa med
men till nästa vinter kommer de att gå i pension.
När jag ändå höll på så gjorde jag några bättre tackel till mina döda strömmingar än de specialare jag satte på angeldonen tidigare. Mitt, till ändamålet opassande, stingermaterial var bökigt att linda runt krokskaften men jag lyckades till slut.

Inte det vackraste men klart dugligt och hållbart för en mindre haj... 
Så nu är jag redo för nya äventyr på söndag. Aleksander som ska med igen har dessutom hittat komplement till strömmingarna; han fick tag på hel, osaltad sill på en 300 g styck! 

Feta sillar! Att jämföra med Aleksanders nyförvärvade Mchybrid.
Stort bete = stor gädda? På söndag eftermiddag har jag svaret. Skitfiske på er, så länge!



onsdag 21 januari 2015

Från angel till ismete

Mina senaste inlägg har ju handlat om angelfiske. Inte så märkligt med tanke på årstiden. Men förra året vid denna tid skrevs inget liknande eftersom jag då kände att det där med isfiske inte riktigt var min grej. Samma känsla hade jag i december när isen lade sig. Men nu har jag provat två gånger (för första gången på många år) och är såld! Det var ju skitkul!, säger han som kallat sig spinnfiskare in i ryggmärgen... Jag tycker fortfarande att det fisket slår ismetet med hästlängder men istället för att sitta hemma med grav abstinens och vänta på öppet vatten så har nu en ny fiskedörr öppnats under de 3,5 månaderna då sjöarnas ytor är hårda (åtminstone i min del av landet).

Angel är den enda metod jag tills nyligen provat vilket förvisso är roligt men att drilla med spö och rulle var ännu roligare, visade det sig. Min nyfunne fiskekamrat Aleksander lät mig ta en snipa på hans spö och nu blir det alltså till att lätta plånboken för att succesivt ersätta de smått antika donen med ismetegrejor.

Som ni läsare vet så är jag relativt ny i sportfiskedjungeln. Detsamma gäller sportfiskebutiker och då menar jag dem man finner på nätet. Ett perfekt scenario skulle vara att med jämna mellanrum glida in på den lokala (fysiska) fiskebutiken och köpa allt som man kan tänkas vilja ha. Nu har jag dessvärre  drygt 5 mil (enkel resa) till närmsta sportfiskebutik och då åt ett håll jag normalt inte åker. Därför blir webshopparna de som får mina pengar.

Hittils har jag bara handlat saker från sportfiskeprylar.se och beten.nu. Det har bara inte blivit att jag provat några andra när dessa två har haft det jag velat ha vid tidigare tillfällen. Sportfiskeprylar är väldigt bra med ett utbud man knappast kan ifrågasätta. Deras prissättning är dock en annan sak. Nu skulle jag ha ismetekombos och kikade runt på ett gäng olika nätbutiker för att spara in lite pengar. Vissa hade löjligt röriga menyer, andra ett nästan skrattretande dåligt utbud. Efter att ha kollat en stund hittade jag ett trepack med ismetespön, rullar och nylonlina för 899:-. Liknande priser hade jag hittat på andra sidor men alla jädra ismeterullar var ju högervevade överallt (i ovan nämnda prisklass). Vänstervevare som jag är gick jag då in på wbyfiske.se med hopp om att hitta kombos som passade mig. Tyvärr möttes jag av samma dystra syn med högervevade ismeterullar till höger och vänster. Men jag ska säga att jag hade inte handlat där ändå. Detta fann jag:

 
Det är fasen 2015! Vem med lite vett säljer fortfarande gäddsaxar!!? Våga bojkotta alla butiker som säljer sån skit, är min åsikt. Jag blir tveksam redan vid huggkrokar men när en gäddsax dyker upp då går ridån ned.  
 
Efter en stunds vidare sökande (när irritationen väl lagt sig) valde jag att beställa lite saker av Dogger, som jag enbart hört gott om. Det blev fyra gröna Wiggler-spön och en Hurricane 4000-rulle (jag har tre andra rullar hemma redan som ska få nylonlina istället för flät). Spöna kostade 89:- styck vilket verkade vara gängse hos flertalet butiker. Rullen däremot kostade 429:- vilket var i saftigaste laget om man tänker sig skaffa ett litet gäng till nästa vinter. Efter att ha skickat iväg min beställning gick jag av okänd anledning in på wbyfiske.se igen och råkade då få syn på samma rulle för 372:-. Men som sagt; våga vägra stödja dem som säljer gäddsaxar!
 
Skitfiske på er, så länge!
 
           

lördag 17 januari 2015

Isfiskepass nr. 2

Denna lördag i mitten av januari var det åter dags att bege sig ut på isen med angeldonen i högsta hugg. Smhi hade utlovat soligt väder och någon enstaka plusgrad vilket visade sig stämma. Tyvärr var lufttrycket ganska lågt men åtminstone stigande (huruvida det nu har någon betydelse för vintergäddor).
Vid 07.00 mötte jag Aleksander i morgonmörkret och vi begav oss lite längre än senast, bort till en vassträcka innan ett sund där stora mängder betesfisk brukar samlas på senhösten. Vi satte ut alla 14 don samt 6 ismetespön innan gryningen och parkerade sedan i campingstolarna med en rykande varm kopp kaffe. Livet kan vara sämre.

Vi var nyfikna på att se hur död strömming skulle mottagas av gäddorna på mitt hemmavatten. Medans jag hade införskaffat strömmingen hade Aleksander också fixat levande mört så nu skulle det jämföras vilket som fungerade bäst.

Vaccumpackade ligger de och trängs, i väntan på gäddtänder!
Jag som inget kan om tackel till gäddmete/angel höll också på att pyssla lite i veckan som gick. Tidigare har jag enbart fiskat med levande agn och då endast använt en trekrok som jag fäst strax under ryggfenan på mörten. Men nu när det var död strömming som skulle testas kändes det som om jag behövde en krok till. Vanligtvis tar man då en mjuk, knytbar wire som lindas runt krokarna och vips så är tacklet färdigt. Jag hade dock ingen sådan wire utan enbart det grövre material som jag använder till tafsar och stingers. Det fick bli en specialare.



Först tänkte jag fästa stingern med pärlorna i första krokens splitring men insåg att den spända wiren då skulle sitta en bit ovanför strömmingens rygg och kanske vara i vägen vid gäddans hugg. Istället trädde jag den över krokskaftet och fick därmed ned den "längs ryggen" på betesfisken. Pärlorna vet jag inte om de gör någon nytta där de sitter men man måste experimentera för att lära sig. Splitringarna kan man ju egentligen hoppa över men jag gillar att enkelt kunna byta krokar om så behövs. Nu skulle det bli intressant att se hur dead bait och specialtackel fungerade.

Edit 24/1: Specialtacklet med splitringar var inte bra, så här i efterhand. Wireöglorna ville vandra ut i ringarna och samtliga tackel är nu gjorda på gammalt hederligt sätt med wiren virad runt krokskaften.

Första fället kom på mört och en snipa landades.



Därefter blev det inom kort ytterligare två fäll på levande mört varav en snipa och en lite bättre fisk.


Vid det här laget hade inte strömmingen gett något och jag insåg misstaget. Jag hade placerat agnet på botten, liggandes på gräsbädden som täcker dyn. Kanske det hade sjunkit ned för långt och låg osynligt för gäddorna? På fem don höjde vi upp strömmingarna en halvmeter ovanför botten och det blev fäll innan vi knappt var färdiga. Den första bommades och även den andra. Sedan höjde vi samtliga fjorton don och det fällde på nytt men denna satt.

Smal metersfisk, full med sniglar
Därefter lugnade allt ned sig och det blev läge för fika och skitsnack i campingstolarna. Det blev också finlunch med grillade lammfärsspett.


Två gånger under grillningens gång fick vi springa på strömmingsfäll men båda gånger var gäddan borta och hade tagit agnet med sig trots två trekrokar förankrade i betesfisken. Totalt hade vi sex fäll på levande mört varav vi landade tre snipor och en lite bättre. På död strömming däremot hade vi säkert tio fäll varav, också där, fyra landades. Samtidigt som strömmingen gav fler bommade gäddor så var snittvikten betydligt högre. En snipa, en mittemellanfisk och två metersfiskar.

Metersfisk nr 2. Denna långa och smala dam högg när
hälften av donen och spöna var nedplockade inför hemgång.

Samma fisk som ovan. Vid närmare eftertanke är nog denna fisk
på 100 cm eller 100+ och ca 6+ kilo förmodligen mitt angel-pb. Riktigt roligt! 
Strömming som agn var klart lyckat och långt över förväntan. Riktigt kul! Nästa gång ska jag dock låta betesfisken vara mer fryst när jag sätter i krokarna så de inte blir lika lätta för gäddorna att sno. Om någon mer kunnig ismetare har tips gällande detta tar jag mer än gärna emot dem.

Ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!




måndag 12 januari 2015

Tillbaka till Tailbetet

Som om mitt sug efter spinnfiske inte var nog så var jag bara tvungen att beställa ett vansinnigt snyggt tailbete från Mathias "Calmbaits" Lindh. Det är som bekant kul att köpa beten men också närmast mental terror mot sig själv att göra så när isen ligger. Betet damp ned i lådan idag och likt ett barn dagarna innan julafton kan jag nu knappt bärga mig tills det finns lite öppet vatten igen.

Orange/gul med pearl i botten - mums!
Det finns en anledning till varför jag sakta men säkert börjar att köpa på mig lite fler tailbeten. 2014 var året då jag (och många med mig) satsade mycket på gummibeten (eller kanske snarare mjukplast). Tailbeten, och gärna mindre sådana, fick relativt lite tid på beteslåset men med facit i hand var det just de som levererade årets två största fiskar på mitt hemmavatten.



Slumpbeten vid rätt tidpunkt på rätt plats, kanske ni tänker. Så har jag också tänkt men tillfällena är förstås fler då tailar har varit melodin för dagen. Sedan är det självfallet precis tvärtom ibland och det är därför man garderar sig med allt möjligt i lådorna. Men efter att ha utvärderat förra årets fiske på just "mitt" vatten är strategin klar; tailbeten åker upp på pole position och gummit får hamna bak i leden. Sedan hade jag faktiskt också tänkt att bättra på utbudet av jerkbeten i lådorna. Åtminstone sådana som kan vevjerkas med mjuk tafs. Jag hoppade ju nästan över hela den grejen när jag började fiska igen för snart två år sedan. Ett par månaders jerkfiske i ett värdelöst gäddvatten är min sammanfattade erfarenhet av denna teknik som borde ingå i arsenalen.

Så i vår blir det alltså mer trä och mindre mjukplast på beteslåset. Och trä av den enkla anledningen att det är så mycket roligare att köpa handgjorda konstverk, tillverkade i liten upplaga i någon skicklig persons lilla snickarboa, än att köpa fabrikstillverkad hårdplast från Kina. Plus att de i regel håller bättre. Och ofta simmar bättre... och att man gynnar det inhemska, småskaliga konsthantverket... mm. Ni ser; det finns bara fördelar med att beställa träbeten via Instagram (jag vågar fortfarande vägra Facebook på gott och ont). Nackdelen är väl priset och det blir plötsligt mycket pengar om man ska köpa tio stycken. Men vänder man på steken så tycker jag att man får mycket för pengarna. 300 spänn för något som det lagts så mycket tid på är egentligen ganska billigt, vid närmare eftertanke.

Vill man spara pengar så kan man ju också karva lite egna beten. Det är dessutom oerhört roligt, både att tillverka men framförallt att fånga fisk på egna grejor. Under sommaren 2013, när jag precis hade börjat fiska gädda igen, fick jag för mig att tälja lite. Först blev det några jerkbeten som blev sådär. Därefter snidade jag ett litet tailbete som, med en stor portion tur, blev riktigt bra på första försöket. Formen och viktningen lyckades få till en förföriskt rullande gång och den fångade fisk direkt.

Liten ågädda med Syndromtail i gapet.
Den kom senare att kallas Syndromtail. Jag tillverkade då två till likadana varav den ena blev misslyckad och den andra ligger och sover på en sjöbotten. Mitt högst amatörmässiga betesbyggande avslutades med några större tailbeten innan allt lades på is under sensommaren 2013.

Hälften av de större tailbetena som jag gjorde för snart två år sedan.
Samma bete som överst på förra bilden men
denna gång i sitt rätta element.
Efter att den lilla Syndromtailen (jag har numera alltså bara en) lyckades så pass bra på hemmavattnet under förra året så har jag nu tänkt mig att snickra en handfull nya rackare till egen låda. Det gäller bara att få till dem på samma sätt som förra gången vilket inte är en självklarhet nu när handlaget är ringrostigt. Jag ska göra ett försök snart, när inte isfiske, jakt, trädfällning, vedklyvning samt snickrande av kastdäck tar upp min lediga tid, vill säga.

Skitfiske på er, så länge!

torsdag 8 januari 2015

Sargat tålamod

Under alla helger med firande, fest och ledighet har fiskesuget nästan glömts bort. Det har blivit ett ynka pass på isen och jag har varit relativt tillfreds så. Men nu är vardagen åter och då landade abstinensen tungt i själen under gårdagen.

Efter lunchen var jag bara tvungen att ta spinnspöt under armen, hoppa in i bilen och leta efter en gnutta öppet åvatten. Först styrde jag till den å dit jag brukar åka.

  
Där var det, som synes ovan, kört. Även under broar, vilket förvånade mig lite då det varit ganska milt på sistone. Eftersom fiskesuget grabbat tag i mig så sent på dagen fanns det inte mycket tid att åka längre sträckor i mitt sökande. Jag hann dock svänga förbi ytterligare två åar men möttes även där av samma dystra syn som vid den första. Snopet åkte jag hem igen med svansen mellan benen, lämnad att reparera mitt sargade tålamod.

Under helgen som kommer har fisket desvärre prioriterats bort sedan tidigare. På lördag ska jag stycka en ko åt den vänlige herren som lånar ut sin båt och brygga till mig under hela det isfria året. På söndag har jag lovat bort mig som hundförare på rådjursjakt och där vill man ju passa på innan säsongen tar slut (31/1). Fisket får helt enkelt vänta till helgen efter då nästa angelpass på hemmavattnet är inplanerat. Även denna gång följer Aleksander med vilket är varmt välkommet. Bortsett från hans trevliga sällskap har han även en borr på 200 mm (till skillnad från min på 150...) samt fem extra spön att placera ut. För att inte tala om den lilla grill han lovade att ta med...

Skitfiske på er, så länge!



 

lördag 3 januari 2015

Första gäddan från isen på femton år

Idag var det dags för mitt första gäddfiske från is sedan 2008 eller om det var 2009? Då var jag och Freddan ut på mälaren och bommade. Dessförinnan var det nog i slutet av 90-talet och det var då min senaste isgädda kom upp...

Men idag var som sagt dags igen och med mig på sjön var Aleksander, en gäddfiskare jag lärt känna genom jobbet. När vi planerade in passet föreslog jag att vi skulle träffas 08.30 vid sjön då det hunnit ljusna något. Men Aleksander var av annan åsikt. Han sa 07.00, i fullt mörker alltså och jag som inget kan om ismete efter gädda tänkte att han var smått galen. Han fick förstås rätt. Runt 08.00 var 14 don och 5 ismetespön riggade och färdiga. En halvtimme senare, när jag föreslagit att vi skulle börja, var det full aktivitet med ett flertal fäll.

Tidig morgon och de första gäddorna har redan visat sig.
Dagens första och en av fyra snipor som blev mitt resultat.
Något bättre fisk drillas av Aleksander.

Med sina 3,5 - 4 kg blev det dagens största.

Release av samma fisk.

Glupsk bonusfisk som verkligen gapade efter mycket.

Solen håller på att gå ned och det var dags att packa ihop.

Vid dagens slut, efter nästan sju timmars fiske hade vi fått ca tio fäll varav det landades fem gäddor och en abborre. Jag tog fyra snipor och Aleksander en bättre gädda på närmare fyra kilo samt abborren på kanske tre hekto. Ett ganska magert resultat men det gjorde detsamma. Underbart väder, mycket trevligt sällskap, varm ärtsoppa från Trangiaköket samt de första isgäddorna jag hållit i på femton år. Ett riktigt härligt pass, med andra ord.

Skitfiske på er, så länge!



torsdag 1 januari 2015

Om löften, mål och sånt

Många avger löften i dessa tider, inför det nya året. Själv tillhör jag skaran som vågar vägra. Jag anser att det ställs ganska många krav på en redan som det är. Varför då ställa ännu fler och dessutom på sig själv? Många löften som avges handlar ju om att förbättra den egna hälsan på något sätt. Detta är förstås av godo men kraven blir lätt för höga och svåra att nå. Fallet blir hårt och ingen besvikelse är väl så djup som den på sig själv? Därför fegar jag ur och låter bli!

Men man kan ju också sätta upp mål. Sedan jag inledde mitt, något mer seriösa, riktade fiske efter större gädda (sensommaren 2013) är mina mål tre:

1. Att enligt Baloo "vara nöjd med allt som livet ger"
2. Att vara en bra familjefar
3. Att fortsätta njuta av ett opretentiöst sportfiske efter stor gädda

Den sista punkten har också några underliggande mindre mål/önskningar:

1. Att utveckla tekniker och betespresentationer
2. Att lära mig mitt hemmavatten ännu bättre
3. Och att därmed kanske ta min första fisk över 10 kilo..... snälla!?!


Snubblande nära i början av april i fjol... 

Det kan vara så att 10:an väntar först i andra, för mig okända vatten. I sådant fall får hon vänta lite till. Jag nöter hellre vidare på "min" sjö (som jag kommit att älska) och lär mig den bättre än att bara jaga storlek i nya vatten. Sedan blir det också automatiskt nya vatten under sommaren då sjön växer igen totalt.

Så när jag nu skrivit dessa rader har det ändå lett fram till ett löfte, trots allt:
Jag lovar att jag, under 2015, ska ha roligt när jag fiskar gädda!

Skitfiske på er, så länge och må 2015 vara ett gott fiskeår för oss alla!