Efterleksfisket är igång - med besked!

Fisketisdag. Som vanligt kommer dottern med ett senare tåg och jag hinner ut en snabb tur på sjön. Den årstid då man forfarande kan fiska vid tre-tiden på eftermiddagen är snart över, så det gäller att passa på. Framförallt också när det äntligen är lite större moln framför solen. Jag avvundas de som har djupare vatten i sina sjöar (eller kust), där solen spelar mindre roll under vårfisket. Hos mig är den förödande och det är knappt någon idé att ge sig ut när den skiner. Nåväl, nu skulle det letas efterleksgäddor, var det tänkt. Samt att stilla gäddnerverna inför helgens King of Mälaren.

Molnen hängde tunga på himlen och en lätt vind blåste över vattnet, fick ytan att krusas. Tyvärr var det nordan som också fått temperaturen att sjunka tio grader jämfört med dagen innan. Taktiken var att börja med större shadar, Pigshad och Hippishake från Pigg King Lures samt Mcrubber då efterleksgäddorna nog är hungriga. Taktiken var också att fiska i närheten av ett sund där mycket betesfisk brukar samlas. Det ligger inte heller så långt ifrån båtplatsen då jag ju bara hade knappa två timmar på mig.

Väl framme vid första driften började jag med en blå/vit pigshad. Trots att jag såg mycket aktivitet och rejäla ryggar som plöjde bland sprittande mörtar så ville de inte smaka på det jag erbjöd. Det blev byte till Mcrubber. Varför vet jag inte då det är ett bete som sällan får så mycket tid på mitt beteslås. Kalla det ett sjätte gäddsinne, kanske? För det var detta bete som gällde just denna dag. Det som hände sedan har jag aldrig varit med om tidigare.

På dryga 1,5 timme krokade jag sedan 13 gäddor. Sett till antal har det nog hänt tidigare men inte med den medelvikt som detta pass erbjöd. På en grund vassträcka av 40 meter tog jag sex gäddor över 5 kilo, 3 st över 6 kilo och en över sju. Tre av dem var precis på metern eller strax över. De resterande tre gäddorna var runt 3 kilo. Samtliga tog på Mcrubber i blå/vit och röd/vit. Jag bytte till några hemsnidade beten som aldrig fiskats men de dög inte. Inte heller andra shadar som fångat massor tidigare. Idag var det Mcrubber som gällde, enbart.

Det var helt galet och jag tappade nästan fotfästet. Lätt vimmelkantig tuffade jag sedan tillbaka till båtplatsen för att hinna till dotterns tåg. Först hemma i lugn och ro kunde jag tänka efter, kolla på foton och filmklipp och reda ut antalet och den ungefärliga vikten. På plats i båten var det som ett virrvarr av breda ryggar och långa gäddkroppar. En lyx som man som gäddfiskare sällan upplever. Detta korta pass kommer leva kvar i mitt minne länge och var precis den självförtroende-boost jag behövde inför helgens tävling. Just i detta skrivande nu känns det som att alla gäddhinder är överkomliga. Men det är ju det som är charmen med fisket; berg- och dalbanan. Nöta och bomma för att sedan pricka in, pricka rätt.

Skit-efterleksfiske på er, så länge!  

Fiskebroder

Idag fick jag återigen äran att fiska med Freddan, min gamla fiskebroder från förr. Förr var en tid då vi fortfarande bodde hemma hos föräldrarna, hade fjunig och sporadisk skäggväxt samt tjuvsnusade samtliga fisketurer. Det var en tid då haspelutrustning var det enda tänkbara med tillhörande vobblers.
Annat är det nuförtiden med triggerspön, multirullar, tailar och shadar.

Freddan med sitt St. Croix Top´n Tail
 

Vi började i gryningen denna vackra morgon. Mulet väder var utlovat under tidig morgon och sedan skulle det bli soligt.

Freddan riggar i soluppgången

Det stämde och den mulna perioden, som enbart varade en knapp timme mellan 06.30 - 07.20 var den enda period som var någorlunda bra bland de lekande gäddorna. Freddan plockade då två fiskar på söderjiggen, en 3:a och en 4:a. Jag bommade en bättre fisk som högg en halv sekund efter att mitt hemsnidade bete landat i vattnet och därför hanns aldrig något mothugg med.

Snidat förra sommaren och har sedan legat och dammat, bortglömt.
Vet inte riktigt varför då jag lyckades få till riktigt bra gång, på något sätt.

Följande fyra timmar hade jag fem pet och Freddan plockade en snipa, även den på söderjiggen. Själv provade jag det mesta utom just söderjiggen eftersom jag inte har någon. Åtminstone inte som är hel och fiskeduglig. Jag körde med en handfull olika shadar och lika många tailbeten men lyckades inte locka efterleksgäddorna. Kanske för att de inte har hunnit blivit så många än, de som är färdiglekta.

Vi nötte vidare och strax innan det var dags för hemfärd bytte jag till Dofftail från Anchorbaits.

Dofftail, papegoja

I första kastet fick jag den i särklass fetaste gädda jag någonsin krokat. Det var en liten rackare, normalt en enkilos som nu såg ut att väga det dubbla. Tyvärr blev det inget foto på den fisken som behövde en snabb återsättning. Orutinerat nog så blev det inga bilder av gäddor alls idag. Jag var så inne i mitt eget fiske att jag missade att fota Freddans fångster. Som sagt; orutinerat, framförallt av en bloggare. Freddan hade en annan teori. Den löd att jag medvetet undvek att dokumentera hans fångster för att senare kunna neka att de ens inträffat. Så kan det ju också ha varit, förstås...

Nu blir det en knapp veckas hård längtan till nästa fredag. Då ska det tre man starka Team Syndrom ut på Mälaren och känna av läget inför lördagens tävling. Det ska bli riktigt roligt och jag kan knappt vänta, även om det ju inte finns något annat val.

Skitfiske på er, så länge!

Oväntat besök och överanalyserande fåntrattar

Om en dryg vecka går King of Mälaren av stapeln. Då kommer min barndomskamrat och tillika fiskebroder Freddan upp från Oskarshamn för att fiska med mig i Team Syndrom. Även Thomas som jag fiskade med under höstens tävling ska vara med. Denna tillställning har jag nu längtat efter oändligt länge men snart nog är dagen kommen och ännu snabbare är den sedan över, tyvärr.

Häromdagen ringde Freddan och jag trodde att det var en sedvanlig rapport om gäddfisket i Misterhults skärgård. Fel hade jag, glädjande nog. Det visade sig att Freddan skulle till Södertälje i jobb nu på fredag och istället för att köra de 30 milen hem på eftermiddagen så valde han att köra 15 mil längre norrut istället. För lite middag, öl och övernattning på min gård samt morgon/förmiddagsfiske på Vendelsjön. Det lät ju som en strålande plan, tyckte jag.
Nu är ju förvisso fisket väldigt trögt i den lekande sjön men det spelar mindre roll när fiskebröder kommer på besök. Det blir ju bara två till tre gånger per år även om den siffran kommer att stiga lite framöver, hoppas jag.

Vad gäller gäddleken och den märkliga vattentemperaturen i sjön som jag skrivit om i de två senaste inläggen så måste jag korrigera mina tveksamma faktaangivelser. Jag skrev att det var osannolika 15 grader i vattnet och osannolika var ordet! Den digitala termometer som användes då är av hög kvalitet men även de kan bli gamla och rossliga, tydligen. Dagarna efter (och efter erforderlig diskning) visade samma apparatur 102 grader i mitten av ett kycklingbröst som med fungerande termometer egentligen bara var 64 grader! Hoppsan! Väl vid sjön med korrekt utrustning kan jag konstatera att ytvattnet är 10 - 11 grader, efter en soligt varm vårdag. Den "sena" leken är alltså inte ett dugg sen utan precis när den ska vara och jag är en överanalyserande fåntratt.

Kanske det jag gör här; analyserar. Bild tagen av Per under förra helgens tur.

Nu ska det funderas mindre och njutas mer, av det oväntade fiskesällskapet som är på ingång. Skitfiske på er, så länge!

Gäddleken - en utdragen tillställning

Annandag påsk. Gäddleken är ännu i full gång trots att isen gick för sex veckor sedan och att vattnet i Vendelsjön redan hunnit bli 15 grader varmt. En utdragen tillställning, kanske lite skakad i grunden av den ovanligt tidiga våren.

Klockan 06.00 mötte jag upp med Per vid båtplatsen. En ganska tät dimma låg över det blanka vattnet och solen letade sig upp bakom ridån. Ett vackert skådespel, andaktsfullt.

Vackert foto taget av Per

Vi begav oss till den norra delen av sjön i sökandet efter damer på väg till eller ifrån lekplatserna. Vi provade gummi mestadels, stort och litet, långsamt och snabbt, grunt och grundare (då inget vidare djup finns). Även tailbeten fick simma i många olika färger och storlekar. Det var vansinnigt trögt, på gränsen till olidligt. Det var tur att vädret var härligt och sällskapet trevligt annars hade jag nog helst velat glömma denna tur i samma ögonblick som jag gjorde fast båten och åkte hem. Jag bommade för första gången i år. Ett halvdant slackhugg och ett pet lyckades jag skrapa ihop på sex timmars fiske. Per tog en snipa, hade några pet samt tappade en gädda i 6-kilosklassen som visade sig som hastigast innan krokarna spottades ut. Magert!

Pinkpaus i halvtid, vid grevinnans badstuga

Leken är i full gång och det visste vi ju men med rådande vattentemperatur är det ju ett rimligt antagande att många har lekt färdigt och hunnit bygga upp en aptit. Men de lät sig verkligen inte luras denna dag. Och någon hunger såg vi inte röken av, bortsett från våra egna kurrande magar. Till helgen blir det dock ett nytt försök att pricka in efterleksfiske, om det behagar bli lite mulet. Och vem vet, kanske jag hinner titta förbi lilla magiska ån innan dess...

Skitfiske på er, så länge!

Efterleksfisket är nära

Påskdagen, med lite tungt huvud och en rastlöshet i kroppen tyckte inte ett syndrom att vedklyvning var särskilt givande. Jag packade in fiskespön och prylar samt dotter och for till sjön ett par timmar istället. Knappt någon vind, strålande sol, mitt på dagen och plaskande lekgäddor i vassarna. Grymma förutsättningar, med andra ord. Dottern dängde på och det gick riktigt bra trots att det var hennes premiär med multirulle. Pappa fick reda ut ett gäng skatbon men färre än förväntat.

Gäddorna lös med sin frånvaro, inte helt otippat. Jag lyckades dock lura en utlekt metersgädda med en SlimJimshad i fs grön/guld. Samma gamla shad som levererades för flera månader sedan och som krokat okänt antal gäddor.

En utlekt hungrig dam samt hög vattentemperatur borgar för att efterleksfisket är nära. Jag tog med termometer idag för första gången på en månad och trodde knappt mina ögon; 15 grader!!! Nog för att sjön är sanslöst grund men jag hade aldrig kunna gissa att det skulle vara så varmt redan. Det bådar gott för fisket men det är en kamp mot klockan nu. Om en dryg månad börjar sjön att växa igen. Då blir det dags att testa nya vatten. Jag har redan spanat och hittat några intressanta alternativ. Problemet är bara att jag inte har tillgång till båtar där utan jag blir tvungen att fiska från min lilla zodiak-jolle. Det går förstås men är lite bökigt. Men nöden har ingen lag och man tager vad man haver. 

I morgon ska jag ut på ett lite längre pass med sällskap i båten. Per från Uppsala kommer upp tidigt på morgonen och då ska vi försöka locka de olekande. Ny rapport kommer i morgon.

Skitfiske på er, så länge!  

Rådvillt nötande

Skärtorsdagen 2014. SMHI hade lovat mulen kväll med frisk vind och ett syndrom tog tillfället i akt att luska reda på situationen i sjön. Är det den konstanta solen eller är det leken som gör gäddfisket stendött? Jag har nämligen inte sett några tecken på lek för tillfället i grundområden och lekvikar även om det är den enda rimliga förklaringen.

Det var emellertid dags att prova kvällsfiske samt att passa på när mörka moln täckte solen. Jag begav mig norrut, upp till grundområdet runt inloppet. Mest för att försöka se lekande fiskar men givetvis också för att lokalisera större individer längre ut som inte hunnit börja med lekbestyren ännu.

Precis som vanligt provades shadar, modell mindre och tailbeten, i den ordningen. Det var vansinnigt trögt, trots att solen var dold. Lek i full gång, med andra ord. Konstigt bara att inga gäddor syns inne på det grundaste. Kanske de håller på med sina bestyr på morgonen och det är därför jag inte ser dem? Vem vet?

Nåväl, trögt var det och jag fick nöta på rejält för de sex, små gäddor som till slut blev krokade. Alla var identiska; dryga ett kilo med feta bukar. Utan undantag.

Jag trodde att de redan hade lekt!? Och de stora då? Var är de om de nu inte leker? Jag blir inte riktigt klok på den tidiga våren i denna grunda sjö. Rådvill är jag när dessa ord skrivs och min innerliga önskan är att finna mönstret, svaren. Var, hur, när?

Nu blir det som bekant påskhelg och först på annandagen är nästa pass inplanerat. Man får hoppas att en gäng med större gäddor har hunnit bygga upp en rejäl aptit tills dess.

Glad Påsk på er, så länge! Och till er lyckliga själar som fiskar under helgen; skitfiske!

Nordan, sol och en tjugo år gammal vobbler

Under nattens mörka timmar vred den ljumma södervinden till en karg och hård nordan. En sådan där vind som letar sig genom alla tänkbara skalplagg och underställ, ända in till ryggraden. Det tog jag föga notis om då det vankades eftermiddagstur på sjön denna tisdag.
Värre var den brutalt molnfria himlen. Solskygga damer som strax ska leka är kinkiga nu, kan man lugnt säga.

Ni som läst denna blogg tidigare vet att jag älskar att fiska med gummibeten. Ni kanske också vet att jag har haft problem på sistone att locka gäddorna med just dessa. Mindre tailar har varit giftiga, med min hemgjorda i spetsen (den som tog 9,8:an). Detta soliga och rejält blåsiga pass valde jag, trots detta, att återgå till shadarna, bara för att prova. En Hippishake i mörkgrön/guldglitter fick börja i det kraftigt uppgrumlade vattnet. Jag började i ett grundområde runt ett sund, en flaskhals med mycket vassar och växtlighet. Ett område som levererade massor i höstas men som varit segt under vårfisket. Det skulle, likväl som shadarna, få en ny chans.

Jag nötte och nötte, förflyttade mig längs vassträckor på x antal hundra meter men hittade inte fisk. Eller snarare, fick inte fisk att bli sugna på mat. Trots att jag bytte ned till mindre shadar samt givetvis provade tailbeten också. Till och med en tjugo år gammal SwimWhizz åkte på beteslåset, bara för att den är så jäkla snygg men inte heller den triggade igång gäddorna.

En gammal trotjänare

Det råder en trög situation just nu. Lek och nästan dagligen solsken. Jag har tyvärr inte lyxen att boka in pass efter väder utan får ta de tillfällen som ges.
Så vad göra annat än att prova olika strategier och bara nöta. Alternativet skulle ju vara att strunta i fiske när förutsättningarna inte stämmer men det kommer inte på tal!

Efter fyra timmar hade jag lyckats kroka tre utlekta snipor, haft ett halvhjärtat pet och missat ett stenhårt hugg som höll på att rycka spöt ur näven på mig. Jag försöker intala mig själv att den gäddan inte behövde vara så stor för att åstadkomma det hugget. Det känns lite bättre då...

Skitfiske på er, så länge!

Uppgrumlad sjö och arga ågäddor

Denna helg bjöd inte på fiske enligt planerna. Ett längre inplanerat pass på söndagen blev istället ett kortare efter-lunch-pass på lördagen.
När jag åkte på lördagen stod huset tomt, bortsett från våra tre hundar. En av dem, beageln Helge har ADHD (om nu hundar kan ha det). Att lämna den hunden hemma utan övervakning är inte att rekommendera då precis vad som helst kan vara söndertuggat när man kommer hem igen. Han fick således följa med ut i båten och det var måttligt populärt. Tre timmar i kraftig blåst och ett litet tuggben med var inte direkt hans syn på lördagskul.

Han fick dessutom bevittna hur husse blev fullkomligt utklassad av sjöns gäddor. Tre snipor, tre tappade och en stor följare på dessa tre timmar. Magert och trögt men jag har lärt mig läxan. När det blåser vita gäss på sjön kan man lika gärna stanna hemma. Stora vågor får det grunda vattnet att grumlas upp från sjöns dyiga botten. Då går de större gäddorna in i sovläge. Detta har hänt mig förut så jag borde ha räknat ut ekvationen tidigare. 

I dag, söndag, blåste det nästan lika mycket samt att tidsbrist fick mig att låta båten vila. Gäddnerven kunde dock inte vila så jag smet från vedklyvningen ett par timmar på eftermiddagen för ett å-besök. 

Även om jag inte varit på mina äldre, fångstgivande platser i ån på några veckor nu så känner jag fortfarande att jag vill lämna gäddorna där ifred ett tag. Jag tog mig nedströms en bit och provade några hålor som inte fiskats sedan isen gick i början på februari. Gäddorna stod packade i de små "poolerna" och hungriga var de! Först ut på beteslåset var en blå/pearlvit conqueror från gummi-mäster Fredrik Johansson, aka PiggKingLures. I andra kastet högg en ursinnig 3+ som också skulle visa sig vara det största ån ville bjuda på denna dag.

Det blev sammanlagt sju hungriga och tjocka men ganska små gäddor. De var som stöpta i samma 2,5 kilosform allihop. De flesta tog på samma hemgjorda tailbete som gav mig vikt-PB häromveckan. Här ett par bilder på några av dagens slukningar.

I nästa vecka är det påsklov för barnen samt lugnare på mitt jobb. Det talar för after-work. Ljusa tider vankas med svingande spön och beten som viner i luften. Vildsinta hugg vars kraft fortplantas genom flätlinan, upp i spöt, längs med handleden, vidare genom armen, axeln, tills kraften slutligen stannar med eftertryck i ryggmärgen. Jäklar, jag får aldrig nog. Nu vill jag ut igen...

Skitfiske på er, så länge!

Gäddnerven

Efter ett par dagars sjukdom och sängliggande ryckte det rejält i gäddnerven denna fredag. Det var dags för ett kort besök till efter-jobbet-ån. Hon låg fortfarande blank genom åkerlandskapet, inbjudande som alltid men med något lägre vattenstånd än senast.

SlimJimshad i fegisfärg fick börja på beteslåset då just denna modell har funkat så vansinnigt bra i det lätt strömmande vattnet. Så även denna dag då den aldrig ens blev utbytt. En timmes fiske gav åtta stenhårda hugg varav fem följde med hela vägen in och blev avkrokade. Mittemellansmå som vanligt, 2 - 5 kilo. Riktigt roliga hugg dock och den som vägde knappa fem kilo bjöd på rejält motstånd trots att den fortfarande hade iglar på sig som de andra.

Det var tydligt idag hur de åter har blivit solskygga. Det har varit mulet här hela dagen och när mitt korta åpass började var det fortfarande molnigt. Tre snabba hugg varav två landades. Sedan kom solen och det var som om någon ledardam där nere i vattnet ropade på de andra: sovdags! Inte ett nafs i grejorna. Resten av huggen kom så fort ett moln letade sig in framför solen. Det var strömbrytarfiske; på och av, på och av.

Här kommer några bilder på dagens romstinna damer.

Ett nytt pass på sjön är inplanerat i helgen. Bortsett från att ha roligt då så ska jag också försöka att ta nytt PB. Som om man inte alltid försöker det... 

Skitfiske på er, så länge! 

Att leka med maten

Vid platsen där min lånebåt ligger bor en äldre dam. En dag för några veckor sedan när jag packade i utrustningen i båten kom hon ned till stranden för att hälsa.
- Hej! Jaså, det är du som leker med maten, konstaterade hon med en vänlig men samtidigt allvarsam ton.
- Eeeh, ja det kan man väl säga, svarade jag tveksamt.

Leker med maten? Jag förstår naturligtvis vad hon menade. Att i äldre tider när välfärden ännu inte var ett begrepp kunde man inte unna sig "lyxen" att kasta tillbaka fångad fisk. Men damens uttryck fick mig osökt in på ett annat spår; sportfiskeetiken.

Detta är tveklöst ett känsligt ämne. Personligen brottas jag ibland med tanken på att jag, om även ganska milt, plågar fiskar med vassa krokar och kallar det för en passion. Men jag brottas då ännu mer med ett fenomen som uppstått på sociala medier.
Hur kommer det sig att vi sportfiskare reagerar så starkt på blödande fiskar? Ibland ser man en sportfiskare som håller upp en gädda på vilken det rinner blod ur gällocket. I kommentarsfältet under bilden kan man därefter finna något märkligt. Hur andra sportfiskare ifrågasätter fiskarens hantering av gäddan och vissa sträcker sig till och med så långt att betvivla själva sportfiskeetiken. Ja, denna sportfiskeetik. Det skulle kunna bli en hel avhandling om det ämnet.

Det händer alla gäddfiskare då och då, att fisken i sin frenesi sväljer betet djupt och att krokarna sätter sig olyckligt.

Hela shaden är svald med paddeln som sticker
ut genom gällocket. Denna gädda klarade
sig dock bra och blödde inget.

I detta läge kan man givetvis bete sig på olika sätt. Antingen rycker man och sliter med sin tång eller så kan man klippa av hullingar och lirka försiktigt. Man kan lyfta upp gäddan med huggkrok och lägga i den båten eller man kan försöka ha kvar den i vattnet under avkrokningen. Det finns alltså bättre och sämre hanteringar, mer eller mindre skonsamma. De allra flesta känner ju till detta nuförtiden och gör sitt yttersta för att vara just så skonsamma som möjligt. Men blöder gör gäddorna ändå, ibland.

6-kilos från i söndags. Blodfärgat vatten droppar
ur gäddans mun...

...och vips så är det bara vatten...

Jag har själv undvikit att lägga ut blodiga bilder på bloggen. Senast från turen nu i söndags. Varför gör jag då det? Det enkla svaret är att jag själv inte tycker om att se sådana bilder. Det ser brutalt ut och innerst inne inser jag att synen av dessa bilder påminner mig om det faktum att fisken faktiskt kan skadas när jag "leker med maten". Det gäller bara att i sann sportfiskeanda se till att minimera dessa skador. För vad annars kan man göra? Sluta fiska? Skulle inte tro det.

Skitfiske på er, så länge!

Glädjen i att nöta

Gråmulen kväll i början av april

Igår kväll tog jag en kortare tur på sjön. Det hade varit mulet hela dagen med risk för regn framåt kvällen. Sugen på fiske som man ju alltid är, så struntar man naturligtvis i lite regn även om jag kan tycka att det är rätt trist när allt blir blött. Regn brukar ju också kunna få igång gäddorna men det gäller nog snarare på sommaren.

Samtidigt som jag lastade i båten kom de första dropparna. Det slog mig att fiskarna kanske skulle skygga precis när regnet satte igång och det visade sig stämma. Under två timmar betade jag av ett par hundra meter grundområde med små fickor i vassen och även ett litet "delta" med vassöar. Ett område som håller fisk men dessa lyckades jag sannerligen inte locka med vare sig stort eller smått, shadar eller tailar. En snipa och en något större följare blev det magra resultatet. Samt att jag blev väldigt blöt, förstås.

Ett trögt fiske kan stundtals vara frustrerande men jag finner nästan alltid en glädje i nötandet. Att tro på det man gör, att lita på sina instinkter och val av plats och bete. Glädjen i att lägga kast efter kast, välriktade sådana som pillar in betet i små fickor bland täta vasstrån, ända tills man belönas med kraftfulla hugg. Nu uteblev dessa förvisso under gårdagen. Men ibland säger klockan att man måste åka hem innan de där huggen hunnit komma. Då kan man alltid försöka fota lite istället eller dagdrömma om nästa fisketur.

Skitfiske på er, så länge!

Ett överväldigat syndrom

För en månad sedan skrev jag inlägget Kära läsare! Då var jag glad, överväldigad att ha kommit upp i 3000 sidvisningar på min blygsamma blogg. Drygt trettio dagar senare har det fördubblats! Lika galet som roligt.
Storfräsar-bloggare skulle nog säga att 100 sidvisningar per dag är en högst medioker statistik men i mina ögon är det hur bra som helst!

Ödmjukt vill jag ännu en gång tacka er alla som läser. Det gör mig mycket glad och sporrar mig att skriva vidare om min stora passion; gäddfisket.
Som ett litet tecken på min uppskattning bjuder jag på "skönsång" via mitt instagramkonto. För er som inte har det så hittas jag här. Håll till godo ;) och skitfiske på er, så länge!

Mindre tailbeten är den tillfälliga melodin

06.50 på en närbelägen bensinmack. En bil svänger in på parkeringen och dagens båtsällskap Per har anlänt, taggad som få. Vi tar oss i procession till båtplatsen och planen för dagen är att lokalisera potentiella lekområden i sjöns södra del som, för mig, ännu är outforskad.

Molnen ligger gråtyngda över sjön och en precis lagom vind blåser över vattnet. Förutsättningarna är strålande och jag konstaterar att vi inte kan skylla på vädret om det går dåligt denna dag. Efter en stunds puttrande med min Mercury 2,2:a hittar vi ett lämpligt ställe för första driften.

Senaste veckan har gäddorna ratat större beten, främst shadar. Därför blev det åter mindre tailbeten som gällde för min del. Per hade framgång med några hemgjorda vobblers samt swimbaits från Sebilé. Jag körde med det fina testbetet Dofftail som levererades i den gångna veckan från Anchorbaits.

Syndrom ror och Dofftail med låååång piggtail
från PiggKingLures väntar bredvid 

Det dröjde inte länge innan ett större hugg kom. En fin 6+ hälsade på innan den fick simma vidare.

Hela betet är svalt

6+ nummer ett simmar hemåt 

Vi fortsatte att beta av grundområden och vasshålor och gäddorna stod fläckvis. Många drifter utan ett hugg och flera drifter med två - tre upp.
Sammanlagt fick ca 15 gäddor bli avkrokade varav ytterligare en vägde över 6 kilo, även den på samma Dofftail.

6+ nummer två

Här är bilden där det var tänkt att jag skulle hålla upp 6+
nummer två. Hon gjorde kraftiga huvudskakningar och jag
släppte mitt gälgrepp för att rädda fingrarna.

Efter ett kort och ett längre testfiske kan jag enkelt konstatera att Dofftail levererar bra. Beteskroppen i sig har, likt många andra tailbeten, inte så mycket egen gång utan det är gummit som jobbar. Däremot är betet välviktat och har riktigt skönt häng nu när betesstoppen är många och ibland långa. Betet får med andra ord högt betyg av mig. Shadarna från samma tillverkare ska även de testas så fort gäddorna vill ha större beten, när det nu kan tänkas vara.

Summa summarum var det en trevlig tur med sällskap i båten, bra gäddväder och två 6+ på samma testbete. Tummen upp och hatten av!

Skitfiske på er, så länge!

PB

Som så väldigt många gånger tidigare de senaste veckorna så tog jag en kort tur på sjön efter jobbet idag. Dottern behövde inte hämtning vid tåget och sonen tog bussen hem. Ingen brådska alltså och den vanliga entimmesturen blev två timmar istället.

Jag har tidigare beskrivit hur segt det varit på sistone, hur huggfrenesin inte bara avtagit utan nästan dött ut. En kombination av den ständigt starka vårsolen och för lite blåst vilket påverkar mitt grunda vatten enormt mycket. Men framförallt att leken är i full gång, givetvis.
I en och en halv timme hade jag inte ens ett pet i grejorna trots stor variation på beten, hemtagning och platser. Jag började nästan bli desperat i min strävan att knäcka koden denna tidiga vår. Vattnet är ju nytt för mig och vårfisket här (som på så många andra ställen) är bökigt. Antingen är det hundra procent på eller stendött av. Knappt några mellanting och svårt att greppa vad som påverkar.

Jag ledsnade och insåg motvilligt att det var dags att åka hem och börja med middagen. Den kalla belgiska alen i kylen lockade också, ska erkännas. Strax bortom båtplatsen sträcker sig en lång vass i vilken det finns en liten öppning, nästan som en åmynning. Det är dock ingen å utan en liten pool på fem meter i diameter som oftast är igenväxt. Jag har plockat ett par snipor där tidigare och tänkte; äh, vad fan, jag kan väl åtminstone ta en liten snipa så jag slipper nolla. Vinden hade legat på hyfsat under passet men väl där så var det spegelblankt och stark sol samt en halvmeter djupt. Kört, tänkte jag men drog på ett litet hemsnidat tailbete på beteslåset och drog några kast bortom "poolmynningen".

Mycket riktigt så högg en snipa. Jag började att packa ihop för att bege mig hemåt. Någonting fick mig dock att snegla på den där öppningen i vassen, snipstället. Ok, jag drar väl ett sista kast där då.

Smack!

Ett vansinnigt hugg följt av långsamma, kraftiga huvudskakningar. Yes, äntligen lite storlek! En loj dam kom snabbt in till båten och lät sig håvas. Jag såg direkt att det var min tyngsta gädda någonsin men inte den längsta. Ganska kort men en ruskigt grov rygg med tillhörande fet, romstinn buk. Efter en snabb och problemfri avkrokning fick hon vila medan jag sköljde ur vågpåsen och letade fram måttbandet (som visade sig ligga hemma) samt vågen. Denna jävla våg! Den köptes i ett svagt ögonblick då jag ville gå från klassisk till digital men hade ingen lust att betala så mycket. Det gör jag inte om! Vågen strular konstant och vill ibland inte starta trots nya batterier och torrt innanmäte. När den väl startar hoppar siffrorna fram och tillbaka innan man ens börjat att väga. Det var dock det enda jag hade att tillgå och på denna våg vägde gäddan 9,8 kg. Huruvida detta stämmer eller inte kommer jag nog aldrig att få reda på så därför låter jag det bero.

Det är tveklöst mitt tyngsta gädda hittills och jag är så jäkla nöjd. Det får räcka så.

Skitfiske på er, så länge!

Betestest

Igår levererades beten från Anchorbaits och idag tog jag en snabb sväng förbi ån för att testa deras gång. Jag började med de två doffshadarna som fått lite olika riggning. Först ska nämnas att själva gummiblandningen kändes gedigen. Inte stenhård och heller inte sladdrigt mjuk. Lite så där svenskt lagom med mjukhet för rörelsemönstret och lagom hård för att hålla för ganska många gäddhugg.

Åter till riggningen. Den grön/guldiga fick dubbla stingers med krokar fast i buken och den blå/vita en enkelstinger med vobblerrigg, alltså två fritt hängande krokar fastsatta i buken med spikar.

Väl vid ån kunde jag konstatera att bägge riggningar gav ungefär samma vaggande, lockande gång. De såg riktigt bra ut! Dessvärre vill inte gäddorna i mina vatten ha shadar just nu. De tre senaste turerna får de mest pet och halvlama hugg (bortsett från abborren igår och en gädda). Det är tailar som verkar gälla (fråga mig inte varför) så därför blev det endast Dofftailen som provfiskades idag.

Ruskigt snygg, framförallt med tanke på att
betesbyggaren är relativt ny i gamet.

Provfisket höll på i blotta tjugo minuter på en 50-meters sträcka av ån. Två gäddor upp, en trekilos och en romstinn hona på runt fem kilo.

Samma 5-kilos som på översta bilden

Ett snabbt konstaterande med andra ord; betet levererar! Hatten av till Anchorbaits! 

Doffshadarna ska testas under helgens längre pass men tveksamt om gäddorna kommer att göra dem rättvisa då shadar verkar ratas just nu, som sagt. Ska bli intressant att se om något funkar i helgen. Leken är verkligen på gång samtidigt som de åter blivit solskygga. Men samtidigt är ju utmaningar till för att tas an, eller hur?

Skitfiske på er, så länge!

  

Betesleveranser och PB på abborre

Kan en vecka börja bättre än när det dimper ned beten i brevlådan både på måndagen och tisdagen? Tveksamt. Först kom ett beställt tailbete från Tommy, aka TN-Lures igår. Jag gillar ju grön/guld, som ni kanske vet, men hade ingen tail i denna färg. Då Tommy tagit fram ett nytt bete ville jag givetvis prova det och då i ovan nämnda färgkombo. Betet som kom var galet snyggt med en djup guldglittrig färg på buken.

I kuvertet med den fina gäddan på låg även två bonusar i form
av snygga SlimJim shads. Hatten av, tack och bock!

Idag dök det ännu en gång upp två shadar och ett tailbete. Riktigt snygga även dessa.

Dofftail, papegoja

Doffshad med två olika riggningar att testa

De levererades av Christoffer, aka Anchorbaits, en nystartad betestillverkare som jag ska agera lite testfiskare åt. Alltid spännande och kul att laborera med nya shadar och pilla med stingerriggningar.

Idag är det ju tisdag, som bekant. Det betyder som vanligt ett senare tåg för dottern och en kort tur på sjön för mig. Vid sådana korta stresspass går det dessvärre inte att tuffa båt så långt som man skulle vilja. Det blir till att beta av vatten i närområdet och göra det bästa av situationen.
Då betena från Anchorbaits fanns i brevlådan först efter passet blev det enbart de nya från TN-Lures som fick smaka beteslås. Platsen för fisket var snäppet för grunt för den fina tailen så SlimJim i svart/silver/röd fick mest tid.
Solen lös starkt men det blåste också ganska bra så jag hoppades att gäddorna inte skulle vara alltför försiktiga. Jag hade fel och fick därmed även en känsla bekräftad. Fram tills nyligen har gäddorna inte brytt sig om solen utan huggit friskt ändå. Den tiden är över. Jag hade luckor med moln som stundvis skymde solen och då högg det direkt. När solen åter kom fram; stendött. Och så fortsatte det under den korta fisketimmen.

Två fiskar i båten blev det men bara en gädda. Fisk nummer två var en bonusborre på 1008 g och därmed nytt PB för undertecknad som börjar att tänka lite på abborrsatsningar ibland, kanske.

Gädda gillar SlimJim...

...men även borrar.

Vi får se hur våren utvecklas, jag är ju trots allt gäddspinnfiskare in i märgen.
Skitfiske på er, så länge!