söndag 23 februari 2014

Söndagsmorgon med plusgrader = inloppsfiske

Efter de senaste två turerna med galet fiske i inloppet var det dags att göra ett nytt försök denna söndag. Under veckan som gått har det kommit ny snö samt varit minusgrader en del nätter. Jag hade tänkt att fiska på lördagen denna helg men sköt på det en dag för att låta plusgraderna och sydan jobba i vattnet och få igång fisken lite mer.

Ett problem uppstod dock efter senaste turen (i tisdags). Punka på jollen! På klippet nedan ser man att gummit inte riktigt är så spänt som det ska vara. När jag filmade detta hade jag ingen aning om punkan utan upptäckte det minuter senare.




Jaha, fram med lagningssatsen... men den är ju i Öregrund. Fan! Vad göra? Jag hann inte åka in till Uppsala och köpa och hade endast cykelslangslappar hemma och silvertejp. Hmmm... cykelslangslappar och silvertejp? Japp, så fick det bli. En provisorisk lagning tills rätta grejorna finns hemma. Verkar dock funka klockrent. Jag lagade jollen på lördag förmiddag och pumpade upp den riktigt hårt. Nu har mer än ett dygn gått och en fisketur avverkats och all luft är kvar. Jag hade dock pumpen med mig, för säkerhets skull.

Åter till fisket. Vid 8.30-tiden kom jag ned till inloppet och fann en oförändrad strimma öppet vatten i den grunda viken. Mulet väder och en lätt sydan fick vattnet att krusa sig. Jag startade dagen med den nya och vansinnigt snygga Hogshad från PiggKingLures som levererades i veckan tillsammans med några Hippishakes och en Conqueror.


Hogshad längst ned. Lite längre och mer slimmad än Hippishake.
Hmm... gissa vilken färg som funkar i mitt vatten just nu...


Hogshaden gick som en dröm i vattnet och levererade direkt.


Pigg King Lures har verkligen lyckats med sin senaste; Hogshad

Det visade sig att bara smågäddorna var hemma denna morgon i det grunda, kalla vattnet. Efter tre gäddor strax under 2 kg på Hogshad bytte jag bete för att skona gummit. Hippishake fick ta över och levererade ytterligare några småttingar. När även detta gummi blev sargat av små gäddtänder fick det bli tail-bete från Roninlures; Lilla My. Hon levererade direkt men inte heller denna gång någon storlek.




Solen tittade plötsligt fram bakom mörktunga moln och det blev läge att prova ett större, hemsnidat tail-bete med bigtail i guldglitter. Här fick jag faktiskt en större kontakt men hugget var halvhjärtat och krokningen misslyckades. Ytterligare ett par 2-kilos lurades dock upp.



Hemsnidat med svartzonker-gummi


Samtidigt som solen gick i moln hade jag ledsnat på tailarna och återgick till shadfisket. Nu fick ett skrikigt färgat Baggebete visa sig dugligt. I första kastet hade jag gissningsvis dagens största kontakt men än en gång var de större försiktiga. Även Baggebetet levererade ett par gäddor i samma storlek som alla andra denna dag, 1,5 - 2 kilo. 


Baggebetet i gapet på en arg gädda


I en av mina gummilådor ligger tre nyinköpta shadar som innan denna tur aldrig fått simma mer än att testa gången vid båten; Mcrubber. Det var dags att prova och en blå/pearl åkte på beteslåset. Dagens största på ca 4 kilo högg på första kastet.




Därefter knep jag ytterligare några småttingar på Svartzonkers gummi. Efter knappa fyra timmars fiske hade jag krokat av 18 gäddor och kunde konstatera att snittvikten sjunkit för varje pass i inloppet. Nog för att det är kul med huggvilliga smågäddor men de stora huggen saknas och fiskarna som kan stå för dem är ännu på djupare vatten, under isen. Med en veckas plusgrader nu så kommer åtminstone 5 - 6 kilosbitarna in och frossar i den betesfiskstinna viken. Det är bara att hoppas!

Skitfiske på er!






tisdag 18 februari 2014

Nytt galet pass i inloppet - PB i antal gäddor på en solotur

Efter söndagens kalabalik vid inloppet var jag ju bara tvungen att dra dit efter jobbet ett par dagar senare. Vem kan vänta en hel vecka till nästa helg...? Väderförutsättningarna var dock lite annorlunda denna dag. Tre minus natten innan, två plus på eftermiddagen, strålande sol och en kraftig, iskall västan istället för den sydliga vind som blåst i över en vecka. Klädd för antarktisexpedition tuffade jag ned för ån mot inloppet i gummijollen. Det blev aldrig så kallt som tur var för vinden lugnade ned sig och solen värmde.

Denna dag fick SlimJim shad från Tn-Lures starta på beteslåset. Jag har haft framgångar med den guldglitter/gröna i solsken. Enligt tillverkaren heter färgen fs grön/guld (fs = fiskesyndrom), hedrande!


SlimJim levererade på allra första kastet!

Fisket började på samma sätt som i söndags. Det högg vilt, kors och tvärs. På dryga femton minuter petade jag upp sex gäddor på SlimJim shad. Dessvärre var det bara smått, mellan 1 - 2 kg. Jag tänkte då att de större madammerna kanske ville ha mera mat så jag bytte till Hippishake Sr från Piggkinglures som är snäppet större. Det fortsatte att hugga stenhårt och storleken ökade, men endast ett pinnhål. Följande timme krokade jag 12 gäddor, nästan samtliga stöpta i samma form runt 2,5 kg. Undantaget var en romstinn dam på ca 4 kg.






Efter alla dessa gäddor ville jag verkligen hitta storleken på fisken. Ett byte till McTail med bigtail kanske skulle leverera lite size? Men icke, ännu en 2,5:a och då byte till en Tn-Tail från Tn-Lures med lång tail från en real-eel. Samma sak igen.


Tn-Tail med motoroil/glitter


Glad, överrumplad och lite trött i armen efter huggsexan började jag närma mig slutet på strimman av öppet vatten. Snart var allt avfiskat och inget större hugg ännu. Jag bytte åter till Hippishake, min trotjänare och betade av sista biten. Det blev ytterligare 5 mindre gäddor (2 - 2,5 kg) och helt osannolika 23 totalt! 


En av alla, tillsynes stöpta i samma form

Aldrig tidigare har jag plockat så många gäddor på ett pass, ensam i båten. Till historien hör också att jag bommade mellan 12 - 15 hugg, trots nyvässade krokar och lagom tajta stingers. Kanske var det de stora som var försiktiga? Eller så hade de simmat ut under isen till djupare områden efter nattens minusgrader. Vem vet?  

Nackdelen förstås med alla dessa smågäddor är deras sätt att attackera gummit. Tre stycken totalt söndermanglade, strimlade och sargade Hippishakes är nu begravda i soptunnan. En ensam tår rullade längs min kind vid synen som här följer.



Två st "Jamaicaner" med röd buk och en Leechzilla är nu ett minne blott


Smällar man får ta i gäddfiske-träsket. Det är ju trots allt deras form av hämnd, med all rätt. Som tur är har bäste herr Fredrik Johansson, aka Piggkinglures, gjutit lite nytt som kommer i brevlådan i dagarna. Lagom till lördagens förmiddagspass då jag verkligen hoppas att större käftar lockas att hugga så gummit räcker åtminstone ett par turer...

Skitfiske på er!








söndag 16 februari 2014

Isfritt inlopp- än en gång


I början på veckan gick isen upp på ån som utgör min sjös inlopp. Den är djupare än utloppet och håller betydligt mer fisk. Jag körde ett kort after-workpass i tisdags utan resultat. Det kraftigt jordfärgade vattnet hade nog ett finger med i spelet.

Denna söndagsmorgon tänkte jag återigen prova att fiska av ån med min gummijolle. Jag sjösatte, riggade i ordning och gav mig ut strax innan åtta.



Lilla my från Roninlures fick starta i morgonsolen.

Det visade sig att gäddorna var antingen inte hemma alls eller så såg de inget i det grumliga vattnet. Jag provade lite rasselbeten också men utan resultat. Det var dags att dra en chansning. Att tuffa ned längs ån i en knapp kilometer till inloppet, kanske att det fanns lite öppet vatten där? Chansning skriver jag för det är en bökig tripp med tät växtlighet som ska forceras och på ett ställe måste man dra upp båten på land förbi en damm av stora träd. Det var dock värt all möda, chansningen gick hem, bigtime!
 


Synen som mötte mig vid inloppet. En 15 meter bred och 60 meter lång strimma med öppet vatten. 


Nu jävlar ska det bli gädda, tänkte jag och fick mer än rätt. På knappa två timmar krokade jag av 16 gäddor! Två snipor, fem 2+, fem 3+, två 4+, en 5+ och den största på 6,1 kg. Helt sjukt! Inga monster men jädrar vad galet huggvilliga de var. Riktigt kul och samtliga var bra krokade så de simmade snabbt vidare utan problem. Samtliga tog även på samma bete. Det bete jag valt att börja med och som jag aldrig riktigt hann, eller ville, byta.











En sargad Hippishake Sr från Piggkinglures återhämtar sig efter 19 vildsinta hugg (3 bommade).


Så säsongen är igång igen. Märklig vinter detta som säkerligen tar sitt kalla grepp om norduppland igen innan det blir vår på riktigt. Det gäller att passa på när de små tillfällena ges.

Skitfiske på er!


   

fredag 14 februari 2014

En syn på sportfiskets moral och etik


Sportfiske är en hobby. Likt många andra fritidssysselsättningar kan fisket lätt utvecklas till något som närmare kan kallas livsstil. När ens "livsstil" ifrågasätts går man per automatik in i försvarsställning.

Jag skriver detta med anledning av Nette Enströms artiklar i Friatidningen och den svallvåg av känslor som de skapat. Tycka vad man vill om hennes artiklar men man bör inse att hon är ideologiskt driven. En förståelse för oss sportfiskare uteblir och det är då lätt att skriva med hjärtat trots att belägg kanske saknas. Tråkigt är att Nette Enström valde att gå till personangrepp mot Cecilia Grönberg, även kallad "gösdrottningen". Lika tråkigt är att sportfiskare i efterhand valde att göra detsamma mot Nette och dessutom komma med hot. Vansinnigt klantigt och oförsvarbart! En liten klick som svartmålar en stor skara. Länkar till Nettes artiklar finns längst ned i texten.

Sportfiske är ett spel i naturen. Gambling möter friluftsliv. Men det är också en kamp. Kampen mellan djur och människa. Den har funnits där i alla tider och är djupt förankrad i oss, genetiskt. Skillnaden är förstås att förr behövde man maten och idag är sportfisket avkoppling (därav tillägget "sport") precis som jakten och det är detta som förbryllar motståndarna.

En annan likhet med jakten är dock att fiskevård likt jaktvård gynnar naturen. Ett exempel av många är "gäddfabrikerna" längs östersjökusten. Dessa innebär att organisationer, drivna av sportfiskare, tillverkar lekplatser för gäddan då många naturliga försvunnit på grund av exploatering (åkermark och bebyggelse). Fler gäddor får se dagens ljus i skärgården och det innebär inte enbart fler fiskar i händerna på sportfiskare. Det innebär också mer mat till andra fiskarter, till sjöfåglar och även sälar. Alltså gynnar det vår hobby men också omkringlevande djurliv.

Åter till etiken som är av komplicerat slag. Nu talar jag enbart för mig själv och inte för sportfiskare som grupp. Jag fiskar obekymrat för att jag älskar att göra det. Men ibland brottas jag med det faktum att det faktiskt är djurplågeri om även av ett milt slag. Skadan som sker må vara minimal och fisken återhämtar sig snabbt och kan leva ett långt liv osv, men den har ändå lurats att äta ett matliknande föremål försett med sylvassa krokar. Krokar vars syfte är att fastna i fiskens mun varpå den vevas in, mäts, vägs, fotas och återlämnas till vattnet. Det avgörande i sportfiskarens moraliska dilemma är dock att plågeriet inte är det som styr, inte det som gör fisket kul, tvärtom. Det är kampen, kamratskapen, naturen som styr. Att fisken blir milt plågad är en negativ konsekvens. En, för oss, försumbar konsekvens då den genetiskt nedärvda drivkraften är så mycket starkare.

Men till Nette Enström och andra sportfiskemotståndare; tro aldrig att vi inte bryr oss om fisken eller vill reducera dess lidande till minimum. Det är bara att se på sportfiskare som, mot bättre vetande, håller upp en gädda hängandes i våg, eller ännu värre huggkrok, framför kameran och visar fotot på sociala medier. De blir fullkomligt överösta med negativa och ifrågasättande kommentarer, från andra sportfiskare! Vi bryr oss och vill vårda samtidigt som vi vill fånga. Bättre än så kan jag inte förklara sportfisket.


Länkar till Nettes artiklar

http://www.fria.nu/artikel/94228
http://www.fria.nu/artikel/94022
http://www.fria.nu/artikel/113233


onsdag 12 februari 2014

Kvinnor och gäddfiskande män


Många anser säkert att gäddfiskande män är mer eller mindre skäggiga, snusande, öldrickande individer som utan vidare prioriterar ett gäddpass före middag hos svärföräldrarna. Detta stämmer förvisso ganska väl med verkligheten men det många inte vet är att vi har stor förståelse för kvinnor. Vi har fler känslor gemensamt än vad man kan tro. Till exempel infinner sig samma typ av lycka (läs verklighetsflykt) vid shopping av kläder som vid inhandling av nya beten. Detsamma gäller även inför fester/gäddfisketävlingar;
- Jag har iiiingenting att ha på mig... (trots fyllda hyllmeter i garderoben) eller
- Jag har iiiinga beten som passar i det vattnet... (trots tre fulla beteshinkar och x antal lådor)

Klyftan är alltså inte så bred, vilket den välgrundade tesen ovan bevisar. Vänder man på steken så behöver (vill) kanske inte vi män shoppa mer kläder men att fler kvinnor behövs inom gäddfisket är det inget snack om.
Jag menar, hur många killar skulle rapa, fjärta, svära eller köra jägarsnytningen om en kvinna var ombord? För att inte tala om "draggen" som slängs över relingen likt en slapp mört när blåsan ska tömmas? Inte jag i alla fall. Fast, det är klart... nu hittade jag brister i mitt argument här. Då skulle man ju bli tvungen att både hålla inne med naturliga behov, vårda sitt språk samt ha näsdukar i fickan. Nä, det var kanske inte så genomtänkt det där. Vi tar och glömmer det hela och tänker på vårgäddor istället.
Skitfiske på er!


P.s
Om du läser det här Marita; jag är ingen mansgris utan står för ett jämställt gäddfiske. Jag skojar bara och älskar dig förstås...

måndag 10 februari 2014

King of Mälaren 2014 - revansch för ett övertänt syndrom?


Äntligen är datumet släppt! Lördagen den 3:e maj är det så dags för gäddfisketävling igen. I höstas var jag med för första gången och blev rejält biten trots magert resultat. En mycket trevlig och välorganiserad tillställning var det då och blir så säkert igen.

Som jag berättat bland mina första inlägg på denna blogg så återuppväcktes jag som gäddfiskare för mindre än ett år sedan. Dessförinnan hade jag bara fiskat ett par pass per år de senaste femton, tjugo åren. Innan det (alltså mellan 87 - 95) var jag pikejunkie, om än inte lika hårt som nu.
När jag, förra sommaren, fiskade massor så tittade jag förstås även på många youtubeklipp samt läste mycket om fiske och fiskare på nätet. Det handlade en hel del om tävlingar och jag kunde inte riktigt förstå det där. Att tävla i gäddfiske? Man är ju ute på den konstanta jakten efter hugget med stort H. Drömgäddan som halvt sliter spöt ur handen på en. Hugget som får adrenalinet att pumpa och pulsen likaså. Varför ska man då samlas med 99 andra båtar som kanske tar de bästa ställena och konkurrerar i största allmänhet?

I november förra året ville jag ta reda på det svaret och nästlade mig in i King of Mälaren (för att läsa om det äventyret tryck här). Det var så jäkla kul, helt enkelt. Det var svaret.
Jag har aldrig varit någon tävlingsmänniska men instinkter väcktes när startskottet gick. Inte en chans att jag missar vårens tävling, tänkte jag och började att prenumerera på tävlingens nyhetsbrev. Varje gång mobilens mail-ljud låtit de senaste veckorna har jag snabbt kollat för att hänga med. Reklam, farsan, reklam, veckobrev från barnens lärare, reklam... WTF!

När så datumet till slut släpptes tidigare i kväll så var jag milt uttryckt övertänd. Tänk er en man som suttit ensam på en öde ö i två år. Plötsligt dyker en vansinnigt vacker kvinna upp, fullständigt naken och erbjuder mannen sin vackra kropp (ja, jag vet att det aldrig skulle hända och att liknelsen kanske är fånig, omogen och mansgrisig men detta är mina hypotetiska ord). Mannen blir så till sig att allt är som över innan det ens börjat, så att säga. Ungefär så gick min team-anmälan till och jag vill understryka ungefär. Resultat ser ni på bilden nedan. Nu är det bara att vackert vänta i 2,5 månader. Mycket hinner förstås hända tills dess och många gäddor har hunnit krokas. Spinnsäsongen kan ha börjat igen, det verkar vara en sådan vinter. Skitfiske på er!



söndag 9 februari 2014

Ladda beten inför islossningen

Nu är det väntans tider för alla oss gäddspinnfiskare. De som vill och kan tillverka egna beten håller på för fullt och vi andra köper på tradera, direktbeställningar via instagram eller i fiskebutiker. Det är förstås en form av verklighetsflykt; att konsumera beten och drömma sig bort till en plats där allt vatten är isfritt.

Själv är jag ingen betesslukare (samlare) som många andra. Sådana som har en hobby i hobbyn och lägger en smärre förmögenhet på att utöka samlingen. Inget fel i det förstås, man gör vad som krävs för att bli glad.
Trenderna sveper igenom gäddsverige och för tillfället ska man tydligen samla på McTails i trä, handsnidade av gurun Svartzonker. Ett ruskigt bra bete men hajpen och hysterin går nästan till överdrift. När det kommer till kritan tror jag att det nästan kvittar vad som sitter på beteslåset när gäddans mattid är inne. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid och dessutom pricka in storlek på betet samt djup. Sedan blir allt som rör sig potentiella byten. Det är bara att se på bröderna Aalto från Umeå som fångat gädda på löständer och knogjärn. Men så är det med gäddfisket; ibland funkar vad som helst och ibland inget.



Fotot tillhör Marko Aalto och är lånat från hans instagramkonto. En otroligt häftig bild som visar att beten inte alltid måste vara fisklika för att vara fångstgivande.

På tal om bröderna Aalto så kom det hem ett fint litet bete från den andra brodern, Jari och hans Jaaral baits. En duktig betesbyggare/konstnär som tagit miljömedvetenheten in i betesbyggandet. Alla hans beten är karvade i trä, målade med pensel samt täckta med miljövänlig lack. Och riktigt snygga, dessutom.


Wrongoe...

... och nytillskottet, Panike

Fler beten har också trillat ned i brevlådan på sistone. Gummi-freak som jag är kände jag mig tvingad att ta reda på vad den enorma hajpen runt Mcrubber handlar om. Efter flera månaders tomrum på hyllorna så har de nyligen hämtats av Claes "Svartzonker"från Kina och finns åter till försäljning. Då de verkar gå som smör i solsken kastade jag mig över tre stycken, en av varje färg som släpptes. Om de är vassare än annat gummi jag fiskar med återstår att se tills isen släppt. Men snygga är de.



Mcrubber´s


Med lite tur får kanske samtliga nytillskott simma nästa helg. Det är plusgrader framöver. Isen på sjön ligger länge än men den djupa delen av ån, som håller ganska mycket fisk även vintertid, kan mycket väl öppna upp sig för spinnfiske snart. Hoppet är det sista som lämnar en, brukar det ju heta...

söndag 2 februari 2014

Syndromskallar har svårt att inse fakta


Då vädret bjöd på ett par plusgrader i norduppland denna söndag, tog jag spöt på ryggen och skidade ned till ån. Jag var dit förra söndagen och konstaterade att vattnet var delvis isfritt. Dessvärre var det väldigt grunt och därmed ruskigt kallt. Jag provade då några nya beten och riggningar men tecken på marint liv syntes inte till. Gäddorna står säkert på djupet nu, där några extra plusgrader erbjuds. Förra söndagen var det fyra minus med konstant is i spöringar och linspridare som resultat. Tidsbrist gjorde också att delar av ån söderut, som är lite djupare, aldrig hann utforskas.


Vacker å genom odlingslandskapet
Ett litet fall som får ån att hålla sig isfri trots vintern
             











Annat blev det denna söndag. Två plusgrader och betydligt mer tid till förfogande. Efter en tung skidtur i blötsnö kom jag ned till ån och kunde snabbt konstatera att det tyvärr var grunt överallt. Inte ett tecken på liv syntes till. Jag kastade av ett hundratal meter utan ett pet. Det var helt enkelt ingen hemma. Istället fick det bli ett tillfälle att prova nya beten och riggningar. Till min stora glädje gick min spintail klockrent. Trots att jag använde för mjuk spinnarwire. Betet byggde jag ihop av reservdelar från trasiga, äldre beten i förra veckan. Kul!


Syndrom spintail! 

Lilla My från Roninlures fick förstås också bada och hon kommer att bli en garanterad killer i vår. Efter ett par timmar hade lusten gått ur mig och en välbehövlig kaffe fick avrunda innan det var dags att hoppa i skidpjäxorna igen.


Dagens laguppställning...


Hemma i värmen framför datorn inser jag samma fakta som jag faktiskt gjorde redan förra helgen; spinnsäsongen ÄR över. Det gäller bara att få in det i en syndrom-skalle.




lördag 1 februari 2014

Lågsäsong

Spinnfiskaren sitter rastlöst och tittar på väderprognosen. Jaha, vintern fortsätter visst ett par månader till, även i år. Ingen överraskning direkt men man kan ju alltid hoppas.
Gummit är omriggat, krokarna vässade och både lådor och beteshinkar är organiserade. Tailar har lagats eller bytts ut och en ännu en uppsättning tafsar samt stingrar har tillverkats. Men sedan då? Vad gör man nu?

Med viss avundsjuka ser jag alla duktiga betesbyggare som gnor i verkstaden likt flitiga små tomtenissar. Det gjuts och snidas, slipas och lackas. Vad roligt det ser ut, att tillverka och experimentera fram nya fångstgivande kreationer. Det nu frusna vattnet gör ju att en säsong automatiskt avlöser en annan. Spinnsäsongens avslut blir betestillverkningens början. Nu har jag förvisso, likt många gäddfiskare med mig, gett mig på tillverkning av egna beten. De blev hyfsade och har fångat lite fisk men jag har trots detta kommit till insikt. En del är ämnade att laga mat och andra att foga kakel. På samma sätt är en del ämnade att tillverka beten och andra att köpa dem. Jag tillhör tveklöst den senare gruppen. Mitt finlirs-snickeri och tålamod är rejält begränsat, har det visat sig.

Därför köper jag gladeligen beten från de som vet hur man tillverkar dem. Gärna också från "mindre" tillverkare, ännu icke kända för den breda sportfiskemassan. Det blir lite mer personligt när man beställer direkt av hantverkaren och ibland får chansen att bestämma färgsättningen själv.
Det är kanske det man får ägna sig åt under lågsäsongen? Att vattna ur plånboken och samla på sig en hög med custombeten?

Senaste tillskottet; Lilla My - ett vansinnigt snyggt tailbete från Roninlures


Det blir ju trots allt som julafton varje gång postens gröna kuvert dyker upp i brevlådan. Här ska dock ett varningens finger höjas. Det är kraftigt beroendeframkallande och många före mig har fastnat i det så förrädiska betesknarkar-träsket. En mörk plats med få och smala utvägar.

Jaha, då får jag väl börja isfiska istället då, trots att jag inte har lust. Fiskebegäret börjar bli vansinnigt nu. Mörka skuggor växer ur hörnen, kramar ett bultande hjärta. Tankarna grumlas, snurrar allt fortare mot avgrundens kant. Och sedan rösterna ur dunklet, dessa röster...