lördag 29 mars 2014

Gummi vs Jerk



Tidig morgon i slutet av mars. Solen lyser redan starkt över det lätt krusade vattnet. En båt skär ytan i sin färd mot sjöns norra del. Delen där en åmynning finns och där ett syndrom tidigare haft ett gädd-eldorado. I båten sitter dock två personer, för ovanlighetens skull. Förutom undertecknad så var även en Alexander med på passet.
Han hade svarat på fiskesnacksannonsen där jag efterfrågade båtsällskap och det fick jag således idag. En trevlig bekantskap och en kompetent gäddfiskare.

Vi började som sagt i de norra delarna av sjön för att se om större fisk intagit positioner i grundområdet inför leken. Som rubriken antyder så körde vi en högst inofficiell "tävling" med gummi vs jerk. Nu körde jag visserligen mest tailar då shadarna inte ens lyckades få ett pet.
Jag har ju inte riktigt lyckats knäcka koden för de större gäddorna denna tidiga vår så det skulle bli mycket intressant att se vad jerk kunde leverera.

Vi började ganska snabbt att plocka ett par små fiskar i var. Alex började med Big Bandit "skitmörten" och jag med TN-Tail i firetiger med röd bigtail. Det visade sig snart vara väldigt trögt och svårfiskat. Då solen lös starkt var vi beroende av vinden som dessvärre mattades av ju längre dagen gick.

Vid passets slut hade vi krokat av dryga tio gäddor och ett par som krokade av sig själva vid båtkanten. Några pet och följen blev det också där det mest anmärkningsvärda var två stycken 1++ kg abborrar som hängde efter Alex Buster Jerk.
Jaha hur slutade då tail vs jerk, kanske ni undrar? Alex och hans jerks tog störst, minst och flest. Det var ingen förkrossande seger men ändock en seger. Dryga 6,5 kg för Alex




och ca 4,5 för mig. Min egna lilla seger var dock att båda mina största (eller minst små) högg på hemsnidat.


ca 4,5 kg...

...och runt 3 kg på egna tailbeten







































Det var en trevlig tur med fantastiskt vårväder (dock inte gäddväder) och klart uppskattat med sällskap i båten. Det får lov att upprepas, tycker ett syndrom.

Skitfiske på er, så länge!

tisdag 25 mars 2014

Är det verkligen vikten som väger tyngst?

Som de flesta vet så har gäddfisket utvecklats enormt de senaste tio åren. Med nya och innovativa spön, rullar, linor men kanske framförallt beten har marknadens utbud nått nya höjder. Efterfrågan och intresset är större än någonsin. Det är bara att se på helgens mässa. Det kändes som att 90% handlade om gäddfiske. Förstås inte mig emot.

Något som också ändrats sedan jag fiskade mycket senast (15-20 år sedan) är synen på vad en stor gädda är. På nittiotalet var det högst ovanligt med en mätdekal eller måttband i båten. Det var våg som gällde. Nu är det nästan tvärtom, åtminstone på tävlingarna. De flesta sportfiskare man ser på sociala medier, poserandes framför kameran med fina gäddor, gör både och. Mäter och väger. Men vilket väger tyngst? Ja, vikten förstås men jag menar; om du får en lång och smal gädda eller en kort och tjock, vilken klassar du som störst?

Svaren varierar givetvis och är högst individuella. Personligen, om man blir tvungen att välja, skulle jag säga en som är lång och tjock! Skämt åsido, jag tar hellre en kort gädda i god kondition som skänker känslan av tyngd under drillningen än att dra upp en lång men spinkig rackare. Men det är ju bara min åsikt.

Nu till dagens korta tur på sjön. På tisdagar går dottern lite längre i skolan och kommer med ett senare tåg. Om man är ett fiskesyndrom så jobbar man då på utav sjutton på eftermiddagen, kastar sig iväg till båten och tar en dryg timmes tur på sjön istället för vid ån. Som ni vet har ån hugg-garanti den här årstiden men det verkar inte simma någon vidare storlek där. Det gör det däremot i sjön även om de är förskräckligt tröga i kylan.

Denna eftermiddag hade vinden vänt från sydväst till en isande nordan. Då passet ju skulle bli väldigt kort så höll jag mig relativt nära båtplatsen i en mindre vik som låg i halvt lä. Mitt ute på sjön seglade de vita gässen på vågtopparna och där hade jag ingen lust att vara. Det var shadar som gällde och i det soliga vädret blev det återigen grön/guldglitter. Först nyinköpt Hippsihake i den färgen och sedan den sargade SlimJimen ni läst om förut (tjatigt många gånger...).



SlimJim



Det var den sistnämnda som gällde för dagen. Två gäddor upp, en snipa och en 6 plusare.






Den större fick även inviga insidan på den nyinköpta håven från mässan. Abus gäddhåv med gummerat nät, som verkar fungera fint.
Jag varken vägde eller mätte gäddan, om vi nu får återgå till inläggets rubrik. Den var lite för liten för det. Snart nog ska dock både våg och måttband få åka fram, hoppas jag.

Skitfiske på er, så länge!

måndag 24 mars 2014

Luften är fri

Likt ett barn som inte kan låta bli att stoppa fingrarna i kakburken kan jag inte låta bli ån efter jobbet. Dess dragningskraft äger en styrka som med lätthet bryter ned mitt svaga sinne. Som en blank orm slingrar hon sig genom åkerlandskapet, reflekterar vårsolens trevande strålar i sin yta. Ett syndrom som närmar sig med bilen kan knappt vänta på att få mata henne med gummi.

TN-Lures gummi för att vara exakt, SlimJim shad. Vid låga hastigheter i lätt strömmande vatten har jag nog inget i lådorna som klår den.
Vid detta korta pass valde jag nya marker. Delar av ån som ännu inte fiskats, åtminstone inte av mig.




Samvetet börjar nämligen göra sig påmint och säger mig att inte bråka med gäddorna på samma ställen i ån. Nog för att det inte alls är samma fiskar som hugger från dag till dag men det känns ändå lite som jag axlat rollen som den efterhängsna mobbaren. Den där killen som fäller krokben och viftar med händerna framför ögonen på folk med de upprepade orden; luften är fri, luften är fri.

Nåväl, det blev i vilket fall nya platser och även på dessa var gäddorna huggvilliga. Våldsamma hugg trots vattnets påtagliga kyla. Det blev fyra gäddor som krokades av på en knapp timme, samtliga små tjockisar som väl vägde mellan 1,5 - 4 kilo, ungefär.







Kommande helg verkar det som om jag får sällskap i båten. En kille som svarade på "kontaktannonsen" på fiskesnack ville köra ett pass. Välkommet och trevligt om nu vädret tillåter.

Skitfiske på er, så länge! 

söndag 23 mars 2014

Oknäckt kod och avbitna tailar

Jag lyckas inte riktigt i mitt vatten nu. Kallt, grunt och tjuriga gäddor. Koden för denna tidiga fiskesäsong är inte alls knäckt ännu men jag fortsätter oförtrutet, söker och letar. Snart nog hittar jag lösningen. Om inte annat så värms vattnet upp innan dess och då börjar de hugga oavsett.

Dagens pass blev en kortare historia. Tre timmar på eftermiddagen i kraftig blåst och lika många gäddor upp i båten. De ratade shadar helt och blev enbart intresserade av långsamt invevade tailbeten med många och långa spinnstopp.


Dagens laguppställning. Hippishaken i grön/guld var det enda bete jag inhandlade
på gårdagens mässa. Mctailen hade flest hugg trots minst tid på beteslåset.
Den tog även "största" på 3+ En liten gädda snodde sedan bigtailen i vassen någonstans - den jäveln!  

Det börjar bli dags för mig att tänka utanför fyrkanten. Hitta på nya taktiker som leder till lösningen på ekvationen. Kanske man ska plocka upp gäddmetet igen? Näe, tror inte det. Spinnfisket ligger mig varmt om hjärtat och passivt fiske brukar ganska snabbt göra mig uttråkad. Jag får klura ut något, tänka om helt enkelt.

Istället för bilder eller filmklipp på fina gäddor så får det bli på mitt vatten och en söndertuggad Mctail. Skitfiske på er, så länge!








Dagen efter

Igår var det som bekant mässa som gällde. Den första mässa på väldigt många år för min del. För er som inte hade möjlighet att närvara kan jag säga att det var stort, mycket och många.

Jag var där när portarna slog upp vid 09.00 och då var det framkomligt bland montrarna. Två timmar senare fick man armbåga sig igenom massorna och vara glad om man kommit tio meter framåt per minut. Men det var det förstås värt med tanke på hur mycket roligt det fanns att titta, känna och klämma på.

Det blev aldrig att jag klämde på Svartzonker, men han var ju där förstås. Precis som Buster, Trumman, Jan O, Ruhe och alla andra fiskeprofiler och youtube-kändisar. Sedan var det utrustningen. Drömbåtar med filtklädda kastdäck och frontmonterade minnkotas stod utplacerade lite här och där. Spön tornade upp sig mot taken och beten fyllde otaliga hyllmeter. Utbudet speglades av den pågående gäddtrenden; gummit. Det var shadar och swimbaits som gällde, ganska mycket tailbeten också men knappt några jerkbaits eller vobblers alls, i jämförelse.

Insnöad på gummi som jag är, var ju detta himmelriket. Det blev dock för mycket av det goda, tre lager ost på mackan när det hade räckt med ett. Jag blev snurrig av det massiva utbudet och valde istället att spela på säkra kort. Det innebar att jag köpte endast ett bete och det var ännu en Hippishake från PiggKing Lures, dock i en ny färg. Jag träffade också PiggKing himself, Fredrik Johansson, och det var en trevlig småländsk herre som stod och krängde sitt toppgummi i Attitude Baits monter. På samma ställe inhandlades även lekanden, wirelås, beteslås och en stor gäddhåv. Håven har jag saknat vid ensamfisket. Vill man, som jag, blogga och dokumentera sitt fiske behövs bilder och videoklipp. Är man ensam i båten blir det hafsigt och stressigt med fotandet/filmandet då det ju är bråttom att släppa tillbaka fisken i god kondition. I en rejäl håv med gummerat nät kan gäddan få vila lite medan man hinner få igång kameran. Håv = bra vid ensamfiske men dåligt att bära runt på en överbefolkad mässa, även om den köptes i slutet av besöket.

Vidare kollade jag på några föredrag också. Grabbarna från Freewater pictures imponerade med sitt gäddäventyr från Alaska. Värt att kolla på och finns på Fishecos youtubekanal tillsammans med övriga föredrag och intervjuer.

Det var lite om mässan i korthet och tråkigt nog utan bilder då mobiltelefon med kamera visst blev kvar i en bil vid en tågstation i norduppland, dryga tio mil från Kista...

I dag är det ett nytt pass som gäller på eftermiddagen. Flera ord kommer så småningom.
Skitfiske på er, så länge!

fredag 21 mars 2014

Lugna nerverna

Senaste fiskepasset var i söndags (16/3). Då var jag ut på den öppna sjön som sedan plötsligt stängdes igen. I tisdags, tidig morgon. Jag kör mot jobbet och närmar mig sjön. På håll ser det ut som en spegelblank yta men väl framme kryper paniken upp längs ryggraden, får nackhåren att resa sig. Hela sjön är täckt med is! Över en natt, bara. Vad ända in i...

Så har veckan sett ut samt att det kommit 10 - 15 cm snö i norduppland. Tröstlöst kan tyckas men så är inte fallet då det redan börjar att ordna upp sig. Idag har det ju varit 10 plusgrader och skall fortsätta så över helgen. Isen hinner gå tills på söndag då det blir ett sjöpass igen och denna gång med min dotter som glädjande nog vill med ut.

För att lugna spända och spattiga fiskenerver inför mässan i morgon så var jag tvungen att ta en kort tur till ån efter jobbet. Den lilla ån som alltid levererar, om än mest 2-kilosfiskar men ibland en 4:a eller 5:a. Denna tur på en timme var inte annorlunda.

Efter veckans kyla så var gäddorna stela men samtidigt helt vilda. Den plötsliga värmen triggade igång dem ordentligt. Det var dock extremt långsam hemtagning av betena som gällde. Bäst paddling vid låga hastigheter av de beten som fick följa med var Slim Jim shad från TN-Lures. Fiskar man den mot den lätta strömmen i ån kan man få den att nästan stå helt stilla med en lätt fladdrande paddel bakom. En av dagens gäddor högg när betet stått så i över tio sekunder. 

Det blev fem upp på en timme, från ca 2,5 kilo upp till dryga 4. Alla högg på Slim Jim i grön/guld. Sedan det betet levererades till mig för ett bra tag sedan har jag hunnit plocka ett stort antal gäddor på samma bete!!! Alltså, inte samma sort utan samma gummikropp. Utan att använda Mend-It eller liknande gummilagning. Den är helt sjukt hållbar men ändå så mjuk att den paddlar och vobblar i väldigt låg fart. Imponerande kombination Tommy, aka TN-Lures, fått till. Det ska dock sägas att den börjar bli rejält sargad nu men först efter 30+ gäddor. På bilden nedan förstår ni säkert varför.



4+ med slukad shad. Trots paddel genom gällocket så satt krokarna riktigt skonsamt.

I morgon blir det mässa som gäller och kanske även ett blogginlägg därefter. 
Skitfiske på er, så länge!

onsdag 19 mars 2014

Grädden på moset

I förra inlägget uttryckte jag min besvikelse över tröjan som inte skulle hinna dyka upp till mässan. Fånigt förstås, framförallt med tanke på att den dök upp idag!!!!! 





Så här glad blir man då...
Bloggen på ryggen



















Det är tur att man har barnasinnet kvar. Med det kommer nämligen förmågan att kunna glädja sig åt de små och oviktiga tingen i livet.
Nu jädrar längtar jag tills på lördag. Hoppas vi ses där och skitfiske på er, så länge.

P.s

På tal om besvikelse. Så här ser det ut på gården just nu:



Tur att det ska bli 10 plus på fredag...








måndag 17 mars 2014

Mässan hägrar

Snart är det äntligen dags igen. Sportfiskemässan! De som läst mina tidigare inlägg vet att jag vid denna tid för ett år sedan ännu inte återuppväckts som sportfiskare. Mitt intresse var då svalt och att gå på mässa var inte aktuellt. Vid närmare eftertanke skulle jag säga att det är ca femton år sedan jag senast var på en sådan. Då var det vildmarksmässan i Sollentuna, vill jag minnas. Avdelningen för sportfiske var inte så märkvärdigt stor och innan man visste ordet av så hade alla montrar besökts.
Nuförtiden är den visst lite större, har jag förstått...

Det är med stora förväntningar jag längtar till lördagen. Lite som det där med barn och julafton. Inför kommande King of Mälaren, gäddfisketävlingen i början på maj, så ville jag ha teamtröjor till mig och grabbarna. Jag kollade in spreadshirt.se och hittade lämpligt tryck.




Grabbarna ville vänta lite med beställningen men inte jag. På min rygg skulle ju dessutom bloggadressen stå och den ville jag ha till mässan. Lite reklam förstås men också kul om någon av er läsare skulle känna igen adressen och kanske komma fram och säga hej. Sagt och gjort så beställde jag tröjan i god tid. Betalning till Tyskland genomfördes och allt var frid och fröjd med mailade bekräftelser från deras sida. På något sätt lyckades dock min bank fucka upp överföringen och allt förhalades. Nu vet jag inte vad som händer men det känns inte sannolikt att team/bloggtröjan dyker upp lagom till helgen. Nåja, ingen större katastrof, förstås. Jag kommer ha lika roligt på mässan ändå men tröjan hade varit som grädde på moset.

Om nu någon av er, kära läsare, skulle känna sig manad att jiddra lite fiske med ett syndrom på lördagens mässa så ska ni hålla utkik efter en snubbe med uppåtnäsa, svarta glasögon och en gubbkeps i ljusbrun manchester. Det vore hur kul som helst!

Vi ses och skitfiske på er, så länge!

söndag 16 mars 2014

Den ofrivillige snipfiskaren

Det blev en tur på sjön idag också, om än en ganska kort sådan. Den panik jag beskrev i tidigare inlägg gjorde sig gällande nu när minusgraderna är i antågande. Det skall väl mycket till innan is lägger sig på sjön igen men det är bökigt att fiska i temperatur under nollan. Spöringar och linspridare med isklumpar och fingrar smärtande stela. Jag har stora problem med fingrar och tår när det kommer till kyla. Det spelar ingen roll hur varma sockor och stövlar (eller handskar) jag än har; de yttersta lemmarna blir som små isbitar. Snusandet är boven i dramat då nikotinet tydligen försämrar cirkulationen. Smällar man får ta.


Soligt...




...men kallt



Åter till dagens fiske. Jag gav mig ut på eftermiddagen i den isande nordanvind som härjade. Då sydväst dominerat ett tag så antog jag att betesfisken stod kvar på de kanterna. Där var det ju dessutom lite lagom lä så att den värsta kylan undveks. Gummi i form av Hippishake och Mcrubber fick starta. Uddar, vassholmar och småvikar besöktes utan minsta resultat. Lååååångsam hemtagning gällde förstås men det var ändå trögt. Ok, downsize it - tänkte jag och lyckades få gäddorna att hugga lite. Ibland är det enbart detta som funkar men problemet med att välja mindre beten är förstås att man inte längre sållar bort sniporna. Mycket riktigt var det dessa små rackare som ville käka både Little miss Ronin (LmR) och en salmo slider. Ja, ni läste rätt; salmo slider. Det var just den sistnämnda som var melodin denna tröga eftermiddag. En på LmR och fyra på salmo.





Här den som var minst liten.





Ja, som ni hörde på klippet så säger jag att "här är en lite finare pike." I jämförelse med de andra så stämmer det men nu kommer vi till rubriken på detta inlägg. Den ofrivillige snipfiskaren har jag högst motvilligt blivit denna senvinter. Att det ska vara så trögt att locka de större! Sjön är fortfarande ny för mig och jag har aldrig fiskat där vid denna årstid men hur svårt ska det vara? Nåväl, jag nöter vidare med stort nöje och testar nya platser och tillvägagångssätt - det är ju det sportfisket handlar om.

Skitfiske på er, så länge!





    

lördag 15 mars 2014

Halv storm satte käppar i hjulet


Idag skulle det ha blivit ett pass på sjön med en kille som hörde av sig på min "kontaktannons" på fiskesnack. Trevligt tyckte jag och såg fram emot sällskap i båten. I slutet på veckan som gått hotade smhi med snöstorm under natten och fortsatt halvstorm med sol under dagen. Jag tänkte att det blir nog inte så farligt så fiskepasset planerades in ändå. I morse blev vi dock tvungna att ställa in då vindriktningen gjorde att det fanns för få läplatser i sjön som är dugliga att fiska av.

SlimJim shad
Istället tog jag pick och pack och drog till den välbesökta ån. Jag tog med kamera med ett gammalt stativ jag hittade i förrådet med planen att filma lite hugg och drillningar. Det gick sådär. Först hade vi strömavbrott hela morgonen så jag kunde inte ladda batteriet till kameran. Väl ute vid ån, riggad och klar så gav den första timmens fiske inte en kontakt. Det enda som hände var att batteriet tog slut trots att jag bara filmade i korta omgångar. Jag fiskade en stund till och hade vid det här laget betat av flera hundra meter av en annars ganska fångstgivande sträcka. Grön/guldigt gummi och limegrön tail fick jobba men utan resultat. Kaffesuget drog mig tillbaka till bilen som förstås skyddade mot den isande nordanvinden också. I värmen kikade jag på Instagram och såg den ena gäddfiskaren efter den andra som trotsat blåsten och fångat fina gäddor som hölls upp framför kameran. Nej, nu jäklar ska jag också ta några, tänkte jag och tog nya tag.

Jag började om på samma ställe där jag startade och med samma bete; SlimJim shad. Plötsligt hade luckan prickats in och de högg friskt. Fyra gäddor på en kort stund med ännu en 4+ i topp. Man kan
börja tro att det är samma 4+ som plockats flera
gånger denna vecka men så är inte fallet.


Dagens största lilla gädda, 4+ på Little Miss Ronin

Nu vankas hemska minusgrader i nästa vecka. Och jag som knappt kan vänta tills min grunda sjö värms upp tillräckligt för att få de större madammerna mer aktiva. Jag saknar storlek men måste påminna mig om att det faktiskt bara är mitten på mars. Vid den här tiden brukar det ligga minst 20 cm is på sjöarna i uppland med noll spinnfiskade gäddor i jämförelse med de 90 som redan hunnit krokas i år. Storleken kommer! Tålamod!

Skitfiske på er!




torsdag 13 mars 2014

Varm choklad med burkrulle


I denna vecka har jag pusslat in fler vardagspass än någonsin. Det beror säkert på kombinationen nyligen isfri sjö / smhi:s förutspådda kyla i början på nästa vecka. Glädje möter panik, alltså.

Denna vårsoliga eftermiddag lyckades jag lura med barnen i båten. Det är ett konststycke i sig. Sonen var med ett par gånger under förra året och lyckades knipa både gädda och abborrar. Trots relativt fångstgivande turer för honom så var fisket inget som riktigt föll på läppen. Han väljer datorn i alla lägen, nuförtiden. Dottern har jag helt felaktigt räknat bort totalt som potentiellt sällskap i båten. Hon är i en ålder där telefonsamtal med kompisar, nagellack och Instagram väger snäppet tyngre än att frysa i en liten båt där slemmiga fiskar med stora tänder kommer på besök.

Trots ovanstående hinder lyckades jag övertyga dem att följa med på en 1,5 timmes tur. Med varm choklad och smörgåsar som lockbete kommer man långt...



En ovanlig och vacker syn

Väl ute började vi att fiska av en passage som brukar hålla stadigt med fisk. Jag körde med gummi i vanlig ordning och barnen turades om att kasta med sonens lilla "burkrulle-set." Det enda bete som passade både spö och det grunda vattnet (hade ingen lust att slita upp ankaret för att ro och hämta fastvevade reflex-spinnare stup i kvarten) var en flytande gösvobbler med massa rassel.

Barnen bestämde att fem kast i var och sedan var det den andres tur. Sonen började utan resultat medan pappa Syndrom tog en liten gädda. Sonen ledsnade och ville käka mackor istället. Dottern tog över och fick sin första gädda på sjätte eller sjunde kastet.



Dotterns första gädda fotograferad av henne själv medan jag höll i spöet


Därefter nötte vi en timme till och jag fick ytterligare en liten rackare trots stort gummi. Under hela denna tid ville sonen åka hem och dottern stod koncentrerad och kastade och kastade. Hon var duktig på det också med tanke på den ringa erfarenheten. När solen började att sjunka bakom grantopparna sa jag att det var dags att åka hem och fixa middag till mamma. 
- Ja, skrek sonen.
- Nej, skrek dottern. När hon sedan i bilen började att ställa massa fiskerelaterade frågor om beten och material strömmade en flod av värme genom ett syndrom-bröst. Hon undrade om jag inte hade något större spö, mer anpassat för gädda som hon kunde få låna nästa gång jag skulle ut. Nästa gång jag skulle ut? 
- Vaddå, menar du att du vill följa med då?, frågade jag.
- Ja, det är klart, blev svaret.

En stolt far skriver dessa ord och gläder sig så länge det varar. Kanske varar det bara en tur till, hela hennes liv eller någonting mittemellan. Oavsett ska jag rigga lite andra spön nu som kan tänkas passa henne. Och plocka fram lite mindre beten som inte fått simma på så länge att de kanske glömt bort hur man gör?

Som avslutning bjuder jag på några fler foton som hon tog under turen. 



Sonen dänger skeddrag (fastnade i botten kastet efter och är kvar där...)



Syndrom i sol


Skitfiske på er, så länge!



onsdag 12 mars 2014

Mikropass i ån

Efter jobbet väntar jag varje eftermiddag på min dotter som kommer med tåg från skolan. Ibland blir man ju färdig lite tidigare och idag var en sådan dag. En timme och en kvart tills tåget kommer och ingen lust att vänta i bilen. Vad göra? Jo, ta en sväng ned till lilla ån och dänga lite gummi.

Som jag berättade i förra inlägget hade jag utrustningen med i bilen ifall fisketillfälle dök upp. Precis som idag. Dessvärre fanns inga lämpliga kläder och skor i bilen. Det skiter vi i, tänkte jag med mitt syndrom och klafsade ned till ån i lågskor. Med soligt väder och okrusad yta på ån föll betesvalet på Slim Jim Shad från TN-Lures i färgen Fs grön/guld. Jag drog ett par kast in under överhängande träd med noll förväntningar om hugg. I ett kast, när shaden nästan var hemvevad, frispolade jag inför nästa kast och var på väg att lyfta betet ur vattnet. Plötsligt dök en gädda upp från ingenstans och slukade gummit mitt framför ögonen på mig. Riktigt kul hugg som fick en att hoppa till. Den drog ut lite lina och jag hann hala upp telefonen för lite filmning.






Samma gädda efter avkrokning


Jag fiskade i en kvart till och drog en kort men tvärfet 2+ på ett annat ställe. Sedan var det dags att skölja av händerna lite i ån, packa ihop och hämta dotter vid tåget. Jag brukar klaga på henne att hon luktar mycket parfym i bilen men denna dag klagade hon på mig. Hon sa att jag luktade gädda. Det tog jag som en komplimang.

Skitfiske på er!


Kort eftermiddagspass


Igår uppenbarade sig en öppning för en kort liten tur. Mellan jobbet och styckning av två linderödssvin på kvällen. Nuförtiden ligger ju utrustningen konstant i bilen då man aldrig riktigt vet när en lucka kan dyka upp. Som en scout; alltid redo!





Väl ute på sjön blåste en lätt sydan och det var strålande sol med 11 plusgrader. Förutsättningarna kändes klockrena då vattnet under dagen värmts upp lite av solen. Jag började vid ett sund med närliggande vik där sydan legat på i närmare en vecka. Gummi i mörka, glittriga färger fick bada.

Jag hann på dryga 1,5 timme beta av en ganska stor del av det område som planerats att fiska av. Trots de gynsamma förhållandena (trodde jag, åtminstone) så var gäddorna inte på humör alls. En kilosfisk och två blygsamma pet blev det magra resultatet. Jag är givetvis glad ändå då jag lyckades peta in fiske mitt i veckan samt att jag för första gången på länge fiskade utan varm jacka. Vilken lycka att spinnfiska på öppet vatten med solen i ansiktet och en ljummen sydvind därtill!

Nytt pass inplanerat på söndag. Då är det bara att ta nya tag!
Skitfiske på er, så länge!   




 
 
 

 
 
 
 


söndag 9 mars 2014

Bortblåst


Nu är åbåten, eller gummijollen ett minne blott. Isen gick på hela sjön i fredags och den större plastbåten kunde sjösättas. Som alla andra gäddfiskare vid islossardags var jag hur tänd som helst och satt i båten vid soluppgång.


Den gamla, stabila livräddningsbåten är en grym liten fiskemaskin



Blåsig soluppgång


Som synes på bilden så blåste det rejält redan på morgonen. SMHI hade lovat 6 m/s med 10 i byarna, syd/väst. Det visade sig att de hade lite fel. Vid lunch var det snarare 8 m/s med 12 i byarna. Vad är problemet, kanske ni tänker. Det är väl bara att ankra. Så sant som det är sagt men problemet var att ankaret sumpades en halvtimme in i turen. När båten skulle vinterförvaras kanske ägaren tog bort ankartampen som annars sitter fastknuten i fören. Vid deras vänliga sjösättning igår knöt någon sedan fast den igen men kanske inte på ett sjömannamässigt sätt. Jag kollade heller inte grejorna utan körde bara igång, i min iver. Hursomhelst höll inte knuten för den vind som sög tag i båten denna morgon. Efter ett par ankringar så började båten plötsligt att driva och ankaret med tamp sover nu bland fiskarna.

De följande fyra timmarna fladdrade jag runt på sjön som ett löv med vinden. Vindriktningen gjorde att det knappt fanns en enda läposition i hela sjön så fisket blev lite meckigt. Jag kilade in båten i vassöar och drev längs kanter där vassen fick agera broms. Det gick sådär.

För att spä på det negativa så hade tydligen den kraftiga blåsten under flera dagar grumlat upp det grunda vattnet också. Det var sämre sikt än någonsin. Med dessa förutsättningar lyckades jag kroka tre gäddor på fem timmar varav största på 4+.


4+ på Hippishake Sr i blå/glitter


Segt med andra ord men roligt. Man får ju lov att se det positiva i sammanhanget; det är trots allt öppet vatten igen.

Skitfiske på er!

fredag 7 mars 2014

Fiskeabstinens

De senaste dagarna har (nästan) all is försvunnit på sjön. Jag åker förbi den nordöstra stranden varje dag till och från jobbet, ser ut över vattnet och kan bara inte vänta till nästa pass. Man känner sig som ett barn dagarna innan julafton. Sjukt jobbig och tålamodsbefriad känsla.

De senaste veckorna har jag fiskat från min lilla gummibåt.



Å-limo

Den är trevlig men resan nedför ån är bökig och tidskrävande. Tid man hellre lägger på ett längre fiskepass. Nu hägrar förstås sjösättning av den större plastbåten som en äldre herre vid sjön är så vänlig att låna ut till mig. Dessvärre ligger den vid en liten, skyddad vik där isen biter sig fast in i det sista. Då jag ska ut nu på söndag hoppas jag innerligt att viken är isfri så jag får tillgång till bättre vatten än den nordligaste delen av sjön. Det är paradis för smågäddor där uppe men nu är det dags för madammer.

För övrigt så har jag fått en date eller två. Ni kanske minns att jag skrev om mitt ensamfiske och att jag kanske skulle annonsera på fiskesnack? Jag gjorde slag i saken, svalde lite manlig stolthet och annonserade efter en fiskekompis. Två likasinnade pikebums har hört av sig. Kul! Ska bli både spännande och intressant. Rapporter från de turerna kommer väl i slutet på mars eller i början på april. Om det nu inte har blivit vinter igen tills dess, förstås.

På söndag ska jag ha ett riktigt skitfiske och jag önskar er detsamma!


onsdag 5 mars 2014

Kära läsare!


Denna blygsamma fiskeblogg startades i slutet på oktober 2013. Det hela började med en långtråkig bussresa på 6 timmar. Jag hade varit nere i Oskarshamn och hälsat på min gamla fiskepolare Freddan för ett tredagars skärgårdsfiskepass (länk till det fisket här). På bussen hem blev jag sjukt uttråkad och tänkte; varför inte starta en liten blogg? Kul grej då jag gillar att skriva.

Det visade sig att det där med bloggandet var betydligt roligare än vad jag kunnat föreställa mig. Då jag fiskar ganska mycket och frekvent följde skrivandet i samma fotspår.



En höstgris på bild... och så en gädda också.


Plötsligt började folk att läsa om mitt fiske! Fasen vad kul, tänkte jag och länkade även till bloggen från mitt instagramkonto (även där är namnet fiskesyndrom). Fler och fler läste. Nu har dryga fyra månader gått sedan mina första gäddord skrevs och det har resulterat i helt osannolika 3000 sidvisningar varav hälften av dem den senaste månaden! Så jäkla otippat och minst lika roligt.

Stort tack till er alla som läser, det värmer inombords och är en stor morot till att fortsätta skriva om mitt gummiharvande i Vendelsjön. Förhoppningsvis kommer det även rapporter om vårkrokodiler snart om min sjö nu är så bra som jag tror att den är.

Ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!

tisdag 4 mars 2014

Tankar från en ensamfiskare

Jag är en ensamfiskare. Inte för att jag är en enstöring eller osocial i största allmänhet utan snarare för att jag nyligen återupptagit fisket. Samt att min fiskebroder från förr, Freddan, bor utanför Oskarshamn (dryga 40 mil). Efter flytten till norduppland för drygt tre år sedan har jag inte träffat så många fiskeintresserade i närheten. Och de jag har träffat vill helst meta abborre en ljummen sommarkväll (de flesta) vilket inte riktigt passar det fiske jag vill bedriva.



Åbåten för en fiskare. Snart har all is gått, då kan äntligen den större sjösättas.



Som jag skrivit i tidigare inlägg så handlar fisket delvis om gemenskap (länk här). Om att dela både framgångar och motgångar med en båtfrände. Efter ett knappt år som ensamfiskare (med några undantagsturer då vi varit fler i båten) så måste jag erkänna att det börjar bli lite trist. Missförstå mig inte, fisket blir aldrig trist och passen blir inte kortare för att sällskap saknas men det är just det; sällskap saknas. Kanske får det bli en kontaktannons. "Ensam gäddfiskare söker"... eller något sådant. Men det känns lite konstigt att annonsera efter vänner. Partners är en annan sak och numera allmänt vedertaget med kontaktannonser på nätet. Men vänner... nä, jag vet inte. Fast å andra sidan kan man väl lika gärna ha en blinddate på sjön som på krogen? Kanske svårare att ta sig ifrån "daten" på sjön om den blir misslyckad, kan jag tänka.

Det gick ju dock bra för Johan Ruhe och Jojje. De träffades via fiskesnack, tydligen. Kan de så kan väl jag? Det får nog bli ett inlägg på fiskesnack snart. Vem vet, det kanske finns en till gäddsyndrom-skalle i Örbyhustrakten som sitter solo i en båt och guppar på något närbeläget vatten? Friskt vågat-hälften vunnet, som det brukar heta.

Skitfiske på er så länge!

söndag 2 mars 2014

Isen börjar att släppa sitt grepp


Denna söndag var det åter dags att ta sig ned till inloppet via ån. Under den gångna veckan har jag sett inloppsviken från vägen till jobbet och noterat att den smala remsa med öppet vatten plötsligt blivit väldigt mycket bredare. Väl nere vid viken visade den sig vara helt isfri! Säkert 400 hundra meter lång och nästan hundra meter bred! Knuten näve, segergest! Nu jävlar! Helt plötsligt kunde man drifta, täcka lite yta i jakten på de större. Mängdfisket finns ju redan där (prick 70 spinnfiskade gäddor hittills under 2014, nästan lite sjukt på två vintermånader) men storleken söks. Störst än så länge under det nya året är på 6,1 kg och strax under metern lång. Det var dags att ändra på den saken.

En Hippishake i blå/vit sitter på - inte helt ovanligt...


Så vackert men tyvärr vindstilla



Dessvärre fanns en kugge i hjulet - stiltje. Det gör sig inte så bra i min sjö där djupet inte överstiger två meter. Om ytan inte krusas blir gäddorna vansinnigt skygga, de stora alltså.

Jag började med att ta mig en lång bit ut i viken för att drifta mitt i, där det finns lite djup att tala om. Den nya Hogshad i blå/vit från Pigg King Lures fick starta passet. En snabb snipa och sedan hände inget på länge. Jag fiskade av stora delar av den isfria viken men hittade inte ett liv. Efter närmare två timmar beslutade jag mig för att ta mig tillbaka, ned till den innersta delen av viken där jag krokat så vansinnigt många gäddor de senaste turerna. Kanske de större gäddorna hade följt med alla de andra ned på grundare vatten? Intagit positioner inför leken? Svar, nej. Visst, det började att hugga friskt men det var snip-race. Nio gäddor på en timmes fiske vid inloppet med två 3+ i täten. Roligt men ändå en viss besvikelse. Behållningen var att en av 3+ gäddorna högg så jädra hårt att jag nästan tappade spöet. Riktigt roligt hugg. Tyvärr var den ju inte så stor som jag först trodde.




Urstark liten 3+ på Mcrubber


Man ska inte ha för höga förväntningar inom fisket. Detsamma gäller visst livet. Det är så lätt att bli besviken då.

Skitfiske på er!


lördag 1 mars 2014

Pyssel med gummiförvaring


I dagarna ledsnade jag på shadjiggar som ligger halvt hopvikta i lådor eller hänger med böjd svans över kanten på beteshinken. Böjningen sitter kvar i gummit och gången påverkas negativt. Detta gäller förstås gummibeten där krokarna sitter fast i gummit. Gummi med spikar på magen och fritt hängande krokar kan ju hängas i hinken som andra beten.






Nåväl, lösningen blev krokar fastsatta i hålen på hinkens kant. Rostfri ståltråd (1,5 mm) som är lätt att böja användes. Jag klippte av ca 10 cm tråd och böjde lätt på mitten. Sedan trädde jag in ändarna i var sitt håll, bockade till och böjde fram krokar. Det blev klockrent. Nu hänger shadarna och blir raka och fina. Funkar förstås fint på alla beten med fjäderring i nosöglan alternativt nosögla som sitter horisontellt. Trekrokarna hänger fritt inåt och fastnar inte lika mycket i grannbetet och fastnar heller inte i hålet på hinkens kant. Så enkelt och så bra!