Loja gäddor och gamla beten

Efter gårdagens blogginlägg om abstinens förvärrades situationen och jag blev helt enkelt tvungen att ge mig ut trots den starka solen. Det blev ett tretimmars pass på kvällen med solnedgången som avslutning.

Det var en fin kväll med lite moln men mest sol.

Jag började som vanligt med spinnerbait i strömfårans näckroskant. Gäddorna var loja och fullkomligt ointresserade av skramlande coloradoskedar och flash. Efter förflyttning till något mer öppet vatten blev det byte till ett bete som glömts bort i gamla lådor. Ett tjugo år gammalt bete från Kanadensiska Lyman Lures med grym, irrationell gång.

 

 

Det smackade på en 2,5:a ganska omgående men den ville inte vara med på bild utan slet sig när den skulle lyftas ur vattnet. Perfekt när de krokar av sig själva, åtminstone de mindre. Jag fortsatte att drifta av strömfåran med magert resultat. Det blev bara två snipor till, en på tail och en på gummi. Då jag börjat att jobba igen hade jag ingen lust att köra ett för sent pass så vid halv tio packade jag ihop och begav mig hemåt. Det kändes lite surt då fiskaktiviteten förstås ökade efter solnedgången men det kunde inte hjälpas. Detta var ju trots allt bara ett sådant där stilla-nerver-pass. En tur på sjön för att hålla syndromet i schack.

En snipa - den enda som ville vara med på bild

Skitfiske på er, så länge!