Lyxfiske

Att ha möjligheten till spontana och korta fiskepass efter jobbet är som balsam för själen. En timme eller två i båten innan barn kommer med tåg och innan mörkret sänker sig över eftermiddagen. Vardagslyx.

Igår uppenbarade sig ett sådant tillfälle. Med i bilen (som alltid) låg fiskegrejorna och inte bara väntade, utan nästan skrek på mig.

- Kom igen nu, fixa en lucka i schemat, gnällde de. - Vi har tråkigt.

Jag fixade luckan och till deras barnsliga förtjusning gav vi oss ut för att blöta grejorna ett kort tag. En stadig sydvästan stod på min sida och likaså en mörkgrå himmel. Det luktade gädda.

Istället för att i vanlig ordning drifta av ett par områden ankrade jag upp på ett och samma under de ca 90 minuter jag hade på mig. Ett ställe där jag vet att fisken står men till en början ville de inte ge sig tillkänna. Jag fiskade bara SyndromTail denna gång och började med papegojan som lockade 108:an förra lördagen. Den dög visst inte alls. Halvvägs in i passet åkte istället Golden Shinern på och den fick tydligen godkänt som aptitretare. Det blev tre hugg varav en bommad, en snipa och en smal 93:a som var helt galen.

Svårt att fota själv med en Iphone. Varken frontning eller den (av tyngd) ansträngda minen är frivillig. Precis innan fotot togs fick gäddan spel och dansade i luften en stund med den klassiska blodiga knogen som resultat.

Roligare än så blev det inte men det var ändå mer än nog. Bara att få komma ut i båten på vardagseftermiddagar räcker. Lägg till ett par gäddor; vardagslyx!

Lagom till hemgång försvann vind och moln, som på beställning.  

Skitfiske på er, så länge!