Nytt, blygsamt is-PB (på längden)

Igår skickades fiskebroder Freddan upp till Södertälje från Oskarshamn i jobbet. Istället för att åka direkt hem igen på kvällen så blev det övernattning hos mig i norduppland och ett gäddpass på isen idag.

Då Freddan vanligtvis inte kör ismete så har han heller inga spön och rullar för ändamålet. Därför blev det mina fyra spön samt sju angeldon som placerades ut på morgonkvisten. På krokarna satt bara dött agn denna dag varav knappa hälften var strömming och resten större sill. Vi hade placerat ut oss längs en vass med några få hål strandnära och resten en bit ut. Efter att ljuden av isborren ebbat ut hördes enbart skramlet av kaffetermosar, prassel från bullpapper och skitsnack över isen. Det som nu hördes genom den kraftiga blåsten, vill säga. Det var plusgrader i luften och vindriktningen var sydlig men det spelade ingen roll; det blev riktigt kallt ändå.

Freddan väntar.

Han kunde inte hitta sina broddar hemma men som gammal
alpinist fick stegjärnen åka med istället. Snacka om fäste!

Efter en och halv timmes väntan i blåsten kom dagens första fäll. Det var på ett av mina vassnära spön, laddat med sill. Väl framme vid hålet hade knappt någon lina gått ut och allt var stilla. Jag gjorde mothugg och en fisk blev krokad, som tur var. Efter ett par mindre rusningar kom en hyfsad skalle upp genom hålet.

Efter avkrokning visade det sig vara...

...nytt längd-PB från is med 103 cm. Fisken vägde ca 6 kilo.

Kort därefter fick jag nytt fäll i samma hål men sillen var borta vid mothugget. Skumt!

En liten huggperiod var igång och nästa fäll, som kom en halvtimme senare, var Freddans.

En slank fisk på 97 cm föll även den för sill.

Efter detta dog det ut och vi kunde, ganska nöjda med passet så långt, koppla av vid trangiaköket med  rykande varm gulasch. 

Det var tur att vi fick lite värmande mat i magen för sedan blev väntan lång. Freddan fick sin fisk vid 10-tiden och nästa fäll kom inte förrän 13.30. Det var på ett angeldon med sill. Linan bokstavligen sprutade av den röda plastrullen när vi kom fram till hålet. Efter att gäddan stannat gjorde jag mothugg och kände direkt att fisken bommades. Fan! Den hade vi behövt för att stärka moralen. Det konstiga var att sillen satt kvar på krokarna samt att vi inte ens kunde se några bitmärken på den! Märkligt! 

En timme senare gav vi upp trots att dagsljuset var kvar betydligt längre. Freddan skulle åka hem igen på eftermiddagen och hade dryga 40 mil att avverka. Med facit i hand var det ett trögt pass med bara fyra fäll samt två landade. Behållningen var ändå stor. Att få fiska med Freddan, se honom ta årets första gädda samt att själv peta upp längd-PB från isen var verkligen inget att klaga på.

På´t igen till nästa helg! (kanske? hoppas!)

Skitfiske på er, så länge!