tisdag 24 februari 2015

Fiske från förr, kapitel 5

Jag och Freddan fiskade oss oförtrutet genom tonåren och med tiden blev både gäddor och gösar allt större. Vi lärde oss vilka beten som fungerade när och var men var dåliga på att experimentera och prova nytt. Åtminstone jag. Det är nog ingen överdrift när jag påstår att jag körde med ett och samma bete, säkert 70 % av fisketiden. Det var en grön/guld/orange Rapala Magnum, 15 cm och flytande.

Grön makrill - bästa färgen?
Anledningen till detta betesval var förstås att den levererade fisk men också för att den, en blåsig höstdag, gav mig ett saftigt gädd-PB.

Vi hade spinnfiskat vid lite vassar, öar och den enda grynnan i sjön innan vi trollade hemåt. På vägen passerade vi E4-bron och där var det ofta hett då det på södra sidan finns några djuphålor och det är ett sund som ofta samlar betesfisk. Man var dock tvungen att parera för den stock eller dylikt som det var lätt att fastna i. Det skulle vara intressant att dyka där för att se hur många hundra gamla vobblers som har samlats på den platsen.
Strax efter att vi passerade bron fick jag hugg. Mothugg och sedan helt stumt. Fan, jag sitter i stocken, hann jag tänka innan "bottennappet" gjorde ett par långsamma och blytunga huvudskakningar. Adrenalinet flödade och benen skakade under en kamp som varade i säkert fem minuter med den ganska lätta haspelutrustningen. Ett as till gädda dyker så småningom upp vid båtkanten och låter sig håvas. Glädjevrålen ekade mot bropelarna och vår första riktigt stora gädda var landad.




En bit bort satt några andra fiskare i en båt och agerade nyfikna åskådare. De fick dock komma till undsättning med hjälp att väga gäddan. Jag tror att våran våg inte räckte till eller så visade den så konstigt att vi inte kunde avgöra vikten. Hursomhelst så lånade vi våg och på den vägde gäddan 10,1 kg. Den magiska gränsen var slagen, trodde vi. Även denna fisk fick simma till de sälla jaktmarkerna och togs med hem då morsans analoga kamera inte fick vistas i båten och vi verkligen ville dokumentera gäddan. Sagt och gjort kom vi hem med fisken, vägde på korrekt hushållsvåg som visade; 9,6 kg!!!

Glädjen och besvikelsen blandades om vartannat. Gäddan var min klart största vilket var glädjande men efter att i en timmes tid trott att man gått över 10-strecket för att sedan abrupt dras tillbaka till verkligheten var hårt. Nåväl, det positiva vann så klart och mitt PB stod sig i närmare 20 år (mycket på grund av att jag knappt fiskade något under denna tid...) ända tills våren 2014 då jag knep en som var hela två hekto tyngre. Som tur är känner man ju till det här med cath and release, nuförtiden. För den damen kanske kommer på besök även denna vår? Med några hekto till på buken?

Skitfiske på er, så länge!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar