Utspridda luckor

Frostbiten å med jagande gäddor. Bilden
tagen samma tid förra året.

Det blir inte så mycket fiske nu i dessa juletider. Isen ligger på sjön (åtminstone delvis) och ån har sina naturliga begränsningar. På två veckor har det endast blivit två mycket korta turer till ån så idag var det bara tvunget att bli en tredje. Med en dryg timme till förfogande kastade jag mig ur bilen och roddade iordning grejorna med karate-hastighet. Men när jag väl lyfte spöt och drog iväg det första kastet så infann sig lugnet i kroppen, harmonin.

Först började jag med nyförvärvet; den sjukt snygga Mcmanus-Tailen som jag ropade in på Karma-auktionen. Ett bete som kommer att vara grymt när vårsolen tittar fram men som visade sig vara lite för mörkt i det grumliga vattnet under den blytunga himlen. Istället åkte min Dofftail återigen på beteslåset. Den lysande gula tail som numera åker efter lockar verkligen till hugg i mörkret.

En tjock och otroligt köldstel gädda på ca 3,5 kg
inhalerade betet efter ett par kast.

Samma gädda, efter operationen...

Det var som alltid en fröjd att få kasta en liten stund innan verkligheten och dess eftermiddagssysslor gjorde sig påminda. På väg hem svängde jag förbi båtplatsen för att kolla isläget. Under veckan som gått har stora delar av sjön gått upp i blåsten men den skyddade viken där båten ligger brukar alltid ha en tunn hinna kvar. Mycket riktigt var det så, även denna gång. Tråkigt, då jag hade tänkt att sjösätta gummijollen där i morgon när ordinarie båt ligger uppe inför vintern. Det blir istället till att sjösätta i ån, tuffa ned till åmynningen och testa ett område jag knappt fiskat i sedan i våras. Det beror till största del på vattennivån. I mynningen är det löjligt grunt och nu är dessutom vattenståndet lågt. Det kan bli svårfiskat (och även bökigt att ta sig dit) men det ska självfallet prövas. Rapport hur det gick kommer säkerligen i morgon.

Skitfiske på er, så länge!