fredag 25 december 2015

Juldagsgäddor

Vinden dånade över sjön. Några kvarvarande svanars rop trängde precis igenom oljudet. Sjön var upprört kall, nästan stålblå, i sin väntan. Väntan på att jag skulle bryta dess yta.
Juldagen. Firande, mat och presenter avlöste varandra under gårdagen och familjen stod i fokus. Nu var det gäddornas tur, åtminstone för en kort stund.
Den lilla rangliga ”vinterbåten” (den som man ensam kan sjösätta för hand) skulle styra mot några av de områden som kommer att hysa lekaktivitet under våren. Gäddorna är redan på plats, förberedda men hungriga. 




Det var med viss risk jag gav mig ut denna dag. Under förmiddagen velade jag då det blåste 15 m/s i byarna och båten inte tillhör den stabila sorten. Beslutet, som mitt syndrom redan tagit för länge sedan, togs och jag gav mig ut. Fisket fick dock förläggas där halvlä och bra drifthastigheter rådde. Det är också sällsynt att gäddorna i "min" sjö söker mat där vinden ligger på som mest. Det grunda vattnet blir för uppgrumlat och bökigt för dem. 

Solen gjorde mig sällskap och på beteslåset hamnade lite olika tailar i guldiga, mörkare färger. Det gav just ingenting. Efter en halvtimme eller så bytte jag till en Steamroller från Anchorbaits. Ytterligare en guldig historia men istället för tail satt en vit SZ-paddel bakom. Ett tips från Aleksander som var melodin för dagen.



Efter mindre än tio kast kom ett riktigt karatehugg.


Inhalerad!
Gäddan var urstark och fajtades väl innan den gled in i håven.
Svårfotat ensam i liten båt... Gäddan var strax under både metern och 6-kilosstrecket. 
Drifterna fortsatte och fingrarna blev allt mer kalla. Gäddorna högg vidare på Steamrollern som verkade vara betet för dagen. En tre-kilos, en 4,5:a och två bomhugg varav det ena var förargligt stort blev facit under den följande timmen.

Ca 4,5 kilo ursinnig gädda med Steamrollern i mungipan.

Plötsligt sjönk solen ned bakom trädridån i horisonten och huggen avstannade tvärt. Det blev dags att söka sig hemåt, i motvind. Med 400-500 meter kvar till båtplatsen rundade jag en vass och kom ut i full blåst. Då var det ingen lek längre. Som tur var blåste det rakt mot den lilla plastbåten som krängde och kastade rejält i byarna. Vågorna hade byggts upp till rejäl höjd, så pass att när båtens för red upp för vågtopparna tog aktern in vatten (trots att jag själv satt i mitten för att utjämna viktfördelningen). Det blev en spännande och ganska blöt hemresa men jag slapp åtminstone att bada.

Väl på landbacken kunde jag pusta ut, värma fingrarna och vara allmänt nöjd med det faktum att juldagen 2015 bjöd på spinnfiske. Lika otippat som roligt!

God fortsättning på er och skitfiske, så länge!

 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar