2015 - en krönika, del 3

Trots de svåra förhållanden som rådde i sjön så gjorde jag som vanligt - nötte envist på. Knät hindrade mig fortfarande att göra utflykter och äventyr med gummijollen. Jag var låst vid hemmavattnet och försökte göra det bästa av situationen. De följande veckorna blev det ett antal kortare pass med en hel del fisk upp men inga direkta storlekar, förutom Aleksanders abborre på 1090 g.

Glupsk fisk som högg en Mcrubber under gäddfiske.

Texas-snipa, en av många under abborrfisket.



Jag hoppade över en sak som hände i slutet av augusti. Lusten och viljan till att tälja infann sig och jag fixade fram tre nya SyndromTailar. Detta bete som jag bara haft en enda av och som levererade två gäddor över 9 kilo under 2014.

Nu var det dags att göra några till i andra färger. Originalet är målat av mig och lackat med endast två tunna lager. Skyddet är inte det bästa och jag vågar inte riktigt fiska med den längre. Dels för betets skull men också för gäddorna då jag är rädd att skruvöglorna inte sitter så hårt som de bör. Den får åka in på service.

Originalet har en mer spetsig bakdel medan de nya är mer anpassade att möta tailen bättre.

Redo för lack och färg men istället lades de på posten...

... till Micke "CaesarLures" som något senare skickade tillbaka dem så här! Fantastiskt fina!

Redan dagen efter mina Syndromare återvände var jag ut och testade dem en kortis på förmiddagen i solskenet. Den guldglittriga med en baggepaddel fick jobba och gav utdelning nästan direkt. En stor fisk klev på, fajtades väl och släppte precis under båten på grunt vatten. Jag såg den tydligt och fisken var en bit över metern och kanske mellan 7-8 kilo. Snopet men också kul att betet levererade. Det skulle dröja nästan en månad innan en SyndromTail fick visa vad den gick för igen. Och då kan det ha varit samma fisk som högg igen.

Det var slutet av oktober och Freddan hade kommit på besök. Han, jag och Aleksander gav oss ut på en kall sjö för vad som skulle komma att bli en lyckad lördag.

Metersfisk från kvällen innan.

Freddan med årsbästa, 100 cm och 5,9 kilo.

SyndromTailen som levererade min längsta för året...

... 108 cm och 8,6 kilo. Äntligen en bra fisk igen!

 Bra fiske, gott sällskap - som livet ska vara!

Helgen efter var det min tur att vara bortbjuden. Jag åkte ned till Stockholm för abborrfiske med Dagunista. Någon månad eller två tidigare hade jag frågat Daniel när han egentligen tänkt lära mig det där med abborrfiske. Han svarade då: November, och så fick det bli.

Kapten Daniel med borre.

Gästen med sin SyndromTail.

Det var dock riktigt trögt och fiskarna var svårlokaliserade. En dag med lite fisk i båten men som inte var ett dugg mindre trevlig eller lärorik för det. 

Ännu en arbetsvecka gick och andra tävlingen för året, King of Mälarens höstupplaga, närmade sig. Jag skulle än en gång fiska med Aleksander och Honken fast denna gång under namnet "Team Syndrom". På lördagen helgen innan stack jag och Aleksander ut på ett testpass i spöregnet.

Det blev ett gäng mindre fiskar. Trots att vi inte lyckades locka någon bättre fisk så utarbetades en plan. En plan som skulle visa sig vara ganska lyckad.