lördag 4 januari 2014

Kass-pass

Så var det lördag igen och dags för årets första långtur på öppet insjövatten. Helt osannolikt för årstiden förstås men hjärtligt välkommet. Strax innan soluppgång styrde båten mot den södra och bredare delen av sjön. Planen var att fiska av nya områden som jag tidigare trott höll ett något större medeldjup. Kanske en och annan djuphåla också. Det visade sig stämma och morgonen inleddes tveklöst med betet som överraskade i brevlådan dagen innan. Ruskigt snygga Ronin-Tail från RoninLures.


Det tillhörande klistermärket får naturligtvis pryda en tail-låda


Himlen hängde som en mörkgrå och fuktig yllefilt över vattnet och en lätt vind blåste. Enligt SMHI kunde det komma någon kort skur men sedan skulle solen titta igenom molnen. Vinden skulle tilltaga till ca 6 meter per sekund. Kändes som bra förutsättningar för en bra dag på sjön. Ack så fel jag skulle ha.





Det inledande fisket började helt ok med två snabba snipor på Ronin-Tail. Efter förflyttning blev det lite för grunt för detta bete så en shallowriggad Hippishake fick ta över. Efter en två-kilos och många nafs hängde ett större hugg i luften. Men det var då motgångarna började. Vinden tvärdog och sjön låg plötsligt spegelblank. Det slutade hugga i samma sekund. Jag provade allt i en dryg timmes tid men inget fungerade. Det var också då som regnet kom. En jämn, obarmhärtig ström som i skrivande stund ännu håller på. Det där med uppehåll, sol och vind fick visst SMHI om bakfoten. Passets tre sista timmar blev dyngsura. Enda fördelen med regnet var den krusade yta som behövdes för att få gäddorna att hugga lite igen. Två till blev det samt mängder av pet. Här dagens största.






Roligare än så blev inte denna tur utan tvärtom mycket sämre. Vid drillning av 4-kilosen började det knastra konstigt i min värdelösa rulle (som egentligen är avsedd för vertikalfiske men som fungerat under hela 2013 utan större problem). Det skulle snart nog visa sig att den magnetiska kastbromsen helt lagt av. I nästa kast drämde jag i vanlig ordning iväg betet med samma kraft som i alla andra tusentals kast jag gjort med den rullen. Skatboet som uppstod liknade inget jag sett och min älskade Hippishake i ljusblå/pearl (den på filmklippet ovan) seglade iväg i en vid båge över vattnet för att sedan landa, sjunka och försvinna i det grumliga vattnet.

Kall, blöt in till märgen och med en känsla av totalt misslyckande styrde jag båten hemåt, en timme tidigare än planerat. Idag var jag en riktigt dålig sportfiskare men man måste ändå se ljusglimtarna i tillvaron. Med fem gäddor i båten, om även små, blev det ju ingen bom-tur i alla fall. Dessutom fick jag också anledning att beställa mig en försenad julklapp i form av en Daiwa Lexa 300HL.
Upp i sadeln igen bara!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar