Decembervädret härjar. Kalla nätter blandas med milda, blåsiga dagar och den norduppländska sportfiskaren kan blott hjälplöst beskåda det hela. Sjöarna har is men de är inte ens i närheten av att vara säkra. Mitt syndrom skriker av frustration och fiskesuget är oerhört efter snart tre veckor utan ett spö i näven.
Förra hösten kunde jag stilla abstinensen i min lilla å vid denna tid. Men i år är vattenståndet på tok för lågt och fisken är inte på plats.
Då gäller det att samla tålamod vilket ju är bra mycket lättare sagt än gjort. Istället har jag som bekant karvat ett gäng syndromtailar och nu har jag färdigställt min del i produktionen.
Härnäst får de resa med posten till huvudstaden där bäste Micke "Caesarlures" tar över med lackpensel och färgspruta. Så nu är det bara att åter samla tålamod men dubbelt upp. Både till is (eller helt öppen sjö) och till färdiga tailbeten i näven. Jag längtar!
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar