2015 - en krönika, del 2

I början av juni pajade mitt högra knä, igen. Mina två knän är tillsammans redan opererade sex gånger och nu behövdes nummer sju. Problemet var den stundande sommaren. Även kirurger vill ha semester och under rötmånaden augusti vill man inte operera i onödan. Det blev en lång väntan på lagning och knät blev inte bättre av sig självt under tiden.

Att stå upp och dänga efter gädda längre stunder var inte att tänka på. Att sitta ned och kasta med 8,6 fots spö och halvstora gäddbeten går men är inte särskilt behagligt. Hmmm, lättare utrustning med andra ord... Kanske man skulle passa på och testa det där med abborre...? Tankegångarna förde mig tillfälligt bort från gäddorna och jag bestämde mig för att ge abborrfisket en chans. Ett fiske som jag tidigare provat i högst tio kast åt gången, då gäddorna varit tröga. Nu gavs chansen till utveckling.

Sedan tidigare hade jag en Shimano Caenan 101 som låg och dammade. En liten baitcaster som behövde ett spö. M&Å-fiske i Uppsala hade precis fått in nya spön; Shimano Crucial Bass. Ett endelat spö framtaget för bass-fisket och som därför går alldeles utmärkt att använda till våra abborrar. Jag köpte, provade och blev helsåld. Ett otroligt skönt spö att fiska med och drilla på.

I de grunda slättlandssjöar där jag fiskar mest finns det gott om riktigt grov abborre. Problemet är att sjöarna saknar struktur. Djupet är jämnt, botten består endast av slät dy och växtligheten är likadan överallt. För den som inte är så vass på abborrfiske blir det då jäkligt svårt att lokalisera fisken som står utspridd lite överallt. Abborrplanen var därför att fiska mer med föräldrarnas båt i Mälaren samt att ta gummijollen på släpet ut till kusten. Jag provade detta några gånger men den redan ansträngda kompisrelationen mellan mig och mitt knä blev sämre efter dessa utflykter. Det blev därför mest fiske på hemmaplan, åtminstone så länge det gick innan sjön helt växte igen.



Jag lyckades varken med bedriften att ta några större mängder fisk och inte heller någon riktigt stor abborre under sommaren. Men det var lärorikt. Jag lärde mig en hel del om Texas och Carolina - de enda tekniker att tillämpa i den täta växtligheten. En offsetkrok blir tyvärr ett måste. Varför tyvärr, kanske ni undrar? Jag föredrar alla gånger att fiska med vanlig jigg då krokningsförmågan är bättre. Men har man inget val så har man inte. Det är förstås också en vanesak att kroka en fisk med offset. Istället för att göra mothugget direkt (alltså att lyckas ignorera ryggmärgsreflexen) så väntar man en halv sekund tills abborren hunnit suga in betet ordentligt. Inte enkelt. Men jag blev bättre på det. 

Sommarmorgon...

... och popper.

Årets största borre, på hemmavattnet också - 41 cm och 915 g.

820 g som kom upp under samma trevliga pass.

Sommaren gick och i slutet av augusti var jag på besök hos föräldrarna i Sigtuna. Jag gav mig ut på supertidigt gryningspass i tät dimma. Tanken var abborre men gäddgrejorna fanns förstås med och det  var tur, det luktade gäddfiske om denna morgon. Jag började därför på en välbesökt grynna med tillhörande grundflak. På kanten till djupare vatten hittade jag ganska snart en fisk som inhalerade min Dofftail i papegoja. Nytt PB - hann jag tänka under den kanske kraftigaste gäddfajt jag varit med om.

102 cm och 7,8 kilo var inte alls PB men en minnesvärd fisk likväl och första större gädda sedan slutet av maj. 

Helgen efter var det dags att besöka Freddan i Misterhult. Drygt 40 mil senare körde vi fredag kväll, hela lördagen samt en sväng på söndagens morgon. En fantastiskt trevlig helg med många gäddor, massor av abborrar men inga direkta monsterfiskar. 

Största fisken under dag 1 och även störst fisk hittills på aborrspöet. 100 cm, mellan 5-6 kilo.

En av måååånga som kom upp under lördagen.

Största fisken under lördagen.

Denna härliga helg fick avrunda fisket för en liten tid. I veckan som följde var det så dags för knäoperationen. Den blev lyckad och återhämtningen var snabb. Operationen var den 4:e september och den 12:e satt jag i båten igen... Syndromet har mig i ett järngrepp...

Sittfisket efter abborre fortsatte ett tag trots att gäddsuget var enormt. Sjön betedde sig också annorlunda detta år. Växtligheten hade fått spel under sommaren och växt sig tjockare än någonsin. En regnfattig sommar (och ännu mer fattig höst) fick vattenståndet att bli rekordlågt och de vissnande växterna hade ingenstans att ta vägen utan låg kvar på, eller strax under, ytan. Det var mer svårfiskat än någonsin.