måndag 27 juli 2015

Carolina-rig

Häromsistens skrev jag om Texas-rig (för att läsa det, tryck här). Nu är det dags för Carolina istället. Jag har, trots pajat knä, haft tillfälle att sittfiska lite och haft framgång med Carolina-riggen.

Båda riggarna består av bulletvikt, glaspärla och offsetkrok men det som skiljer sig är en lång tafs mellan vikt/pärla och kroken.

Texas

Carolina

Texas-fisket liknar mer vanligt jiggfiske och bedrivs i regel lite snabbare. Carolina däremot kan vara effektivt att plocka fram när fisket är segt och betena behöver presenteras långsammare (som nu när lågtrycken avlöser varandra...). Där kommer den långa tafsen in.

När bulletvikten har nått botten kan det nästan viktlösa betet sakta dala efter. Längre tafs = längre tid innan betet når botten. Här får sega abborrar god tid på sig att hugga. När man fiskar med Carolina kan man alltså med fördel vänta en stund efter att vikten nått botten. Det är bara att spänna upp linan mot sänket och hålla utkik efter nafs. Lyft sedan tacklet med några ryck samtidigt som slacklinan vevas in. Låt sjunka igen, osv.

Jag var ut en tur på sjön idag, mitt på dagen! Mest för att jag inte klarar av att sitta hemma med kudde under benet. Jag lyckades få ned grejorna och mig själv i båten efter en ansenlig tid och många svordomar. En kraftig sydlig vind blåste och solen visade sig sporadiskt. Jag var i en "ny" sjö som är runt tre meter djup med slät dybotten som dock har kuperade stenpartier lite här och där. Mitt lilla lod hittade betesfisken och där blev jag sedan parkerad under ett par timmar. Det enda som funkade var just Carolina. Då jag fiskade vid "fel" tidpunkt så var borrarna inte på jakt utan fick lockas igång av det långsamma tacklet. Texas, klassisk jigg och spinnerbait fick se sig helt besegrade efter att samtliga ca 20 abborrar togs på Carolina.



Tyvärr hittade jag inga matsugna stora fiskar utan de flesta låg runt 2 hg med ett fåtal över 3hg. Små men naggande goda, alltså. Jag hade inte räknat med något annat heller utan dagens tur var mer en blandning av att komma ut och även att lokalisera heta platser i nytt vatten. Jag har förvisso fiskat där tidigare men det är två år sedan, utan lod och utan abborrspö.
Nåväl, Carolina fixade biffen och nu kommer vi till hur jag gör mitt tackel.



Detta behövs (för mer detaljerad info om varumärken kan ni kolla Texas-länken ovan):


  • Tafsmaterial - fluorocarbon i valfri tjocklek (jag kör med 0,35 mm)
  • Bulletvikt 
  • Glaspärla
  • Offsetkrok
  • Lekande
  • Beteslås - BFT Fastach Clip, storlek 0

När det kommer till tafsen finns det två alternativ. Många kör säkert med bulletvikt + pärla på huvudlinan, sätter sedan ett lekande och därefter en lång fluotafs med offsetkroken. Detta går utmärkt men jag har valt att göra på ett annat sätt. Dels för att en vikt + pärla rimligtvis borde fransa flätlinan efter ett tag men främst för att jag snabbt vill kunna byta tackel. Jag återkommer till det senare.

Jag klipper av två bitar tafsmaterial, en som efter knutar blir ca 20 cm och en andra som efter knutar blir ca 60 cm. Den korta biten knyter jag fast i ett lekande med grinnerknuten. Sedan trär jag på bulletvikt och glaspärla och knyter i andra änden ett Fastach-beteslås. På den längre tafsbiten knyter jag ett lekande i den ena änden och kroken i den andra. Sedan är det bara att sammanlänka.



Varför då strula på detta sätt och inte bara knyta fast de båda tafsarna i samma lekande? Det kan man så klart men jag vill snabbt kunna byta till en undertafs i gäddtåligt material om sniporna är på hugget. Vad jag har märkt så verkar inte gången påverkas negativt av den mikroskopiska vikt som ett litet extra beteslås medför.

När jag fiskar abborre så utgår jag från ett Fastach-beteslås knuten i huvudlinan. På detta kan jag sedan antingen fästa en tafs för vanlig jigg/crank/spinnerbait, en färdig Texas-rig eller en Carolina. Oerhört smidigt och ingen tid slösas på knutar i båten. Nu kanske erfarna abborrfiskare höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet åt mina fasoner med motiveringen att känsla försvinner ju fler material, länkar och knutar som används mellan huvudlina och krok. De har alldeles säkert rätt men med de extremt känsliga flätlinorna som finns så känner man ju ändå minsta lilla pet och kan göra mothugg i rättan tid! Visst bommar jag en del nafsande borrar men jag är tveksam till att jag skulle bomma färre om jag hade färre länkar på tacklet. Rätta mig gärna om jag har fel, jag vill lära mig mer!

Lycka till och skitfiske på er, så länge!

      

 

lördag 25 juli 2015

Att bida sin tid

Tidigare under sommaren har jag skrivit om ett trasigt knä. Om en väntan på operation och om att jag har kunnat fiska så länge. Inte längre, åtminstone inte för tillfället. Efter att ha blivit bättre blev allt drastiskt sämre igen. Kryckorna fick åka fram och igår skedde något hemskt. Aleksander bjöd in mig på ett tidigt lördagspass på Mälaren och jag blev tvungen att avböja. Tacka nej till fiske! Då vet man att det är illa.

Nu ligger självömkan tät som en dimma runt köksbordet där jag sitter med en stor kudde under benet. Sommaraktiviteter med familjen drar i ena benet och fiske i det andra men jag sitter kvar. Bidar min tid och accepterar läget, trots allt.



Min minst sagt misslyckade satsning att lära mig mer om abborrfiske har inte lagts på hyllan ännu. Att fiska sittandes är väl knappast något att föredra men det går. Åtminstone med lättare abborrgrejor. Så mitt sökande efter kunskap fortsätter. Så fort jag kan bära utrustningen till båten smärtfritt, vill säga. Då ska ett nygammalt vatten få besök för första gången på två år. Ett vatten där gäddorna är små, kräftorna många och abborrarna förhoppningsvis stora. Det återstår att se.

Skitfiske på er, så länge!

    

tisdag 21 juli 2015

Mälartips sökes

Abborrfisket tar sig men det går långsamt. Jag håller på att lära mig för fullt. Tekniken finns där ganska bra, problemet tycks vara att lokalisera dem. Abborre finns ju överallt, hur svårt kan det vara? Ett konstaterande jag ställde till mig själv för en månad sedan, innan mitt borresök inleddes. Men fullt så enkelt var det ju inte.

I mina hemmavatten står de utspritt där stenpartier saknas och botten samt växtlighet är likadant överallt. I Mälaren står jag helt handfallen och fattar ingenting. I skärgården går det däremot bättre med dess varierande strukturer.

Just skärgården fick ett besök igår kväll. Hargshamn väntade och med gummijollen på släpet drog jag österut. Väl på plats och efter noggrann lastning av utrustning i trånga utrymmen tuffade jag ut till öar, grynnor och grundflak.



Mitt nyköpta (och första!) lilla ekolod och jag börjar att bli kompisar och jag hittade snart nog fina kanter med betesfisk. Abborrarna var med direkt och det blev ett gäng på första stoppet men ingen vidare storlek.


Det var traditionell jiggning med Shaker Shad 8 cm som gav bäst utdelning. Jag provade även större jiggar, Texasrig, litet spinnerbait och walk-the-dog fram på kvällningen men med sämre resultat. Abborrarna var lite svårtrugade och jag förflyttade mig runt bland grynnor och uddar. De roligaste fighterna stod gäddorna för denna kväll. Det blev säkert 6 - 7 stycken små rackare på jigg och spinnerbait.


Tre av dessa högg på samma fläck i en trång passage mellan en ö och några stenar där en rejält stim med löjor samlats. Tyvärr verkade det inte stå några större gäddor där då jag luftade gäddspöet en stund utan resultat. Klockan blev alltför snabbt 22.00 och det var dags att runda av. Ett tjugotal abborrar blev det åtminstone men jag lyckades aldrig hitta några större. Det var en trevlig tur och varje gång jag fiskat i skärgården önskar jag att jag bodde lite närmare, att jag hade möjligheten att lägga mer tid där.
Nu ska det istället bli Mälaren igen i dagarna. Om nu någon som läser detta, och som är bättre på att hitta abborre i Mälaren än jag, har några tips så är de varmt välkomna. Jag kan ju grunderna med grynnor, uddar, sund, gräsbälten osv. men det verkar inte hjälpa mig. Jag tuffar runt med mitt lod och tycker mig hitta bottentryckande borrar men lyckas inte alls få till fisket. Kanske någon i Uppsala- eller Sigtunatrakten till och med vill ha med en abborrsökande gäddnörd i båten någon gång och lära honom ett och annat? Även det skulle i sådant fall vara varmt välkommet.

Skitfiske på er, så länge!



fredag 17 juli 2015

Mitt-på-dagen-fiske och vänsterprassel

Idag blev det ett litet mitt-på-dagen-pass. Det hör ju inte till vanligheten att man gör sådant i juli. Åtminstone inte med medeldjup på 1,4 meter. Men denna fredag var det mulet, isande (i julimått mätt) nordan och 13 grader. Äh, jag testar - tänkte jag och drog iväg till hemmavattnet.

Det var abborre som stod på agendan, gädda (i rimlig storlek) går ju inte att nå så här års. Jag började med ett nyinköpt litet spinnerbait på beteslåset och utdelningen kom nästan direkt.

Vassklipparen har tydligen gått varm i dagarna då en bred ränna väntande. Fisken står förstås bland växterna lik förbannat...
En riktig kämparborre fick inleda trots att den inte vägde mer än 450 g. Tyvärr högg inga fler på samma plats och efter förflyttning blev det Texas istället. Det levererade också men fel sort.

Oönskad men ända alltid roligt att drilla pigga smågäddor på lätta abborrgrejor.
Jag sökte vidare men hade stora problem att lokalisera huggvillig fisk. Förmodligen för att de är så inställda på sommardygnsrytmen att de gömmer sig dagtid i det grunda vattnet. Jag lyckades dock kroka en handfull till på klassiskt jiggfiske i en liten "pool" med öppet vatten längs en vass. Tyvärr uteblev storleken. Jag visste redan innan att jag var ute på "fel" tid men det var värt en chansning. 

Dagens laguppställning
Abborrarna står väldigt utspritt i mitt hemmavatten och ofta trycker de, likt större gäddor, bland växterna där man inte når dem. Då ledsnar jag, blir frustrerad och tjurig som en gammal gubbe. I det läget kan man kalla sjön för en gnällig kärring och vårt "äktenskap" går in i en svacka där man börjar ifrågasätta varför vi ens börjat umgås. Och även varför vi ens bestämmer träff när båda är tjuriga. För att hitta tillbaka till den där varma, ömma känslan så behöver vi nog ett break. Ett uppehåll så att saknaden infinner sig, lusten till samvaro. Så får det bli men då avhållsamhet inte direkt är min starka sida så bestämmer jag härmed att ett litet vänsterprassel nog skulle kunna vara något...

Skitfiske på er, så länge!









onsdag 15 juli 2015

Texas-rig


Jag har snöat in på abborrfiske, som ni kanske har märkt. Gäddorna låter sig inte fångas i mina hemmavatten under sommaren utan gömmer sig under lager av växtlighet. Då tid och möjlighet att ta sig till bättre gäddvatten oftast saknas får man lösa fiskeabstinensen på annat sätt; att istället fiska abborre bland växtligheten. Borrarna går ut mer mot sjöarnas mitt där näckrosorna växer något glesare och där det blir möjligt att faktiskt flippa beten i hålorna. Jag önskar att större gäddor kunde bete sig likadant men än så länge har jag aldrig fått en gädda över 2 kilo där ute.

Alltså, abborrfiske. Och vad passar väl inte bättre bland näckrosorna än Texas? Jag tänkte här beskriva hur jag gör mina riggar samt lite teknik vid jiggning (tänk på att jag är nybörjare på detta...).

Detta behöver man (förutom ett snabbt spö med hyfsad ryggrad och känslig topp samt tillhörande rulle med runt 0,10 flätlina):




  • Tafsmaterial - Fluorocarbon i ca 0,35 mm. Har man extremt gäddrika vatten (som jag) duger inte fluo. Jag kör med (som på bilden) Darts Carbon Coated Wire 15 lb. Ett prisvärt material som är enkelt att knyta men som dessvärre kinkar lite väl enkelt. Men när wiren inte kostar mer än 5 kr/meter så kan man ju kosta på sig att knyta en ny bara.  


  • Bulletvikter - Jag har provat med vanliga rundbly (samt päronbly där jag klippt bort metalltråden) och det går men fastnar mer i växterna. Bullet är klart att föredra och finns i olika varianter. Det miljövänliga valet är naturligtvis tungsten (då blir sänkena även mindre då bly är lättare) men dessa är betydligt dyrare. Sedan finns också bly. Jag önskar att jag kunde säga att de på bilden är tungsten men när jag stod i affären så blev jag snål och valde bly. Dumt, jag vet! Båda varianterna finns i olika färger och om det har någon betydelse vet jag inget om. Val av vikter beror på fiskedjup men 3/8 oz (10,6 g) passar det grundare fisket medan 1/2 oz (14 g) det djupare. Det finns också både lättare och tyngre men de har jag ännu inte haft anledning att prova. 
  • Glaspärlor - för klickandets skull. Pärlorna skyddar förstås knuten på kroken men har som främsta uppgift att skapa ett klickande ljud mot sänket vid jiggning. Ta därför inte dotterns färgrika plastkulor som hon tillverkar halsband av; de låter inte lika mycket som de av glas. Även här finns olika färger, huruvida det har betydelse. 
  • Offsetkrok - Det finns en rad olika fabrikat men de enda jag har provat är Gamakatsu Hook Worm Offset EWG storlek 1 eller 1/0, beroende på betesval. Riktigt bra krok! 
  • Lekande - jag kör med Darts Super Rolling nr 12.
Klipp av önskad längd material, 40-45 cm brukar vara lagom. Knyt fast materialet i lekandet med en grinnerknut.

Till ovan nämnda wire används bara tre varv!
Trä på bulletvikten med spetsen mot lekandet och sedan kulan. Knyt fast kroken med ytterligare en grinner. Klart!


För att sedan trä på jiggen kan man göra så här:

Stick in kroken i nosen och ut igen under "hakan"

Trä upp jiggen till nosöglan och snurra runt den så att kroken pekar mot buken.

Böj kroppen och stick in kroken mitt i buken och se till att den kommer ut även i ryggens mitt.

Klart! 
Sedan är det bara att dänga bland växtligheten. Men hur ska man göra då? Ja, det beror ju förstås på vilket djup man fiskar på och vilken temperatur vattnet har. Det enda jag rimligtvis kan berätta är hur jag gör i släta dybottensjöar med max två meters djup. Efter utkast - låt sjunka till botten (tar ungefär en sekund i dessa sjöar...). Gör ett par, tre snabba ryck med spötoppen samtidigt som all slacklina vevas in. Försök att rycka lite snärtigt så får jiggen mer liv samt att glaskula mot bulletvikt åstadkommer mer ljud. Håll noga utkik på den sträckta linan medan tacklet sjunker - de flesta huggen kommer här! Så fort linan slackar har tacklet nått botten och det är bara att börja om. Som ni förstår blir det ganska snabbt fiske när djupet inte överstiger 2 meter. Viktigt är dock att verkligen låta bulletvikten nå botten då den skapar små moln i dyn vid nedslaget. Detta kan trigga abborrar att följa efter och sluka betet i nästa "drop." Vid riktigt trögt fiske har jag ibland lyckats att trigga igång borrarna genom att bara släpa hem tacklet längs botten, med små knyckar, lämnandes ett spår av upprört damm i dyn. Då kan bottentryckande och tjuriga borrar bli helt galna, simma efter och suga i sig betet. Vid denna typ av bottenfiske har jag förstått att en Carolina-rig kan vara ännu mer effektiv. Men dit har jag inte riktigt kommit ännu.

Hoppas att någon har fått hjälp och/eller inspiration av dessa rader och ha nu ett riktigt skitfiske på er, så länge!

  

måndag 13 juli 2015

Kräftätare

Abborrfisket tar sig. Jag börjar att lära mig det nya spöet och finslipar på Texas-tekniken. Kanske ni tycker att jag tjatar om Texas och undrar varför jag inte kör traditionell jiggning? Det skulle jag om jag kunde, blir svaret. Det är helt enkelt för mycket växtlighet i aktuella insjöar just nu. En offsetkrok är ett måste men sedan är det ju också roligt att testa nya tillvägagångssätt. 

Jag körde ett litet morgonpass igår med ett femtontal landade borrar och några snipor som resultat. Inga större fiskar hittades men heller inga riktigt små utan de flesta låg väl mellan 2 - 3,5 hg. En trevlig liten tur i morgonens sällskap med vackra, kräftätande abborrar.




Denna sista borre blev matfisk. Den hade tyvärr svalt riktigt djupt så som det blir ibland. Trist för den, gott för mig!

Skitfiske på er, så länge!

fredag 10 juli 2015

Stolpe ut

SMHI och jag är inte kompisar längre. Fula ord uttalades och vänskapskontakten bröts, om än tillfälligt. Under kvällen igår bestämde jag mig för att köra ett morgonpass denna fredag. Det baserades förstås på väderprognosen. SMHI hade lovat uppehåll med regnet ända fram till kl 14.00. Perfekt! När klockan ringde 06.00 imorse dubbelkollade jag; uppehåll till 13.00. Inte en droppe i mina trakter. Jag drog således till sjön.

Fisket började ganska bra med ett gäng abborrar på Texasrig bland näckrosorna. Störst var en på 39 cm och ca 7 hg.


Sedan dränktes fisket. Redan innan 09.00 kom första störtskuren. Abborrarna gömde sig förskräckta och huggen uteblev. När skuren var över högg bara några småborrar innan gäddorna tog över.



Efter att ha förlorat tre offsetkrokar med tillhörande bulletvikter och pärlor, tack vare gäddavbitna fluorotafsar, fick jag nog. Det blev gäddfiske en stund men det verkade bara vara de små som var i farten. Jag hade en stor följare som aldrig riktigt ville äta spinnerbaitet. Som vanligt på sommaren i min sjö såg jag stora gäddor plöja genom det ogenomträngliga växtbältet längst in mot vassen. Precis där inne där man inte kommer åt dem. Detta visste jag redan men hade nästan glömt bort hur frustrerande det är. Åter till abborrarna. Men då jag inte ville sumpa mer riggar fick det bli en specialare. Det enda material som fanns i lådan var ju det som jag gör gäddtafsar av. På tok för kraftigt men vad ska man göra? Det är den riggen som syns på bilden ovan, den hela bland de avbitna.
Det funkade hjälpligt och gav ett par borrar till.

Sedan kom skur två, tre och fyra. Fisket dog och allt blev dyngsurt av det kraftiga regnet. Jag ledsnade ur, på oflytet, regnet och SMHI. Vid strax efter 11.00 gav jag upp när jag knappt ens såg land genom ridån av regn. Trots den ganska fina abborren i början kändes det hela lite stolpe ut. Nya tag (och kom högtryck, snälla)!

Skitfiske på er, så länge!


torsdag 9 juli 2015

Texasriggar och gäddor, åter gäddor

Igår blev det ett till kvällspass på Mälaren. Mörka, regntunga moln närmade sig västerifrån men de såg ut att dra förbi, norrut. SMHI hade sagt att det inte skulle regna något mer och vid 17.30-tiden kom jag ned till båten samtidigt som himlen fullkomligt öppnade sig. Allt blev grått och regnet studsade så hårt mot bryggan att det såg ut att regna uppåt.


Vid bryggplatsen finns en förvaringsbod och i den tillbringade jag de närmaste 20 minuterna medan det värsta drog förbi. Den mörka ridån svepte åt nordost, följt av en ljusblå himmel. Det var dags. 

Abborre var återigen målet i sikte denna kväll och jag styrde mot några grynnor med fina branter runtomkring. Det nya spöet var laddat med Texasrig och sökandet började. Olika jiggfärger, varierande djup och strukturer. De ville inte hugga. Mälaren och jag är inte riktigt kompisar. Inte jag och abborrfiske heller, om jag ska vara ärlig. Men denna gång tänker jag inte ge mig i första taget. Jag har nu gett mig fasen på att lära mig mer. En förutsättning, en början är att fiska där fisken finns. Hittar man inte så får man chansa och leta på sitt lilla lod. 

Nog hittade jag dem men av någon anledning (lågtryck eller bristande teknik, jag röstar på den förstnämnda) så ville de inte äta. 


Det blev bara en handfull småborrar samt två mindre gäddor på Texas.


Efter förflyttning till en ny grynna gick solen i moln och vinden tilltog. Äh, vad fan - tänkte jag och plockade upp gäddspöet istället. En luggsliten Mcrubber som legat i en reservlåda (de enda gäddbeten som jag inte lyckats glömma hemma) åkte på beteslåset. I tredje kastet högg det brutalt.

  
Välmatad 96:a...


...på ca 5,5 kilo.

Rolig gädda som strax därefter följdes av en till mindre. Klockan blev sent och jag hann bara med ett sista stopp med abborrjakt men huggen uteblev. 

Nu är planen att slipa vidare på abborrfisket på mitt hemmavatten. Att flippa Texasrig i näckrosgluggarna. Det ska bli riktigt roligt men om jag får någon fisk återstår att se. Annars blir det också skärgårdsbesök inom kort där, åtminstone jag, har lättare att hitta lite större abborrar.

Skitfiske på er, så länge!


onsdag 8 juli 2015

En gäddfiskares abborrpass

Igår åkte jag till föräldrarnas sommarstuga utanför Sigtuna. På vägen ligger Uppsala och där finns det förstås sportfiskebutiker. Tanken var att uppdatera abborrutrustningen. Efter lördagens tur i Hallstaviks skärgård blev jag taggad. Abborrfiske kan ju faktiskt vara riktigt roligt...

Jiggarna började att sina efter denna tur samt att UL-utrustningen från tidigt 90-tal nu går på sista versen. I höstas körde jag med en spinncombo, ett FKP-Gear Draugen D3 med en Shimano Caenan. Helt ok grejor men jag var inte riktigt nöjd med spöet. När det sedan råkade gå av i toppen för ett par månader sedan återgick jag till den gamla rassliga haspelutrustningen. Men nu blir det andra bullar! 



Igår införskaffades ett Shimano Crucial 7'3 x-fast. En av säljarna på den trevliga butiken M&Å berättade att det inte fanns något sådant att sälja men att de; 'kommer in imorgon'. Jag ville ju förstås åka därifrån med ett nytt spö i bagaget eftersom ett kvällspass var inplanerat. Medan jag besviket stod och pillade i jiggbaren kom säljaren igen. 'Du kan få köpa mitt spö. Det är bara provkastat än så länge och plasten på korken är till och med kvar'. Alltid trevligt när man stöter på riktig service minded-anda! Nöjd (och fattigare) lämnade jag butiken och styrde söderut, med nytt spö och ett gäng nya jiggar mm också.

Efter riggning och pyssel kastade jag mig ned till farsans Buster M. När jag tömde bilen på utrustning uppenbarade sig en smärre katastrof. Något som jag aldrig trodde var möjligt hade hänt! Beteshinken med alla gäddbeten hade lämnats hemma! Sjukt och orutinerat på samma gång. Som tur var fanns en liten låda med reservare i väskan. Men de användas aldrig. För första gången (någonsin) låg gäddspöet och vilade, hela passet. 

Crucialspöet var så vansinnigt skönt och roligt att fiska med att tiden bara flög iväg och plötsligt var det dags att åka hem igen utan att ha gett gäddorna ens en chans. Men hur var fisket då? Ruskigt trögt, blir svaret. Lågtryck och kraftig blåst (även sent på kvällen) fick abborrarna att skygga på djupet. Jag lokaliserade dem men de var svårtrugade. Varken klassisk jiggning med Shaker shad och Kopyto eller Texasrig funkade något vidare. Grynnor, kanter och andra strukturer besöktes men det resulterade bara i ett tiotal mindre abborrar och två gäddor på 1,5 - 2 kilo.

Gäddorna var grymt roliga att drilla på det nya spöet. Magiskt, helt enkelt. Så pass trevligt att jag måste ut och prova det ikväll igen.

Skitfiske på er, så länge!

söndag 5 juli 2015

Hallstavik


För ett par veckor sedan blev jag inbjuden till skärgården. En instagramföljare @thuotari, eller Tony som han egentligen heter, frågade om jag hade lust att komma ut och fiska med honom någon gång. Naturligtvis hade jag det, trevligt initiativ. Igår blev det av så jag packade mina grejor...


... och drog iväg till Hallstavik.

Tonys plastbåt trailades i och vi begav oss norrut genom Edeboviken. Det blev ett par snabba stopp vid några grynnor och djupvassar men det var fortfarande för varmt för gäddorna. Inte heller abborrarna ville vara med från start. Vi jagade vidare i några sund och Tony krokade en 2-kilos vid en vassudde.


Även jag lyckades lura en mindre fisk med en Mcmy.


Vi tog ett par mindre gäddor till under kvällen och hade några nafs men gäddfisket var riktigt trögt och vi kunde inte lokalisera några större, huggvilliga fiskar. Istället blev passet mer och mer inriktat mot abborre. Till en början gick det sådär. De som ville hugga var små och stod utspritt.

Tony försöker fiska abborre...

... och sedan mitt bidrag.
Det lossnade inte förrän senare på kvällen då vi hittade ett skär i ett trångt sund där ett stim abborre tryckt upp massa löjor mot klippkanten. Där blev det huggsexa! Men ändå inte så mycket som förväntat.

En av ganska många men tyvärr blev de inte större än så här.
Skäret där abborrarna jagade, badandes i vackert kvällsljus. 
När klockan passerade 23.00 blev det dags att bryta upp för denna gång. 

Hemfärd
Ett trevligt men ganska trögt pass var över och vi bestämde att ta revansch vid passande tillfälle. Stort tack Tony för gästfriheten! Vi tar de större gäddorna nästa gång!

Skitfiske på er, så länge!



  

fredag 3 juli 2015

Kvällstur i värmen

Det blir inte mycket fiske nu, med det dåliga knät och igenvuxet hemmavatten. Då blir också bloggen lidande när andra sommarsysslor gör sig påminda. Men igår blev det äntligen ett kortare kvällspass i högsommarvärmen. Jag skrev i förra veckan att hemmavattnet var övergivet för säsongen. Jag ljög, som vanligt. Några eldsjälar i ornitologföreningen åker i sjön med vassklippare och idag när jag åkte förbi såg det faktiskt fiskbart ut i rännorna som de skapat. Hmm... kvällsabborre, tänkte jag och åkte till båten. Abborre!? - kanske ni tänker? Var inte oroliga; gäddgrejorna följde också med... Problemet brukar vara att sjöns gäddor sällan håller till i dessa öppna delar utan verkar föredra att jäsa under vegetationstaket. Men grejorna följer alltid med, i fall att...

Jag började vid åtta-tiden men abborrarna var sega och ville inte alls äta. Det blev några smågäddor på jigg till en början. Efter en stund drog jag mig mer inåt den tjocka mattan av näckrosor och fiskade av kanterna med ett gammalt vassdrag som jag hittat bland bortglömda beten från förr. Då lossnade det lite!

De var ganska små men hungriga.
Det blev ett gäng borrar men jag lade ändå snart nog ned det spöet för att prova efter gädda. Det gav just ingenting förutom en mindre följare. Under hela passet hörde jag större gäddor jaga inne i växtdjungeln. Lagom frustrerande när man vet att man inte kommer åt dem...

Även fåglar trivs inne i spenaten. Jag hittade dock en som inte mådde så bra.

På håll trodde jag att det var en plastpåse som jag då tänkte plocka upp men det visade sig vara en svan som gått ur tiden.
Sista timmen återgick jag till abborrjiggning och det gav ett femtontal borrar, stöpta i samma 2-hektosform. De större fiskarna verkade jaga med gäddorna inne bland det oåtkomliga men vad gjorde väl det. Det var ändå en fantastisk kväll på sjön med strålande väder. Sämre kan man ha det.

Smal, uppklippt ränna. Tyvärr utan särskilt mycket fisk. 

Skitfiske på er, så länge!