Vid bryggplatsen finns en förvaringsbod och i den tillbringade jag de närmaste 20 minuterna medan det värsta drog förbi. Den mörka ridån svepte åt nordost, följt av en ljusblå himmel. Det var dags.
Abborre var återigen målet i sikte denna kväll och jag styrde mot några grynnor med fina branter runtomkring. Det nya spöet var laddat med Texasrig och sökandet började. Olika jiggfärger, varierande djup och strukturer. De ville inte hugga. Mälaren och jag är inte riktigt kompisar. Inte jag och abborrfiske heller, om jag ska vara ärlig. Men denna gång tänker jag inte ge mig i första taget. Jag har nu gett mig fasen på att lära mig mer. En förutsättning, en början är att fiska där fisken finns. Hittar man inte så får man chansa och leta på sitt lilla lod.
Nog hittade jag dem men av någon anledning (lågtryck eller bristande teknik, jag röstar på den förstnämnda) så ville de inte äta.
Det blev bara en handfull småborrar samt två mindre gäddor på Texas.
Efter förflyttning till en ny grynna gick solen i moln och vinden tilltog. Äh, vad fan - tänkte jag och plockade upp gäddspöet istället. En luggsliten Mcrubber som legat i en reservlåda (de enda gäddbeten som jag inte lyckats glömma hemma) åkte på beteslåset. I tredje kastet högg det brutalt.
Välmatad 96:a...
...på ca 5,5 kilo.
Rolig gädda som strax därefter följdes av en till mindre. Klockan blev sent och jag hann bara med ett sista stopp med abborrjakt men huggen uteblev.
Nu är planen att slipa vidare på abborrfisket på mitt hemmavatten. Att flippa Texasrig i näckrosgluggarna. Det ska bli riktigt roligt men om jag får någon fisk återstår att se. Annars blir det också skärgårdsbesök inom kort där, åtminstone jag, har lättare att hitta lite större abborrar.
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar