fredag 30 maj 2014

Regngäddor

Fredag eftermiddag och ingen hämtning av barn ger den där lilla luckan som krävs för ett kort fiskepass. Fortsatt nordan, kallt och regn hela dagen gav en bra gäddkänsla i kroppen medan grejorna lastades i båten.

Jag styrde till områden i norra delarna av sjön som inte fiskats av mig på ett tag. Där var planen att söka större gädda på frivatten, ett lotteri i en sjö med medeldjup på 1,5 meter och förstås utan ekolod. Det är av den anledningen som det oftast blir vassnära fiske för min del. Men nu övergav jag vassarna, åtminstone för stunden.

När jag närmade mig det ställe som var tänkt upptäckte jag tyvärr att näckrosorna kommit upp även mitt i sjön i den norra delen. Svårfiskat i kraftig blåst med shadar, som jag hade tänkt låta jobba detta pass.


Nordan och regn, men dessvärre växtlighet hela vägen ut...

Det blev till att köra spinnerbait istället. Jag fiskade drivandes men ankrade också upp där det blev små hålor i växtligheten. Inte särskilt effektivt då det enbart resulterade i ett hugg, som däremot var så våldsamt att spinnerbaitet blev amputerat.


Gäddan högg på skedarna och den övre, större skeden
med kullekande försvann.

Därefter drev jag ned till en vassö i närheten av ett sund och där blev det en ankring samt byte till röd/vit McTail. Efter ett par kast längs vassuddarna small en hyfsad fisk på.


5+ 

Jag drev vidare söderut och tog ett par små gäddor till på samma Svartzonkerbete. Vid det här laget befann jag mig på ett riktigt grunt område och det verkade inte finnas större gäddor där. Det ska erkännas att jag även var ganska blöt och kall så det blev dags att bryta upp. Motorn drogs igång och jag tuffade hemåt i sakta mak. Ett par hundra meter innan båtplatsen finns en fin vassträcka som jag inte fiskat på ett tag då näckrosorna växt sig täta där. Detta till trots gjorde jag en sista anhalt och bytte bete till en blå/pearl Hippishake från Pigg King Lures. Samma bete som jag tog en 9,4:a på i höstas samt ett större antal mindre gäddor. Jag skickade iväg gummit och lät det kryssa mellan näckrosorna. På tredje kastet högg det stenhårt. Tunga huvudskakningar och sedan flera rusningar ned mot botten. Känslan som då infinner sig är svårslagen. Väl i håven insåg jag att det var ytterligare en metersfisk och runt 7 kilo.


Vackert tecknad rygg!


Samma gädda. Fint huvud, 102 cm lång och ganska smal.

Det fick avrunda ett kort eftermiddagspass som gav trevlig utdelning och skön känsla inför en lite längre tur på söndag.

Skitfiske på er, så länge!







onsdag 28 maj 2014

Lugnet i att måla vatten

En ny tid slog sig fram över sjön. Det gröna, nya manövrerade ut det blekgula, gamla. Livscykeln, lika vacker som ouppmärksammad verkar den i det fördolda medan vi skördar frukterna av dess arbete.

Båten lämnade sin hamn. Vinden slet i grantopparna, lät sig inte hindras av den mur de bildade utan kastade sig vidare, ut över vattnet. Mannen i båten drog upp jackans huva över mössan. På avstånd syntes det hur han kurade ihop sig, som i ett lönlöst försök att stänga ute den kyliga nordanvinden. Vid närmare anblick kunde man också urskilja hur han plockade fram utrustning under färden. Tänger och beten, kaffe och måttband. Allt för att spara dyrbar fisketid.




Plötsligt dog motorljudet ut, ersattes av vindens vinande. Båten ankrade upp vid en vassprydd udde och mannen lyfte ett utav de spön som låg uppradade i båten. Ett större gummibete skar genom luften, flög i en vid båge för att sedan landa precis i vasskanten. Han vevade hem betet oregelbundet, små ryck och pauser. Vid båtkanten drog han betet i en halvcirkel som om han målade ett stort C i vattnet. Sedan upp med betet, droppande vatten, frispolad rulle, svingat spö. Proceduren upprepades om och om igen medan båten sakta drev utmed udden.

Ett lugn låg över mannen där han stod, djupt försjunken i tankar men samtidigt koncentrerad på fisket. Då och då lyfte han hastigt spöet i mothugg och man kunde se hur hans ansikte lös upp varje gång. Därefter följde en kort kamp där gäddans rörelser fick spöet att dansa innan fisken motstridigt tvingades till båtkanten, varpå den genast krokades av i vattnet. Denna dag verkade han inte ha någon användning av det måttband och den håv som förberetts tidigare. Det var en sådan dag bara, men när mannen, många timmar senare, styrde hemåt verkade han inte vara mindre lycklig för det.

    

tisdag 27 maj 2014

Besegrad av nordan

Ja, jag hann ett kort pass på eftermiddagen även denna tisdag. Trots att jag höll på att blåsa bort på kuppen.

Först styrde jag mot den vass som gav fin utdelning för en vecka sedan. Den är het när sydan legat på men under gårdagen vände det ju till en nordlig vind. Och vilken vind sedan! 8 - 10 sekundmeter iskall blåst som var så pass kylig att både underställ och mössa åkte på. Kanske bra för fisket dock, nu när det börjar bli så varmt i min grunda sjö, tänkte jag och kastade mig ut bland vita gäss.

Jag hade fel. Vindens styrka fick vattnet att rulla ända ned till dybotten och därmed grumla upp alltihop. Av erfarenhet vet jag att det då är nästintill omöjligt att locka större gäddor till hugg. I de få läfickor som finns när nordan blåser var vattnet relativt klart men där är det dessvärre så grunt att det mest blir sniptilhåll. Det var dock inte mycket att välja på då jag provade att stå på annars heta ställen, men nu i full blåst och det gav inte ens ett pet. Undvika vinden, in bland näckrosorna med spinnerbait på beteslåset blev melodin.

Där inne högg de friskt men storleken uteblev, som väntat. Totalt åtta gäddor krokades av idag varav fem snipor och en tre-kilos på spinnerbait inne bland spenaten.


En av alla som högg vilt på colorado-skrammel med flash

Övriga två vägde runt fyra kilo och högg på McTail, lite längre ut på en av få fläckar där det både var halvlä samt växtfritt. 


Första 4:an fick åka håv då McTailen satt som ett
munspel. Mina händer vågade inte gälgreppa.


Andra 4:an - lång och spinkig

Åtta roliga gäddor senare återvände jag till båtplatsen, halvt stelfrusen trots varma kläder. Det är lite lömskt när kallfronter kommer direkt efter en varmfront som vi hade i helgen. När man väl hunnit vänja sig vid värmen blir man vansinnigt frusen av sig när det vänder tvärt. Därav kände jag mig besegrad av nordan även om det ju blev lite fisk trots allt.


Kaffepaus med ryggen mot ett träd, i lä.

Skitfiske på er, så länge!

söndag 25 maj 2014

Efterleksfiske i sommarvärme

Tidigare idag kom Per från Uppsala på besök för ett eftermiddags/kvällspass på mitt hemmavatten. SMHI hade utlovat regn under förmiddagen men efter lunch uppehåll. 23 grader varmt, växlande molnighet och blåsigt. Bra väder för efterleksfiske hos mig, åtminstone för en vecka sedan. Nu har det ju hänt lite med växtlighet och vattentemperatur de senaste fem dagarna. Från 16 till 21 grader, på kort tid. Med den dramatiska förändringen visste jag inte alls vad vi hade att förvänta oss av gäddfisket, så för att gardera mig gjorde jag något väldigt sällsynt; tog med abborr-grejorna.


Den vanliga gäddkombon, med grymt bete från
Mälaren Lures och sedan den ovanliga haspelutrustningen

Då den sydliga vinden fortsatt att blåsa under veckoslutet startade vi vid samma vassträcka som gav riktigt god utdelning i tisdags med två fiskar över sju kilo och en strax under. Då var det spinnerbait mellan näckrosorna som gällde och det var även så jag startade. Per körde istället med Mcrubber i grön/guld och den skulle visa sig dominera under hela passet. Han plockade fisk på fisk med detta bete men jag var tjurskallig och gav mig fan på att det skulle gå att locka gäddorna till hugg med skrammel och flash. 


En utav många som Per tog på Mcrubber


Med 21 grader i vattnet är det underbar fart
på fiskarna nu, även de små


Release av Pers, och dagens största gädda. 6+
även den på Mcrubber

När det kändes för hopplöst för min del så gjorde jag några snabba byten till tailar. Min första fisk var en 1,5:a som högg på en Dofftail. Min andra fisk högg en dryg timme senare, äntligen på spinnerbait.


Tjockis


Spinnerbait bland näckrosorna. Stenhårt hugg
av en 5,5:a, ca

Därefter fick vi några sporadiska fiskar som stod fläckvis. Jag tog två till under denna tur, båda i kilos-klassen. En på Mctail och en på det snygga Mälaren Lures-betet på översta bilden. Per tog strax över tio gäddor på antingen Mcrubber eller liten aborrspinnare. De han lyckades kroka på spinnare var de i särklass minsta gäddorna jag sett i mitt vatten hittills, knappt över halvkilot. Små, men naggande goda.

Blev det några abborrar då? Jag fick en på jigg och Per en på spinnare. Ingen storlek att tala om. Till historien hör att jag är gäddfiskare ut i fingerspetsarna. Om jag inte fått abborrhugg på de fem första kasten lägger jag ned det lilla spöet och plockar istället upp det stora. Med det kan jag stå och nöta hur länge som helst. Märkligt, men sådan är jag. 

Nu hägrar några eftermiddagspass i nästa vecka. Då ska det bli nordan, mulet och tio grader kallare än vad det är idag. Jag vill gärna tro att just detta ska trigga igång de stora damerna som nog tycker att värmen är jobbig. Man kan ju alltid hoppas...

Skitfiske på er, så länge!






torsdag 22 maj 2014

Verkliga påhittade önskedrömmar





En lätt dimma låg sänkt över morgonen. Tunna slöjor smekte, blev som ett med vattnet. Vassen avspeglade sig i ytan och enbart tyngdlagen avgjorde vad som var upp och ned. Ett mörkblått båtskrov skar itu, lämnade ett upprört stiltje efter sig, precis som jag gjort.

Det var det tredje passet på kort tid. Ett oförstående hängde över mig. Ett ifrågasättande av prioriteringar. Betets krokar skallrade lätt mot spöklingan i takt med motorns vibrationer. Jag såg ut över vattnet och kände hur själva livet växte.

Motorns smattrande ljud dog ut och morgonen blev åter tyst. En grund vassträcka låg stilla, orörd vid mina fötter. Den sydliga vinden hade fört med sig mat dit i en vecka nu. Mat till små fiskar, i sin tur mat till större fiskar som i sin tur kanske kunde bli mat till riktigt stora fiskar.

Ett tumtryck, rullen frispolad och sylvassa krokar lossades från sin hållare. Det svarta spöet glänste i solens första, trevande strålar. Varpå det svingades med kraft och ett skrammel for genom luften och därefter ljudet av bruten vattenyta. Dubbla coloradoskedar lät sig höras, såväl under ytan som ovanför. Det guldröda spinnerbaitet kryssade mellan näckrosorna, styrdes av snabba spörörelser. Jag lever, hann jag tänka innan ett stenhårt, aggressivt hugg grusade mina tankar, fick mig fullt närvarande. Lina, spö och även tiden stod tillsynes still. Ett par sekunder senare vaknade dock alla tre av några kraftiga dyningar i spöet vars vibrationer planterade sig ända in i ryggmärgen. En snabb korrigering av slirbromsen och direkt därefter en tiometersrusning i sidled. Fisken stannade, spjärnade emot vid botten för att sedan rusa igen, denna gång rakt mot båten.

Efter några minuters kamp gjorde sig fisken synlig när den trött lät sig styras mot det gummerade håvnätet. Gäddans långa, stora kropp gled över kanten på håven och blev sedan fångad. Lyckoruset spred sig som en löpeld genom min kropp och fick varenda timme av fruktlöst nötande, vartenda bompass att blekna ur minnet.

Fisken låg stilla i håven medan kroklossaren försiktigt avlägsnade en utav två enkelkrokar som länkade fisk och fiskare samman. Därefter fick gäddan vila när mätning, vägning och fotografering förbereddes. Ensamfiskaren i båten agerade snabbt, månade om att fångsten skulle ta så lite skada som möjligt.

Väl i vattnet, efter dokumentering, simmade fisken snabbt åter till sitt rätta element. En jägare som blev jagad, fångad och som sedan fick jaga vidare. På återseende, tänkte jag och fortsatte nästa drift.

onsdag 21 maj 2014

En milstolpe i mitt blogglandskap

Igår (tisdag) kväll passerade min blygsamma blogg 10 000 sidvisningar. Helt galet och lika roligt, tycker jag. Det som i slutet på oktober förra året började som en liten fiskedagbok har spridit sig till att bli något som en liten, men trogen, skara sportfiskare runt om i Sverige faktiskt läser. Jag blir ödmjuk inför detta och kan enbart säga;

ett stort, stort tack ska ni ha för att ni vill läsa mina ord!





Ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!

tisdag 20 maj 2014

Crazy pike tuesday är tillbaka

Sol, blåst, 16-gradigt vatten, näckrosor och nyanlända spinnerbaits = ännu ett kort eftermiddagspass på mitt hemmavatten. Jag var ut igår med men då lite senare på kvällen. Då körde jag med shadar på djupare vatten (2 meter) med bra resultat. Två femmor och tre snipor fick bli avkrokade efter att ha huggit på Hippishake och Mcrubber. Roligt pass med hårda hugg nu när gäddorna börjar bli starka och vilda i det varmare vattnet.

Idag var det så dags för det vanliga tisdagspasset. Solen lös starkt men stora moln kom och gick, täckte ljuset tillfälligt. Jag valde en helt annan plats än de senaste turerna då sydan legat på ett par dagar och tryckt upp betesfisken mot en grund vasskant. Det är dock mycket näckrosor där men i slutet på förra veckan landade ju ett par spinnerbaits i brevlådan. Det var dags att låta dem sicksacka mellan växtligheten och sedan vara beredd på stenhårda hugg.

Det dröjde inte särskilt länge innan det första kom. Spektakulärt hopp-hugg som var så jäkla hårt. Tunga gung och rusningar talade för bättre fisk. Väl i håven syntes en ganska kort (90-95 cm) men tvärfet gädda på dryga 7 kilo. En liten gäddstjärt stack ut ur hennes mun men hon högg ändå på mitt bete.

Kort...

...och tjock!





Svårt att se men det mörka i halsen är en liten gäddas stjärtfena.

Efter release drev jag vidare en femton meter och då högg det igen. Likadan känsla, likadan fight och efter håvning; samma gädda? Den såg exakt likadan ut förutom ett litet sår långt ned på stjärtspolen vilket avgjorde att det inte var samma. Den andra vägde jag och vågen stannade på 7350 g. Galen snittvikt, hittills!




Jag driftade vidare men plötsligt dog det. Efter en halvtimme återvända jag till det ställe som levererat en stund tidigare. Spinnerbaits funkade inte så jag bytte till en Dofftail, papegoja från Anchorbaits. I första kastet smackade det på duktigt. Ännu en stor gädda rusade in bland näckrosorna och höll på att fastna. Väl i håven visade den sig vara smalare men längre. Denna bröt meters-sträcket och blev därmed min tionde metersfisk för året. Vikten uppskattades till ca 6,5 kilo. 






     


Jag älskar att fiska gädda!!! Fy f.. vad kul det är!

Skitfiske på er, så länge!









  

måndag 19 maj 2014

Bloggrelaterad skada

Varför vi fiskar är ett ämne det skrivits många inlägg och artiklar om under årens lopp. Jag tänkte här inte fortsätta denna tråd utan snarare berätta om mina personliga drivkrafter bakom fisket.

Det är avkopplingen och närheten till naturen som drar väldigt mycket för mig. Att också få komma iväg från ansvar och göromål, koppla bort och njuta av egentid. Jag ska dock inte sticka under stol med att själva gäddhugget och det adrenalinpåslag det medför, nog snarare är drivkraften de gånger man ger sig ut i spöregn eller snöstorm.




Tyvärr har jag kommit till en insikt om vissa förändringar i dessa drivkrafter. Eller snarare en förändrad känsla under själva fisket; prestationsångest. Detta är en bloggrelaterad skada och jag är knappast den första som drabbats. Låt mig förklara.

Oftast fiskar jag under tidsbrist. Jag har andra göromål men sticker iväg ett par timmar vilket medför att en viss känsla av stress ofta är med i båten. Tråkigt, då det är just denna känsla man vill lämna på bryggan när man ger sig ut. Väl ute på sjön finner jag mig själv alltmer sällan bara stå och njuta av naturen, vattnet och fågellivet.


 

Istället flänger jag runt i jakt. Jakten på en stor gädda som i sin tur blir ett bra foto eller filmklipp till bloggen. Efter trögt fiske infinner sig en uppgiven känsla av misslyckande, mest med tanke på uteblivna rapporter av fina gäddor. Scenariot har vridits till omvänd ordning; istället för att blogga om mitt fiske har det mer och mer blivit till att jag fiskar för bloggen. Märkligt fenomen, framför allt med tanke på att min blogg inte är särskilt stor och att jag inte tjänar några pengar på den.

Jag vet de före mig som drabbats av detta och lagt ned sina bloggar för att återfinna gnistan och glädjen till fisket. Så långt tänker jag inte gå då jag upptäckt detta i tid. Det är en inställningsfråga hos mig som jag nu tänker ändra på. Bloggandet fortsätter så länge jag tycker att det är roligt men hädanefter ska jag påminna mig sjäv när jag sätter foten i båten;

fiska och njut bara, det är därför du är här!




Skitfiske på er, så länge!

söndag 18 maj 2014

Nytt, stort och spännande... men trögt

För många av er som läser detta är skärgårdsfiske kanske inget speciellt utan det vanliga hemmavattnet. För mig som insjöfiskare är det däremot nytt, stort och spännande.

Under tidig söndagsmorgon begav jag mig norrut, upp till Karlholmsbruk och dess kuststräcka. Där bor Roger, en nybliven båtägare som hittade min gamla kontaktannons på Fiskesnack. Han bjöd in mig till ett skärgårdspass och jag tackade genast ja. Vi skulle höras i slutet på veckan om vilken helgdag, beroende på vädret. Nu visade det sig kvitta, det var lika dåligt gäddväder (fullt sommarväder) bägge dagarna.


Fantastisk morgon, rent estetiskt - inte gäddfiskemässigt

Vi lämnade hamn vid halv åtta-tiden och styrde ut i den oerhört grunda och stenfyllda Karlholmsfjärden. Då varken jag eller Roger vet var gäddorna står att finna just nu hade jag ringt en bekant om råd igår. Han rekommenderade en grundmar som, tack vare landhöjningen, nästan blivit till en insjö. Det var med nöd och näppe som Rogers ganska stora båt tog sig in men det gick precis.


Rejäl och stabil fiskemaskin

Väl inne i maren syntes mycket betesfiskaktivitet på ytan. Det såg riktigt lovande ut, om man nu bortsåg från stiltjen. Jag började med SlimJim shad i FS grön/guld - den gamla klassikern. Efter ett par kast krokade jag en 2-kilos som dessvärre skickade min trotjänare i graven. Jag såg något guld/glittrigt sjunka mot botten när gäddan kom till båten och det var paddeln. Jag har lätt tagit över sextio gäddor på den shaden och den var bra sargad så nu fick den slutligen simma vidare till gummi-himlen.


Det är nästan så han förtjänar en begravning, SlimJim

Vi driftade vidare i maren men trots att betesfisken fortfarande var aktiv så gick gäddorna inte att lura. Värmen steg under morgonen men vinden uteblev. Vi beslöt oss för att lämna det inneslutna området och söka vindkanter. Resterande del av passet flängde vi runt i jakt på lovande ställen, hade ca 6-7 pet tillsammans men krokade inga fler gäddor! 




Det var något så vansinnigt trögt och vi ångrade att vi inte stannat kvar i "insjön" eftersom vinden så småningom tilltog och letade sig in även dit (det handlade förstås mest om att vi inte hittade i det, för oss, nya vattnet).

Surt kan tyckas men det var en trevlig dag med fantastiskt väder, ny bekantskap samt lärdomen man får av att göra misstag. Nya tag till nästa gång!

Skitfiske på er, så länge!


fredag 16 maj 2014

Kvällsfiske

Nu när solen lyser starkare och temperaturen stiger blir det tyvärr svårare att med framgång fiska efter jobbet på eftermiddagarna. Därför passade jag istället på att ta årets första kvällspass efter alla göromål på gården.




Jag gav mig ut klockan 19.00. En ganska rejäl sydlig vind blåste och mörka moln täckte solen. Väl framme vid min tänkta sträcka av sjön såg det ruskigt hett ut. En blå/vit/röd Hippishake startade på beteslåset och jag tänkte; nu jädrar!

Min bedömning av läget visade sig vara inget mindre än önsketänkande. Tiden för mat var över och gäddorna hade gått och lagt sig. Det var stendött. Under två timmar hade jag inte ett pet trots att både större och mindre shadar och tailbeten fick simma. Inte ens min kära röd/vita McTail dög åt dem.

Jag driftade vidare och strax innan det var dags att åka hem bytte jag ned i storlek på shad till SlimJim. Den lät sig smaka för två små och hungriga snipor, strax innan solnedgången.


SlimJim shad i glitterfegis, från TN-Lures

Förmodligen är det just runt denna tid som det är värt att fiska just nu, kvällstid. Timmarna innan var ju inte särskilt givande, trots gynnsamt väder.




Det har varit en lång och lite krånglig vår detta år. Med krånglig menar jag att det är svårt att läsa gäddornas beteende och tider. Å andra sidan är det min första vår i just detta vatten. Jag har nog haft lite för höga förväntningar och får istället notera tider, väder, beten mm. och dra lärdom av detta inför framtiden.
Nu hägrar ett längre pass på söndag. Då lämnar jag mitt hemmavatten och beger mig till den norduppländska skärgården. Då hade jag tänkt mig att dra ett riktigt monster men det ska tydligen bli 20 + och molnfritt, så vi får väl se...

Skitfiske på er, så länge!

tisdag 13 maj 2014

Pike Tuesday - inte ett dugg Crazy denna gång

Ni kanske kommer ihåg inlägget från förra tisdagen? Då hade jag halvdant fiske, värdelöst om man nu ska jämföra med tisdagen innan det. Idag var det sämre ändå men vi börjar med gårdagen.

Igår tog jag en kort sväng förbi ån och det var förmodligen sista gången för säsongen. Den börjar bli väldigt grund och ganska varm redan. Snart nog är den även täckt av näckrosor.




Jag fiskade i en timme och lyckades enbart locka fyra färdiglekta hanar som dröjt sig kvar. De högg på SlimJim shad och Dofftail. Samtliga låg runt kilos-sträcket.


Snipa på Dofftail

Jag såg inte röken av större fisk trots att vädret var gynnsamt med mörka moln som hängde framför solen. Damerna har uppenbarligen dragit till sjöss och därmed satt punkt för efter-jobbet-åfiske.


Ser lovande ut men här huserar enbart snipor nu.

Då kommer vi till dagens fiske. I vanlig tisdags-ordning hann jag med ett kort sjöpass efter jobbet. Under hela dagen hade mörka, tunga moln hängt på himlen och därmed gjort det möjligt att fiska dagtid i den grunda sjön. I samma ögonblick som jag lyfte ned beteshinken i båten letade sig solen fram och hade tydligen kommit för att stanna. Under följande två timmar drev några sporadiska moln förbi som gav lite skuggning, om än högst tillfälligt. Det var då det högg lite, med betoning på lite. Gårdagen upprepades med både antal och storlek på fiskarna, 4 snipor. De högg på både stora shadar och tailbeten som jag enkom valt för att sålla bort just sniporna.


Real-eel i motoroil/guldglitter fick jobba i solskenet men
lyckades inte att locka till hugg.

En av sniporna, denna på McTail

Inte bara ån utan även det soliga eftermiddagsfisket går nu ur säsong, med andra ord. Istället stundar kvällsfisket och det är ju verkligen inte fy skam. Att komma hem, laga middag, utfodra djur, gå ut med hundar och sedan sticka till sjön med spöet laddat med poppers eller spinnerbait. Att snabbt veva hem betet, låta det åka slalom mellan näckrosorna och sedan se plogarna bryta ytan i jakten, komma närmare och sedan; smack! Riktigt kul ska det bli med sommargäddorna även om jag ju går händelserna lite i förväg nu. Efterleksfisket är ännu igång, det är bara jag som måste styra om mina vanor lite och förlägga fisket på andra tider.

Men det börjar även bli dags att prova lite andra vatten. Att ta gummijollen på släpet och åka ut till skärgården istället. Pricka in lite hungriga efterleksgäddor på nya, större vatten. Det enda problemet är att jag inte kan ett skvatt om skärgårdsfiske, inbiten insjöfiskare som jag är. Å andra sidan bjuder ju det lite tjusning också, att utforska, lära sig nytt och därmed utvecklas i sitt fiske. 
Mot nya vatten!

Skitfiske på er, så länge!








lördag 10 maj 2014

Gummi (tail) vs Jerk II

Då var det dags för en till inofficiell tävling på mitt hemmavatten. Alex från Uppsala tittade upp till norra delarna av Uppland på ett efterlekspass. För ungefär sex veckor sedan var han här och fiskade skjortan av mig med sina jerkbaits (läs om det här). Nu var det så dags för revansch, var det tänkt även om det så klart mest handlade om ett trevligt lördagspass på sjön.

Efter att ha hämtat Alex vid tåget kom vi till sjön vid åtta-tiden. Den låg totalt spegelblank mellan vassarna och det utlovade mulna vädret var väldigt soligt. Aj då! Inga vidare förutsättningar men det kunde jag just inte bry mig så mycket om vid ankomsten. Jag kunde bara tänka på motorn som havererade under den senaste turen. Det var med ett visst mått av rädsla och med ett enormt hopp som jag tömde ut den felblandade bensinen, fyllde på ny och drog igång min gamla trotjänare; mercury 2,2:an från -86. Bettan hoppade igång på första rycket och gick klockrent hela turen. Lycka!!!




Vi tuffade iväg mot det sund som varit så hett på sistone. Ett ställe som har alla förutsättningar att hålla mycket betesfisk. När vi kom fram var det fortfarande stiltje och det syntes inga tecken på aktivitet i ytan. Inget jagande och inga sprittande mörtar.

Alex körde jerk, mest Big Bandit och Busters. Jag provade några shadar men körde mestadels med tailar. De första tecken på liv var följare och petare som intresserade sig för Alex beten utan att vilja hugga. Efter några bommade lyckades han kroka en liten hungrig gädda på en Pig.




Även jag tog en mindre gädda innan vi driftade vidare, strax förbi sundet. Då gick plötsligt solen i moln och jag bytte till en viss röd/vit McTail med pearlvit bigtail. Det dröjde inte så värst länge innan ett större hugg kom. 


Den fajtades ganska bra. Ca 90 cm och runt 6 kilo.


Samma gädda.

Strax därefter hade jag ett till hugg som nästan ryckte spöet ur handen på mig. Gäddan måste ha simmat i hög hastighet mot betet, halvmissat för att sedan försvinna. Efter det hände just inte så mycket mer på det området och vi gjorde en förflyttning längre norrut i sjön, trots att jag visste att vi befann oss på rätt ställe.

Ibland undrar jag varför man fungerar så. Bara för att gäddorna stänger av jakten och tar en tupplur så behöver man ju inte följa behovet att byta plats. Nu menar jag förstås inte samma fläck utan samma område. Fiskar man på, låt oss säga, minst 100 meter i diameter som man vet håller fisk kan man ju drifta det om och om igen en hel dag. Åtminstone från olika håll och med olika beten. Det känns dock bättre för stunden att byta plats helt och därmed öka sina chanser (tror man).

Vi bytte, provade, misslyckades och åkte tillbaka. En klassiker! Och mycket riktigt var det även på ursprungsstället som resterande gäddor krokades. Men det var trögt över lag, denna vindfria dag. Det blev totalt sex krokade gäddor och ett gäng följare plus pet. Hur gick det då i tail vs jerk II?

Jo, tail lyckades klå jerk med 5-1 samt plocka största fisk. Alex menade på att han var en god och artig gäst som lät värden "vinna" på sitt eget hemmavatten. Det var i sanning god sport av honom, men hur han fick gäddorna att strunta i sitt bete är för mig en gåta. ;)

Skitfiske på er, så länge!



fredag 9 maj 2014

Åsäsongen snart över

Efter tisdagens pass fick jag i vanlig ordning mersmak. Det är märkligt det där; ju mer man fiskar desto mer vill man fiska. Som en god gäddcirkel, eller kanske ond om man frågar min fru...

Nåväl, jag besökte ån för första gången på en vecka i onsdags. Senast jag var där kunde jag konstatera att vattnet börjar bli väldigt grunt samt att näckrosorna redan börjar växa oroväckande snabbt. Det var också ganska dött i de övre delarna av ån (längst från sjön) som då fiskades av. Därför tog jag mig närmare sjön i onsdags. Otillgängligt och betydligt längre promenad (alltså tid som helst läggs på fiske då jag bara hade en timme på mig) men det var det värt.

Först fick jag en snabb 2-kilos på en blå/vit Wingman (en av vinstshadarna från Eastfield lures) och sedan förflyttade jag mig längre ned, mot inloppet. Där blev det ännu svårare att ta sig fram samt att vassen tog över strandlinjen. Det gick knappt att urskilja var land slutade och vatten började. Inte heller ett särskilt bra ställe att landa fisk på. Det struntade jag i när den lilla "pool" jag visste fanns där uppenbarade sig.

Wingman fick fortsätta att beta av en sträcka som såg riktigt lovande ut. Efter fem-sex kast fick McMy "Fegisen" ta över men utan resultat. Därefter var det dags för Dofftail (från Anchorbaits) i färgen papegoja med en grönglittrig tail (lånad från en Little miss Ronin från Roninlures). I andra kastet sög det i fint i mitt nya Okumaspö. En ganska bra fight senare dök en lång gädda upp med huvud modell större. Efter krånglig landning i vassen visade det sig vara en gädda runt metern men som var bland det smalaste jag någonsin sett. Inte konstigt att den svalde betet totalt.


Tyvärr mättade inte denna...


Releasebild på samma gädda

Därefter var det dags att avsluta och nästa fiske skulle ske på lördag morgon, var planen. Men det blir sällan så med mig. Det finns en anledning till varför jag kallar mig själv för syndrom. Idag är det ju fredag och då kommer dottern med ett tidigare tåg än vanligt. Jag brukar aldrig hinna fiska i ån då och därför tog jag aldrig med mig stövlar i bilen i morse. SMHI hade ju utlovat regn hela dagen. Regnkläder var dock med och givetvis fiskeutrustningen, den ligger alltid redo.

Väl färdig på jobbet insåg jag att ett halvtimmesbesök var fullt möjligt att genomföra, åtminstone på en sträckning av ån som ligger närmare bilen. Så fick det bli men då kom jag på att de enda skor som fanns med var ett par vanliga sneakers. Utanför regnade det ordentligt. Vad göra? Hmm, kanske dubbla plastpåsar och gummisnoddar?


Vit adidas i dubbla plastpåsar visade sig vara både torrt och varmt.
Andasförmågan var dock något begränsad...

Så blev det och det funkade fint, i brist på annat. Gäddorna var också hungriga i regnet och det blev två fiskar runt 1,5-kilo. Den andra var riktigt rolig och gav en försmak på vad som komma skall. Den körde en riktig sommarrusning med både hopp och kast.  

I morgon bitti är det dags för ett första, längre pass på min sjö sedan efterleksfisket satte igång. Ska bli mycket intressant, om jag nu lyckas få fason på min gamla motor. Annars blir det lika mycket rodd som fiske, är jag rädd.

Skitfiske på er, så länge!
 

 


   

tisdag 6 maj 2014

Crazy Pike Tuesday

Ni som följer min blogg vet ju vid det här laget att just tisdagar erbjuder en liten lucka för ett kort eftermiddagspass på sjön. Så även denna tisdag. Taggad efter förra tisdagens, och inte minst helgens, fiske drog jag ut till samma sund som bar frukt för en vecka sedan. En lätt nordan krusade vattnet och solen gömde sig bakom lite moln. Perfekt!




Jag började med shadar av olika slag, ett vinstbete från i lördags (den grön/vita på bilden nedan från Holmer Lures) samt ett testbete (den blå/vita Doffshaden från Anchorbaits).


Dagens laguppställning

Det var trögt och ingen ville smaka på dessa. Efter en halvtimme eller så satte jag på helgens killer; den röd/vita McTailen och gjorde en liten förflyttning. I andra kastet smackade det på ordentligt. Ett större hugg! Gäddan fightade rejält och stångade nere vid botten. Till slut kom den till ytan och det var ett stort huvud som tittade upp. Det var en fisk i 105 centimeters-klassen, 7-8 kilo. Endast en trekrok satt fast, längst ut i mungipan! Jag böjde mig ned efter håven, sänkte ned den i vattnet och gäddan körde en liten rusning. Drillandes med en hand fick jag den åter nära håvkanten men då fick hon nog, gjorde ett litet skutt (som jag inte hann parera), skakade på huvudet och spottade ut den enda kroken. Hon fanns kvar under ytan en halv sekund och jag försökte lönlöst att skopa upp henne med håven. Det var nästan som att jag hörde henne viska genom vattnet:
- Skit på dig! Du fick ditt roliga i helgen!

Lätt skamsen i nederlagets stund var jag väl benägen att hålla med henne. Jag tog dock nya tag och fortsatte min drift i sundet. McTailen byttes ut mot en blå/vit Mcrubber och ett litet snip-race stod att vänta. Fyra snabba småfiskar, sedan en 3-kilos och kort därefter ännu en snipa.




Därefter var det dags att bryta upp, ta sig tillbaka till båtplatsen och åka för att hämta dottern vid tåget. På vägen hemåt började min gamla trotjänare, en Mercury 2,2 från -86, att lukta varmt och låta konstigt. Jag påmindes om den senaste påfyllningen av bensindunken då jag blev osäker om rätt mängd tvåtaktsolja tillsatts. Jag avfärdade det då och tänkte; det blev säkert rätt. Nu är jag inte lika säker på det, kan man lugnt påstå. Jag stängde genast av motorn innan den skar helt och sedan fick det bli en power-rodd den sista biten som kändes fint i armar och rygg efteråt. Nu blir det till att tömma ur all soppa ur motorn och dunken, göra om och göra rätt samt hoppas på det bästa. Surt pass med andra ord, i dubbel bemärkelse. Det blev dock sex pigga gäddor på 1,5 timme så jag kan knappast klaga. Dessutom var det nya spöt riktigt skönt att både kasta och drilla med trots sin mastodonta ryggrad.

Skitfiske på er, så länge!

P.s
Avslutningsvis bjuder jag på en liten selfie som tydligen ska vara så populärt nuförtiden. ;)


Ännu en vinst från helgens tävling; en schysst mössa från Skinnet Lures


söndag 4 maj 2014

King of Mälaren, våren 2014




Dag 1

Det är morgon, fredag den 2:a maj. En lätt nordan blåser över mälarens vatten och det är fyra grader varmt. På en brygga syns tre gäddfiskare lasta utrustning i en röd Buster. Vid en närmare anblick ser man nästan hur det spritter i fingrarna på de tre, extremt taggade medlemmarna i Team Syndrom. En heldag på mälaren står på tur för att lokalisera fisk inför lördagens tävling men lika mycket bara för att få fiska och inte minst umgås.




Då ingen av oss kan detta vatten har vi förstås i förväg studerat sjökort och utarbetat en plan. Vi begav oss till utkanterna av en större lekvik med bra djupkanter och även struktur i form av öar och grynnor. Tanken var att delvis fiska vassnära i fickor på olekta damer men även söka på kanter ute på mer öppet vatten. Det var den första taktiken som gav utdelning. Kanske också för att kantfisket försvårades utan ekolod.

Freddan, Thomas och jag körde igång vid tio-tiden och prickade in en liten huggperiod direkt med ett par mindre fiskar i båten. Vi driftade och nötte men det var stundvis väldigt trögt.


Grabbarna står och nöter i vårsolen

Jag började med shadar, modell lite större medan Freddan nötte med mindre gummi. Thomas i sin tur testade allt i lådorna. Även jag bytte runt lite innan jag valde en röd/svart McTail med vit/glittrig Bigtail. Då vattnet var vansinnigt grumligt tänkte jag att den borde både synas och höras samt att glittret i tailen kunde reflektera lite solstrålar. Sedan bytte jag knappt bete på resten av helgen.


Vinnarbetet denna helg...

 
...som blivit rejält tuggat.

För ganska snart efter betesbytet levererade det. En fet olekt dam på 100+ cm och ca 8 kilo. Under resten av passet levererade det ytterligare två fiskar till mig, en mindre och en till 100 centimetersfisk på ca 6,5 kilo.


8 kilo tjock dam


6,5 kilo utlekt och dessvärre skadad gädda som dock klarade sig fint

Övriga medlemmar i Team Syndrom plockade också fisk denna fredag och det blev 8 gäddor upp totalt. Freddan stod för de flesta.




En av Thomas gäddor från fredagen


Lunchdags





























Efter en lång dag på blåsig sjö avslutades fredagen med god mat, tillhörande dryck, stingerriggningar och krokvässning uppe i den stuga vi lånat över helgen.

Dag 2 - tävlingen

07.30 satt vi i båten, vansinnigt taggade. Vi skulle åka till Sigtuna, till starten och vara där till kaptensmötet med regelgenomgång klockan 08.15. Väl där blev jag lika överrumplad som vid höstens tävling; jädrans vad många båtar det var! 120 teambåtar (tror jag) med dryga 300 supertaggade gäddfiskare som vankade av an på bryggorna, rastlösa och otåliga. Jag anmälde oss, hämtade ut mätbräda och protokoll samt deltog på kaptensmötet. Sedan fick båtarna börja tuffa ut sakta ur hamnen, liggandes bakom kontrollbåtar som plötsligt drog på och då var det igång.


Lugnet före stormen. Minuterna senare vrålade motorer och
"havet stormade" av svallvågor från alla håll.

Starten gick lugnt och sansat till då fältet delade sig i två läger; de som drog söderut (de flesta) och resten som drog norrut (vi och kanske 20 båtar till). Vi valde att lägga lite tid på transport och hade nästan en halvtimmes färd till de ställen vi bestämt oss för. Som tur var släppte ju tävlingsledningen iväg oss i förtid så vi kunde börja fiska tio minuter över nio som var starttiden. Vi körde samma strategi som dagen innan; vassnära drifter och lite variation på beten, bortsett från jag då som körde med samma röd/vita McTail 95% av dagen. 

Det började oerhört trögt och på de två första timmarna hade jag en följare som nafsade i tailen vid båtkanten som det mest spännande. Sedan lossnade det lite för Thomas som tog två snabba gäddor på McRubber, en på 80 cm och en på 60cm. Tävlingen var igång och nu gällde det att fylla på med fler och längre då ju tävlingen går ut på att få så många sammanlagda centimeter som möjligt på de fem längsta fiskarna. Dessutom är det också priser för längsta fisk, individuellt. 

Vi nötte vidare i samma vik men fisket dog ut och vi bestämde oss för att dra lite söderut. Under full marsch ropar Freddan: 
- Där borta ser det schysst ut, och pekar på en liten vassträcka. Vi stannar för att dra ett par kast och jag krokar en på 67 cm nästan direkt. Vinden hade ökat något så under avkrokning, mätning och fotografering så drev vi ned en bit.
- Vi tar om den driften, säger jag och kör tillbaka. I nästa kast, på samma fläck, blir det ett stort hugg, även denna på samma McTail. 




107 cm och ca 8 kilo (inte samma gädda som dagen innan, den var kortare och olekt)

YES! Nu jäklar börjar vi vara med i matchen, tänkte vi och drabbades av tävlingsnerver för första gången under dagen. Nu var det jakten på den femte fisken som gällde och den levererade Thomas strax därefter, en snipa på 58 cm. Vid det här laget var vi uppe i 372 cm och det kommer man inte långt på. Dessvärre började klockan att bli ganska mycket och det var dags att röra sig söderut mot Sigtuna då tävlingen slutade klockan 16.00. Vi hade dock tillräckligt med tid för att göra ett flertal stopp på vägen men plötsligt var det riktigt trögt igen.

Vi åkte, stannade och nötte av en sträcka, åkte igen och stannande på nya ställen. Ju närmare Sigtuna vi kom desto fler båtar var det som gjorde samma sak och de ställen vi tänkte stanna på hade säkerligen redan blivit hårt fiskade av flertalet båtar innan oss. Det började kännas lätt hopplöst att bättra på statistiken och klockan var vid det här laget en bit över tre. Vi fortsatte dock på samma sätt och när det började bli dags att åka till hamnen gjorde Freddan det igen.
- Där borta ser det schysst ut, säger han och jag litar direkt på hans magkänsla. En liten vassträcka som precis blivit driftad av ett annat team. Jag stänger av motorn, ställer mig upp och säger lagom kaxigt:
- Då ska vi se vad ett syndrom med en McTail kan åstadkomma, och lägger in betet i en vassficka. Smack! 87 cm klockan 15.37. Tackar! Därefter packade vi ihop och drog in till hamnen. 

Vi tänkte att vi skulle följa prisutdelningen. Som lag hade vi ju inga chanser med 400 cm (22:a plats blev det) men jag hade möjlighet till pallplats på den individuella tävlingen med min fisk på 107 cm. 


Tävlingsledningen börjar att ropa upp resultatet i längsta gäddan. Han börjar med plats 15...


...och kommer så småningom till plats tre och det är jag!!! Jäklar så kul!
Det låter också fint med delad andra plats för tvåans gädda var lika lång.

Stort grattis till vinnaren av längsta gäddan, Micke från
Team Pikebusters/Sundbybergs sportfiske med en gädda
på 111 cm. Foto lånat av kingofmälaren.se

Och ett lika stort grattis till Team Leech/Jiggar.nu som vann
lagtävlingen och fiskeresan till Norge med imponerande 486 cm.
Foto lånat av kingofmälaren.se 

Lyckan var stor för min del och vinsterna likaså. Några timmar tidigare i båten sa jag till grabbarna att jag nog kunde vinna lite schyssta beten på min längsta fisk. Men jag hade aldrig räknat med att trava därifrån med ett nytt spö, ett tiotal riktigt fina beten och lite annat smått och gott. Det blev en saftig bonus.

Möra, frusna och överlyckliga (åtminstone jag) drog jag och Freddan sedan tillbaka till stugan. Thomas tackade för sig och åkte hem till väntande familj och söndagsjobb. Väl i stugan började liksom dagens händelser att sjunka in i ackompanjemang av en mycket stadig whisky. Freddan tyckte att vi skulle fira och halade fram cigarren. Kvällssol på altanen, gott sällskap, whisky, cigarr och en lång gädda i resultatlistorna, vad mer kan man begära? Lördagen gav en härlig kväll i firandets tecken som kanske höll på lite för länge. Åtminstone med tanke på att alarmet ljöd 05.20 på söndagen.

Dag 3




Söndag morgon. Tidigt, sömnbrist och lite dagen efter, så där. Freddan och jag drog ut på ett kort efter-tävlingspass. Han hade ju dryga 40 mil hem så det var färdigfiskat redan vid 09.30. Jag bommade men var nöjd med att få testa ett nytt spö och lite nya beten. 


Nytt spö (Okuma EVX Musky) och ett av de snygga betena. Denna från Mälaren Lures.


Freddan drog tre pigga snipor i solvassarna. Snipan på bilden nedan tog på ett utav de vinstbeten som Freddan fick av mig för sin klockrena förmåga av välja fångstgivande platser; en blå/grön/vit wolf-tail.




Sedan var fiskehelgen till ända och ganska mätta på sjön tog vi oss hemåt, åt var sitt håll. Det var en härlig fiskehelg som bjöd på det mesta. Nu är det en väldigt lång väntan tills hösttävlingen går av stapeln och den missar jag inte i första taget.

Skitfiske på er, så länge! 

P.s

Jag vill också passa på att tacka tävlingsledningen för en mycket välorganiserad och trevlig tillställning, om ni nu skulle råka läsa detta.