Motorhaveri och tröga fiskar

I onsdags blev jag inbjuden till Nolsterbystrand för kvällsfiske. Gymnasiekamraten Johans svärföräldrar har sommarstuga med båt där som vi fick låna. Högtrycket hade brett sina ljumma vingar över skärgården och det skulle bli en fin kväll. Men först möttes vid av strul och rejält av den varan.

Aluminiumbåten vi skulle låna var utrustad med en fyrtaktare på 20 hästar. Den startade nästan på en gång och vi begav oss ut i den ganska kraftiga blåsten. Tyvärr började vi att åka i medvind.

Johan i medvind. Strax därefter stannade vi vid en grynna och sedan ville inte motorn vara med.

Motvinden tillbaka med åror efter att motorn lagt av var inte lika rolig. Johans snälla svärfar Christer kom ned till bryggorna med startspray och café-tricks i högsta hugg. Motorn ville ändå inte. Tillbaka till båtplatsen och byte till mindre båt och annan, mindre motor. Efter omlastning ville inte heller den motorn vara med. Till slut hostade den igång och vi begav oss ut på försök nummer två. Efter mindre än hundra meter började nästa motor rossla på ett olycksbådande sätt. Samtidigt ser vi Christer komma åkande med båt nummer ett vars motor tydligen ville vara med igen. In till stranden och omlastning tillbaka till ursprungsbåten. Sedan kunde fiskepasset faktiskt starta, en dryg timme senare än tänkt. Vid första ankringen, längs en fin brant upp mot en grynna, börjar båten plötsligt att driva i blåsten. Märkligt att ankaret släppte här där det är stenbotten, hann jag tänka innan Johan drog upp en tamp, vars ände enbart var prydd med halva schacklet. Skruven och ankaret sover nu bland fiskarna.

Oturen fortsatte alltså och utan ankare var det bara lä som gällde då abborrfiske stod på agendan och kvällen var för ung för att drifta längs vassar efter gädda. Vi drog in bakom en liten ö och hittade ett litet gäng ganska stora abborrar som tryckt upp ett löjstim mot en klippa. Sprättande småfisk och plöjande abborrfenor bröt ytan. Sådär som jag är van att se sent på kvällen men vid det här laget var klockan bara 17.30. Ytbeten och grundgående, små wobblers åkte på beteslåsen men abborrarna ville inte låta sig luras trots att jakten var igång. Jag provade lite olika beten och tekniker men det gav bara en enda fisk innan stimmet drog vidare. Märkligt!

Vårt sökande fortsatte längs grynnor, klippor, uddar och sund. Det hela försvårades rejält utan ankare men vi fick några sporadiska fiskar här och där men hittade aldrig något område som höll mycket fisk. Det blev gädda en stund istället. Det gav ett par mindre fiskar men innan vi egentligen givit det en ärlig chans så återgick vi till borrarna.

En utav de små och ettriga rackarna.

Jag vill fortfarande få kläm på det här med abborrfiske och passar på när värmen och knäsmärtan (det är betydligt skonsammare att köra med lättare abborrgrejor än att stå och dänga med gäddbeten) är här. Senare på kvällen fick vi, i vanlig ordning, lite fler abborrar men det riktiga racet uteblev.

Det blev bara runt tio fiskar denna kväll varav hälften behölls till lyxlunch dagen efter. Bland annat halvkilosfisken på bilden ovan. Den var vansinnigt god, stekt och i sällskap av kokt färskpotatis och citronaioli.

Det var ett struligt, trögt men riktigt trevligt skärgårdspass och jag ber att få tacka Johan och hans svärföräldrar för båtlån och motorassistans.

Skitfiske på er, så länge!