Det var popper som gällde för att senare på morgonen övergå till Texas eller Carolina bland näckrosorna.
Det började bra med ett litet gäng aktiva fiskar med en topp på ca 550 g.
Därefter åkte jag längre söderut i sjön än vad jag varit på länge. De fina människor som åker runt med vassklipparen i sjön brukar köra upp rännor till de med brygga eller båtplats längs stränderna. På ett sådant ställe hade de dessutom klippt ett område på 10 x 40 meter längs en vasskant. "Poolen" såg helt magisk ut och jag började söka efter gädda men utan resultat. Så småningom blev det popper efter borre igen.
På tredje kastet hade jag en kontakt strax efter nedslaget följt av redig plog som hängde efter hela vägen. När poppern närmade sig båten gjorde jag ett snabbt stopp och gäddan, som inte var en gädda utan en riktigt fet abborre, högg men bara halvhjärtat. Mothugget var bra men kroken satt långt ut i en liten skinnflik på läppen. Borren, som garanterat vägde över 900 g, gjorde ett par snabba huvudskakningar och simmade sedan till friheten. Skit! Men sådant är ju det här med fiske.
Som alltid efter en förlorad bättre fisk gruvar man sig efteråt, spelar upp scenariot i sitt närminne om och om igen trots att utgången förblir densamma. Jag skakade av mig besvikelsen och fiskade noga av resten av området men utan fler hugg.
Solen värmde snabbt upp morgonen samtidigt som en nordlig vind tog vid där den slutat under gårdagskvällen. Det blev dags att fiska längs botten istället. En handfull mindre fiskar lurades upp, sporadiskt utplacerade som de fortfarande är. Och sedan (nej, inte redan!) hemgång för denna dag. Det är med stor längtan och förhoppning jag nu ser fram emot kommande tid av året. Stor abborre blir lättare att hitta och de större gäddorna letar sig snart ut ur den allra grötigaste växtligheten. Lycka!
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar