C&R och matfiskar

I dagens matintresserade samhälle blomstrar matbloggar. Kockprogrammen på tv avlöser varandra och nya kokboksförfattare poppar upp i stadig ström. Trender kommer och går med surdegsbröd och korvstoppning mm. Något som först sågs som en trend visade sig vara beständigt och är här för att stanna; ledorden ekologiskt, närodlat och naturligt.

Många sportfiskare därute väljer kanske ekologisk, närproducerad mjölk i affären. Kanske de också håller sig till svenskt kött och köper ekologiska tomater? Väljer råvaror efter säsong och drar ned på sin nötköttskonsumtion? Vad vet jag? Vad jag däremot vet är att många (men långt ifrån alla) inte äter fisk som de själva fångar. Fisk som om något kan kallas ekologisk, närproducerad och naturlig. Varför inte?

Fin matfisk på 0,5 kilo från senaste skärgårdsturen. 

Om man sållar bort uppenbara förslag som att det fiskas i strikta C&R-vatten eller att man helt enkelt inte gillar smaken så återstår frågan. Istället för att rada upp ytterligare förslag går jag till pudelns kärna med min teori; att Catch and Release har blivit ett närmast religiöst begrepp där man slaviskt följer något slags budord trots att vare sig profet eller helig skrift finns. Åtminstone för de förtappade få som skäller högt och ettrigt på sociala medier under bilder på avlivade fiskar.

Jag kan hålla med i kritik som riktas mot de som enbart köttfiskar och tar upp mer än de rimligtvis kan äta. Detta skulle inte vara hållbart i längden. För att inte tala om de som bonkar storgäddor bara för att "de äter upp all finfisk." Det är bara trångsynt och allmänt korkat. Men samtidigt motsätter jag mig verkligen det "religiösa" gläfsandet som de får utstå om de mot bättre vetande publicerar bildbevis på nätet. Näthat är knappast något nytt fenomen men naivt nog trodde jag kanske att det inte skulle leta sig in bland den skara av fina människor som kallar sig sportfiskare. Så blev det inte, tyvärr.

C&R är ingen religion. Det är ett förhållningssätt för att värna om livskraftiga fiskbestånd. Men att inte unna sig en matfisk ibland, eller ännu värre att inte unna andra det, är bara fånigt.

Skitfiske på er, så länge!