Med bara Eniros sjökort i mobilen och en kompass tog jag det lugnt under den kilometer jag hade till grynnan som var tänkt. På plats hade jag sällskap av mängder av betesfisk och det var gädda som stod på schemat. Denna morgon var faktiskt första gången sedan början av juni som jag verkligen tänkte satsa på gäddfiske istället för den abborrsatsning som dominerat fisketiden under sommaren. Det kändes som att komma hem.
På beteslåset hamnade en gammal trotjänare; Dofftail från Anchorbaits i papegojadress. Inom tio minuter blev det plötsligt bara väldigt tungt i andra änden av linan, inget direkt hugg. Mothugg och sedan stumt. Sedan kom dyningarna i spötoppen, de som berättar att stor fisk precis skakat på huvudet. Adrenalinet rusade genast runt i blodet samtidigt som gäddan gjorde detsamma därute i det grumliga vattnet. Det var sjukt vad med lina den tog! Det här är PB, tänkte jag när fisken parkerat på tre meters djup för att sedan göra ytterligare fyra långa rusningar innan den slutligen gav upp, leddes mot båten och gled in i håven.
102 cm och 7,8 kilo muskler var en fantastisk start på morgonen. Den första större på länge och min största sommargädda någonsin - riktigt kul, trots att det ju inte alls var något PB!
Fisket fortsatte bra och under kommande timme tog jag ytterligare tre gäddor, mellan 2,5 - 4 kg, på samma bete.
Det blev ett litet gäng mindre fiskar på vanlig jigg och Texas. Som så ofta var klockan plötsligt hemgång, när man minst anar det. Ett trevligt morgonpass var över och gäddans dans ligger fortfarande så färskt i minnet att jag nästan känner dyningarna ännu.
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar