Gäddfredag

I förrgår skrev jag om panik. Igår tog jag mitt onda knä och släpade det till båten, det gick inte att sitta hemma längre. Aleksander mötte upp och vi drog ut på ett eftermiddags/kvällspass. Solen lyste stark och värmde gott i den annars kyliga nordostliga vinden.

Vi hade en liten plan och det innebar start på ett (ännu) växtglest ställe där man fortfarande kan fiska med annat än spinnerbait och offsetkrok. Jag inledde med en mcrubber. En som blivit slaktad och som jag klippte och klistrade lite med.

Firetiger med glitterpaddel...

... levererade direkt. En arg 3:a som med en hårsmån klarade ögat, som tur var.

Aleksander fiskade med Abstain Swimmer och tog en mindre fisk. Plötsligt kom jag på att jag hittat ett bortglömt bete häromdagen. En glidare från min korta jerkkarriär under vår/sommar 2013 som legat och dammat sedan dess.

Rapala Glidin Rap

Firetiger-färgen är het nu och jag tänkte att denna borde funka att snabbt twitcha hem mellan näckrosorna. Det visade sig stämma. På andra kastet sköt en plog fart från sidan, följt av ett våldsamt hugg.

Strax under metern... 

... och runt 6 kilo. Märkligt att den ser större ut på undre bilden, när jag frontade fisken...

Vi fiskade vidare och drog oss längre in i spenaten och jag tog ytterligare en mindre fisk på Rapalan. Längst in i en grund vik försvann växtligheten av någon märklig anledning och när vi kom dit såg vi en stadig plog som simmade bort och utåt. Jag kastade framför utan resultat men Aleksander drog iväg en Mctail med paddel åt det håll där den senare försvunnit bland näckrosorna. Efter ett karatehugg följt av rusningar och fastkörning i växtligheten kunde en fin fisk så småningom håvas. Precis under metern och 6,6 kilo. När jag vägde fisken i håvnätet såg Aleksander hur gäddans "näbb" stack ut genom ett hål i nätet som plötsligt hade blivit större. Innan han hunnit säga något så sänkte jag ned håven i vattnet och fisken simmade snabbt till friheten, utan att ha blivit fotograferad. Nu blir det till att köpa ny håv. Först tänkte jag försöka laga den men insåg att det gummerade nätet är bra slitet på ett flertal ställen. 

Vi fortsatte bland näckrosorna och det var nu spinnerbait som gällde. Jag stod precis och berättade för Aleksander hur tröga gäddorna har varit att locka med den typen av beten denna försommar när en gädda kom från ingenstans och inhalerade mitt spinnerbait vid båtkanten. Ett riktigt våldsamt musky-hugg!

En kort men ganska krallig fisk på drygt 5 kilo. Ett tränat öga kanske lyckas se hålet i nätet strax ovanför gäddan till höger i bild? Denna fisk lyckades dock inte smita innan kameran åkte fram. 

Det började kurra i våra magar och det var dags för strandhugg med grillning. Solen hade vid det här laget försvunnit och medan vi grillade tilltog den nordostliga vinden. Man kunde riktigt känna hur barometertrycket sjönk och plusgraderna föll i samma takt. Klädda för mildare väder lyckades vi faktiskt bli lite kalla, den 13:e juni!!! Sjukt!

Efter maten hade väderomslaget gjort sitt och fisket var fullkomligt avstängt, stendött. Vi provade i en timme ungefär innan vi insåg att det var lönlöst och packade ihop istället. En trevlig tur med ett par fina fiskar landade. Den där riktiga toppfisken (över metern) saknas fortfarande men jag klagar verkligen inte. Bara att få komma ut i båten, med mitt pajade knä, är glädje nog. 

Skitfiske på er, så länge!