King of Mälaren, våren 2015

Dagen innan

Det hela började på fredagen. Jag och Aleksander hade bestämt träff för att provfiska lite innan tävlingen. Han tog båten från Uppsala och hämtade upp mig vid Holmen klockan 12.00. Tanken var förstås att lokalisera betesfisk och huggvilliga gäddor samt få en idé om vilken betestyp som gällde för tillfället.

Vi började vid grynnor och branter och på mitt beteslås satt samma Mctail "Redtiger" med stor pearlvit tail som fiskade så bra vid denna tid förra året. Aleksander började med gummi.

Aleksander dänger runt grynnan.

Efter uteblivet resultat fiskade vi grundflak och sedan gick vi in vassnära. Provpassets samtliga 5 (eller kanske 6) snipor högg inte helt otippat nära vassen.

Några utav...

...provpassets...

...snipor.

Vi lyckades aldrig att lokalisera större fiskar och få dem att äta, bortsett från två fiskar runt 80 cm som följde efter betena och vände vid båtkanten. Blöta av regn och nedkylda av nordanvinden gav vi upp 17.30. 

Aleksander frös halvt ihjäl på sin väg norrut över Ekoln medan jag gick upp och satte mig framför brasan i föräldrarnas varma sommarstuga. Morgonen efter skulle jag åter hämtas på Holmens brygga men då av en annan båt. En kompis till Aleksander, Erik fick äran att vara kapten då hans Buster har en frontmonterad elmotor vilket underlättade i den kraftiga vinden. Men innan jag hämtades upp morgonen efter skulle det visa sig att sjösättningen i Skarholmen blev något mer äventyrlig än planerat.

Tävlingsdagen

Medan jag i godan ro satt och käkade frukost i en mysig sommarstuga så skulle Aleksander och Erik till att rampa i Bustern i Skarholmen. Före i kön var några andra tävlingssugna killar som precis rampat i och kört upp sin bil och plockat av trailern. Deras bil stod med öppen baklucka (fylld med fiskeutrustning) och nyckeln satt i tändningen. Från ingenstans, innan klockan sju på morgonen, kommer en påtänd lirare med ett leksaksarmborst gåendes, hoppar in i bilen och sladdar iväg. I egenskap av ordningsvakt kunde Erik knappast låta en sådant pucko bara få dra iväg ostraffat med en sportfiskekollegas bil vars öppna baklucka lät fiskeprylar fladdra ut till höger och vänster. Tävlingsmorgonen inleddes således med en biljakt som i hög fart ledde in mot Uppsala. Exakt vad som senare hände eller i vilken ordning vet jag inte så därför vill jag heller inte riskera att återberätta det felaktigt. Det jag däremot vet är att Erik vid något tillfälle kom ikapp, blev knivhotad, biljakten fortsatte, den påtända idioten körde över ett flertal centrifuger och pajade killarnas bil samt kom till slut undan. Huruvida polisen hittade honom senare kanske står att finna i morgondagens UNT.

En förbannad Erik (för att han inte hunnit ikapp arslet till tjuv) och Aleksander dök så småningom upp vid bryggan och vi dundrade vidare till Sigtuna och kaptensmötet som startade 08.15.

Fullt med kaptener på bryggan, 125 stycken.

Efter uthämtad mätbräda, protokoll samt en kasse med några bjudbeten och kanelgifflar så var det äntligen dags för tävling. För de som inte känner till reglerna så går tävlingen ut på att räkna ihop lagets antal cm på sina fem längsta fiskar. För första gången hade tävlingsledningen i år infört ett minimimått på 70 cm för att fisken ens skulle räknas. Dessutom finns också en prispall för de individuellt längsta gäddorna.

Sakta mak ut ur hamnen. Minuter senare drog ledarbåtarna på och tusentals sammanlagda hästkrafter vrålade iväg på mälarens vindpinade vatten. 

Vi drog norrut och minst trettio båtar till gjorde samma val.

Vi stannade däremot ganska snart, strax innan Erikssund, medan alla andra fortsatte vidare mot Kyrkviken och andra intressanta platser. Ett till synes lyckat val från vår sida då Erik krokade en fisk på prick 70 cm efter bara en kvart.

Den första godkända fisken fanns i protokollet och en halvtimme senare var ytterligare tre gäddor båtade, tyvärr ingen över gränsen för godkänt. Det kändes lovande men då storleken uteblev återgick vi till planen att dra norrut. Den ökande nordanvinden bjöd på rejält motstånd över fjärdarna under resan. Vi fiskade av sund, djupvassar, grunda vikar och vasskanter i största allmänhet. Fisket var trögt och koden stod ännu oknäckt. Halvvägs genom tävlingen hade vi krokat av åtta gäddor men fortfarande bara en godkänd. Något frustrerade nötte vi vidare i mälarens norra delar innan beslutet kom att återigen fiska mellan Erikssund och Sigtuna innan alla andra norrfiskare skulle göra detsamma på vägen tillbaka till målgången 16.00. De två sista timmarna lade vi där och det resulterade i ytterligare två fiskar, dessvärre ingen mer godkänd.

15.30 kastade vi in handduken, åkte in till hamnen och lämnade in ett magert protokoll.

Kapten Erik med tröstcigg. 

Kingen var över för denna gång och trots vindpinade kroppar och stukade fiskesjälvförtroenden lämnade vi hamnen, fast beslutna att ta revansch på höstens upplaga.

Skitfiske på er, så länge!