2015 - en krönika, del 1

Jaha, då var det dags att runda av ännu ett sportfiskeår. 2015, året som har givit och tagit men tyvärr mest av det senare. Det här är första delen i en liten resumé av året som har gått. Det hela började på isen.

Redan i december 2014 bestämde jag mig för att testa det där med isfiske för första gången på ca 15 år. Gamla angeldon dammades av, linor och krokar byttes ut och mört inhandlades. En ny bekantskap, Aleksander följde med ut på första turen. Han körde med ismetespön istället och efter att ha drillat en fisk på ett utav dessa var jag fast. Senare samma dag beställde jag fyra stycken.



 

Turerna efter satt det mest spön ute och bara ett fåtal angeldon. Aleksander fortsatte att närvara med sitt trevliga sällskap och fisket gick bättre och bättre i takt med att vi slopade mindre, levande mört till förmån för stor, död sill. Jag gissar att gäddorna i det extremt grunda, och därmed oerhört kalla vattnet är rejält stela och stillastående. Kanske en stor och stilla sill kräver mindre energi att attackera? Jag vet inte vilket men vad jag däremot vet är att fällen blev något färre med sill på krokarna men sniporna försvann och medelvikten på landad fisk steg rejält (länk till ett utav de passen här). Några utav de metersfiskar som kom upp under vintern här nedan:

 

Efter kanske 7-8 ispass kom plötsligt våren ganska tidigt. Första båtpasset var redan i slutet av mars och i vanlig ordning var det extremt trögt precis efter islossningen. Vattnet var ännu oerhört kallt och gäddorna för tröga för beten i rörelse, om än låååångsamt hemtagna. Om det inte vore för den kolossala spinnabstinens som river i själen efter vintern kanske man skulle prova mete istället någon gång?

 

Efter en vecka eller två hade vattnet värmts upp och gäddorna var i gasen. Det första passet som var bättre kan man läsa om här.

 



Bara en vecka senare var det dags för guidning á la Karma 14. Daniel och Tobias från Västerås hade budat hem en heldags fiske med mig för osannolika 4000:- och det var dags för mig att ge dem valuta för pengarna.

Tobias med PB - 1080 g

Guiden med fisk

Tobias igen med fin fisk strax under metern.

En fantastiskt trevlig dag som utökades till att bli en halv dag till. Vill man läsa mer om den guidningen finnar man det här.

Vårfisket fortsatte ganska bra och förlek blev snart till efterlek. Men innan den övergången hade jag ett riktigt trevligt pass som jag inte glömmer i första taget; PB-passet.
Det var en dag när allt stämde och flera fiskar strax under metern kom upp innan en ruskigt tjock fisk på 104,5 cm högg på en AL-Tail.

10,1 kilo och plussare nummer 1 för min del. Det tog flera dagar innan leendet avtog...

Veckan efter detta minnesvärda pass var det dags för en av årets två gäddfisketävlingar för min del; King of Mälaren, vår 2015. Jag fiskade med Aleksander och hans kompis "Honken" under namnet Team Lilla Gubben.

Kapten Honken

Vi misslyckades ganska ordentligt med endast en godkänd fisk på exakt 70 cm. Det fick bli nya tag till höstens upplaga.

Väl på hemmavattnet igen visade sig efterleksfisket ha satt igång. Vattentemperaturen steg, näckrosorna gjorde resolut entré och gäddorna var glupska. Vid denna härliga årstid fick jag också lite gäster som dök upp från huvudstaden. Först ut var Christian "Pikecandy" Asp

och två veckor senare var det TPF:s och Caesarlures tur.

Två mycket trevliga pass med hyfsat fiske i gott sällskap.

I slutet av maj var efterleksfisket i sitt esse och ett par godkända fiskar fick syna båtkanten. Bästa passet var tveklöst en ljummen kväll där jag och Aleksander hade riktigt trevligt fiske bland galna gäddor. Det kom inte upp några monster men snittvikten var god och huggen brutala.

Bara en vecka senare visade det sig att mitt gäddfiske skulle komma att ligga på is ett bra tag framöver. Olycka!




.

2015 - en krönika, del 2

I början av juni pajade mitt högra knä, igen. Mina två knän är tillsammans redan opererade sex gånger och nu behövdes nummer sju. Problemet var den stundande sommaren. Även kirurger vill ha semester och under rötmånaden augusti vill man inte operera i onödan. Det blev en lång väntan på lagning och knät blev inte bättre av sig självt under tiden.

Att stå upp och dänga efter gädda längre stunder var inte att tänka på. Att sitta ned och kasta med 8,6 fots spö och halvstora gäddbeten går men är inte särskilt behagligt. Hmmm, lättare utrustning med andra ord... Kanske man skulle passa på och testa det där med abborre...? Tankegångarna förde mig tillfälligt bort från gäddorna och jag bestämde mig för att ge abborrfisket en chans. Ett fiske som jag tidigare provat i högst tio kast åt gången, då gäddorna varit tröga. Nu gavs chansen till utveckling.

Sedan tidigare hade jag en Shimano Caenan 101 som låg och dammade. En liten baitcaster som behövde ett spö. M&Å-fiske i Uppsala hade precis fått in nya spön; Shimano Crucial Bass. Ett endelat spö framtaget för bass-fisket och som därför går alldeles utmärkt att använda till våra abborrar. Jag köpte, provade och blev helsåld. Ett otroligt skönt spö att fiska med och drilla på.

I de grunda slättlandssjöar där jag fiskar mest finns det gott om riktigt grov abborre. Problemet är att sjöarna saknar struktur. Djupet är jämnt, botten består endast av slät dy och växtligheten är likadan överallt. För den som inte är så vass på abborrfiske blir det då jäkligt svårt att lokalisera fisken som står utspridd lite överallt. Abborrplanen var därför att fiska mer med föräldrarnas båt i Mälaren samt att ta gummijollen på släpet ut till kusten. Jag provade detta några gånger men den redan ansträngda kompisrelationen mellan mig och mitt knä blev sämre efter dessa utflykter. Det blev därför mest fiske på hemmaplan, åtminstone så länge det gick innan sjön helt växte igen.



Jag lyckades varken med bedriften att ta några större mängder fisk och inte heller någon riktigt stor abborre under sommaren. Men det var lärorikt. Jag lärde mig en hel del om Texas och Carolina - de enda tekniker att tillämpa i den täta växtligheten. En offsetkrok blir tyvärr ett måste. Varför tyvärr, kanske ni undrar? Jag föredrar alla gånger att fiska med vanlig jigg då krokningsförmågan är bättre. Men har man inget val så har man inte. Det är förstås också en vanesak att kroka en fisk med offset. Istället för att göra mothugget direkt (alltså att lyckas ignorera ryggmärgsreflexen) så väntar man en halv sekund tills abborren hunnit suga in betet ordentligt. Inte enkelt. Men jag blev bättre på det. 

Sommarmorgon...

... och popper.

Årets största borre, på hemmavattnet också - 41 cm och 915 g.

820 g som kom upp under samma trevliga pass.

Sommaren gick och i slutet av augusti var jag på besök hos föräldrarna i Sigtuna. Jag gav mig ut på supertidigt gryningspass i tät dimma. Tanken var abborre men gäddgrejorna fanns förstås med och det  var tur, det luktade gäddfiske om denna morgon. Jag började därför på en välbesökt grynna med tillhörande grundflak. På kanten till djupare vatten hittade jag ganska snart en fisk som inhalerade min Dofftail i papegoja. Nytt PB - hann jag tänka under den kanske kraftigaste gäddfajt jag varit med om.

102 cm och 7,8 kilo var inte alls PB men en minnesvärd fisk likväl och första större gädda sedan slutet av maj. 

Helgen efter var det dags att besöka Freddan i Misterhult. Drygt 40 mil senare körde vi fredag kväll, hela lördagen samt en sväng på söndagens morgon. En fantastiskt trevlig helg med många gäddor, massor av abborrar men inga direkta monsterfiskar. 

Största fisken under dag 1 och även störst fisk hittills på aborrspöet. 100 cm, mellan 5-6 kilo.

En av måååånga som kom upp under lördagen.

Största fisken under lördagen.

Denna härliga helg fick avrunda fisket för en liten tid. I veckan som följde var det så dags för knäoperationen. Den blev lyckad och återhämtningen var snabb. Operationen var den 4:e september och den 12:e satt jag i båten igen... Syndromet har mig i ett järngrepp...

Sittfisket efter abborre fortsatte ett tag trots att gäddsuget var enormt. Sjön betedde sig också annorlunda detta år. Växtligheten hade fått spel under sommaren och växt sig tjockare än någonsin. En regnfattig sommar (och ännu mer fattig höst) fick vattenståndet att bli rekordlågt och de vissnande växterna hade ingenstans att ta vägen utan låg kvar på, eller strax under, ytan. Det var mer svårfiskat än någonsin.

    

Kallras och risgrynsgröt

Klockan är 08.00 och nere vid sjön syns två figurer vändandes en blå/röd plastbåt. Det är två minus i luften och en stilla västan krusar den ännu icke frusna vattenytan. Båten vänds, skjuts ned i vattnet och fylls med en massa utrustning. Det är dags för två gäddfiskare att under några skälvande timmar avsluta spinnsäsongen 2015. Snart kommer isen.

Under den senaste veckan har en kraftig sydvästlig vind blåst över norduppland så planen var att fiska kanter i öster samt betesfisktäta sund. Aleksander och jag tuffade ut på det köldslagna vattnet och vi förberedde oss på en kall tur. I veckan, när vi båda jobbat, var det 8+ men så fort helgen äntligen kom gjorde den det i sällskap av kallras. Otur, men det är bara att göra det bästa av situationen. I vårt fall innebar det två saker; lååååångsam tail och nöta.

På mitt beteslås inledde den nya AL-Tail som dök upp i veckan. Aleksander körde med McMio. Det var trögt och kallt, rejält. Räddningen för mina händer var Trangiaköket som fått följa med.

Även rullarna behövde tina under transport.

Påpälsad!

Aleksander fick, efter en stund, en mindre fisk och bommade ett par försiktiga pet. Jag bytte upp mig i storlek då huggen uteblev.

Cletus från Brobaits.

Men det dög inte heller. Först efter att solen fått värma upp ytvattnet en halvtimme eller så öppnades ett litet fönster och det högg till höger och vänster under en kort stund.

AL-Tail, skitmört

Aleksander med McMio-snipa.

En tvåkilos på Little Miss Ronin

Vi plockade sammanlagt sex gäddor under den korta stunden och en igelprydd trekilos blev tyvärr dagens största. Sedan tryckte sjöns osynlige vaktmästare på av-knappen och fisket tvärdog. Men sju fiskar var fler än vad vi förväntat oss efter nattens kallras. Synd bara att de större inte lät sig lockas.
 

Vacker decemberdag med is intill vassen.

När fisket dog insåg vi också att det redan varit lunchtid en stund. Kurrande magar välkomnade varm risgrynsgröt. Klart underskattad mat på sjön.

Vi bröt vid ett-tiden då andra bestyr kallade. Spinnsäsongen 2015 var därmed officiellt över och båten drogs åter upp på land för vinterförvaring. Nu väntar ismete efter helgerna, om vädret vill. Vem vet, kanske det blir som i början av 2014? Då spinnfiskade jag på öppen sjö den första januari...

Skitfiske på er, så länge!

P.s Nyss avslutades Karma-auktionerna. Galet lyckat! Det ska bli intressant att höra slutsumman. Det är oavsett en rejäl slant som Fishjoin skickar vidare till Unicef. Fantastiskt! Min auktion slutade på 4150:-. En summa jag är oerhört nöjd med och som gör mig lite stolt. Tänk att någon är villig att skänka så mycket pengar till välgörande ändamål för att få fiska med mig. Hur kul som helst!

  

"Beten rullar in som de ska..."

I förra veckan kontaktades jag av både CV Lures och AL-Pikebaits. Båda har tagit fram nya gummibeten och båda hade den fantastiskt goda smaken att fråga om jag vill provfiska dessa. ;)
Mitt svar var naturligtvis; självklart!

Först ut är två oerhört fina CV-Shadar. Smal kropp, mycket rörelse.

Sedan har vi två köttiga, snygga (och namnlösa) jiggar från AL-Pikebaits.

Med de senare låg även en bonus, eller julklapp kanske; en AL-Tail i en av de hetaste färger som överhuvudtaget finns för gäddorna i mitt hemmavatten. Magiskt!

Ni ska båda ha stort tack för förtroendet och samtliga beten ska testas när vädret nu tillåter. Det finns risk att det kan dröja ett par månader...

Skitfiske på er, så länge!

Spinnbonus

För tre veckor sedan lade sig isen på hemmavattnet. Innan den blev tjock nog att gå på kom mildare väder. Milt nog att hindra isens framfart men utan att få den att försvinna. Tills idag!

Tio plusgrader under natten och kraftig blåst gjorde att synen av en öppen sjö väntade mig imorse, lycka! Jag kastade mig ut i en liten skranglig plastbåt lånad av markägaren där ordinarie båt ligger. Den sistnämnda ligger upp och ned på land och den rubbar man inte ensam. Därav den lilla instabila farkost som flängde runt i vinden som en vante. Men vad gör man inte för lite spinnfiske?

Fotstyrning - ett tecken på liten båt...

Jag började i ett sund och på beteslåset satt en Dofftail, papegoja. På femte kastet fick jag ett av de kraftigaste gäddhugg jag någonsin upplevt. Den tyngden och stumheten i linan var helt galen. Efter ett blixtsnabbt mothugg var fisken bara borta. Inga märken i tailen, ingenting. Snopet!

Jag fortsatte men det var riktigt trögt. Först efter ett par följare, en timmes fiskande och byte till en AL-Tail var det dags för första gäddan på över tre veckor. Äntligen!

Först en liten...

... och strax därefter en lite bättre.

Även Dofftail lockade fisk.

Drygt tre timmar senare hade jag krokat av sex gäddor med en topp på blygsamma ca 3,5 kg. Då hände något väldigt tråkigt. Lexans linspridare hakade upp sig i högerkanten varje gång den kom dit och följaktligen lade sig merparten av linan på spolens högra sida. Obra! Det gick att fiska hjälpligt men jag ledsnade ganska fort på problemen det innebar. Det fick bli hemgång och rullmek istället.

På väg hemåt, rätt nöjd ändå...

Väl hemma och efter att ha skruvat isär hela rullen samt rengjort linspridaren minutiöst kunde jag tyvärr konstatera att den behöver bytas ut. Efter två års hårt användande verkar den ha gjort sitt och blivit nött i spåren. Nu hoppas jag att det går att hitta en sådan reservdel. Om inte kanske det ses som en giltig orsak att köpa sig en ny rulle...? ;)

Skitfiske på er, så länge!

Produkttipset - broddar

Det här är en reklamfri blogg. Men idag köpte jag en produkt som är för bra för att inte tipsa om.
Som lantis har jag mest lätt trafikerade grusvägar runt omkring mig. Ni som bor så vet vad som händer när packad snö smälter i töväder; det blir spolad hockey-rink. Inte så värst roligt när man har hundar som promeneras ca 5 km varje dag. Brodd är då ett måste till vardags men förstås också till isfisket som stundar.

När jag var förbi den lokala fiskebutiken senast (Österbybruks Trädgårdsmaskiner & Allservice) tipsade Martin om ett par broddar från Polyver, företaget som annars tillverkar termostövlar. Jag blev intresserad då förra årets broddar, en gummi-överdragssko med små piggar för 79:-/paret, inte helt otippat knappt höll säsongen ut. Nu var det läge att investera i något vassare. Polyver-broddarna såg lite väl rejäla ut vid första anblicken, lite glaciärexpedition-känsla, men jag bestämde mig för att prova. Och det ångrar jag inte.

Rejält gummi, rostfria kedjelänkar...

... bra passform, stark cordurastrap med kardborre...

... och respektingivande rostfria piggar! 

Efter första promenaden på is är jag klart imponerad. Vilket jäkla fäste! Att springa på fäll under vinterns ismete kommer att gå som en dans.

Priset då? 399:- och värt varenda öre. Dessa kan jag starkt rekommendera! 

Halkfritt skitfiske på er, så länge!