lördag 5 september 2015

Kaospass och missad mässa

I torsdags gav jag mig ut på ett sista skälvande pass på hemmavattnet innan det var dags för knäoperation under gårdagen. Ett kraftigt regn hade dragit förbi under onsdagen och torsdagens morgon kantades av mörka moln och en bra vind. Det luktade gädda långa vägar.

Jag gav mig ut på morgonen men fick mig en otrevlig påminnelse när jag kom till båten. På turen innan, för en vecka sedan, gick ena åran av vilket jag helt glömt bort. Nåja, jag har ju motorn tänkte jag och drog iväg. Jag driftade ett par intressanta ställen och det kom upp några mindre fiskar.

Snipa på Syndrom Tail...


...och snipa på CL Shad 14.
Det bommades en bättre fisk och togs ytterligare en snipa på Syndrom Tail. Jag körde vidare då soppan plötsligt tog slut. Fram med dunken och då insikten att den var oerhört lätt, på gränsen till tomhet skvalpade försiktigt i botten. Jag hade visst glömt bort att fylla dunken också. Nybörjarmisstaget grep tag om mig med full kraft och skammen och ilskan avlöste varandra. Måtte jag bara ta mig tillbaka till båtplatsen, tänkte jag och körde i sakta mak hemåt.

Jag kom fram, tog med dunken, åkte hem och hämtade tvåtaktsolja, åkte till närmaste mack och återvände sedan till båten igen. En god timmes fisketid hade förspillts men nu var jag på banan igen.

Nya drifter och ytterligare några smågäddor innan nästa käpp våldsamt kördes in i fiskehjulet. Linspridaren på min kära Daiwa Lexa hakade upp sig och linan lade sig enbart i ett kaos på vänsterkanten. Men vad fan! I fiskeväskan (numera min gamla Plano Phantom Pro från tidigt 90-tal)



har jag alltid rengöringsgrejor, sprängskiss och fett till rullvård. Jag försökte hitta smuts eller ännu värre; en trasig skåra i manicken (ja, just så heter den...) som driver linspridaren fram och tillbaka. Allt såg bra ut men jag rengjorde så gott det gick med en tandborste. Det lyckades inte. Det var ett sådant pass bara. Snopet åkte jag tillbaka, packade ihop och åkte hem med svansen mellan benen.

När irritationen lagt sig och en nybrygd kopp kaffe lugnat nerverna plockade jag isär hela rullen. Det var lika bra att passa på att göra en genomgående rullvård när jag ändå var igång. Nu spinner den som en katt (bortsett från ett missljud jag haft ett tag som jag inte lyckas få bort) och linspridaren fungerar klockrent. Det var gömd smuts därinne, trots allt. Om nu någon som läser detta själv har en Daiwa Lexa som de vill plocka isär men ännu inte kommit till skott kan jag rekommendera filmen nedan.


Sedan har vi ju det här med Sun City Predator Show i Karlstad. Det skulle vara oerhört roligt att gå runt bland montrar och klämma och känna på både beten och likasinnade gäddnördar. Det hade jag nog också gjort om det inte vore för ett nyopererat knä. Nu ligger benet i högläge här i sängen och trängs med drömmar om höstgäddor. Snart så...

Skitfiske på er, så länge!

3 kommentarer:

  1. Åhh, fiske.. Stressen rinner av. Avkoppling i dess renaste form..;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är ju poängen Jocce. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig... ;)

      Radera
  2. Åhh, fiske.. Stressen rinner av. Avkoppling i dess renaste form..;-)

    SvaraRadera