Nu är jag äntligen tillbaka på jobbet. Den skadade sportfiskaren i mig skulle kunna konstatera det med viss negativitet. Men resten av mig jublar faktiskt. Det är inte roligt att gå hemma, att inte vara arbetsför och kunna dra sin del av lasset. Men nu är vardagen åter till det normala och därmed också det korta after workpasset på sjön som man ibland hinner med.
Jag kastade mig ut i solskenet och den friska, nordliga vinden. Området som fick besök var samma där jag hittade en metersfisk både i fredags (avkrokades) och i lördags (tappades). Den som jag tappade högg på en av mina nya syndromtailar i färgen Golden Shiner med en svart/guldig paddel från Kaggebagge i baken. En ruskigt effektiv färg i det humusfärgade vattnet när solen lyser. Därför fick den inleda även denna dag.
Jag vet inte om det var det starka solskenet eller det faktum att en veckas sydvästlig vind plötsligt vänt till rak nordan, men fisket var avstängt. Och då menar jag fullkomligt och obevekligt helt och hållet av! Tre timmar, två hugg, en snipa avkrokad. Sådana pass är ovanliga som tur är men ack så frustrerande när man inte hittar lösningen. För att ni ska få en bild av trögheten; jag driftade ett grunt sund (även kallat snipsundet) där det alltid står fisk, utan undantag. Även större individer hittas ofta där när vattnet är kallare. Jag drev igenom med en shallowriggad 6´Shaker shad, Arkansas shiner i solskenet. Inte ett hugg! Då vet man dagshumöret på gäddorna...
På sluttampen plockade jag upp abborrspöet och gjorde några halvhjärtade försök på den fronten istället. Det resulterade i tre bommade hugg varav ett kändes rejält. Det var en sådan dag bara...
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar