Betesfilosofi

Som de flesta känner till så har det blivit en djungel på gäddbetesfronten. Det är bara att gå in på en välsorterad sportfiskebutik och plöja igenom hyllmeter efter hyllmeter med myllret av beten i olika storlekar, färger och material. Den oinvigde (jag för 1,5 år sedan) kan då bli lätt snurrig, det blir som för mycket att ta in samtidigt. Lite samma känsla som när ett vansinnigt stökigt förråd ska röjas upp. Det är övermäktigt och man vet inte i vilken ände man ska börja.

Bild från sportfiskeboden.se

Som de flesta gäddfiskare har jag ganska många beten. Framförallt har jag många fler än vad jag egentligen behöver. Det beror naturligtvis på att jag; 1. vill vara garderad för olika situationer 2. tycker det är roligt att köpa nya leksaker. Det är främst det sistnämnda som styr.

Det är roligt att köpa och rigga beten!

När det kommer till kritan tror jag att det nästan kvittar vad som sitter på beteslåset när gäddans mattid är inne. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid och pricka in storlek och rörelsemönster för dagen. Sedan tror jag att färg (och framförallt varumärke) spelar mindre roll men teknik på hemtagning desto mer. Visst kan det ibland vara enbart ett bete i en färg som gäller med det får nog ändå ses som sällsynt. Sedan kan det ju också vara bra med skrikiga färger (och rassel) i grumliga vatten och mer naturliga färger i klara vatten och så förstås glittriga i solsken och så bla bla bla......diverse teorier.

Som de flesta andra gäddfiskare testar jag mig fram vid varje pass, vad som verkar fungera. En metod som brukar fungera är snabbfiske med litet bete á la Tobias Fränstam för att lokalisera fisk (se hans teknik här). Jag har också kört så ett tag men med små tailar istället, antingen med curly-svans eller paddel. Litet och ettrigt bete, snabbt hemtaget med många, korta vevstopp brukar ganska snabbt visa om fisken står där du tror eller inte. Om jag hittar huggvillig fisk och kan anta att det även kanske står större fisk där brukar jag byta till ett större bete (oftast shadar runt 20 cm). Då kan det vara värt att lugna ned hastigheten också. Dels för att låta gummits gång komma till sin rätt men också för att jag inbillar mig att stora gäddor är mer benägna att hugga på ett långsammare byte.

 

Några av mina sökarbeten:

Hemgjord SyndromTail,

DoffTail från Anchorbaits,

 

LittlemissRonin från Roninlures,

och givetvis; SlimJimShad från TN-Lures

En av alla de saker som gör gäddfiske så roligt är att lite då och då funkar ingenting av det som står ovan. Och ibland funkar vad som helst. Det är charmen, att aldrig i förväg veta och det som också ger känslan av en liten seger de gånger man knäcker koden för dagen.

Skitfiske på er, så länge!