Lugna nerverna

Senaste fiskepasset var i söndags (16/3). Då var jag ut på den öppna sjön som sedan plötsligt stängdes igen. I tisdags, tidig morgon. Jag kör mot jobbet och närmar mig sjön. På håll ser det ut som en spegelblank yta men väl framme kryper paniken upp längs ryggraden, får nackhåren att resa sig. Hela sjön är täckt med is! Över en natt, bara. Vad ända in i...

Så har veckan sett ut samt att det kommit 10 - 15 cm snö i norduppland. Tröstlöst kan tyckas men så är inte fallet då det redan börjar att ordna upp sig. Idag har det ju varit 10 plusgrader och skall fortsätta så över helgen. Isen hinner gå tills på söndag då det blir ett sjöpass igen och denna gång med min dotter som glädjande nog vill med ut.

För att lugna spända och spattiga fiskenerver inför mässan i morgon så var jag tvungen att ta en kort tur till ån efter jobbet. Den lilla ån som alltid levererar, om än mest 2-kilosfiskar men ibland en 4:a eller 5:a. Denna tur på en timme var inte annorlunda.

Efter veckans kyla så var gäddorna stela men samtidigt helt vilda. Den plötsliga värmen triggade igång dem ordentligt. Det var dock extremt långsam hemtagning av betena som gällde. Bäst paddling vid låga hastigheter av de beten som fick följa med var Slim Jim shad från TN-Lures. Fiskar man den mot den lätta strömmen i ån kan man få den att nästan stå helt stilla med en lätt fladdrande paddel bakom. En av dagens gäddor högg när betet stått så i över tio sekunder. 

Det blev fem upp på en timme, från ca 2,5 kilo upp till dryga 4. Alla högg på Slim Jim i grön/guld. Sedan det betet levererades till mig för ett bra tag sedan har jag hunnit plocka ett stort antal gäddor på samma bete!!! Alltså, inte samma sort utan samma gummikropp. Utan att använda Mend-It eller liknande gummilagning. Den är helt sjukt hållbar men ändå så mjuk att den paddlar och vobblar i väldigt låg fart. Imponerande kombination Tommy, aka TN-Lures, fått till. Det ska dock sägas att den börjar bli rejält sargad nu men först efter 30+ gäddor. På bilden nedan förstår ni säkert varför.

4+ med slukad shad. Trots paddel genom gällocket så satt krokarna riktigt skonsamt.

I morgon blir det mässa som gäller och kanske även ett blogginlägg därefter. 
Skitfiske på er, så länge!

Grädden på moset

I förra inlägget uttryckte jag min besvikelse över tröjan som inte skulle hinna dyka upp till mässan. Fånigt förstås, framförallt med tanke på att den dök upp idag!!!!! 

Så här glad blir man då...

Bloggen på ryggen

Det är tur att man har barnasinnet kvar. Med det kommer nämligen förmågan att kunna glädja sig åt de små och oviktiga tingen i livet.
Nu jädrar längtar jag tills på lördag. Hoppas vi ses där och skitfiske på er, så länge.

P.s

På tal om besvikelse. Så här ser det ut på gården just nu:

Tur att det ska bli 10 plus på fredag...

Mässan hägrar

Snart är det äntligen dags igen. Sportfiskemässan! De som läst mina tidigare inlägg vet att jag vid denna tid för ett år sedan ännu inte återuppväckts som sportfiskare. Mitt intresse var då svalt och att gå på mässa var inte aktuellt. Vid närmare eftertanke skulle jag säga att det är ca femton år sedan jag senast var på en sådan. Då var det vildmarksmässan i Sollentuna, vill jag minnas. Avdelningen för sportfiske var inte så märkvärdigt stor och innan man visste ordet av så hade alla montrar besökts.
Nuförtiden är den visst lite större, har jag förstått...

Det är med stora förväntningar jag längtar till lördagen. Lite som det där med barn och julafton. Inför kommande King of Mälaren, gäddfisketävlingen i början på maj, så ville jag ha teamtröjor till mig och grabbarna. Jag kollade in spreadshirt.se och hittade lämpligt tryck.

Grabbarna ville vänta lite med beställningen men inte jag. På min rygg skulle ju dessutom bloggadressen stå och den ville jag ha till mässan. Lite reklam förstås men också kul om någon av er läsare skulle känna igen adressen och kanske komma fram och säga hej. Sagt och gjort så beställde jag tröjan i god tid. Betalning till Tyskland genomfördes och allt var frid och fröjd med mailade bekräftelser från deras sida. På något sätt lyckades dock min bank fucka upp överföringen och allt förhalades. Nu vet jag inte vad som händer men det känns inte sannolikt att team/bloggtröjan dyker upp lagom till helgen. Nåja, ingen större katastrof, förstås. Jag kommer ha lika roligt på mässan ändå men tröjan hade varit som grädde på moset.

Om nu någon av er, kära läsare, skulle känna sig manad att jiddra lite fiske med ett syndrom på lördagens mässa så ska ni hålla utkik efter en snubbe med uppåtnäsa, svarta glasögon och en gubbkeps i ljusbrun manchester. Det vore hur kul som helst!

Vi ses och skitfiske på er, så länge!

Den ofrivillige snipfiskaren

Det blev en tur på sjön idag också, om än en ganska kort sådan. Den panik jag beskrev i tidigare inlägg gjorde sig gällande nu när minusgraderna är i antågande. Det skall väl mycket till innan is lägger sig på sjön igen men det är bökigt att fiska i temperatur under nollan. Spöringar och linspridare med isklumpar och fingrar smärtande stela. Jag har stora problem med fingrar och tår när det kommer till kyla. Det spelar ingen roll hur varma sockor och stövlar (eller handskar) jag än har; de yttersta lemmarna blir som små isbitar. Snusandet är boven i dramat då nikotinet tydligen försämrar cirkulationen. Smällar man får ta.

Soligt...

...men kallt

Åter till dagens fiske. Jag gav mig ut på eftermiddagen i den isande nordanvind som härjade. Då sydväst dominerat ett tag så antog jag att betesfisken stod kvar på de kanterna. Där var det ju dessutom lite lagom lä så att den värsta kylan undveks. Gummi i form av Hippishake och Mcrubber fick starta. Uddar, vassholmar och småvikar besöktes utan minsta resultat. Lååååångsam hemtagning gällde förstås men det var ändå trögt. Ok, downsize it - tänkte jag och lyckades få gäddorna att hugga lite. Ibland är det enbart detta som funkar men problemet med att välja mindre beten är förstås att man inte längre sållar bort sniporna. Mycket riktigt var det dessa små rackare som ville käka både Little miss Ronin (LmR) och en salmo slider. Ja, ni läste rätt; salmo slider. Det var just den sistnämnda som var melodin denna tröga eftermiddag. En på LmR och fyra på salmo.

Här den som var minst liten.

Ja, som ni hörde på klippet så säger jag att "här är en lite finare pike." I jämförelse med de andra så stämmer det men nu kommer vi till rubriken på detta inlägg. Den ofrivillige snipfiskaren har jag högst motvilligt blivit denna senvinter. Att det ska vara så trögt att locka de större! Sjön är fortfarande ny för mig och jag har aldrig fiskat där vid denna årstid men hur svårt ska det vara? Nåväl, jag nöter vidare med stort nöje och testar nya platser och tillvägagångssätt - det är ju det sportfisket handlar om.

Skitfiske på er, så länge!

    

Halv storm satte käppar i hjulet

Idag skulle det ha blivit ett pass på sjön med en kille som hörde av sig på min "kontaktannons" på fiskesnack. Trevligt tyckte jag och såg fram emot sällskap i båten. I slutet på veckan som gått hotade smhi med snöstorm under natten och fortsatt halvstorm med sol under dagen. Jag tänkte att det blir nog inte så farligt så fiskepasset planerades in ändå. I morse blev vi dock tvungna att ställa in då vindriktningen gjorde att det fanns för få läplatser i sjön som är dugliga att fiska av.

SlimJim shad

Istället tog jag pick och pack och drog till den välbesökta ån. Jag tog med kamera med ett gammalt stativ jag hittade i förrådet med planen att filma lite hugg och drillningar. Det gick sådär. Först hade vi strömavbrott hela morgonen så jag kunde inte ladda batteriet till kameran. Väl ute vid ån, riggad och klar så gav den första timmens fiske inte en kontakt. Det enda som hände var att batteriet tog slut trots att jag bara filmade i korta omgångar. Jag fiskade en stund till och hade vid det här laget betat av flera hundra meter av en annars ganska fångstgivande sträcka. Grön/guldigt gummi och limegrön tail fick jobba men utan resultat. Kaffesuget drog mig tillbaka till bilen som förstås skyddade mot den isande nordanvinden också. I värmen kikade jag på Instagram och såg den ena gäddfiskaren efter den andra som trotsat blåsten och fångat fina gäddor som hölls upp framför kameran. Nej, nu jäklar ska jag också ta några, tänkte jag och tog nya tag.

Jag började om på samma ställe där jag startade och med samma bete; SlimJim shad. Plötsligt hade luckan prickats in och de högg friskt. Fyra gäddor på en kort stund med ännu en 4+ i topp. Man kan
börja tro att det är samma 4+ som plockats flera
gånger denna vecka men så är inte fallet.

Dagens största lilla gädda, 4+ på Little Miss Ronin

Nu vankas hemska minusgrader i nästa vecka. Och jag som knappt kan vänta tills min grunda sjö värms upp tillräckligt för att få de större madammerna mer aktiva. Jag saknar storlek men måste påminna mig om att det faktiskt bara är mitten på mars. Vid den här tiden brukar det ligga minst 20 cm is på sjöarna i uppland med noll spinnfiskade gäddor i jämförelse med de 90 som redan hunnit krokas i år. Storleken kommer! Tålamod!

Skitfiske på er!

Varm choklad med burkrulle

I denna vecka har jag pusslat in fler vardagspass än någonsin. Det beror säkert på kombinationen nyligen isfri sjö / smhi:s förutspådda kyla i början på nästa vecka. Glädje möter panik, alltså.

Denna vårsoliga eftermiddag lyckades jag lura med barnen i båten. Det är ett konststycke i sig. Sonen var med ett par gånger under förra året och lyckades knipa både gädda och abborrar. Trots relativt fångstgivande turer för honom så var fisket inget som riktigt föll på läppen. Han väljer datorn i alla lägen, nuförtiden. Dottern har jag helt felaktigt räknat bort totalt som potentiellt sällskap i båten. Hon är i en ålder där telefonsamtal med kompisar, nagellack och Instagram väger snäppet tyngre än att frysa i en liten båt där slemmiga fiskar med stora tänder kommer på besök.

Trots ovanstående hinder lyckades jag övertyga dem att följa med på en 1,5 timmes tur. Med varm choklad och smörgåsar som lockbete kommer man långt...

En ovanlig och vacker syn

Väl ute började vi att fiska av en passage som brukar hålla stadigt med fisk. Jag körde med gummi i vanlig ordning och barnen turades om att kasta med sonens lilla "burkrulle-set." Det enda bete som passade både spö och det grunda vattnet (hade ingen lust att slita upp ankaret för att ro och hämta fastvevade reflex-spinnare stup i kvarten) var en flytande gösvobbler med massa rassel.

Barnen bestämde att fem kast i var och sedan var det den andres tur. Sonen började utan resultat medan pappa Syndrom tog en liten gädda. Sonen ledsnade och ville käka mackor istället. Dottern tog över och fick sin första gädda på sjätte eller sjunde kastet.

Dotterns första gädda fotograferad av henne själv medan jag höll i spöet

Därefter nötte vi en timme till och jag fick ytterligare en liten rackare trots stort gummi. Under hela denna tid ville sonen åka hem och dottern stod koncentrerad och kastade och kastade. Hon var duktig på det också med tanke på den ringa erfarenheten. När solen började att sjunka bakom grantopparna sa jag att det var dags att åka hem och fixa middag till mamma. 

- Ja, skrek sonen.

- Nej, skrek dottern. När hon sedan i bilen började att ställa massa fiskerelaterade frågor om beten och material strömmade en flod av värme genom ett syndrom-bröst. Hon undrade om jag inte hade något större spö, mer anpassat för gädda som hon kunde få låna nästa gång jag skulle ut. Nästa gång jag skulle ut? 

- Vaddå, menar du att du vill följa med då?, frågade jag.

- Ja, det är klart, blev svaret.

En stolt far skriver dessa ord och gläder sig så länge det varar. Kanske varar det bara en tur till, hela hennes liv eller någonting mittemellan. Oavsett ska jag rigga lite andra spön nu som kan tänkas passa henne. Och plocka fram lite mindre beten som inte fått simma på så länge att de kanske glömt bort hur man gör?

Som avslutning bjuder jag på några fler foton som hon tog under turen. 

Sonen dänger skeddrag (fastnade i botten kastet efter och är kvar där...)

Syndrom i sol

Skitfiske på er, så länge!

Mikropass i ån

Efter jobbet väntar jag varje eftermiddag på min dotter som kommer med tåg från skolan. Ibland blir man ju färdig lite tidigare och idag var en sådan dag. En timme och en kvart tills tåget kommer och ingen lust att vänta i bilen. Vad göra? Jo, ta en sväng ned till lilla ån och dänga lite gummi.

Som jag berättade i förra inlägget hade jag utrustningen med i bilen ifall fisketillfälle dök upp. Precis som idag. Dessvärre fanns inga lämpliga kläder och skor i bilen. Det skiter vi i, tänkte jag med mitt syndrom och klafsade ned till ån i lågskor. Med soligt väder och okrusad yta på ån föll betesvalet på Slim Jim Shad från TN-Lures i färgen Fs grön/guld. Jag drog ett par kast in under överhängande träd med noll förväntningar om hugg. I ett kast, när shaden nästan var hemvevad, frispolade jag inför nästa kast och var på väg att lyfta betet ur vattnet. Plötsligt dök en gädda upp från ingenstans och slukade gummit mitt framför ögonen på mig. Riktigt kul hugg som fick en att hoppa till. Den drog ut lite lina och jag hann hala upp telefonen för lite filmning.

Samma gädda efter avkrokning

Jag fiskade i en kvart till och drog en kort men tvärfet 2+ på ett annat ställe. Sedan var det dags att skölja av händerna lite i ån, packa ihop och hämta dotter vid tåget. Jag brukar klaga på henne att hon luktar mycket parfym i bilen men denna dag klagade hon på mig. Hon sa att jag luktade gädda. Det tog jag som en komplimang.

Skitfiske på er!