Gäddlördag med Texas-mörtar

Så var det plötsligt helg igen och som vanligt blev det ett lördagspass på hemmavattnet. Söndagar är numera vigda till annat (skjutsa sonen till karateträning mm) så fisket är förpassat till helgens första dag och då får man passa på, oavsett väder. Och just denna lördag var vädret detsamma som under varenda jädra dag de senaste två veckorna i norra uppland; minusgrader på natt och morgon, molnfri himmel och fullkomlig stiltje.

Att behöva hacka sig ut ur båtplatsviken i mitten av oktober är en ny erfarenhet...

Med mig i båten hade jag Casper, en ung kille från bygden som är relativt ny i sportfiskets fantastiska värld.

Vi började med abborre. Planen var att besöka samma betesfiskstinna ställe där jag bevittnade massiv abborrjakt i onsdags. Betesfisken var på plats och jakten i full gång. Det hoppade, sprätte och plaskade. Bilder av bonanza, abborre-race och kilosfiskar flimrade framför mina ögon och förväntan var stor. Farligt det där, att hoppas på för mycket. Besvikelsen blir ju desto större då om planen inte går i lås. Precis så blev det. På 2,5 timmar i samma område, med betesfisken konstant närvarande, fick vi tre bommade hugg och en mört. Ja, ni läste rätt; en mört!

Texas-mört!

Det mesta testades men vi lyckades inte locka några predatorer till ordentliga hugg. Med stukat självförtroende och med svansen mellan benen styrde jag norrut i sjön för att försöka leta efter huggvilliga gäddor till min gäst istället. Även det var riktigt svårt i finvädret till en början, ända tills någon tryckte på gäddknappen. Utan förvarning satte en ordentlig jakt igång som sedan pågick i en timme ungefär innan knappen åter trycktes in. Under denna tid fick vi åtta hugg varav fyra krokades. Som sopig guide krokade jag samtliga. Jag råkade ha betet för dagen; en av mina nya Syndromtailar målad av Micke Caesarlures.

  

Golden Shiner med svart/guldig baggepaddel var melodin.

Inhalerad!

Störst blev denna korta men välmatade fisk på 4-4,5 kg. Casper agerade god håvningsman och fotograf. 

När jakten avstannade visade klockan ändå hemgång så vi packade ihop och åkte sakta tillbaka. Det blev några fruktlösa stopp på vägen innan vi åter kom till båtplatsviken där isen fortfarande låg kvar längst in. Sjukt! En riktigt trevlig dag på sjön dock med Caspers sällskap, hans mammas nybakade sockerkaka, ärtsoppa värmd på trangiaköket och mysväder (läs piss-gäddväder).

Om det finns en gäddfiskegud så ber jag nu till denne att bjuda på bra gäddväder till nästa helg, snälla! Då kommer Freddan upp från småland och jag hoppas innerligt att hemmavattnet är givmilt. Till skillnad från de senaste veckornas tjurigt snåla missunnsamhet. ;)

Skitfiske på er, så länge!