"När syndromet talar har vädret ingen betydelse" (gammalt djungelordspråk)

Nu är det höstlov för fullt. Det innebär färre barn att laga mat till på den lilla byskola där jag jobbar som enda kock. Det innebär också att mina egna barn är hemma och myser och behöver inte hämtas vid tåg. Upplagt för efter-jobbet-fiske med andra ord. Men under både måndagen och tisdagen (då vädret var mer lämpligt) var schemat fullspäckat så jag fick ge mig till tåls till idag.

Tyvärr kom en tillfällig vädersvacka just denna onsdag. -6 grader i morse, fullkomligt molnfri himmel och utebliven vind. Det hindrade mig dock inte från att packa med spön och prylar i bilen innan jag åkte till jobbet. När syndromet talar har vädret ingen betydelse. Det är bara att försöka göra det bästa av situationen.

Jag jobbade in lunchen och gav mig ut på tidig eftermiddag med ca 2 timmar på mig innan mörkret. Först var jag dock tvungen att forcera ishinnan som täckte båtplatsviken...
På beteslåset inledde Syndromtailen i Golden Shiner med en guldglittrig Knorren bakom. Den i särklass bästa färgkombon i mitt hemmavatten när solen visar sig.

Men denna eftermiddag spelade det ingen roll vad som satt på beteslåset, inget fungerade. Kallraset under natten hade fått fisken helt inaktiv och bompasset var ett faktum. Det mest spännande som hände var en lätt knuff på min Syndromtail som sedan var oroväckande lätt att veva hem. En snipa (gissar jag) hade slitit av den guldglittriga Knorren och dragit. Suck!

Nu stundar fiske i skärgården till helgen. För omväxlings skull är det jag som får vara gäst och är bjuden till huvudstaden. Då står borre på schemat men gäddgrejorna följer naturligtvis med ändå. Bara för säkerhets skull.

Skitfiske på er, så länge!

Årets längsta gädda och fiske med Freddan

Dag 1

I fredags var det äntligen dags; Freddan kom på besök från Småland för en helg i gäddans tecken. Fredag eftermiddag/kväll och en heldag på lördagen, löd planen.
Vi möttes upp vid 14-tiden hemma hos mig, bytte om, kokade kaffe och kastade oss iväg, sjukt taggade.

Det lågtryck som legat ett par dagar över norra uppland växlade tillfälligt under fredagen till ett mindre högtryck så solen gjorde oss sällskap på sjön. Men som tur var gjorde också vinden det.

Drifterna började och på mitt beteslås inledde ett originellt bete. För ett tag sedan blev jag nämligen kontaktad på Instagram av Headbangerlure. De undrade om jag ville provfiska en prototyp; en större variant av deras tidigare Headbanger, denna tänkt till gädda. Efter att ha sett den extremt irrationella och lockande gången på ett filmklipp så tackade jag genast ja. I torsdags kom den, lägligt nog.

Headbanger Whiplash

Tack vare huvudformen som trycker undan mycket vatten samt ledningen mellan huvud och kropp är gången på detta bete helt galen! Slingrande, ryckande och irrationell - och då när jag bara vevade monotont. Men i slutänden är det ju gäddorna som ska gilla gången. Och det gjorde de. Efter bara 20 minuter small det på ordentligt.

En hungrig fisk på 100 cm prick och 5+

Strax därefter tog jag en mindre fisk också på samma bete, vi bommade några fiskar och sedan var det tydligen god natt. Det korta fredagspasset gav inte mer men det räckte bra. Freddan var äntligen på besök, ett prototyp-bete visade sig vara grymt och en meterfisk fick bli avkrokad. Bra start på fiskehelgen! 

För den som blev intresserad av prototypen ovan kan jag meddela att den är planerad att lanseras under våren 2016. Whiplashen kommer att finnas i en flytande variant som jobbar på 0,5 meters djup (den jag har) samt en suspending som går ned till 1,5 meter. För mer information samt filmklipp på gången hänvisar jag till länken ovan.   

Freddan spanar...

... på vacker solnedgång.

Dag 2

07.30. Solen har inte riktigt letat sig upp ännu och en kylig morgon ligger över sjön. En sydlig vind sveper in och för med sig ännu mer gråa moln. Vid båtplatsen står tre taggade och förväntansfulla gäddfiskare och packar ned sig i den påtagligt trånga båten. Undertecknad, Freddan och Aleksander tuffar ut, sicksackandes igenom det låga vattenståndets växtlighet. Det skulle bli en bra dag.

Vi började i en passage där det ofta samlas mycket betesfisk vid den här årstiden. På beteslåsen satte vi samtliga, utan att kolla vad de andra valt, firetiger-beten. Jag med Whiplashen, Aleksander med en Pig Shad Jr och Freddan med en soft 4-play, 19 cm. Det var den sistnämnda som levererade först.

Dagens första och Freddans största för i år; precis över 100 cm och 5,9 kilo. Skaplig skalle!

Grym start och klart bättre än förväntat efter nattens minusgrader. Gäddorna var verkligen på hugget från start och Freddan tog ytterligare en mindre och så även Aleksander.

Min Whiplash samlade på sig för mycket spenat trots att den bara går 0,5 meter djupt. Det blev byte till en Syndromtail målad av Caesar Lures, den i papegojkostym med en fluogul Knorren från Piggking. Den jobbar strax under ytan med riktigt trevligt häng vid vevstopp.

Jag nötte vidare med långsam hemtagning och många vevstopp utan resultat.  

Det var först en timme senare, när solen sakta letade sig igenom de mörka molnen, som det tog stopp i andra änden av linan. Ett tungt hugg följt av djupa huvudskakningar. 

-Stor fisk, tjoade jag och Aleksander plockade fram håven. Efter en ganska snabb och problemfri drillning låg äntligen en stor fisk i håven igen.

8,6 kilo...

... och 108 cm.

Årets längsta och näst tyngsta gädda för min del var ett faktum. En vacker fisk i god kondition. Lycka! Releasen av denna fisk blev som ett startskott för Freddan. Ett sniprace utav rang satte igång och jag och Aleksander var blott åskådare när Freddan drog fisk efter fisk.

En i mängden! Som synes på bilden så är växtligheten alltför närvarande fortfarande. Det värsta syns inte; den slemmiga gegga som gömmer sig lömskt strax under ytan. 

Även Aleksander drog ytterligare en mindre fisk, jag brände en och Freddan fortsatte att bända. När vi frusna och hungriga gjorde ett strandhugg för lunch hade han hunnit dra åtta fiskar sammanlagt. Han stod för flest landade gäddor under de två dagarna men mest imponerande var att han aldrig bytte bete. Och då menar jag; inte en enda gång! Respekt!

Efter varm ärtsoppa, kaffe, fikabröd och cigariller var vi redo för rond 2. 

Vi fiskade i en fruktlös timme innan Aleksander var tvungen att avvika. Efter att ha lämnat av honom återvände vi till samma område där morgonen inletts med hopp om att fler bättre fiskar hade blivit på hugget igen. Det var trögt i solskenet och det dröjde en god stund innan en fisk åter kunde avkrokas. Innan dess hade jag en meterfisk som bara betraktade mitt bete på tio cm avstånd utan att hugga. Ett par frustrerande bomhugg avverkades också innan min andra fisk för dagen landades.   

CL-Shad 18 från Caesarlures, i guldglitter/svart gjorde jobbet.

En kraftigt sargad och något medtagen fisk på strax över 4 kilo. Undrar vad som orsakade de skadorna? Fotograf Freddan struntade i det där med rak horisont...

Vi tog varsin mindre fisk till men sedan var den mycket trevliga och lyckade fiskelördagen över. Freddan var tvungen att styra hemåt med sina 45 mil att avverka. Sammanlagt 16 gäddor på de två passen, tre meterfiskar, årets för mig längsta och Freddans årsbästa = så jäkla roligt! Tack Freddan och Aleksander för gott sällskap! Jag hoppas innerligt att vi kan sy ihop fler gemensamma pass inom snar framtid.

Skitfiske på er, så länge!

    

  

     

  

Arbete främjer inte gäddfiske!

Som rubriken lyder så blir det inte så mycket fiske i veckorna för tillfället. Det beror inte bara på jobbet utan även på det högtryck som legat över norduppland de senaste veckorna. Sol och vindstilla, tillsammans har de härjat och gjort alla utemänniskor glada. Alla utom gäddfiskarna.

Men nu är det ändring på den fronten. Ett lågtryck har dragit in med rejäl vind och blytunga moln - äntligen!

Igår kastade jag mig därför ut på sjön på ett kort efter-jobbet-pass. Med bara en timme på mig hann jag aldrig riktigt lokalisera gäddorna. De beter sig helt annorlunda denna höst jämfört med de tidigare två då jag fiskat här. Det låga vattenståndet och den kraftiga växtlighet som fortfarande (!!!) finns kvar gör att de inte trycker vassnära som de annars brukar vid denna årstid. Nu när det finns grönt att gömma sig i även längre ut så verkar de stå mer utspritt.

Jag sökte en stund med Syndromtail men det var först när en blå/pearlig Conqueror från Piggking åkte på som det högg lite. Några snipor fick se sig avkrokade men mer än så hann jag inte denna tur.

 

Nu väntar fiske med Freddan på fredag eftermiddag samt hela lördagen. Jag kan knappt vänta. Gynnsamt väder, gott sällskap och fiske, bara. Sedan är det bara att hoppas på de större fiskarnas glupska aptit (eller våran förmåga att lura dem).

 

Jag hoppas också på mer regn framöver. Med dagens vattenstånd i hemmasjön så är risken stor för bottenfrysning i stora områden om vintern blir kall.

 

 

På bilden ovan syns båtplatsviken. Det är 0,3-0,4 meter djupt och mängder av växtlighet strax under ytan som inte har någonstans att sjunka undan. På våren är toppen av den högra stenen precis under ytan... Så, regn alltså, tack!

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 



 



Gäddlördag med Texas-mörtar

Så var det plötsligt helg igen och som vanligt blev det ett lördagspass på hemmavattnet. Söndagar är numera vigda till annat (skjutsa sonen till karateträning mm) så fisket är förpassat till helgens första dag och då får man passa på, oavsett väder. Och just denna lördag var vädret detsamma som under varenda jädra dag de senaste två veckorna i norra uppland; minusgrader på natt och morgon, molnfri himmel och fullkomlig stiltje.

Att behöva hacka sig ut ur båtplatsviken i mitten av oktober är en ny erfarenhet...

Med mig i båten hade jag Casper, en ung kille från bygden som är relativt ny i sportfiskets fantastiska värld.

Vi började med abborre. Planen var att besöka samma betesfiskstinna ställe där jag bevittnade massiv abborrjakt i onsdags. Betesfisken var på plats och jakten i full gång. Det hoppade, sprätte och plaskade. Bilder av bonanza, abborre-race och kilosfiskar flimrade framför mina ögon och förväntan var stor. Farligt det där, att hoppas på för mycket. Besvikelsen blir ju desto större då om planen inte går i lås. Precis så blev det. På 2,5 timmar i samma område, med betesfisken konstant närvarande, fick vi tre bommade hugg och en mört. Ja, ni läste rätt; en mört!

Texas-mört!

Det mesta testades men vi lyckades inte locka några predatorer till ordentliga hugg. Med stukat självförtroende och med svansen mellan benen styrde jag norrut i sjön för att försöka leta efter huggvilliga gäddor till min gäst istället. Även det var riktigt svårt i finvädret till en början, ända tills någon tryckte på gäddknappen. Utan förvarning satte en ordentlig jakt igång som sedan pågick i en timme ungefär innan knappen åter trycktes in. Under denna tid fick vi åtta hugg varav fyra krokades. Som sopig guide krokade jag samtliga. Jag råkade ha betet för dagen; en av mina nya Syndromtailar målad av Micke Caesarlures.

  

Golden Shiner med svart/guldig baggepaddel var melodin.

Inhalerad!

Störst blev denna korta men välmatade fisk på 4-4,5 kg. Casper agerade god håvningsman och fotograf. 

När jakten avstannade visade klockan ändå hemgång så vi packade ihop och åkte sakta tillbaka. Det blev några fruktlösa stopp på vägen innan vi åter kom till båtplatsviken där isen fortfarande låg kvar längst in. Sjukt! En riktigt trevlig dag på sjön dock med Caspers sällskap, hans mammas nybakade sockerkaka, ärtsoppa värmd på trangiaköket och mysväder (läs piss-gäddväder).

Om det finns en gäddfiskegud så ber jag nu till denne att bjuda på bra gäddväder till nästa helg, snälla! Då kommer Freddan upp från småland och jag hoppas innerligt att hemmavattnet är givmilt. Till skillnad från de senaste veckornas tjurigt snåla missunnsamhet. ;)

Skitfiske på er, så länge!

  

Abborrpasset som skulle ha blivit

När jag kom hem från jobbet i måndags låg det magi i brevlådan igen. Fredrik Piggking Johansson har gjort en större modell av sin lyckade Hogshad som heter Hogboss. Ett saftigt bete på ca 28 cm som garanterat kommer att lura upp stora gäddor framöver runtom i landet. Micke Caesarlures Hedsén har även han tagit ett lyckat projekt (CL Shad14) till nästa storleksnivå; CL Shad18.
Båda dessa eminenta herrar ansåg att lilla jag behövde ett provexemplar. Vackert, både i tanke och handling!

Fantastiska beten! Stort tack grabbar!

Micke skickade ut sin CL-18 till lite olika fiskare runt om i landet och utlyste en tävling; först fisk fotad med detta bete i munnen vinner ett handsnidat träbete. Jag har beten så det räcker och blir över men när det vankas tävling vaknar en sprittande glädje till liv. Det här skulle vinnas! Betet kom hem på måndagen men både den kvällen och tisdagen var vigd åt att stycka tio lamm åt en granne. Det var först på onsdagen som en lucka uppenbarade sig.

 

Igår kastade jag mig således ut på mitt, nu extremt rekordgrunda, vatten (oron inför risken för bottenfrysning i vinter är stor). Som bilden visar fortsätter väderförutsättningarna för lyckat gäddfiske att vara de allra bästa... Dessutom berättade markägaren att den halvmeterdjupa viken utanför honom, där båten ligger, hade en halv centimeter is på sig i början av veckan. I mitten av oktober!!! Sjukt!

 

Då jag skulle köra ett kort gäddpass hade jag för första gången på länge inte med mig abborrspöet. Det skulle jag komma att ångra bittert. Då jag kom till en vik i anlutning till ett sund upptäckte jag nämligen löjliga ansamlingar av löjor och småmörtar. Det fräste, plogade och skvätte småfisk överallt.

 

Man vet att man har hittat schyssta betesstim när detta händer...

Men inga gäddor, bara abborrar och dessutom stora sådana. På beteslåset hamnade direkt en Shaker Shad 6´i färgen Arkansas shiner. En riktig löjimitation och det minsta betet som jag hade med mig. Det gav några abborrnafs i paddeln och en snipa men inte mer. Frustrerad och stressad över att bara kunna vara åskådare till denna abborrjakt förebrådde jag mig själv och lovade att framöver ha med abborrspöet i alla lägen.

 

Men hur gick det med gäddfisket då? Som väderbilden ovan visar; aströgt igen! Men CL-Shad18 levererade till slut. Tävlingen hade dock redan avgjorts dagen innan av duktige Roy Ridbäck men jag gick stolt in på andra plats. Eloge till Micke också att han hade tänkt till färgmässigt. Roy har haft framgång med motoroil och fick därför en sådan. I min sjö sitter svart/guld som en smäck och det visste Micke och skickade en sådan. Tumme upp!  

 

 

Nu kanske ni tror att jag är sponsrad av Caesarlures? Att jag skriver detta enbart för att göra reklam och få gratisbeten som tack? Så funkar inte jag. Inte den här bloggen heller. Jag skriver bara om beten som jag anser är riktigt jädra bra. Bra därför att de fångar fisk. CL-Shad14 är riktigt bra men storebror 18 är uppe i nästa division. Den vaggande gången, när betet verkligen lägger sig platt på sidan i vattnet innan den rullar tillbaka till andra sidan, är av sällan skådat slag. Och utan att tippa över och börja snurra. Nu testade jag bara med shallowskruv och dubbla 2/0:or i buken men det är å andra sidan den mest ostabila riggningen. Den har dessutom inbyggd rasselkammare, stort plus.

Jag förutspår stor framgång för CL Shad18 och hoppas att den når ut på marknaden.  

 

Sedan kommer vi till Hogboss. Den fiskades aldrig igår men givetvis testade jag gången. Magisk! En lugnt och förföriskt rullande kropp med sparkande svans och paddel. Betet skapar så mycket vibrationer i vattnet att paddelns rörelser kändes i spöet. Hogboss kommer lätt att fiskas framöver när vattnet blir ännu kallare och de stora damerna är ute och rör på sig. Färgen jag fick kan också mycket väl vara en kodknäckare under kommande tävling på Mälaren i november. Först kanske vi ska se om den ens blir av eller om det är åtta minus då?

 

Skitfiske på er, så länge!

 

         

 

  

 

  

 

 

2000!

Igår skedde något som jag aldrig trott var möjligt. En 41-årig make och tvåbarnsfar, gäddfiskare, kock, jägare och hobbybonde (i den ordningen) lyckades, av någon märklig anledning, komma upp i 2000 följare på Instagram. Osannolikt, otippat och skitkul på en och samma gång!

Stort tack till er alla som följer mina gäddrelaterade eskapader på nätet! Det gör det hela ännu roligare.

Skitfiske på er, så länge!

Kalla nätter och UFO-teorier

Jag fiskar ganska mycket. Mindre än vissa men säkert mer än många andra. Det blir alltid ett pass på minst 4-5 timmar varje helg och ofta två kortare after workturer i veckorna. Trots detta känner jag mig stressad nu, att fisketiden rinner iväg mellan mina fingrar utan att jag lyckas greppa den. Höstfisket är ju här rent tidsmässigt men knappast fångstmässigt.

Det är en märklig höst vi får uppleva i år, åtminstone i mina delar av landet. September bjöd på sommarvärme in i det sista som plötsligt, utan förvarning, övergick i minusnätter och klart, vindstilla väder. Det var som att hela naturen hamnade i chock där varken växter eller djur riktigt visste hur de skulle bete sig. Speciellt tydligt blev det när jag var ut på hemmavattnet i lördags...

Så fort termometern visade på den röda sidan av nollan gav jag mig ut på sjön. Vattnet låg fullkomligt spegelblankt, utan en tillstymmelse till krusning. Himlen var för ovanlighetens skull täckt med moln denna förmiddag vilket kändes som ett plus men som skulle visa sig vara betydelselöst. Efter 2,5 timme utan en enda kontakt åkte jag hem igen. Jag hade förvisso andra åtaganden hemma som väntade men nog hade jag kunnat fiska lite längre egentligen, om det inte varit så dött. Det är det första passet på mycket länge där jag varken känt ett enda pet eller ens sett tecken på liv i det grunda vattnet. Vanligtvis ser jag alltid sprättande betesfisk, jagande predatorer och större vitfisk som bryter ytan. Även om fisket är trögt. Men inte denna lördag. Det var som om ett vansinnigt dödligt gift spridits genom sjön som en löpeld dagarna innan denna tur. Eller hade kanske utomjordingar kommit under natten och sugit upp all fisk ur sjön för att genomföra märkliga experiment i fjärran galax?


Det mest sannolika är UFO-teorin. Men jag tänker nog ändå fortsätta att fiska i sjön framöver, bara för säkerhets skull...

Skitfiske på er, så länge!


      

Tufft läge

Hösten är som bekant här och då även en av årets högtider för gäddfiske. Vattnet kyls ned och all jobbig växtlighet som tidigare hindrat fisket skrumpnar ihop och faller till botten. Plötsligt kommer man åt de större gäddorna igen och de blir som vilda under blåsiga och regnruskiga höstdagar. Men det var just det; blåsiga och regnruskiga!

Eftermiddagsbild från tidigare idag. En timmes hugglöst fiske mellan jobbet och dotterns tåg. 

Nu är vi i norduppland inne på tredje veckan i rad med strålande sol och svag vind. Tuffa förutsättningar för ett lyckat gäddfiske i ett, förvisso brunfärgat men klart vatten runt en meter djupt. Det enda som kan göras, om man envisas med att nöta på i detta grunda vatten, är att just nöta på. Testa olika tider, olika tekniker. Men jag har inte alls lyckats ännu. 

Läget är tufft och jag önskar innerligt att tid och möjlighet fanns till båt i djupare vatten. I vatten där det förvisso också är trögt och svårt ibland men där gäddorna kanske inte skyggar lika extremt mycket för sol och bleke som hos mig. Men tid och möjlighet saknas och då får man försöka göra det bästa av situationen; fiska i sitt väderkänsliga hemmavatten ändå och lära sig mer under resans gång! 

Därför blir det ett kortare pass i morgon igen. Trots att SMHI lovat 1 sekundmeter och klarblå himmel...

Skitfiske på er, så länge!

     

Tjusningen med mitt-i-veckan-fiske

Det är en stor lyx att ibland kunna kringgå vardagsbestyr och bege sig ut på ett kort eftermiddags/kvällspass på sjön. Opretentiöst och utan större mål eller förhoppningar, bortsett från att bara ha en trevlig stund.

Så resonerade jag och Aleksander under gårdagen och gav oss ut på sjön under den kyliga eftermiddagen. Två timmars fiske, 3-4 kontakter och 1 landad.

Gäddan hade redan iglar på sig vilket innebär stillastående fiskar. Så kallt i vattnet är det ju inte redan men gäddorna verkar för sin del tycka det.

Det var återigen trögt i solskenet och den måttliga vinden. Eller så är kanske säsongen för kvällsfiske helt enkelt över på mitt hemmavatten? Vad vet jag?

Vad jag däremot vet är att min Instagram-vän Tommy "TN-Lures" Nielsen och hans vän Björn Nettelbladt (skaparen av nettel-laken) resonerade precis som jag och Aleksander hade gjort; kryssa mellan alla måsten i vardagen och dra ut på ett kort pass. Skillnaden mellan de två passen var, förutom deras fiske från land i Blekinge skärgård och vårat insjöfiske från båt i Uppland, att de lyckades pricka rätt.

Tommy krokade nämligen, på sin egna Abstain Swimmer i motoroil, ett nytt och riktigt rejält PB:

119 cm och 12,197 kg!!! (bild lånad från Tommys Facebook)

Stort grattis kompis! Gå genast in på Tommys Facebook och läs hans eminenta beskrivning av en händelse han sent kommer att glömma. Glädjen osar mellan raderna och smittar av sig på läsaren som lätt finner sig själv sitta och flina stort framför datorn. Återigen; så jäkla roligt och stort grattis till en fantastisk fisk Tommy!

Skitfiske på er, så länge!



 

Besök, rally och snipor

I lördags hade jag bestämt träff på mitt hemmavatten med Tony. Samma Tony som bjöd mig till Hallstavik i somras och som dessutom var den generöse person som budade hem betena jag auktionerade ut till förmån för Rädda Barnen.

Det sattes dock käppar i hjulet för detta pass. Jag hade missat ett inbokat rally på de små grusvägarna i mina trakter och vägen fram till båtplatsen var avstängd. Det fick bli söndagen istället.

 

Tony spanar

Vädret för gäddfiske var betydligt bättre på söndagen och det var med stora förhoppningar och en rejäl portion taggning som vi gav oss ut.

 

Första driften lades ute på mer öppet vatten då de vassnära drifterna fortfarande (!!!) är igenväxta. Det började bra med flera kontakter och en fisk på mellan 3-4 kilo.

 

 

 

 

Vi fortsatte våra drifter, genom spenaten med offsetkrokar likväl som på öppnare vatten. Kontakterna kom med jämna mellanrum men det var bara små fiskar som var på hugget. De större kontakterna som jag hade i slutet av förra veckan bådade gott men lös denna dag med sin frånvaro.

 

Vädret som till en början var gynnsamt utvecklade sig tyvärr till det sämre ganska snart. Vinden försvann och återkom endast i kortare perioder. Sedan kom solen. Ett halvtrögt läge bestämde sig för att gå all in och fisket dog av. I vanlig ordning provades alla möjliga tekniker, hastigheter, beten och färger men det var avstängt.

 

Mitt abborrspö åkte fram vid ett par korta ögonblick men gav inget mer än några bommade hugg samt två snipor.    

 

 

Något frustrerade och konfunderade stärktes vi de sista timmarna av ärtsoppa värmd på trangiaköket i båten. Men det hjälpte inte fisket, förstås. Vi krokade av 11 gäddor under passets gång vilket får anses vara ett godkänt antal men med en snittvikt på kanske 1,5 kilo så fanns mer att önska (av värden/guiden). Men det var som alltid en riktigt trevlig dag på sjön ändå.

 

Nu sitter jag här vid datorn och undrar när sjöns växter ska skrumpna helt och falla till botten, när höstgäddfisket ska ta och komma igång egentligen? Det är nämligen välkommet nu. Väldigt mycket välkommet...

 

Skitfiske på er, så länge!