Nya bloggen igång!

Hej alla,

Nu är den nya Fiskesyndrom-bloggen hos FishEco uppe och igång. Klicka här så kommer ni rätt.

Denna adress finns kvar då jag ibland kanske vill länka till äldre inlägg eller tips & knåp. Men nya publiceringar framöver sker endast hos FishEco.

Ha det gott och skitfiske på er, så länge!

Ismetepremiär

För en vecka sedan (juldagen) spinnfiskade jag på öppen sjö. Idag var jag ut på samma sjö men till fots och med 10 cm is under stövlarna. Det är snabba vändningar nu.

Det var dags för ismetepremiär. Nya spön och rullar har inhandlats, lina, krok och tafsmaterial likaså. Det har knåpats och pysslats, riggats och donats. Och så äntligen var det dags!

07.00, någonstans i norduppland. Mörkret låg kompakt över sjö och skog. Ett skrapande oljud ekade över nejderna och tre dansande ljuskäglor sågs skära hål i mörkret. Tre gestalter tog sig otåligt ned mot stranden varav två drog ombyggda snowracers bakom sig på den snöfria grusvägen. Det var säkerligen en och annan i grannskapet som vände sig i sängen och muttrade denna kyliga lördagsmorgon. Så upphörde plötsligt oljudet och de förväntansfulla tre var ute på isen.

Det var jag, Aleksander och Erik "Honken" som skulle inviga issäsongen. 15 spön skulle placeras ut och agnas med hälften strömming och hälften mört. Strax innan gryningen var det färdigt och den första koppen kaffe kunde avnjutas i campingstolen. Förväntan låg tjock över lägret och vi satt alla på helspänn i väntan på att någon skulle utbrista; - FÄLL!!!

Väntan i lägret.

Det dröjde inte så länge innan det var dags. Det hela började med att vi brände de tre första. Jag gjorde för tidigt mothugg på en liten, Honken gjorde mothugg på en gädda som redan snott strömmingen och dragit och sedan var det min tur att bomma igen. Den fisken hade fått med sig nylonlinan i munnen på något märkligt sätt, trots den 40 cm långa wiren. Upp kom en lina lika fransad som mitt samvete sedan blev vid insikten att en gädda förmodligen nu simmar runt med två trekrokar, storlek 2, i munnen. Trist som sjutton när sådant händer men jag hade inte kunnat gjort något annorlunda för att förhindra olyckan.

Efter dessa misslyckanden sjönk moralen i baslägret och nytt kaffe hälldes upp. Just som en ny huggperiod satte igång.

Honken med halvsnipa...

...och undertecknad med helsnipa.

Honken tog en till mindre fisk och sedan blev det Aleksanders tur.

Störst för dagen (tyvärr) blev denna smala fisk på ca 4,5 kg. Aleksanders stolta uppsyn beror inte så mycket på fisken utan snarare på de nyförvärvade fiskekläderna... 

Vi hade en liten rusch där mellan 10.30 - 11.30 men sedan mörknade himlen, snön föll ymnigt och gäddorna gick och lade sig. Resterande timmar blev helt händelselösa, om man bortser från skitsnack och tändvätskemarinerad grillkorv, omkullvälta trangiakök och broddmosad deadbait.

En av många kontrollrundor under dödtiden. 

Andra halvlek såg mest ut så här.

Strax efter 14.00 bröt vi och började plocka ihop spön, grillar och attiraljer. Ismetepremiären var avklarad och med 8 fäll och 5 landade gäddor var vi nöjda så trots att storleken uteblev. Det fixar vi nästa gång! Kanske redan nästa helg, vem vet? Då kommer rapporten på nya Fiskesyndrom-bloggen hos FishEco, om allt klaffar.

Skitfiske på er, så länge!

Bloggen flyttar

Lite drygt två år och ca 300 inlägg senare har jag beslutat att ta Fiskesyndrombloggen till en ny plattform. Det känns som om jag trampat vatten under hösten med bloggen. Glädjen finns kvar men motivationen och inspirationen har svalnat. Då behövs ny glöd, nya utmaningar och möjligheter att utvecklas. Alternativet är att sluta skriva. Det är lika troligt som att jag skulle sluta fiska gädda...

Efter att ha funderat och spånat ett tag om bloggens framtid öppnades plötsligt en oväntad och välkommen dörr nyligen. Från och med början av januari kommer mina gäddfärgade ord att återfinnas hos FishEco. Fiskesyndrom.blogspot.se finns kvar så länge men utan ny aktivitet.

Jag vill passa på att tacka alla er läsare som hängt med under resan. Det har varit oerhört roligt och givande att dela med mig av tips och knåp men framförallt rapporter. Rapporter från mitt harvande efter gädda i grunda slättlandssjöar i norra uppland. Detta kommer inte att ändras. Det är bara bloggadressen som gör det.

Skitfiske på er, så länge!

2015 - en krönika, del 4

Vi är nu framme vid den 14 november och det hade blivit dags för King of Mälaren. En alltid lika trevlig och rolig tillställning. Aleksander, Honken och jag hade en plan som vi följde till punkt och pricka.

Strax innan start.

Aleksander med sin största för dagen.

Denna gång (till skillnad från vårtävlingen) gick vår satsning hem. Vi plockade fem godkända fiskar och hamnade på 387 cm och var ganska nöjda så. Det kunde nog räcka till topp 20 av 125 lag, tänkte vi. Men det visade sig räcka betydligt längre, ända till en nionde plats! Det var vi klart nöjda med (kanske framförallt jag, som inte bidrog med en enda godkänd fisk utan bara agerade håvningsman och fotograf under dagen...).

Dagarna efter tävlingen kom isen, åtminstone på hemmavattnet. Väntans tider inleddes. Den där jobbiga perioden när man varken kan spinnfiska eller traska runt på säkra isar. Precis som det såg ut att bli ismetepremiär vände vädret dagarna innan tilltänkt lördag och bjöd plötsligt på tio plusgrader.

I brist på fiske blev det istället dags för ett helt litet gäng nya SyndromTailar.

14 nya Syndromare plus två större träbitar vars design är högst kopierad. De två sistnämnda är enbart till egen låda. Syndromarna ska gå till försäljning så småningom.  

Betena är för tillfället hemma hos Micke "CaesarLures" på spa. De får massage, ansiktsbehandlingar och även åka karusell. Samtidigt gjuter Fredrik "PiggKing" vackra bakdelar åt dem. De kommer att bli ruskigt fina helt enkelt och jag längtar tills de hittar hem igen.

Redan helgen efter det planerade ismetet som aldrig blev av hade det milda vädret öppnat sjön igen och det blev ett bonusspinnpass. Fisket var trögt i det 1-gradiga vattnet, som det brukar kunna vara. Sedan kom isen igen men det visade sig att 2015 bjöd på ytterligare spinnchanser.

Först den 12/12

Sedan den 22/12

och slutligen...

... på självaste juldagen.

Fantastiskt att kunna spinnfiska så sent in på säsongen. Men nu ligger isen för fjärde gången och denna gång ser den ut att stanna. Ismetaren i mig tycker att det blir ganska bra, faktiskt. Om allt vill sig väl kan det till och med bli premiär redan på lördag. Jag längtar.

Nu när vi har kommit till slutet av 2015 och det inte längre finns mycket att resumera vill jag passa på och tacka er. Ni, läsare som har hängt med under året och som stått ut med alla rapporteringar från mer eller mindre tröga pass på en alltmer igenvuxen sjö. Jag har haft väldigt roligt och hoppas att lite utav den glädjen färgat mina ord och smittat av sig till er som läst dem. Så, tack för att ni har läst, det blir mycket roligare att skriva då. Jag hoppas också att ni vill fortsätta följa mina tappra försök att fånga stora gäddor i mindre sjöar. Jag kommer att fortsätta rapportera som vanligt under 2016 men under lite andra former. Mer info kommer.

Skitfiske på er, så länge!

2015 - en krönika, del 3

Trots de svåra förhållanden som rådde i sjön så gjorde jag som vanligt - nötte envist på. Knät hindrade mig fortfarande att göra utflykter och äventyr med gummijollen. Jag var låst vid hemmavattnet och försökte göra det bästa av situationen. De följande veckorna blev det ett antal kortare pass med en hel del fisk upp men inga direkta storlekar, förutom Aleksanders abborre på 1090 g.

Glupsk fisk som högg en Mcrubber under gäddfiske.

Texas-snipa, en av många under abborrfisket.



Jag hoppade över en sak som hände i slutet av augusti. Lusten och viljan till att tälja infann sig och jag fixade fram tre nya SyndromTailar. Detta bete som jag bara haft en enda av och som levererade två gäddor över 9 kilo under 2014.

Nu var det dags att göra några till i andra färger. Originalet är målat av mig och lackat med endast två tunna lager. Skyddet är inte det bästa och jag vågar inte riktigt fiska med den längre. Dels för betets skull men också för gäddorna då jag är rädd att skruvöglorna inte sitter så hårt som de bör. Den får åka in på service.

Originalet har en mer spetsig bakdel medan de nya är mer anpassade att möta tailen bättre.

Redo för lack och färg men istället lades de på posten...

... till Micke "CaesarLures" som något senare skickade tillbaka dem så här! Fantastiskt fina!

Redan dagen efter mina Syndromare återvände var jag ut och testade dem en kortis på förmiddagen i solskenet. Den guldglittriga med en baggepaddel fick jobba och gav utdelning nästan direkt. En stor fisk klev på, fajtades väl och släppte precis under båten på grunt vatten. Jag såg den tydligt och fisken var en bit över metern och kanske mellan 7-8 kilo. Snopet men också kul att betet levererade. Det skulle dröja nästan en månad innan en SyndromTail fick visa vad den gick för igen. Och då kan det ha varit samma fisk som högg igen.

Det var slutet av oktober och Freddan hade kommit på besök. Han, jag och Aleksander gav oss ut på en kall sjö för vad som skulle komma att bli en lyckad lördag.

Metersfisk från kvällen innan.

Freddan med årsbästa, 100 cm och 5,9 kilo.

SyndromTailen som levererade min längsta för året...

... 108 cm och 8,6 kilo. Äntligen en bra fisk igen!

 Bra fiske, gott sällskap - som livet ska vara!

Helgen efter var det min tur att vara bortbjuden. Jag åkte ned till Stockholm för abborrfiske med Dagunista. Någon månad eller två tidigare hade jag frågat Daniel när han egentligen tänkt lära mig det där med abborrfiske. Han svarade då: November, och så fick det bli.

Kapten Daniel med borre.

Gästen med sin SyndromTail.

Det var dock riktigt trögt och fiskarna var svårlokaliserade. En dag med lite fisk i båten men som inte var ett dugg mindre trevlig eller lärorik för det. 

Ännu en arbetsvecka gick och andra tävlingen för året, King of Mälarens höstupplaga, närmade sig. Jag skulle än en gång fiska med Aleksander och Honken fast denna gång under namnet "Team Syndrom". På lördagen helgen innan stack jag och Aleksander ut på ett testpass i spöregnet.

Det blev ett gäng mindre fiskar. Trots att vi inte lyckades locka någon bättre fisk så utarbetades en plan. En plan som skulle visa sig vara ganska lyckad.



Juldagsgäddor

Vinden dånade över sjön. Några kvarvarande svanars rop trängde precis igenom oljudet. Sjön var upprört kall, nästan stålblå, i sin väntan. Väntan på att jag skulle bryta dess yta.
Juldagen. Firande, mat och presenter avlöste varandra under gårdagen och familjen stod i fokus. Nu var det gäddornas tur, åtminstone för en kort stund.

Den lilla rangliga ”vinterbåten” (den som man ensam kan sjösätta för hand) skulle styra mot några av de områden som kommer att hysa lekaktivitet under våren. Gäddorna är redan på plats, förberedda men hungriga. 

Det var med viss risk jag gav mig ut denna dag. Under förmiddagen velade jag då det blåste 15 m/s i byarna och båten inte tillhör den stabila sorten. Beslutet, som mitt syndrom redan tagit för länge sedan, togs och jag gav mig ut. Fisket fick dock förläggas där halvlä och bra drifthastigheter rådde. Det är också sällsynt att gäddorna i "min" sjö söker mat där vinden ligger på som mest. Det grunda vattnet blir för uppgrumlat och bökigt för dem. 

Solen gjorde mig sällskap och på beteslåset hamnade lite olika tailar i guldiga, mörkare färger. Det gav just ingenting. Efter en halvtimme eller så bytte jag till en Steamroller från Anchorbaits. Ytterligare en guldig historia men istället för tail satt en vit SZ-paddel bakom. Ett tips från Aleksander som var melodin för dagen.

Efter mindre än tio kast kom ett riktigt karatehugg.

Inhalerad!

Gäddan var urstark och fajtades väl innan den gled in i håven.

Svårfotat ensam i liten båt... Gäddan var strax under både metern och 6-kilosstrecket. 

Drifterna fortsatte och fingrarna blev allt mer kalla. Gäddorna högg vidare på Steamrollern som verkade vara betet för dagen. En tre-kilos, en 4,5:a och två bomhugg varav det ena var förargligt stort blev facit under den följande timmen.

Ca 4,5 kilo ursinnig gädda med Steamrollern i mungipan.

Plötsligt sjönk solen ned bakom trädridån i horisonten och huggen avstannade tvärt. Det blev dags att söka sig hemåt, i motvind. Med 400-500 meter kvar till båtplatsen rundade jag en vass och kom ut i full blåst. Då var det ingen lek längre. Som tur var blåste det rakt mot den lilla plastbåten som krängde och kastade rejält i byarna. Vågorna hade byggts upp till rejäl höjd, så pass att när båtens för red upp för vågtopparna tog aktern in vatten (trots att jag själv satt i mitten för att utjämna viktfördelningen). Det blev en spännande och ganska blöt hemresa men jag slapp åtminstone att bada.

Väl på landbacken kunde jag pusta ut, värma fingrarna och vara allmänt nöjd med det faktum att juldagen 2015 bjöd på spinnfiske. Lika otippat som roligt!

God fortsättning på er och skitfiske, så länge!

 

Julgädda

Något fantastiskt skedde idag. Öppen sjö och spinnfiske efter jobbet - den 22:a december! Vädret är smått galet men spinnfiskaren klagar inte, tvärtom.

Vid strax efter 12.00 gav jag och Aleksander oss ut på hemmavattnet. Med bara ett par timmar på oss var tanken så lite båtåkande och så mycket beten-i-vattnet-tid som möjligt. Vi körde en kant som är glödhet under tidig vår och som även kan leverera stor fisk under hösten. Ett ställe som har varit igenväxt och icke fiskbart tidigare. Drifterna började och fisket var trögt som vanligt i det kalla vattnet.

Det visade sig också vara mer växter än vi först trott så vi blev ändå tvingade att åka en bit till en större vik. Där var fiskarna på hugget och vi tog fem gäddor på kort tid. Dessvärre var storleken inte mycket att hänga i granen.

Guldglittrig SyndromTail var melodin för dessa snipor.

När sjätte gäddan högg hände något konstigt. Klent hugg och sedan känslan av en liten fisk i andra änden. Men efter ett par sekunder blev det plötsligt väldigt tungt. - Oj då, stor fisk, sa jag och tänkte att den kanske simmat mot båten efter hugget och därför känts liten. Fisken stångades rejält och kunde stundvis knappt rubbas. När den närmade sig båten utbrast Aleksander; - Oh, jävlar! Det är en stor fisk som tagit den lilla! - Håven, skrek jag och Aleksander gjorde sig redo. Vid båtkanten anade den större fisken fara och släppte snipan den huggit på men den hade inte räknat med Aleksanders svarta bälte i karate-håvning. - Jag fick den! Stor fisk, sa en nöjd Aleksander.

Och stor var den! 108 cm och 7,9 kilo. Synd bara att den inte högg på mitt bete utan på den stackars snipan som hunnit före fram till SyndromTailen. Fisken räknas därför inte men var lika rolig för det.

Kul med stor fisk i farten och fantastiskt att ens kunna spinnfiska vid denna tid på året. Nu vankas familjehelger men det milda vädret verkar hålla i sig. I början på nästa vecka kommer ett par lediga dagar och med lite tur är sjön fortfarande isfri då. Jag håller tummarna!

God Jul på er, så länge! (och skitfiske, förstås...)