Karma 14 - vårfiska med ett syndrom?

Ni som varit med ett tag på olika fiskerelaterade forum eller bloggar känner säkert till Karma. Det är en välgörenhetsinsamling som startades av Mikael "Caesarlures" Hedsén. I år har stafettpinnen lämnats över till Robert "Perstorp" Feustel. Den geniala idén går ut på att människor land och rike runt skänker sportfiskerelaterade prylar eller tjänster till Robert. Därefter auktionerar han ut dem på Tradera och alla pengar dessa inbringar skänks sedan till Unicef. Förra året blev det hela 37 288 kronor! Den summan ska vi sportfiskare hjälpas åt att höja i år!

Mer information finns att hitta på Roberts blogg teamkannibal.blogspot.se. Ni som är intresserade av att bidraga kan också kontakta Robert direkt på robertfeustel@hotmail.com. Ni som inte har möjlighet att skänka något får istället passa på att buda på auktionerna. Datum för dessa är ännu inte satta men brukar gå av stapeln i början av december. Man kan naturligtvis också bara skänka en slant om man hellre vill det.

Då jag inte har någon utrustning värd att skänka tänkte jag erbjuda en guidning på mitt hemmavatten i norra delarna av uppland. Detta under förleksfisket, våren 2015. Vad ingår? Jo, en heldag på ett gäddrikt vatten (för max två personer) med god lunch lagad i båten samt fika.



Största gäddan från förleksfisket, våren 2014 - 9,8 kg

Jag vet inte om detta är något folk överhuvudtaget är villiga att betala för men jag hoppas. Annars får jag väl bjuda mig själv på ett fiskepass i vår!

Skitfiske på er, så länge! 

Långa veckor

Solen släpade sig sakta upp över horisontens dimmiga kant. Sjön låg stilla som ett nybonat golv. I dess yta speglades oktobers prakt. Brandgult, rött, orange. Plötsligt bröts stiltjen av jagade småfiskar som desperat sprätte åt olika håll, undflyende. Det var dags.

Strax efter soluppgången. En halvtimme senare var det strålande sol. :(

Idag var det en hel vecka sedan det senaste fisket. Inga konstigheter, tycker säkert många men för ett syndrom är det på tok för lång tid. Det var efter lång väntan som jag äntligen kunde lägga första driftens första kast. Klockan var strax efter sju på morgonen och det här skulle bli en bra dag, trodde jag.

SMHI hade i vanlig ordning förutspått ett felaktigt väder. Det skulle ha varit mulet och blåst 3-4 m/s östlig vind. Mellan sju och tio hade jag strålande sol och det var fullkomligt vindstilla. Under dessa tre timmar hade jag en kontakt!

Det enda resultatet av de tre första timmarna...

Vid tiotiden blev det äntligen mulet men de större gäddorna stod fortfarande och tjurade när ytan låg spegelblank. Det var vansinnigt trögt. Först provade jag Kopyto 6´´som levererade fint förra helgen. Den gav bara snipan på bilden ovan. Sedan blev det mindre tailar som Dofftail från Anchorbaits och Little Miss Ronin från Roninlures. När inte heller det dög blev det lite större gummi med Hippishake och Mcrubber i spetsen. Inget fungerade.
Svartzonker spöet lades ned och FKP GEAR Draugen åkte fram. Det blev till att söka abborre en stund. Efter att ha krokat några små randiga så började ett sniprace på 3´´Kopyton. Sex-sju smågäddor blev avkrokade där ingen vägde mer än kilot. Varje gång tänkte jag; ooh, kanske en finare borre innan jag snabbt insåg att det var ännu en snipa. Vad fan!!?

Efter fem timmar började jag att ledsna och tog en välbehövlig kafferast. Frusna fingrar värmdes mot den varma koppen och från ingenstans började det plötsligt att blåsa. Snabbt tog jag mig till ett hett ställe i närheten för att passa på ifall vinden skulle dö ut lika fort igen. Jag drog på en röd Mctail med pearlvit bigtail bakom och fiskade av en fin vasskant. Ett enda hugg till skulle denna fisketur bjuda på och det var en vildsint 3,5:a som käkade Mctailen. Den fisken krokade av sig själv när jag höll i tafsen och hamnade därför inte på kort.

Skönt att ha varit ute igen men samtidigt surt att det var så vansinnigt trögfiskat. Nu när fiske i veckorna knappt är möjligt för mig längre och vintern närmar sig vill man ju hinna med höstfisket innan det är för sent. Då får det fasen se till och blåsa lite nästa helg, har jag bestämt.

Skitfiske på er, så länge!

Tack kära läsare!

Den 27:e oktober 2013 postade jag mitt första inlägg på denna blogg. Jag skrev för att jag tycker om att göra det samt att hålla lite koll på tidigare fångster, platser och väder. Aldrig hade jag kunnat gissa att bloggen, mindre än ett år senare, skulle ha 20 000!!!!! sidvisningar. Helt galet! Och förstås precis lika roligt.

 

Stort tack till er alla som läser om mitt gäddfiske! Det fungerar som en stor, saftig morot framför mig och får orden att fortsätta formas.

Ha nu ett riktigt höstskitfiske, så länge!

Betesval och tekniker på mitt hemmavatten

Jag har tidigare skrivit om gäddbeten och det enorma utbud som numera finns på marknaden. Detta inlägg kommer inte att handla om vilka utav dessa beten som är de bästa då något sådant inte existerar. Som med allt annat så är det marknaden som styr och givetvis tillhörande marknadsföring. Enkelt uttryckt; hade Claes "Svartzonker" Claesson tillverkat ett stort gäddskeddrag istället för Mcrubbern så hade "alla" haft det på sina beteslås nu och fångstrapporterna med stora gäddor hade haglat in. Därmed inget ont om Mcrubber som råkar vara ett grymt gummibete. Men som ni alla vet så är gäddor kinkiga ibland och attraheras av en typ av rörelse/färg/storlek ena dagen för att gilla det motsatta dagen efter. Detta har jag skrivit lite löst om tidigare så därför skriver jag nu enbart om vilka beten som fungerat bäst i mitt hemmavatten under de olika årstiderna. Dessutom tänkte jag skriva lite om vilka metoder jag funnit mest effektiva.

Först lite om mitt vatten för att förstå mina betesval. Sjön har ett medeldjup på 1,5 meter under våren när vattnet står som högst. Botten består enbart av lera i ett jämnt skikt. Alltså finns inga djuphålor eller grynnor. Strandlinjen består uteslutande av vass och under sommaren växer sjön igen av en heltäckande näckrosmatta. På hösten är sjön, som i alla andra sjöar, mycket grundare än på våren.

Vår - förleksfiske


Inloppsviken med en tunn strimma öppet vatten. När bilden togs var det sjukt mycket gädda
som stod i det syrerika vattnet. De högg som galningar på stort gummi. Några dagar senare hade isen gått.

När isen precis har gått (och även innan) letar sig gäddorna in i de grunda, södervända lekvikarna. Vattnet är väldigt kallt och relativt klart. Vid dessa förutsättningar är grundgående och saaaaakta sjunkande beten ett måste då hemtagningen är extremt långsam samt vevstoppen långa. Detta är prime time för jerkfiske. Om man dock (som jag) inte använder sig av denna metod så kommer ett välviktat, svävande tailbete att göra jobbet istället. Även shallowriggat gummi är effektivt men svårare att hålla borta från botten.



Dräpare i kallt vatten. Hogshad, Hippishake och Conqueror från
PiggKing Lures. Gissa vilken färg som funkar bra på våren...? 

Efter vinterns kalla vatten, och därmed gäddans minskade ämnesomsättning, är de ofta glupska på våren och stora beten kommer till sin rätt. Med stora menar jag shadar upp till 25 cm och tailbeten upp till 30 cm. På min sjö funkar lite dovare färger bäst i det relativt klara vårvattnet, med blå/pearl som ständig favorit.

Vår - efterleksfiske



Utlekt metersdam på Slim Jim Shad
från TN-Lures i grön/guldglitter

Egentligen kan man säga att det som står ovan även gäller här. Skillnaden är dock att vattentemperaturen stigit något och att det ibland krävs lite snabbare hemtagning med fler och kortare vevstopp samt även mer ettriga beten. Gäddorna brukar dock fortfarande vilja ha stora beten då de vid denna årstid koncentrerar sig på stor vitfisk som är inne för lek i de grunda vikarna. Denna period på året kan erbjuda berg-och dalbanefiske. Ena dagen har man en vansinnig huggsexa utan dess like för att nästa dag bomma helt.

Liten Dofftail från Anchorbaits i gapet på en utlekt metersfisk.
Papegojfärgen var riktigt het under efterleksfisket i våras.

Då kan tricket ofta vara att gå ned i storlek på bete. Från 20-25 cm shad till 15-18 cm. Små tailbeten kan nu också vara ruskigt effektiva. Då solen ofta är sällskap denna tid så är grön/guldglitter en favoritfärg.

Försommar och sensommar

Högsommaren hoppar jag över då det ju inte går att fiska här hos mig vid den tiden. Under försommaren, när näckrosorna börjar att ploppa upp, åker spinnerbaitsen fram. De brukar vara riktigt grymma då, snabbt hemvevade. Gummi funkar förstås också i blandade storlekar. Problemet med snabbt hemvevade gummin som är shallowriggade är deras benägenhet att rulla. På vissa modeller hjälper ett päronbly i beteslåset medan andra måste riggas om med jigghuvud. Den extra vikten gör ingen skillnad vid fiske på grunt, växtrikt vatten då hemtagningen är så pass snabb. Mina tailbeten får oftast vila mer och mer under denna årstid. Varför, kanske ni undrar? Det enda bra svaret jag har är att de inte verkar fungera lika bra. Vissa tailbeten har dessutom samma problem som gummin vid snabb hemtagning; de vill gärna lägga sig på sidan eller till och med rulla, ibland. Då vattnet blir lite grumligare denna årstid brukar jag välja mer skrikiga färger under försommaren. Guldglitter fungerar dock alltid i solsken!

Mcrubber i grön/guld - grymt försommarbete!

Sensommaren i grunda sjöar är ytbetets tid. Vid gryning och skymning jagar ofta gäddan i ytan och ett skramlande spinnerbait bland näckrosorna kan vara melodin. Jag skulle gissa att ett walk the dogbete skulle vara grymt men har inte hunnit prova det ännu (har heller ingen lämplig utrustning för ändamålet). Detsamma gäller gäddpopper - har inte heller blivit av ännu. Skrikiga färger fortsätter att vara det som oftast gäller.



Tidig höst

Stora stim av löja söker sig in mot vasskanterna och gäddorna följer efter. Då de verkar vara fullt fokuserade på löja så funkar oftast små beten bäst. Jag kör då mycket med 6´ Kopyto, Hippishake Jr och små tailbeten.

Relax Kopyto 6´

Spinnerbait fortsätter också att vara effektivt men hastigheten är nu lägre. Vassnära eller i och precis utanför växtbälten brukar vara de ställen där man ska leta.

Sen höst


Releasebild på en 9,4:a som tog en Hippishake i
blå/pearl i början av november 2013

Nu är vi tillbaka till det riktigt kalla vattnet. Gäddorna fyller upp depåerna inför vintern och då kommer de stora shadarna tillbaka tillsammans med större, svävande tailbeten. Hemtagningen blir riktigt långsam och vevstoppen långa. Det är fortsatt vassnära som gäller. Den röd/vita färgen är nu grym och blå/pearl mfl. är förstås också riktigt bra.

Mctail med Bigtail har sin storhetstid under tidig vår
och sen höst, åtminstone i mina hemtrakter

Som ni gäddfiskare förstår så är detta en generell redogörelse för vilka beten jag använder hur och när. Ingen regel utan undantag, som det brukar heta. Sedan kan det ju fungera helt annorlunda i en djup sjö med blandad bottenstruktur som dessutom inte växer igen på sommaren. Detta blir således kanske några tips till de som fiskar i liknande vatten som jag gör.

Skitfiske på er, så länge!

Picnicpass med spön

Denna söndag eftermiddag var planen att vara hemma och mysa med sonen medan fru och dotter hade ridträning. Syndromig som jag är så föreslog jag givetvis umgänge på sjön istället. Motvilligt gick sonen med på det hela, kanske tack vare termosen med varm choklad samt löftet att han skulle få spela på pappas mobil om det blev för tråkigt.

Vi drog ut vid tvåtiden på en lätt vågig sjö under mulen himmel. Då sonens spö (med burkrulle) var laddat med liten jigg så började vi där jag fick den större abborren igår. Vi gav det en kvart men efter det ledsnade sonen och ville fika istället. Då passade pappa på att byta plats och spö.

Samma röd/vita 6´ Kopyto som gav resultat under gårdagen åkte på beteslåset och den fortsatte att leverera.

90+ och runt 5 kg

Jag fortsatte att fiska av några vasskanter men sonen hade vid det laget ledsnat och ville hem. Efter 1,5 timme på sjön så packade vi ihop. Precis när vi skulle bege oss så kom jag att tänka på ett litet grunt område som jag inte fiskat sedan i maj. Där har det varit vansinnigt igenväxt under sommaren och är ett av de ställen där näckrosorna fortfarande dröjer sig kvar. "Jag ska bara...", sa jag och sonen suckade. Jag lät båten driva i vinden in mot vassen och fiskade av området utanför hjälpligt. Tio meter kvar till vassen och jag flippade in Kopyton i ett litet vasshål, tog ett par vevtag, vevstopp, några vevtag till och då såg jag betet närma sig båten. Plötsligt dök ett enormt, öppet gap upp bakom jiggen och liksom sög in hela betet i ansiktet. Mothugg, snabbt ändrad slirbroms och sedan rusningar. Vid det här laget hade vi hunnit driva in i vassen och det var mycket nära att det hela slutade illa. Den stora gäddan drog in mot växtligheten ett flertal gånger men jag lyckades att pressa ut den lika fort. Hade den lyckats vira linan runt några vasstrån så hade det hela slutat där men på något sätt hamnade hon i håven till slut.

Prick 100 cm...

...och precis över 8 kg

Schysst, spontant picnicpass!!! Sonen var också nöjd över att ha fått se stor fisk på nära håll samt att agerat fotograf. Grym fiskehelg med två metersfiskar i båten, en över sju- och en över åtta kilo. Jag älskar hösten!  

Skitfiske på er, så länge!

   

Större kontakter

Lördag morgon, klockan är 07.00. Solen har precis letat sig upp någonstans bakom skogsridån i öster. Vattenytan ligger fullkomligt blank. En gestalt med tung packning kommer gående längs en grässlänt som rinner ned mot sjön. Båda händer är fulla av diverse utrustning och ryggen likaså. Han packar omsorgsfullt ned sakerna i en blå/röd plastbåt och det dröjer inte länge förrän ljudet av en liten båtmotor bryter tystnaden. En djup suck av välbehag slank ur hans mun men det ljudet nådde aldrig någons öron. Man kunde bara ana det, på avstånd, när axlarna tydligt sjönk ned.

Jag styrde mot det ställe där den stora fisken valde att hoppa av kroken i måndags. Det var en kontakt som var väl värd att söka vidare efter och därför fiskades området av grundligt från olika håll. Tyvärr höll inte SMHI sitt löfte om 3 m/s och helt mulet. Det var helt vindstilla under passet, ända fram till 12.30 då det var dags för hemgång. Solen letade sig fram lite då och då men gäddorna var hyfsat med på noterna ändå.

Precis som på de senaste passen så var det mindre gummi som gällde. Gäddorna är fokuserade på löjor inne på det grunda så därför blev det 6´ Kopyto för hela slanten.

Grymt bete, klart underskattat.

 Röd/vitt gummi levererade inom fem minuter.

Arg och hungrig 3+

Driften fortsatte vassnära och det enda som hände följande halvtimmen var ett bommat hugg som dessvärre var ganska stort. När den tänkta sträckan var avfiskad tog jag om driften fast lite längre ut i bältet av kvarsläntrande, bruna näckrosor. Efter en kvart levererade samma Kopyto ett större hugg.

Hon bjöd på en fin fight med flertalet rusningar innan hon gled in i håven

Fin rygg...

...och hyfsad skalle. 101 cm och dryga 7 kg

Skönt med en större landad gädda igen, det var ett tag sedan. Man kan inte annat än att älska hösten!

De följande 3-4 timmarna blev svårfiskade med mer ihållande sol. Det gav dock åtta gäddor till men bara smått. Hälften av dessa tog på liten jigg när jag sökte abborre. När det var dags att bege mig hemåt igen stannade jag på en sista liten fläck där det brukar kunna stå borre. Jag gjorde några kast vilket gav en enda randig fisk denna dag, men det var en fin sådan.

40 cm och 815 gram, schysst snittvikt!!!

Trevlig tur blev det som gav redig mersmak. Det är lååååångt till nästa helg...

Skitfiske på er, så länge!

  

  

Revansch, var det tänkt

Som rubriken lyder så kände jag ett behov av att kasta mig upp på hästen igen, så fort som möjligt, efter min senaste, mindre lyckade tur på sjön. Jag är ju ingen långsint person som går och surar i onödan så det var med ny kraft och förhoppning som jag gav mig ut på ett litet kvällspass.

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så har jag problem med min 0.11 Nanofil-lina. Eller åtminstone problem att knyta densamma. Hemma vid köksbordet lyckades jag till slut få till en knut som faktiskt höll. Märkligt att det gick lättare utan stress och irritation...

Abborrgrejorna var således i ordning men jag började att söka efter gädda på samma område där jag bommade den stora i måndags. Just nu är gäddorna inne i en period på året när de jagar mycket löja inne vid vass- och strandkanter, har jag märkt. Mindre beten ger större framgång och jag minns hur det var på samma sätt vid den här tiden förra året. På beteslåset hamnade därför Kopyto 6´och även Hippishake Jr, båda riggade med jiggskalle (trots en meters djup) och en trekrok på buken.

Igår när jag riggade dessa mindre fick jag för mig att prova en ny grej (åtminstone för mig). Istället för att sätta en stinger, som ofta kan göra mindre gummi lite snett i gången, så drog jag rostfri tråd genom gummit, samma tråd som används till shallowskruvar. Jag gjorde alltså en ögla på tråden som lindades runt jiggskallens enkelkrok där den kommer ut ur gummit på ryggen. Därefter drogs den rakt nedåt genom gummit och så böjde jag till en ögla på buken i vilken trekroken fästes. När det hela var klart såg det helt ok ut men jag insåg att det vid hugg fanns risk att gummit skars upp av tråden. Nåväl, det skulle åtminstone prövas. Det visade sig att gången blev något hämmad. Blir att tänka till och modifiera lite. Istället åkte en annan Kopyto på beteslåset, en med stinger. Den levererade direkt.

Det blev fyra snabba gäddor mellan 1-2 kilo på samma Kopyto. De stora verkade sova och när vinden plötsligt tvärdog så gjorde de små detsamma. Abborrspöet åkte fram istället men de stod inte heller att finna den sista halvtimmen innan mörkret. Det börjar att bli den tiden på året, då kvällsfiske inte längre är så givande. Åtminstone på mitt hemmavatten. Men vad gör man inte när syndromet kallar, det är bara att ge sig ut och njuta av vad naturen har att ge.

Skitfiske på er, så länge!