Vindskygga storgäddor och snipiga abborrar

I morse var det dags för denna helgs fiskepass. Klockan ringde 06.00 och då solen gick upp 06.45 var tanken att jag skulle vara på sjön till dess. I själva verket steg jag upp 07.11 då jag vaknade med ett ryck. Fan! Dålig start! Som tur var hade jag inte bestämt möte med någon. Det var solofiske inplanerat så den enda som blev lidande var jag själv.

07.45 istället för 06.45...

Väl på sjön möttes jag av en ganska kraftig sydväst som dock inte skulle blåsa lika mycket som gårdagens vind. Ännu en gång började jag söderut i sjön för att sedan driva norrut längs vassträckor, uddar och sund. Vind och vattentemperatur talade till gäddfiskets fördel men den klarblåa himlen och det ganska grumliga vattnet (från gårdagens hårda blåst) talade emot. Det skulle visa sig bli en blandning av de båda.

Under den första driften, som varade i en halvtimme, hade jag inte ett pet trots att jag befann mig på annars heta ställen. Betesvalen vid starten var Mcrubber i grön/guldglitter, Hippishake i brunglitter/pearl samt hemgjort mindre tailbete med glittertail - allt för att reflektera solen. Ingen ville dock smaka på dessa förutom en snipa som bet av Mcrubber-paddeln.

Efter en stund kom jag fram till ett mer näckrostätt område så då fick det snygga spinnerbait som Ulf Hagström tillverkat åka på beteslåset. Då vaknade sniporna till liv. Jag krokade fem stycken på kort tid, samtliga runt kilot. Då letade jag mig längre utåt från vassen för att kanske hitta större fisk men de lös med sin frånvaro. Istället fick abborrspöt och 3´ Kopyto lite tid vid några olika ankringar. Det resulterade i ytterligare fem snipor! WTF!

Nog för att jag inte befann mig på de hetaste abborrställena men någon enstaka borde jag väl ha kunnat locka? Så blev inte fallet och då åkte gäddspöt raskt fram igen. Ny drift, fortsatt med spinnerbait, gav en vansinnig 2,5-kilos med otroligt snygg teckning.

Fläckarna var klargula och ryggen vackert tigermönstrad.
När jag skulle fota ryggen ville inte gäddan vara med på bild längre, tyvärr.

Kort därefter, långt inne bland vassöar, näckrosor och på ruskigt grunt vatten högg dagens största som blev lite plåster på det sargade självförtroendet.

94 cm och runt 5 kilo.

Vid det här laget hade jag fiskat i närmare fem timmar och löftet till familjen att inte vara borta så mycket längre gjorde sig påmint. Det blev lite resultatlöst "hafs-fiske" här och där på vägen till båtplatsen. Fiske under stress brukar sällan ge så mycket, har jag märkt...

Summerat blev det tio snipor, en 2,5:a, en 5:a, en trasig Mcrubber, två söndersmashade Kopytos, en pajad jiggskalle, ett böjt abborrbeteslås och slutligen; en skön tur på sjön med stillad fiskeabstinens. I skrivande stund är jag dock, som alltid, lika sugen igen på nästa pass som nog får bli redan i morgon.

Skitfiske på er, så länge!