Gummi (tail) vs Jerk II

Då var det dags för en till inofficiell tävling på mitt hemmavatten. Alex från Uppsala tittade upp till norra delarna av Uppland på ett efterlekspass. För ungefär sex veckor sedan var han här och fiskade skjortan av mig med sina jerkbaits (läs om det här). Nu var det så dags för revansch, var det tänkt även om det så klart mest handlade om ett trevligt lördagspass på sjön.

Efter att ha hämtat Alex vid tåget kom vi till sjön vid åtta-tiden. Den låg totalt spegelblank mellan vassarna och det utlovade mulna vädret var väldigt soligt. Aj då! Inga vidare förutsättningar men det kunde jag just inte bry mig så mycket om vid ankomsten. Jag kunde bara tänka på motorn som havererade under den senaste turen. Det var med ett visst mått av rädsla och med ett enormt hopp som jag tömde ut den felblandade bensinen, fyllde på ny och drog igång min gamla trotjänare; mercury 2,2:an från -86. Bettan hoppade igång på första rycket och gick klockrent hela turen. Lycka!!!

Vi tuffade iväg mot det sund som varit så hett på sistone. Ett ställe som har alla förutsättningar att hålla mycket betesfisk. När vi kom fram var det fortfarande stiltje och det syntes inga tecken på aktivitet i ytan. Inget jagande och inga sprittande mörtar.

Alex körde jerk, mest Big Bandit och Busters. Jag provade några shadar men körde mestadels med tailar. De första tecken på liv var följare och petare som intresserade sig för Alex beten utan att vilja hugga. Efter några bommade lyckades han kroka en liten hungrig gädda på en Pig.

Även jag tog en mindre gädda innan vi driftade vidare, strax förbi sundet. Då gick plötsligt solen i moln och jag bytte till en viss röd/vit McTail med pearlvit bigtail. Det dröjde inte så värst länge innan ett större hugg kom. 

Den fajtades ganska bra. Ca 90 cm och runt 6 kilo.

Samma gädda.

Strax därefter hade jag ett till hugg som nästan ryckte spöet ur handen på mig. Gäddan måste ha simmat i hög hastighet mot betet, halvmissat för att sedan försvinna. Efter det hände just inte så mycket mer på det området och vi gjorde en förflyttning längre norrut i sjön, trots att jag visste att vi befann oss på rätt ställe.

Ibland undrar jag varför man fungerar så. Bara för att gäddorna stänger av jakten och tar en tupplur så behöver man ju inte följa behovet att byta plats. Nu menar jag förstås inte samma fläck utan samma område. Fiskar man på, låt oss säga, minst 100 meter i diameter som man vet håller fisk kan man ju drifta det om och om igen en hel dag. Åtminstone från olika håll och med olika beten. Det känns dock bättre för stunden att byta plats helt och därmed öka sina chanser (tror man).

Vi bytte, provade, misslyckades och åkte tillbaka. En klassiker! Och mycket riktigt var det även på ursprungsstället som resterande gäddor krokades. Men det var trögt över lag, denna vindfria dag. Det blev totalt sex krokade gäddor och ett gäng följare plus pet. Hur gick det då i tail vs jerk II?

Jo, tail lyckades klå jerk med 5-1 samt plocka största fisk. Alex menade på att han var en god och artig gäst som lät värden "vinna" på sitt eget hemmavatten. Det var i sanning god sport av honom, men hur han fick gäddorna att strunta i sitt bete är för mig en gåta. ;)

Skitfiske på er, så länge!