Crazy Pike Tuesday

Ni som följer min blogg vet ju vid det här laget att just tisdagar erbjuder en liten lucka för ett kort eftermiddagspass på sjön. Så även denna tisdag. Taggad efter förra tisdagens, och inte minst helgens, fiske drog jag ut till samma sund som bar frukt för en vecka sedan. En lätt nordan krusade vattnet och solen gömde sig bakom lite moln. Perfekt!

Jag började med shadar av olika slag, ett vinstbete från i lördags (den grön/vita på bilden nedan från Holmer Lures) samt ett testbete (den blå/vita Doffshaden från Anchorbaits).

Dagens laguppställning

Det var trögt och ingen ville smaka på dessa. Efter en halvtimme eller så satte jag på helgens killer; den röd/vita McTailen och gjorde en liten förflyttning. I andra kastet smackade det på ordentligt. Ett större hugg! Gäddan fightade rejält och stångade nere vid botten. Till slut kom den till ytan och det var ett stort huvud som tittade upp. Det var en fisk i 105 centimeters-klassen, 7-8 kilo. Endast en trekrok satt fast, längst ut i mungipan! Jag böjde mig ned efter håven, sänkte ned den i vattnet och gäddan körde en liten rusning. Drillandes med en hand fick jag den åter nära håvkanten men då fick hon nog, gjorde ett litet skutt (som jag inte hann parera), skakade på huvudet och spottade ut den enda kroken. Hon fanns kvar under ytan en halv sekund och jag försökte lönlöst att skopa upp henne med håven. Det var nästan som att jag hörde henne viska genom vattnet:
- Skit på dig! Du fick ditt roliga i helgen!

Lätt skamsen i nederlagets stund var jag väl benägen att hålla med henne. Jag tog dock nya tag och fortsatte min drift i sundet. McTailen byttes ut mot en blå/vit Mcrubber och ett litet snip-race stod att vänta. Fyra snabba småfiskar, sedan en 3-kilos och kort därefter ännu en snipa.

Därefter var det dags att bryta upp, ta sig tillbaka till båtplatsen och åka för att hämta dottern vid tåget. På vägen hemåt började min gamla trotjänare, en Mercury 2,2 från -86, att lukta varmt och låta konstigt. Jag påmindes om den senaste påfyllningen av bensindunken då jag blev osäker om rätt mängd tvåtaktsolja tillsatts. Jag avfärdade det då och tänkte; det blev säkert rätt. Nu är jag inte lika säker på det, kan man lugnt påstå. Jag stängde genast av motorn innan den skar helt och sedan fick det bli en power-rodd den sista biten som kändes fint i armar och rygg efteråt. Nu blir det till att tömma ur all soppa ur motorn och dunken, göra om och göra rätt samt hoppas på det bästa. Surt pass med andra ord, i dubbel bemärkelse. Det blev dock sex pigga gäddor på 1,5 timme så jag kan knappast klaga. Dessutom var det nya spöt riktigt skönt att både kasta och drilla med trots sin mastodonta ryggrad.

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Avslutningsvis bjuder jag på en liten selfie som tydligen ska vara så populärt nuförtiden. ;)

Ännu en vinst från helgens tävling; en schysst mössa från Skinnet Lures