Det är avkopplingen och närheten till naturen som drar väldigt mycket för mig. Att också få komma iväg från ansvar och göromål, koppla bort och njuta av egentid. Jag ska dock inte sticka under stol med att själva gäddhugget och det adrenalinpåslag det medför, nog snarare är drivkraften de gånger man ger sig ut i spöregn eller snöstorm.
Tyvärr har jag kommit till en insikt om vissa förändringar i dessa drivkrafter. Eller snarare en förändrad känsla under själva fisket; prestationsångest. Detta är en bloggrelaterad skada och jag är knappast den första som drabbats. Låt mig förklara.
Oftast fiskar jag under tidsbrist. Jag har andra göromål men sticker iväg ett par timmar vilket medför att en viss känsla av stress ofta är med i båten. Tråkigt, då det är just denna känsla man vill lämna på bryggan när man ger sig ut. Väl ute på sjön finner jag mig själv alltmer sällan bara stå och njuta av naturen, vattnet och fågellivet.
Istället flänger jag runt i jakt. Jakten på en stor gädda som i sin tur blir ett bra foto eller filmklipp till bloggen. Efter trögt fiske infinner sig en uppgiven känsla av misslyckande, mest med tanke på uteblivna rapporter av fina gäddor. Scenariot har vridits till omvänd ordning; istället för att blogga om mitt fiske har det mer och mer blivit till att jag fiskar för bloggen. Märkligt fenomen, framför allt med tanke på att min blogg inte är särskilt stor och att jag inte tjänar några pengar på den.
Jag vet de före mig som drabbats av detta och lagt ned sina bloggar för att återfinna gnistan och glädjen till fisket. Så långt tänker jag inte gå då jag upptäckt detta i tid. Det är en inställningsfråga hos mig som jag nu tänker ändra på. Bloggandet fortsätter så länge jag tycker att det är roligt men hädanefter ska jag påminna mig sjäv när jag sätter foten i båten;
fiska och njut bara, det är därför du är här!
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar