Gummi vs Jerk

Tidig morgon i slutet av mars. Solen lyser redan starkt över det lätt krusade vattnet. En båt skär ytan i sin färd mot sjöns norra del. Delen där en åmynning finns och där ett syndrom tidigare haft ett gädd-eldorado. I båten sitter dock två personer, för ovanlighetens skull. Förutom undertecknad så var även en Alexander med på passet.
Han hade svarat på fiskesnacksannonsen där jag efterfrågade båtsällskap och det fick jag således idag. En trevlig bekantskap och en kompetent gäddfiskare.

Vi började som sagt i de norra delarna av sjön för att se om större fisk intagit positioner i grundområdet inför leken. Som rubriken antyder så körde vi en högst inofficiell "tävling" med gummi vs jerk. Nu körde jag visserligen mest tailar då shadarna inte ens lyckades få ett pet.
Jag har ju inte riktigt lyckats knäcka koden för de större gäddorna denna tidiga vår så det skulle bli mycket intressant att se vad jerk kunde leverera.

Vi började ganska snabbt att plocka ett par små fiskar i var. Alex började med Big Bandit "skitmörten" och jag med TN-Tail i firetiger med röd bigtail. Det visade sig snart vara väldigt trögt och svårfiskat. Då solen lös starkt var vi beroende av vinden som dessvärre mattades av ju längre dagen gick.

Vid passets slut hade vi krokat av dryga tio gäddor och ett par som krokade av sig själva vid båtkanten. Några pet och följen blev det också där det mest anmärkningsvärda var två stycken 1++ kg abborrar som hängde efter Alex Buster Jerk.
Jaha hur slutade då tail vs jerk, kanske ni undrar? Alex och hans jerks tog störst, minst och flest. Det var ingen förkrossande seger men ändock en seger. Dryga 6,5 kg för Alex

och ca 4,5 för mig. Min egna lilla seger var dock att båda mina största (eller minst små) högg på hemsnidat.

ca 4,5 kg...

...och runt 3 kg på egna tailbeten

Det var en trevlig tur med fantastiskt vårväder (dock inte gäddväder) och klart uppskattat med sällskap i båten. Det får lov att upprepas, tycker ett syndrom.

Skitfiske på er, så länge!

Är det verkligen vikten som väger tyngst?

Som de flesta vet så har gäddfisket utvecklats enormt de senaste tio åren. Med nya och innovativa spön, rullar, linor men kanske framförallt beten har marknadens utbud nått nya höjder. Efterfrågan och intresset är större än någonsin. Det är bara att se på helgens mässa. Det kändes som att 90% handlade om gäddfiske. Förstås inte mig emot.

Något som också ändrats sedan jag fiskade mycket senast (15-20 år sedan) är synen på vad en stor gädda är. På nittiotalet var det högst ovanligt med en mätdekal eller måttband i båten. Det var våg som gällde. Nu är det nästan tvärtom, åtminstone på tävlingarna. De flesta sportfiskare man ser på sociala medier, poserandes framför kameran med fina gäddor, gör både och. Mäter och väger. Men vilket väger tyngst? Ja, vikten förstås men jag menar; om du får en lång och smal gädda eller en kort och tjock, vilken klassar du som störst?

Svaren varierar givetvis och är högst individuella. Personligen, om man blir tvungen att välja, skulle jag säga en som är lång och tjock! Skämt åsido, jag tar hellre en kort gädda i god kondition som skänker känslan av tyngd under drillningen än att dra upp en lång men spinkig rackare. Men det är ju bara min åsikt.

Nu till dagens korta tur på sjön. På tisdagar går dottern lite längre i skolan och kommer med ett senare tåg. Om man är ett fiskesyndrom så jobbar man då på utav sjutton på eftermiddagen, kastar sig iväg till båten och tar en dryg timmes tur på sjön istället för vid ån. Som ni vet har ån hugg-garanti den här årstiden men det verkar inte simma någon vidare storlek där. Det gör det däremot i sjön även om de är förskräckligt tröga i kylan.

Denna eftermiddag hade vinden vänt från sydväst till en isande nordan. Då passet ju skulle bli väldigt kort så höll jag mig relativt nära båtplatsen i en mindre vik som låg i halvt lä. Mitt ute på sjön seglade de vita gässen på vågtopparna och där hade jag ingen lust att vara. Det var shadar som gällde och i det soliga vädret blev det återigen grön/guldglitter. Först nyinköpt Hippsihake i den färgen och sedan den sargade SlimJimen ni läst om förut (tjatigt många gånger...).

SlimJim

Det var den sistnämnda som gällde för dagen. Två gäddor upp, en snipa och en 6 plusare.

Den större fick även inviga insidan på den nyinköpta håven från mässan. Abus gäddhåv med gummerat nät, som verkar fungera fint.
Jag varken vägde eller mätte gäddan, om vi nu får återgå till inläggets rubrik. Den var lite för liten för det. Snart nog ska dock både våg och måttband få åka fram, hoppas jag.

Skitfiske på er, så länge!

Luften är fri

Likt ett barn som inte kan låta bli att stoppa fingrarna i kakburken kan jag inte låta bli ån efter jobbet. Dess dragningskraft äger en styrka som med lätthet bryter ned mitt svaga sinne. Som en blank orm slingrar hon sig genom åkerlandskapet, reflekterar vårsolens trevande strålar i sin yta. Ett syndrom som närmar sig med bilen kan knappt vänta på att få mata henne med gummi.

TN-Lures gummi för att vara exakt, SlimJim shad. Vid låga hastigheter i lätt strömmande vatten har jag nog inget i lådorna som klår den.
Vid detta korta pass valde jag nya marker. Delar av ån som ännu inte fiskats, åtminstone inte av mig.

Samvetet börjar nämligen göra sig påmint och säger mig att inte bråka med gäddorna på samma ställen i ån. Nog för att det inte alls är samma fiskar som hugger från dag till dag men det känns ändå lite som jag axlat rollen som den efterhängsna mobbaren. Den där killen som fäller krokben och viftar med händerna framför ögonen på folk med de upprepade orden; luften är fri, luften är fri.

Nåväl, det blev i vilket fall nya platser och även på dessa var gäddorna huggvilliga. Våldsamma hugg trots vattnets påtagliga kyla. Det blev fyra gäddor som krokades av på en knapp timme, samtliga små tjockisar som väl vägde mellan 1,5 - 4 kilo, ungefär.

Kommande helg verkar det som om jag får sällskap i båten. En kille som svarade på "kontaktannonsen" på fiskesnack ville köra ett pass. Välkommet och trevligt om nu vädret tillåter.

Skitfiske på er, så länge! 

Oknäckt kod och avbitna tailar

Jag lyckas inte riktigt i mitt vatten nu. Kallt, grunt och tjuriga gäddor. Koden för denna tidiga fiskesäsong är inte alls knäckt ännu men jag fortsätter oförtrutet, söker och letar. Snart nog hittar jag lösningen. Om inte annat så värms vattnet upp innan dess och då börjar de hugga oavsett.

Dagens pass blev en kortare historia. Tre timmar på eftermiddagen i kraftig blåst och lika många gäddor upp i båten. De ratade shadar helt och blev enbart intresserade av långsamt invevade tailbeten med många och långa spinnstopp.

Dagens laguppställning. Hippishaken i grön/guld var det enda bete jag inhandlade
på gårdagens mässa. Mctailen hade flest hugg trots minst tid på beteslåset.
Den tog även "största" på 3+ En liten gädda snodde sedan bigtailen i vassen någonstans - den jäveln!  

Det börjar bli dags för mig att tänka utanför fyrkanten. Hitta på nya taktiker som leder till lösningen på ekvationen. Kanske man ska plocka upp gäddmetet igen? Näe, tror inte det. Spinnfisket ligger mig varmt om hjärtat och passivt fiske brukar ganska snabbt göra mig uttråkad. Jag får klura ut något, tänka om helt enkelt.

Istället för bilder eller filmklipp på fina gäddor så får det bli på mitt vatten och en söndertuggad Mctail. Skitfiske på er, så länge!

Dagen efter

Igår var det som bekant mässa som gällde. Den första mässa på väldigt många år för min del. För er som inte hade möjlighet att närvara kan jag säga att det var stort, mycket och många.

Jag var där när portarna slog upp vid 09.00 och då var det framkomligt bland montrarna. Två timmar senare fick man armbåga sig igenom massorna och vara glad om man kommit tio meter framåt per minut. Men det var det förstås värt med tanke på hur mycket roligt det fanns att titta, känna och klämma på.

Det blev aldrig att jag klämde på Svartzonker, men han var ju där förstås. Precis som Buster, Trumman, Jan O, Ruhe och alla andra fiskeprofiler och youtube-kändisar. Sedan var det utrustningen. Drömbåtar med filtklädda kastdäck och frontmonterade minnkotas stod utplacerade lite här och där. Spön tornade upp sig mot taken och beten fyllde otaliga hyllmeter. Utbudet speglades av den pågående gäddtrenden; gummit. Det var shadar och swimbaits som gällde, ganska mycket tailbeten också men knappt några jerkbaits eller vobblers alls, i jämförelse.

Insnöad på gummi som jag är, var ju detta himmelriket. Det blev dock för mycket av det goda, tre lager ost på mackan när det hade räckt med ett. Jag blev snurrig av det massiva utbudet och valde istället att spela på säkra kort. Det innebar att jag köpte endast ett bete och det var ännu en Hippishake från PiggKing Lures, dock i en ny färg. Jag träffade också PiggKing himself, Fredrik Johansson, och det var en trevlig småländsk herre som stod och krängde sitt toppgummi i Attitude Baits monter. På samma ställe inhandlades även lekanden, wirelås, beteslås och en stor gäddhåv. Håven har jag saknat vid ensamfisket. Vill man, som jag, blogga och dokumentera sitt fiske behövs bilder och videoklipp. Är man ensam i båten blir det hafsigt och stressigt med fotandet/filmandet då det ju är bråttom att släppa tillbaka fisken i god kondition. I en rejäl håv med gummerat nät kan gäddan få vila lite medan man hinner få igång kameran. Håv = bra vid ensamfiske men dåligt att bära runt på en överbefolkad mässa, även om den köptes i slutet av besöket.

Vidare kollade jag på några föredrag också. Grabbarna från Freewater pictures imponerade med sitt gäddäventyr från Alaska. Värt att kolla på och finns på Fishecos youtubekanal tillsammans med övriga föredrag och intervjuer.

Det var lite om mässan i korthet och tråkigt nog utan bilder då mobiltelefon med kamera visst blev kvar i en bil vid en tågstation i norduppland, dryga tio mil från Kista...

I dag är det ett nytt pass som gäller på eftermiddagen. Flera ord kommer så småningom.
Skitfiske på er, så länge!

Lugna nerverna

Senaste fiskepasset var i söndags (16/3). Då var jag ut på den öppna sjön som sedan plötsligt stängdes igen. I tisdags, tidig morgon. Jag kör mot jobbet och närmar mig sjön. På håll ser det ut som en spegelblank yta men väl framme kryper paniken upp längs ryggraden, får nackhåren att resa sig. Hela sjön är täckt med is! Över en natt, bara. Vad ända in i...

Så har veckan sett ut samt att det kommit 10 - 15 cm snö i norduppland. Tröstlöst kan tyckas men så är inte fallet då det redan börjar att ordna upp sig. Idag har det ju varit 10 plusgrader och skall fortsätta så över helgen. Isen hinner gå tills på söndag då det blir ett sjöpass igen och denna gång med min dotter som glädjande nog vill med ut.

För att lugna spända och spattiga fiskenerver inför mässan i morgon så var jag tvungen att ta en kort tur till ån efter jobbet. Den lilla ån som alltid levererar, om än mest 2-kilosfiskar men ibland en 4:a eller 5:a. Denna tur på en timme var inte annorlunda.

Efter veckans kyla så var gäddorna stela men samtidigt helt vilda. Den plötsliga värmen triggade igång dem ordentligt. Det var dock extremt långsam hemtagning av betena som gällde. Bäst paddling vid låga hastigheter av de beten som fick följa med var Slim Jim shad från TN-Lures. Fiskar man den mot den lätta strömmen i ån kan man få den att nästan stå helt stilla med en lätt fladdrande paddel bakom. En av dagens gäddor högg när betet stått så i över tio sekunder. 

Det blev fem upp på en timme, från ca 2,5 kilo upp till dryga 4. Alla högg på Slim Jim i grön/guld. Sedan det betet levererades till mig för ett bra tag sedan har jag hunnit plocka ett stort antal gäddor på samma bete!!! Alltså, inte samma sort utan samma gummikropp. Utan att använda Mend-It eller liknande gummilagning. Den är helt sjukt hållbar men ändå så mjuk att den paddlar och vobblar i väldigt låg fart. Imponerande kombination Tommy, aka TN-Lures, fått till. Det ska dock sägas att den börjar bli rejält sargad nu men först efter 30+ gäddor. På bilden nedan förstår ni säkert varför.

4+ med slukad shad. Trots paddel genom gällocket så satt krokarna riktigt skonsamt.

I morgon blir det mässa som gäller och kanske även ett blogginlägg därefter. 
Skitfiske på er, så länge!

Grädden på moset

I förra inlägget uttryckte jag min besvikelse över tröjan som inte skulle hinna dyka upp till mässan. Fånigt förstås, framförallt med tanke på att den dök upp idag!!!!! 

Så här glad blir man då...

Bloggen på ryggen

Det är tur att man har barnasinnet kvar. Med det kommer nämligen förmågan att kunna glädja sig åt de små och oviktiga tingen i livet.
Nu jädrar längtar jag tills på lördag. Hoppas vi ses där och skitfiske på er, så länge.

P.s

På tal om besvikelse. Så här ser det ut på gården just nu:

Tur att det ska bli 10 plus på fredag...