"Inom medicinen betecknar syndrom en bestämd kombination av avvikelser eller symptom
som tenderar att uppträda tillsammans och som sammantaget pekar mot en viss diagnos"
Efter att ha fått några förfrågningar tänkte jag visa hur mina gummibeten riggas. Då jag är relativt ny i gummi-träsket är jag långt ifrån ett proffs på detta men kanske kan det skänka några tips.
Efter jobbet men innan dottern skulle hämtas vid tåget passade någon med syndrom på att ta ett kort sista pass innan vintern. På arbetet avslutades allt med raketfart samt att lunchrasten uteblev. Vad gör man inte...? SMHI hotar ju med en massa minusgrader till helgen och nya rullen damp ned igår. Jag var förstås tvungen att testa den i min lilla å.
Daiwa Lexa 300HL Mums!
Den spann som en liten katt i handflatan och hann även uppleva några drillningar innan isen. Fiske i en knapp timme och fem små men våldsamma gäddor föll för mindre tailbeten.
Här största på knappa 3 kilo.
En gädda, den största högg på Mcmy...
...medan övriga fyra föll för hemsnidat.
Nu verkar det inte bättre än att spinnutrustningen får samla damm ett tag. Hoppas bara isen lägger sig snabbt nu så angeldonen istället får dammas av. Mer än tre veckor utan fiske ska tydligen vara direkt skadligt för kroppen, har jag hört...
Vad är egentligen tjusningen med sportfiske? Är det kamratgemenskap i båten? Eller kanske naturupplevelse? Kan det vara avkoppling? Att varva ned, slippa stress och rensa tankar? Eller handlar det om spänning och adrenalin?
Frågar man olika sportfiskare får man givetvis olika svar. Men de flesta skulle nog instämma att man med lätthet kan svara ja på samtliga frågor ovan. Frågan som intresserar mig är vad som drar mest. Vilket begär som får en att trotsa storm och isande vindar. Vilket begär som varje gång man valt fisket framför barnen eller arbeten på huset, skänker en dåligt samvete. Ni vet, när man nästan skäms över att berätta för sin partner att ett nytt pass är inbokat även nästa helg.
Jag tänker inte gissa vilka svar ni har men jag tänker berätta mitt;
Ett stenhårt gäddhugg!
För mig handlar det till största del om adrenalinpåslaget vid ett kraftigt gäddhugg. Hur du först med list, kunskap och erfarenhet lurar fisken med ditt bete. Och sedan, hur den grova predatorn attackerar med blint mord i sinne. Den påföljande kampen är förstås inte heller att förglömma. Men själva hugget står i en klass för sig.
För utomstående, alltså icke-fiskare, ter sig ju detta beteende ytterst märkligt, på gränsen till galet. Hur en människa kan ta tid från sin familj, pengar från husrenoveringar samt trotsa snöstormar. Allt för att få känna en gädda hugga på något som mest liknar en neonfärgad dildo med svans och krokar.
Här skulle nu kunna följa en lång djupdykning i människans natur för att förklara detta beteende. En psykologisk beskrivning om den genetiskt nedärvda jakten i vårat blod. Om hur kampen mellan människa och djur triggar igång gamla impulser, ännu inte insomnade trots dagens moderna samhälle, osv. Det skulle säkert kunna bli en hel doktorsavhandling och just därför tänker jag låta bli.
Så var det lördag igen och dags för årets första långtur på öppet insjövatten. Helt osannolikt för årstiden förstås men hjärtligt välkommet. Strax innan soluppgång styrde båten mot den södra och bredare delen av sjön. Planen var att fiska av nya områden som jag tidigare trott höll ett något större medeldjup. Kanske en och annan djuphåla också. Det visade sig stämma och morgonen inleddes tveklöst med betet som överraskade i brevlådan dagen innan. Ruskigt snygga Ronin-Tail från RoninLures.
Det tillhörande klistermärket får naturligtvis pryda en tail-låda
Himlen hängde som en mörkgrå och fuktig yllefilt över vattnet och en lätt vind blåste. Enligt SMHI kunde det komma någon kort skur men sedan skulle solen titta igenom molnen. Vinden skulle tilltaga till ca 6 meter per sekund. Kändes som bra förutsättningar för en bra dag på sjön. Ack så fel jag skulle ha.
Det inledande fisket började helt ok med två snabba snipor på Ronin-Tail. Efter förflyttning blev det lite för grunt för detta bete så en shallowriggad Hippishake fick ta över. Efter en två-kilos och många nafs hängde ett större hugg i luften. Men det var då motgångarna började. Vinden tvärdog och sjön låg plötsligt spegelblank. Det slutade hugga i samma sekund. Jag provade allt i en dryg timmes tid men inget fungerade. Det var också då som regnet kom. En jämn, obarmhärtig ström som i skrivande stund ännu håller på. Det där med uppehåll, sol och vind fick visst SMHI om bakfoten. Passets tre sista timmar blev dyngsura. Enda fördelen med regnet var den krusade yta som behövdes för att få gäddorna att hugga lite igen. Två till blev det samt mängder av pet. Här dagens största.
Roligare än så blev inte denna tur utan tvärtom mycket sämre. Vid drillning av 4-kilosen började det knastra konstigt i min värdelösa rulle (som egentligen är avsedd för vertikalfiske men som fungerat under hela 2013 utan större problem). Det skulle snart nog visa sig att den magnetiska kastbromsen helt lagt av. I nästa kast drämde jag i vanlig ordning iväg betet med samma kraft som i alla andra tusentals kast jag gjort med den rullen. Skatboet som uppstod liknade inget jag sett och min älskade Hippishake i ljusblå/pearl (den på filmklippet ovan) seglade iväg i en vid båge över vattnet för att sedan landa, sjunka och försvinna i det grumliga vattnet.
Kall, blöt in till märgen och med en känsla av totalt misslyckande styrde jag båten hemåt, en timme tidigare än planerat. Idag var jag en riktigt dålig sportfiskare men man måste ändå se ljusglimtarna i tillvaron. Med fem gäddor i båten, om även små, blev det ju ingen bom-tur i alla fall. Dessutom fick jag också anledning att beställa mig en försenad julklapp i form av en Daiwa Lexa 300HL.
Upp i sadeln igen bara!
Ni som har läst mina tidigare ord vet att jag nyligen funnit mitt nuvarande vatten samt att det legat is där i en dryg månad. Inflöden och utflöden har utforskats och fiskats av i brist på större vatten. Men nu har något magiskt inträffat. Den 30:e december försvann isen på drygt halva sjön som genom ett trollslag.
Den halva som fortfarande har is är samma som jag passerar dagligen på väg till jobbet. Jag kör sakta förbi varje morgon och hoppas se krusad yta därute men möts av en svartglänsande, blank hinna av tunn is. Gissa om jag blev förvånad när detta sms från en bekant som bor vid sjön dök upp ;
"Gott nytt gädd-år. Sjön är öppen! Det är redan en båt ute"
Vadå redan en båt ute? Jag är väl fan den som ska vara först ute, var min första tanke.
Nåväl, även om jag är tvåa ut så vet jag att det finns stor gädda så det räcker till många. Tur ändå att man har en utkik på de delar jag själv inte ser från vägen. Annars hade jag fiskat vidare i den lilla ån, ovetandes om de större möjligheterna.
En oerhört vacker syn för en norduppländsk gäddfiskare, den 1 januari
Tanken var ett längre pass först på lördag men efter nyheten om öppet vatten kunde jag givetvis inte vänta så länge. Ett kort eftermiddagspass för rekande inför helgen klämdes in mellan övriga åtaganden.
Gummijollen packades på släpkärran med dess attiraljer och bilen styrde så mot sjön istället för ån. Sjösättning och sakta puttrande ut till ett hett sund där djupet har förbättrats något (nu 1,6 meter). Än en gång fick Hippishake från Piggkinglures inleda passet, denna dag i gösfärg. Men gäddorna var tröga något så vansinnigt. En följare i modell snipa efter första driften och jag bytte ställe samt färg på bete. Nu fick mördaren ljusblå/pearl sig en chans och en stel fem-kilos högg nästan direkt. Jag gissade på fyra kilo framför kameran men litade inte på mitt ögonmått. Nyfiken vägde jag därför och vågen visade på 5005 g. En liten stor gädda eller en stor liten.
Kort därefter nafsade sig en snipa fast på krokarna men mer än så blev det inte denna 2-timmarstur. Trots att jag provade både tailar och mindre gummi. Syftet var dock att reka och en plan har utformats inför lördagens pass. Då jädrar ska jag dra något stort för chanserna är inte många nu innan isen åter lägger lock på spinnfisket.
Idag tog jag mig äntligen ned till inloppet som jag rekade häromdagen. Nedfallna träd forcerades och gummijolle släpades i vass ett trettiotal meter. Väl framme såg det vansinnigt fint ut med tanke på hur mycket jag saknat synen av en vik med öppet, vindpinat vatten.
Inloppet. Lite längre ut finns viken, även den med öppet vatten.
Då jag inte fiskat i denna del av sjön tidigare hade jag mina farhågor att det skulle vara väldigt grunt. Tyvärr visade det sig stämma och min tidigare glädje utbyttes av en viss besvikelse. I vatten väl under metern med en temperatur runt fem grader står sällan stora gäddor. Efter någon vecka med relativt små gäddor i ån hade jag hoppats på de stora denna dag. Men så skulle det inte bli.
Fisket inleddes med Hippishake från Piggkinglures. Ett större gummibete för de större madamerna och en av mina gummifavoriter. Det grunda vattnet innebar dock problem trots shallow-riggning. Mycket gräs på krokarna men också några gäddor. Sammanlagt fyra upp på detta bete varav största för dagen på knappa fyra kilo. Jag hade lika många tappade och dessutom säkert sex-sju pet. De var riktigt försiktiga, gäddorna. Ett test av ny riggning visade sig också vara mindre lyckad då det sannolikt bidrog till en del tappade gäddor.
Då gummit inte riktigt lockade gäddorna till matdags så provade jag en TN-Tail från TN-Lures istället. Nu började en riktig jädra gädd-kalabalik. Elva gäddor på mindre än en timme, från ett till tre kilo. Även med detta bete hade jag både tappad fisk och försiktiga pet. Sammanlagt femton gäddor i den grunda viken men storleken uteblev.
Största på TN-Tail, ca 3 kg
Kalabalik i viken
Kall, ganska nöjd och med lite ont i armen begav jag mig hemåt efter 2,5 timmar. Två stopp på vägen i ån gav ytterligare två gäddor i 2-kilos klassen på hippishake. En riktigt rolig tur i de små men vilda gäddornas tecken. Tack till det milda vädret för möjligheten.
Annandagen 2013. Smått galet att det finns isfritt vatten i norra Uppland fortfarande. Jag hade lite tid över på förmiddagen och körde ett kort rek-pass inför söndagens fiske. Planen var att ta sig fram till sjöns inlopp med hjälp av min gummijolle.
Landvägen är det omöjligt då det är stora våtmarker och vassar runt om. Efter sjösättning drev jag med strömmen en bit och fiskade av bredare partier och djuphålor. På beteslåset satt den SlimJimShad i grön/guld från TN-Lures som gav fin utdelning senaste turen när solen tittade fram. Samma väder denna morgon, alltså samma bete.
Efter ett par kast bara small en 2-kilos på stenhårt. Våldsam och hungrig som bara en gädda kan vara. Jag tuffade vidare ner längs ån och drog ett par till smågäddor runt 1,5 kilo.
Det blev bitvis riktigt trångt att ta sig fram, med grenar ut över vattnet och nedfallna träd.
Efter en dryg kilometer började jag närma mig inloppet. Förväntansfull att det skulle vara öppet vatten en bit. Att det kanske var en hel vik isfri så kasten kunde regna över något annat än en trång å. Med tanke på hur jag skriver förstår ni säkert nu att att jag inte skulle ha sådan tur.
Det var öppet vatten, en hel vik där vinden låg på. Problemet var den fördämning som fyra lutande och täta träd bildat. Det var som en ogenomtränglig mur. I frustration hoppade jag iland och skuttade mellan vasstuvor som den galna gäddfiskare jag är. Det visade sig att jag kunde dra gummijollen fyrtio meter förbi träden och på så vis nå inloppet. Eller snarare, jag kan göra det på söndag. I morse fanns inte tiden utan jag skulle hinna fiska mig tillbaka uppströms på de ställen jag hoppat över på vägen ned.
Samma SlimJim satt fortfarande på beteslåset på hemvägen och den levererade en sista gång för dagen. En riktigt argsint gädda på knappa fyra kilo slukade gummit helt.
Efter två timmars rekande på ån, "sjövägen," kan jag sammanfatta att inloppet är isfritt vilket känns lovande inför helgen. Vidare kan jag också konstatera att SlimJimShad levererar med besked. Nio gäddor på två korta turer, på samma bete. Gummit är inte ens särskilt sargat vilket är klart imponerande av gummiblandaren TN-Lures. Framförallt med tanke på att betet är ganska mjukt och följsamt med en riktigt bra gång (vilket inte brukar vara fallet med för hårt gummi). Det ska bli intressant att prova betet i större vatten där de större madamerna håller till.
