Kort eftermiddagspass

Igår uppenbarade sig en öppning för en kort liten tur. Mellan jobbet och styckning av två linderödssvin på kvällen. Nuförtiden ligger ju utrustningen konstant i bilen då man aldrig riktigt vet när en lucka kan dyka upp. Som en scout; alltid redo!

Väl ute på sjön blåste en lätt sydan och det var strålande sol med 11 plusgrader. Förutsättningarna kändes klockrena då vattnet under dagen värmts upp lite av solen. Jag började vid ett sund med närliggande vik där sydan legat på i närmare en vecka. Gummi i mörka, glittriga färger fick bada.

Jag hann på dryga 1,5 timme beta av en ganska stor del av det område som planerats att fiska av. Trots de gynsamma förhållandena (trodde jag, åtminstone) så var gäddorna inte på humör alls. En kilosfisk och två blygsamma pet blev det magra resultatet. Jag är givetvis glad ändå då jag lyckades peta in fiske mitt i veckan samt att jag för första gången på länge fiskade utan varm jacka. Vilken lycka att spinnfiska på öppet vatten med solen i ansiktet och en ljummen sydvind därtill!

Nytt pass inplanerat på söndag. Då är det bara att ta nya tag!
Skitfiske på er, så länge!   





 

 

 



 

 

 

 



Bortblåst

Nu är åbåten, eller gummijollen ett minne blott. Isen gick på hela sjön i fredags och den större plastbåten kunde sjösättas. Som alla andra gäddfiskare vid islossardags var jag hur tänd som helst och satt i båten vid soluppgång.

Den gamla, stabila livräddningsbåten är en grym liten fiskemaskin

Blåsig soluppgång

Som synes på bilden så blåste det rejält redan på morgonen. SMHI hade lovat 6 m/s med 10 i byarna, syd/väst. Det visade sig att de hade lite fel. Vid lunch var det snarare 8 m/s med 12 i byarna. Vad är problemet, kanske ni tänker. Det är väl bara att ankra. Så sant som det är sagt men problemet var att ankaret sumpades en halvtimme in i turen. När båten skulle vinterförvaras kanske ägaren tog bort ankartampen som annars sitter fastknuten i fören. Vid deras vänliga sjösättning igår knöt någon sedan fast den igen men kanske inte på ett sjömannamässigt sätt. Jag kollade heller inte grejorna utan körde bara igång, i min iver. Hursomhelst höll inte knuten för den vind som sög tag i båten denna morgon. Efter ett par ankringar så började båten plötsligt att driva och ankaret med tamp sover nu bland fiskarna.

De följande fyra timmarna fladdrade jag runt på sjön som ett löv med vinden. Vindriktningen gjorde att det knappt fanns en enda läposition i hela sjön så fisket blev lite meckigt. Jag kilade in båten i vassöar och drev längs kanter där vassen fick agera broms. Det gick sådär.

För att spä på det negativa så hade tydligen den kraftiga blåsten under flera dagar grumlat upp det grunda vattnet också. Det var sämre sikt än någonsin. Med dessa förutsättningar lyckades jag kroka tre gäddor på fem timmar varav största på 4+.

4+ på Hippishake Sr i blå/glitter

Segt med andra ord men roligt. Man får ju lov att se det positiva i sammanhanget; det är trots allt öppet vatten igen.

Skitfiske på er!

Fiskeabstinens

De senaste dagarna har (nästan) all is försvunnit på sjön. Jag åker förbi den nordöstra stranden varje dag till och från jobbet, ser ut över vattnet och kan bara inte vänta till nästa pass. Man känner sig som ett barn dagarna innan julafton. Sjukt jobbig och tålamodsbefriad känsla.

De senaste veckorna har jag fiskat från min lilla gummibåt.

Å-limo

Den är trevlig men resan nedför ån är bökig och tidskrävande. Tid man hellre lägger på ett längre fiskepass. Nu hägrar förstås sjösättning av den större plastbåten som en äldre herre vid sjön är så vänlig att låna ut till mig. Dessvärre ligger den vid en liten, skyddad vik där isen biter sig fast in i det sista. Då jag ska ut nu på söndag hoppas jag innerligt att viken är isfri så jag får tillgång till bättre vatten än den nordligaste delen av sjön. Det är paradis för smågäddor där uppe men nu är det dags för madammer.

För övrigt så har jag fått en date eller två. Ni kanske minns att jag skrev om mitt ensamfiske och att jag kanske skulle annonsera på fiskesnack? Jag gjorde slag i saken, svalde lite manlig stolthet och annonserade efter en fiskekompis. Två likasinnade pikebums har hört av sig. Kul! Ska bli både spännande och intressant. Rapporter från de turerna kommer väl i slutet på mars eller i början på april. Om det nu inte har blivit vinter igen tills dess, förstås.

På söndag ska jag ha ett riktigt skitfiske och jag önskar er detsamma!

Kära läsare!

Denna blygsamma fiskeblogg startades i slutet på oktober 2013. Det hela började med en långtråkig bussresa på 6 timmar. Jag hade varit nere i Oskarshamn och hälsat på min gamla fiskepolare Freddan för ett tredagars skärgårdsfiskepass (länk till det fisket här). På bussen hem blev jag sjukt uttråkad och tänkte; varför inte starta en liten blogg? Kul grej då jag gillar att skriva.

Det visade sig att det där med bloggandet var betydligt roligare än vad jag kunnat föreställa mig. Då jag fiskar ganska mycket och frekvent följde skrivandet i samma fotspår.

En höstgris på bild... och så en gädda också.

Plötsligt började folk att läsa om mitt fiske! Fasen vad kul, tänkte jag och länkade även till bloggen från mitt instagramkonto (även där är namnet fiskesyndrom). Fler och fler läste. Nu har dryga fyra månader gått sedan mina första gäddord skrevs och det har resulterat i helt osannolika 3000 sidvisningar varav hälften av dem den senaste månaden! Så jäkla otippat och minst lika roligt.

Stort tack till er alla som läser, det värmer inombords och är en stor morot till att fortsätta skriva om mitt gummiharvande i Vendelsjön. Förhoppningsvis kommer det även rapporter om vårkrokodiler snart om min sjö nu är så bra som jag tror att den är.

Ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!

Tankar från en ensamfiskare

Jag är en ensamfiskare. Inte för att jag är en enstöring eller osocial i största allmänhet utan snarare för att jag nyligen återupptagit fisket. Samt att min fiskebroder från förr, Freddan, bor utanför Oskarshamn (dryga 40 mil). Efter flytten till norduppland för drygt tre år sedan har jag inte träffat så många fiskeintresserade i närheten. Och de jag har träffat vill helst meta abborre en ljummen sommarkväll (de flesta) vilket inte riktigt passar det fiske jag vill bedriva.

Åbåten för en fiskare. Snart har all is gått, då kan äntligen den större sjösättas.

Som jag skrivit i tidigare inlägg så handlar fisket delvis om gemenskap (länk här). Om att dela både framgångar och motgångar med en båtfrände. Efter ett knappt år som ensamfiskare (med några undantagsturer då vi varit fler i båten) så måste jag erkänna att det börjar bli lite trist. Missförstå mig inte, fisket blir aldrig trist och passen blir inte kortare för att sällskap saknas men det är just det; sällskap saknas. Kanske får det bli en kontaktannons. "Ensam gäddfiskare söker"... eller något sådant. Men det känns lite konstigt att annonsera efter vänner. Partners är en annan sak och numera allmänt vedertaget med kontaktannonser på nätet. Men vänner... nä, jag vet inte. Fast å andra sidan kan man väl lika gärna ha en blinddate på sjön som på krogen? Kanske svårare att ta sig ifrån "daten" på sjön om den blir misslyckad, kan jag tänka.

Det gick ju dock bra för Johan Ruhe och Jojje. De träffades via fiskesnack, tydligen. Kan de så kan väl jag? Det får nog bli ett inlägg på fiskesnack snart. Vem vet, det kanske finns en till gäddsyndrom-skalle i Örbyhustrakten som sitter solo i en båt och guppar på något närbeläget vatten? Friskt vågat-hälften vunnet, som det brukar heta.

Skitfiske på er så länge!

Isen börjar att släppa sitt grepp

Denna söndag var det åter dags att ta sig ned till inloppet via ån. Under den gångna veckan har jag sett inloppsviken från vägen till jobbet och noterat att den smala remsa med öppet vatten plötsligt blivit väldigt mycket bredare. Väl nere vid viken visade den sig vara helt isfri! Säkert 400 hundra meter lång och nästan hundra meter bred! Knuten näve, segergest! Nu jävlar! Helt plötsligt kunde man drifta, täcka lite yta i jakten på de större. Mängdfisket finns ju redan där (prick 70 spinnfiskade gäddor hittills under 2014, nästan lite sjukt på två vintermånader) men storleken söks. Störst än så länge under det nya året är på 6,1 kg och strax under metern lång. Det var dags att ändra på den saken.

En Hippishake i blå/vit sitter på - inte helt ovanligt...

Så vackert men tyvärr vindstilla

Dessvärre fanns en kugge i hjulet - stiltje. Det gör sig inte så bra i min sjö där djupet inte överstiger två meter. Om ytan inte krusas blir gäddorna vansinnigt skygga, de stora alltså.

Jag började med att ta mig en lång bit ut i viken för att drifta mitt i, där det finns lite djup att tala om. Den nya Hogshad i blå/vit från Pigg King Lures fick starta passet. En snabb snipa och sedan hände inget på länge. Jag fiskade av stora delar av den isfria viken men hittade inte ett liv. Efter närmare två timmar beslutade jag mig för att ta mig tillbaka, ned till den innersta delen av viken där jag krokat så vansinnigt många gäddor de senaste turerna. Kanske de större gäddorna hade följt med alla de andra ned på grundare vatten? Intagit positioner inför leken? Svar, nej. Visst, det började att hugga friskt men det var snip-race. Nio gäddor på en timmes fiske vid inloppet med två 3+ i täten. Roligt men ändå en viss besvikelse. Behållningen var att en av 3+ gäddorna högg så jädra hårt att jag nästan tappade spöet. Riktigt roligt hugg. Tyvärr var den ju inte så stor som jag först trodde.

Urstark liten 3+ på Mcrubber

Man ska inte ha för höga förväntningar inom fisket. Detsamma gäller visst livet. Det är så lätt att bli besviken då.

Skitfiske på er!

Pyssel med gummiförvaring

I dagarna ledsnade jag på shadjiggar som ligger halvt hopvikta i lådor eller hänger med böjd svans över kanten på beteshinken. Böjningen sitter kvar i gummit och gången påverkas negativt. Detta gäller förstås gummibeten där krokarna sitter fast i gummit. Gummi med spikar på magen och fritt hängande krokar kan ju hängas i hinken som andra beten.

Nåväl, lösningen blev krokar fastsatta i hålen på hinkens kant. Rostfri ståltråd (1,5 mm) som är lätt att böja användes. Jag klippte av ca 10 cm tråd och böjde lätt på mitten. Sedan trädde jag in ändarna i var sitt håll, bockade till och böjde fram krokar. Det blev klockrent. Nu hänger shadarna och blir raka och fina. Funkar förstås fint på alla beten med fjäderring i nosöglan alternativt nosögla som sitter horisontellt. Trekrokarna hänger fritt inåt och fastnar inte lika mycket i grannbetet och fastnar heller inte i hålet på hinkens kant. Så enkelt och så bra!