Sol, lek och bananer

Våren rinner ut mellan mina fingrar. Jag försökte förgäves greppa den korta tiden mellan islossning och gäddlek. Men nu är den över, leken är här - med besked. Denna vår har jag inte alls fått till gäddfisket i "min" grunda dysjö. Gäddorna står utspridda, förbereder lek lite överallt och inga tydliga tecken står att finna var de stora håller till. Under de fyra veckor som isen nu varit borta har passen varit relativt få och vädret ganska oberäkneligt. Gäddorna som blivit avkrokade har varit hyfsat många men den riktiga storleken har uteblivit. Två fiskar över metern varpå bägge vägde 6,5 kilo, så långt i båten (fångstman; Aleksander). Förvisso fina fiskar men en rejäl toppfisk saknas.

När jag går tillbaka och läser mina gamla inlägg från förra våren så hade jag ett ganska kämpigt vårfiske då med. Det är en stundvis svår sjö att begripa sig på men nu när min andra vår i denna sjö snart övergår i sommar har jag åtminstone lärt mig en del inför nästa vår. En viktig lärdom, som är lättare att säga än att faktiskt göra väl ute i båten, är att tänka utanför boxen. När bara mindre gäddor hugger måste man tänka om och förflytta sig till platser där man normalt sett inte brukar fiska. Problemet i mitt vatten är att hela sjön är likadan. Samma djup, bottenstruktur och mängd växtlighet på botten överallt. De två alternativ som finns är vassnära eller inte vassnära. Väljer man att fiska "inte vassnära" så görs det på måfå där man kan anta att betesfisken uppehåller sig. Ett ekolod då, kanske ni tänker? Nja, med ett medeldjup på 1,4 meter och fiskar som därför skräms av båten så är det inte till någon större hjälp. Det enda som gäller är att nöta på och försöka tyda tecken och sammanhang.

Då tillfällena sinar måste man hugga de få som uppenbarar sig. Som denna eftermiddag/kväll. Jag lyckades kasta mig ut på sjön redan vid 16-tiden, denna soliga måndag. En stadig men inte för kraftig nordan krusade vattnet och erbjöd fina drifter med IKEA-påsen som drivankare. Jag började i ett sund och jag lokaliserade direkt en snipa som attackerade men missade en CL-Shad14 från Caesarlures. I kastet efter lyckades en annan istället.

 
Det var det som hände detta pass. Bortsett från en gädda som nafsade lite på en Slim Jim Shad två och en halv timme senare. Sol och lek, heter förklaringen. Det mesta prövades, till och med lite trolling vilket knappast hör till vanligheten för min del.

Jag är inte skrockfull men detta hade kanske något med saken att göra...

När klockan närmade sig 19.00 dog vinden ut, som genom ett trollslag, och jag bestämde mig för att packa ihop.

Vacker kväll!

Väl i bilen ringde jag Aleksander för att avlägga utlovad rapport.
-Hur gick det, frågade han.
-Dumma pissgäddor, svarade jag bittert trots att det ju knappast var deras fel att jag inte lyckades locka dem till hugg.

Istället för att åka direkt hem så fick jag för mig att stanna en snabbis vid ån först. Jag behöver en tröstgädda, tänkte jag och tog spö, kroklossare, avbitartång och en Dofftail från Anchorbaits med mig från bilen. På tredje kastet tog det tvärstopp! Mothugg och kraftig tyngd i andra änden. Fisken drog nedåt och ville inte visa sig i ytan. Vad har jag krokat? Det här måste ju vara den största fisk jag någonsin tagit i ån, hann jag tänka innan en fisk på drygt 90 cm och strax över 4 kilo bröt ytan. Den var stark bara och hade ställt sig med bredsidan mot strömmen. Rolig "plåster på såren-gädda" som inhalerade Dofftailen ordentligt.

Det fick avsluta fisket för denna gång men den lilla ån får nog påhälsning snart igen.

Skitfiske på er, så länge!