PB!!!

Pass 1

I fredags bjöd tillvaron på en av sina många små överraskningar; denna gång en lucka för ett eftermiddags/kvällspass på sjön. Tre härliga timmar med en måttlig västlig vind i ryggen och växlande molnighet ovanför.

När jag ger mig ut på sjön hamnar det oftast shadar på beteslåset, till en början. Så även denna gång men när paddlar inte lockade så blev det tail istället. Jag hittade en fläck längs en vassudde där det stod tre små utlekta och hungriga fiskar.

Tyvärr hade de inte sällskap av några större så driften fortsatte längs några fina vassträckor en bit utanför lekområdena. Jag hittade ytterligare några smågäddor och alla högg de på samma Dofftail från Anchorbaits, den som numera börjar bli rejält ärrad.

Patina!

I vanlig ordning provades förstås både större tailar och shadar för att locka större fiskar men de var inte intresserade av annat än kärlek bland vasstråna. Det hördes en del passionerat plaskande, långt in i glesvassen. Jag körde vidare i sund och utanför några uddar men middagstiden var tydligen över för denna gång.

Pass 2

Söndag, klockan 15.00. Efter sonens karateträning och allmänna göromål på gården så kastade jag mig återigen ut på "min" älskade sjö. Nu skulle det väl vara själva f-n om jag inte kunde lokalisera en bättre fisk. Som jag skrivit tidigare så har båten sett två metersfiskar på de fem veckor som sjön varit öppen. Men inte drillade av mig och nu saknar jag att känna lite tyngd på andra änden av linan. 

Jag styrde målmedvetet till en sträcka som normalt sett samlar mycket betesfisk på våren och jag började faktiskt en bit ut från vassen med abborrspöet, för omväxlings skull.

Det blev några randiga rackare men som vanligt låg gäddspöet och skrek av avundsjuka i båten och plockades snabbt upp igen. Ankaret åkte upp och IKEA-drivankaret fick ta över längs en lång vassträcka. Vinden hade nu tilltagit och slet tag ordentligt i båten. Jag lyckades dock få till en hyfsad driftfart så att de flesta luckor och hålor kunde fiskas av. Jag valde ett bete som jag hittills inte fått något på. Med den kraftiga solen tänkte jag att en skitmört blir giftig.

En liten AL-Tail från AL Pikebaits

Den visade sig vara mer än giftig denna dag; den var helt j-a grym! Redan efter fem minuter högg det på ordentligt.

Olekt tjockis...

... på 92 cm och 5+

Jag plockade ytterligare några mindre gäddor innan det, en halvtimme senare, small på duktigt igen.

Jag såg nu att denna ser ut som fisken på bilden ovanför men det är dock en annan. Denna var 99 cm lång och vägde runt 6 kg.

När jag fotade denna fisk såg jag att jag hade tre missade samtal och ett sms. Alla var från Aleksander som skulle ansluta. Min telefon hade visst avstängt ljud och efter snabb release av gäddan styrde jag snabbt mot båtplatsen där han hade fått vänta en stund.
-Sorry, ljudet var avstängt. Gäddorna är verkligen på idag! Det luktar storgädda, sa jag utan att ana hur rätt jag skulle få.

Vi drog tillbaka till samma ställe där jag avslutat driften tidigare. Gäddorna var helt vilda och vi fick båda några mindre fiskar samt bommade flertalet hugg. Efter några hundra meter kom vi till ett område där jag hittat större fiskar förut. Aleksander fick ett bättre hugg och jag kastade i ankaret samt håvade fisken som låg i fyrakilos-klassen. Direkt började gäddan att snurra så den avkrokade sig själv men gjorde så att hans tailbete trasslade in sig ordentligt. Jag ställde mig på min plats i aktern och drog iväg min AL-Tail på samma ställe där Aleksanders fisk huggit. Efter ett par vevtag sög det till i spöet något så djävulskt. Halvdant mothugg senare rör sig fisken i sidled och jag ropar ut; stor fisk!
Aleksander fick rejält bråttom att trassla ut sina krokar ur håvnätet. Under tiden fick gäddan för sig att parkera på botten och jag kunde knappt rubba henne ur fläcken. En kort stund trodde jag att linan fastnat i stubbvassen och rädslan och ångesten rullade runt som ett eldklot i magen. Men sedan rörde sig fisken igen och den kom upp till ytan. Å fy fan, hann jag tänka innan den åter drog nedåt, bortåt. Nu skakade mina ben ordentligt och rädslan, tankarna över allt som nu kunde gå fel tog ett hårt grepp om mig. Ett grepp som släpptes i samma sekund som fisken faktiskt låg i håven. Jag kunde knappt tro att det var sant. En relativt kort men otroligt fet, romstinn madam krokade av sig själv i håven och lyckan var total. Medan jag lirkade loss betet ur nätet så vägde Aleksander fisken i vågsäcken med sin medhavda Super Samson.
- 11,3 med vågsäck, hörde jag bakom mig och en värme spred sig i hela min fiskarsjäl. Jag visste att den blöta säcken vägde runt ett kilo, plus/minus några hekto. Min första plussare var ett faktum!

104,5 cm...

... och 10,1 kilo

Jag vet inte vad som hände med kameran på min Iphone som gjorde att det blev så extremt vitt ljus på bilderna. Tråkigt när man vill föreviga en fin fisk men det är strunt samma. Lyckan är nu ändå total. Jag som redan hade räknat med att förleksfisket var över för denna vår och att jag hade gått bet på romstinna madammer på mitt hemmavatten. Så fel jag hade och så glad jag är över det!

Skitfiske på er, så länge!